Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

torsdag 3 september 2009

Alfta.

Alfta är en tätort i Ovanåkers kommun, Hälsingland, Gävleborgs län.
Alfta är beläget i Voxnadalen, som fått sitt namn från älven Voxnan, ett biflöde till Ljusnan.
Alfta skall ha fått sitt namn från de första bönderna som bott i bygden. Alfta har anor ända tillbaka till 700-talet e.Kr. då vikingar bodde i trakterna. Ett större fynd från den tiden är silverskatten bestående av 200 arabiska silvermynt som hittades i Viken cirka 7 km från Alfta kyrka. Alfta beräknas ha varit kristet sedan 1200-talet med Alfta kyrka i centrum.
Byn är även starkt förknippad med Erik-jansismen som leddes av profeten Erik Jansson från Biskopskulla i Uppland i mitten av 1800-talet. Alla böcker, som Erik Jansson inte såg som sann kristendom, skulle då brännas på bål. En av minnestenarna från Bokbålen som hölls i Alfta finns i Tranberg vid Hälsingegården Fiskras mot Viksjön.
Trakten är bland annat känd för sin rikliga förekomst av pampiga hälsingegårdar, ofta med inre väggmålningar.
Genom Alfta går den så kallade Orsabanan, en numera delvis nedlagd järnväg mellan Bollnäs och Orsa. Banan var ursprungligen tänkt att binda samman Norra stambanan med Inlandsbanan. Från början var det en privat järnväg, Dala Helsinglands Jernväg, men den övergick så småningom i SJ:s ägo.
Alfta kommun slogs 1974 samman med Bollnäs för att från 1977 överföras till Ovanåkers kommun.
Årliga arrangemang i Alfta.

Fetisdagsgubbar - barnen klär på fettisdagen ut sig och går runt i affärerna för att få godis, leksaker och frukt, en gammal tradition som än idag håller i sig.
Stormässan - artister som uppträder, disco, öltält och dansband m.m. i den lokala parken (Forsparken) hålls vanligen en lördag i augusti månad varje år.
Karnevalståget - hålls söndagen efter Stormässan och oftast i mitten av augusti varje år. Karnevalståget går genom byn kl 15:00 från Trävaruhuset till Forsparken där priser för bästa arrangemang och uppträdanden hålls. I samband med detta släpps tidnignen Alfta-Ålen.
Julskyltningen - gåbingo, lotteri m.m. i hela Alfta centrums alla affärer. Hålls en söndag i december varje år i samband med kröningen av Alfta Lucia.
Alfta Marknad- Knallar, karuseller och lotterier. Hålls vid Alfta Ishall någon gång under sommarmånaderna.
Världens största surströmmingsskiva - hålls i augusti i Alfta ishall där hela lokalen fylls med fiskätande människor, kvällen avslutas med dans och fest.

Upplagd av Bengt kl. torsdag, september 03, 2009

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)