Samer.

Samer (äldre benämning även lappar, vilket ofta uppfattas som nedsättande) är en etnisk minoritet i Norge, Sverige och Finland och på Kolahalvön i Ryssland. Det område som samer bebor brukar benämnas Sápmi (ibland Sameland). Samerna i Sverige har sedan 1993 en egen statlig institution med folkvalda (se Sametinget). ILO har förklarat samer som ursprungsbefolkning i juridisk mening. Dock är samerna inte ursprungsbefolkning i den mening att de är ättlingar till de första grupper som bosatte sig i Sverige eller i Norrland förre Istiden. Samerna har bott i Sápmi i över 2500 år, långt mer än andra etniska grupper i området och därför anses det som ursprungsbefolkning där. Samerna invandrade från öster för mellan 8000 och 5000 år sedan anser del forskare. Det finns idag uppemot 17 000 samer i Sverige.
Trots att samer till stor del har en gemensam kultur är de inte en enda homogen grupp. Det finns flera undergrupper med liknande språk och något annorlunda traditioner. De olika varianterna eller dialekterna av samiska är så pass olika att de ibland betraktas som olika men nära besläktade språk inom det finsk-ugriska språkträdet. Ord som finnar och fenni kan fram till 1700-talets Sverige sannolikt ha betecknat även samer. Språkbruket i Norge var liknande, och att Norges nordligaste län, som numera ofta betraktas som samernas område heter Finnmark kan bero på detta. Småningom övergick orden same/lapp och finne till den betydelse vi känner idag.
Ordet lapp är troligen av finskt ursprung. I dansk litteratur från 1200-talet används ordet lapfenni för att urskilja grupper som levde utmed kusten eller i skogen; trots detta är dess betydelse dunkel. I central- och västeuropa är dock termen lapp snarare förknippad med "exotisk", något som etablerades under och 1500- och 1600-talet, speciellt med Schefferus bok Lapponia. Det är vanligt att tro att alla samer är renskötare, men även historiskt har stora delar av samerna levt på fiske eller andra näringar. Idag lever en del av samerna på turism, men den allra största majoriteten arbetar med samma typ av arbeten som övriga befolkningen. Samer har rösträtt i Sametinget, som har en del kriterier uppställda för hur en same ska definieras. Flest samer bor i Norge, ungefär 50 000. I Sverige finns ungefär 20 000, i Finland 6 000 och Ryssland 2 000 samer. Eftersom inte alla samer är upptagna i sametinget är det svårt att säga var i Sverige de flesta samer bor. Vissa hävdar att de flesta bor i Stockholm, därför sägs det ibland skämtsamt att Stockholm är Sveriges största sameby. I rennäringen använder man numera ofta snöskoter för att ta sig fram, men man fångar renar på samma sätt som i gamla tider. Man använder kasttöm (lasso), på samiska suohpan. Hundrasen Lapphund (Sámebena), har använts av samer sedan urminnes tider och kom förmodligen med samerna i samband med att de vandrade upp till Skandinavien som jägarfolk. Hunden användes då antagligen som jakthund. När samerna övergick till renskötsel blev hundens huvudsyssla renvallning, och som slädhundar. Numera är lapphunden även populär som sällskapshund (se svensk lapphund, finsk lapphund, och lapsk vallhund). En annan djurras som är särskild för regionen är lappgeten, av vilken det idag endast finns sextiofem levande exemplar (maj 2008).
De traditionella samedräkterna används mest vid högtidliga tillfällen. De färgrika dräkterna med röd, blå, gul och grön visar härkomst och släktskap. Dräkten har revärer med de samiska färgerna på ställen såsom axlarna, övre ryggen, kragen och runtom längst ut på ärmarna. Dekorationen är sydd på mörkt tyg, ofta grå blå eller svart. Mångfald i mönster, färg och bredd på revärerna visar samhörigheten. Vissa dräkter är dessutom utsmyckade med tenn- eller silvertråd. Skillnader mellan olika regioner är tydlig; den välbekanta mössan med stor röd tofs som närmast blivit symbolen för "lappmössa" hör ursprungligen hemma hos samerna längst i norr, som i Sverige ofta benämnts karesuandolappar. I andra trakter är den traditionella dräkten mindre färgsprakande, och kvinnans mössa kan exempelvis bestå av en enkel mörk hätta med en relativt diskret bård (se fotot av Borg Mesch). Hos finländska samer förekommer en mössa med fyra hörn, som ibland benämns fyra vindars mössa.
Den traditionella mytologin, som numera är närmast utdöd, hade troligtvis starka inslag av schamanism. Samernas schaman kallades nåjd, noajdde på samiska. Till skillnad från de sibiriska schamanerna, som ofta felaktigt betraktats som arketypen för schamanism, spelade de flesta familjeöverhuvuden denna roll för sin familj. En ringtrumma, meavrresgárri, hade en religiös betydelse och användes som "spåinstrument". Det finns två olika trummor, som vriltrumman goavddis och sveptrumman geavrris, som är större. Man slog med en speciell hammare på trumman och kunde utläsa spådomar med en "visare", árpá. Biejvve var solgudinnan i den samiska mytologin, och som i dag betyder "sol", men även "dag". Under 1800-talet blev den kristna inriktningen laestadianismen stor hos samerna, liksom hos tornedalingarna - i de laestadianska församlingarna har man predikat inte bara på svenska, utan även på finska och samiska.
Förutom trumman är flöjten fadno ett av de traditionella musikinstrumenten. Den melodisk-rytmiska stilen jojk lever fortfarande kvar än idag, och har återpopuläriserats med 1960-talets rockmusik. Senare har Mari Boine spritt jojk i moderna kläder över världen.