Anders "Lillen" Eklund Död.

Sten Anders Gunnar "Lillen" Eklund, född 22 december 1957 i Gävle, död 1 april 2010 i Uppsala, var en svensk före detta tungviktsboxare. Han arbetade som snickare innan han blev boxare och återvände senare till det yrket. Hans smeknamn var först "Lillen", senare "Viking".
Eklund var den ende svensk sedan Ingemar Johansson som närde framgångar inom proffsboxningens tungvikt. Han var tvåfaldig Europamästare, 1985 och 1987. Med andra ord, han blev europamästare två gånger om under den epok inom sporten då en EM-titel verkligen var en titel och inte en urvattnad variant av den. 1985 slog han ut norrmannen Steffen Tangstad, men förlorade titeln senare samma år då han blev utslagen av britten och blivande tungviktsvärldsmästaren Frank Bruno i en match som direktsändes i Sveriges Television. 1987 KO-besegrade han naturaliserade spanjoren Alfredo Evangelista men förlorade titeln senare samma år mot italienaren Francesco Damiani.
Eklund rankades i mitten på 1980-talet som en av världens 15 bästa boxare och blev 1989 amerikansk mästare efter seger mot Jesse Ferguson. Mot före detta WBA-mästaren Tim Witherspoon blev det förlust 1989 i Atlantic City.
Eklund avslutade sin professionella boxningskarriär 1990 efter 19 vinster, 5 förluster och 1 oavgjord match. Den 17 maj 1990 gick han sin sista match, då han besegrade engelsmannen Garing Lane på poäng.
När den ansedda boxningstidskriften Boxing Illustrated i början av 1990-talet rankade världens tungviktsboxare hamnade Eklund på topp 20. "A solid 10 rond winning fighter" var tidskriftens omdöme om Eklund.
Efter karriären började Eklund spela countrymusik i bluegrassgruppen JoyBoyz, tillsammans med bland andra H.P. Burman.
Eklund kom att figurera i pressen efter att ha golvats av George Scott.