Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

måndag 10 januari 2011

Lugo. (Spanien)

Lugo är en stad i nordvästra Spanien , i autonoma i Galicien . Det är huvudstad i provinsen Lugo . Kommunen hade en befolkning på 97.635 år 2010, vilket gör är den fjärde mest befolkade staden i Galicien .

Staden grundades troligen av kelter av kulten av Lugh , bäraren av Graal och Ljusets Gud. Senare erövrades av Paulus Fabius Maximus och kallade Lucus Augusti i 13 f.Kr. på placeringen av en romersk militär läger , medan det romerska riket avslutade den erövring, i norr, av Iberiska halvön . Beläget i vad som var romerska provinsen i Hispania Tarraconensis var det huvudort i stam Capori . Trots sin litenhet var det viktigaste romerska staden i vad som blev Gallaecia under romartiden, säte för en Conventus en av tre i Gallaecia, och senare blev en av de två huvudstäder Gallaecia, och gav namn åt Callaïci Lucenses .


Det var centralt beläget i en stor guldbrytning regionen, som under romartiden var mycket aktiv. Den Conventus Lucensis, enligt Plinius , började vid floden Navilubio , och innehöll 16 olika folk, förutom de Celtici och Lebuni . Även om dessa stammar inte var kraftfulla, och deras namn "barbariska" till romerska öron fanns bland dem 166.000 frimännen. Staden stod på en av de övre grenarna av Minius (moderna Minho ), på vägen från Bracara till Asturica, och hade några berömda bad, nära från bron över Minho.

Lucus var säte för en biskop som senare 5: e århundradet senast och var ett administrativt centrum under Suebi och visigoterna , innan man går in i en sådan nedgång att området befanns vara övergiven i mitten av det åttonde århundradet av biskop Odoario satte som om att återuppliva det. Tionde århundradet försök att återuppbygga sin Casas destructas (övergivna hyreshus) på att det var en stad bara på papper: säte för en biskop, som administreras av en greve, från vilken kungliga stadgor utfärdades. "Dess kommersiella och industriella roll var obetydlig", Fletcher skrev Richard av 11-talet Lugo.
Under högmedeltiden staden återhämtat sig.

Lugo är den enda staden i världen att vara omgiven av helt intakt romerska murar, som når en höjd av 10 till 15 meter längs en 2117 m krets ringmärkt med 71 torn. Promenaden längs den övre är kontinuerlig runt kretsen, och har tio portar. Dessa 3: e århundradet väggar är skyddade av Unesco som ett världsarv . Bron över Minho är huvudsakligen av romerska datum, även om många reparationer under århundradena har utplånats sin romerska karaktär.

Andra källor tyder på att namnet Lucus Augusti kommer från det latinska ordet Lucus , som betyder "helig lund", eller "heliga skogen", som staden grundades på platsen för en liten lund.

Inga kommentarer: