Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

söndag 15 mars 2009

Piteå.

Piteå är en stad och centralort i Piteå kommun, Norrbotten.


Piteå är en stor turist- och sommarstad som svarar för cirka hälften av sommarturismen i Norrbotten. Större delen av dessa turister är norrmän. Piteå har skapat sig en ställning som en musikstad och satsar från offentligt håll på musikutveckling.

Piteå är även känt för ortens dialekt, pitemål, och för maträtten pitepalt, men så är Piteå också känt för Piteå Dansar och Ler, PDOL sommarens stora festival i Piteå.

Piteås historia.
Öjebyn omkring 1690. Ur Suecia antiqua et hodierna.
Piteå grundades 1620 av 44 nybyggare som bosatte sig runt Öjebyns kyrka, vilken tidigare hade byggts av bönderna i socknen. Piteå fick sina stadsrättigheter redan 1621 och syftet var att knyta traktens allmogehandel och samehandeln i Pite lappmark till den nya staden. Efter en stor brand i juli 1666 flyttades staden 1668 till sin nuvarande plats på Häggholmen, som hade ett bättre hamnläge. Mycket av de gamla husen i centrum är bevarade än idag, t om 1600-talsrutnätsplanen är till sina huvuddrag fortfarande synlig i dagen stadsbild.
Vy från kyrkan över kyrkbron över Piteå centrum 1900
1800-talet är ett sekel som för stadens del kännetecknas av expansion och industrialisering. Trä- och sågindustrierna skjuter upp i en väldig fart. Piteå härjades under Finska kriget 1809 av ryska trupper, och fredsslutet innebar att Piteå var Norrbottens läns residensstad fram till 1856.

Vid 1900-talets början hade staden bara cirka 2500 invånare. 1911 byggdes en järnväg mellan Älvsbyn och Piteå, vilket bidrog till en befolkningsökning. Förutom hamnen, som tidigt blev betydelsefull, har skogen varit en viktig tillgång och i Piteå finns både pappersbruk och flera sågverk vilka expanderade kraftigt i början av 1900-talet.

Gatufestivalen Piteå Dansar Och Ler (PDOL), som arrangerades för första gången redan på 1960-talet är med sina 120 000 besökare en av Sveriges största gatufestivaler. Småstaden, Piteå shoppingcenter ligger längs gågatan och är stadens stora mötesplats. Det togs i bruk 1989 och innehåller ett 30-tal butiker, 3 biografer, hotell, restauranger och caféer i en småstadsmiljö, allt under samma tak.

Inga kommentarer: