Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

tisdag 18 augusti 2009

Mariefred.


Mariefred är en liten stad i Södermanland och en tätort i Strängnäs kommun belägen vid Mälaren, cirka 6 mil väster om Stockholm. Bebyggelsen domineras av trähus. Mariefreds historia går tillbaka till 1370-talet då Bo Jonsson Grip lät bygga en borg på en udde, Gripsholm, som efter flera utbyggnader senare blev det kungliga Gripsholms slott under Gustav Vasa på 1530-talet.
Själva namnet Mariefred kan tillskrivas ett kloster som kartusianermunkar började uppföra 1493 och låg där nuvarande kyrkan ligger. Klostret hade namnet Pax Mariae, som betyder "Marias fred" och bebyggelsen runt omkring fick så namnet Mariefred.
Mariefred fick stadsrättigheter 1605 av Karl IX och 12 juni är stadens födelsedag. Den gamla stadskärnan, ett riksintresse i slottets skugga, är den största attraktionen. Den har fortfarande samma plan som på en karta från 1759. Entrén till staden ligger vid den gamla stadsporten/tullporten där stadens huvudgata leder rakt ned mot vattnet. Där den tidigare Stadsbron låg ligger nu restaurangen Strand. Mariefred har filmats många gånger i film- och tv-sammanhang. TV-serien Livet i Fagervik filmades delvis i centrala Mariefred och filmatiseringen av Astrid Lindgrens bok Kajsa Kavat gjordes i den gamla stadskärnan.
I Gripsholms slott finns Statens porträttsamling och mer konst finns i Gripsholms gamla kungsladugård. Där ligger sedan 1996 Grafikens Hus, som är ett internationellt centrum för den grafiska konsten. Grafikens hus är också platsen för utdelandet av Tucholskypriset. Den tyske författaren Kurt Tucholsky är begraven på Mariefreds kyrkogård.
Ovanför Grafikens hus finns en ruin av Kärnbo kyrka.
I Mariefred finns även Östra Södermanlands Järnväg, som är en av Sveriges minsta (spårvidd 600 millimeter) museijärnvägar med persontrafik. Den tillkom 1964 sedan den normalspåriga linjen till Läggesta, som öppnades 1895, hade lagts ned. Under maj-september kan man köpa biljett och resa med ångtåg på järnvägen mellan Mariefred och Läggesta.
Ångfartyget S/S Mariefred, populärt kallad Maja, trafikerar sedan 1903 rutten Stockholm-Mariefred.
Mariefred har Sveriges äldsta värdshus från 1609 med utsikt över Mälaren och Gripsholms slott. Olika aktiviteter anordnas ofta på slottet, bland annat den årligen återkommande Musik på Gripsholm.
En sevärdhet är också hembygdsföreningen Callanderska gården, ett sekelskifteshem inrymt i en färgargård från mitten av 1700-talet.
Vid Mariefreds västliga utkant ligger Hjorthagen. Det är ett inhängnat område med gamla ekar och fritt strövande hjortar.

Inga kommentarer: