Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

tisdag 10 november 2009

Jülich, Nordrhein-Westfalen.(Tyskland)

Jülich, latin Juliacum, är en stad i den tyska delstaten Nordrhein-Westfalen. Staden är också känd under äldre stavningar som exempelvis Guelich och Gülich. Jülich hade 33 565 invånare i slutet av 2007, på en yta av 90,40 kvadratkilometer, och ingår i storstadsområdet Rheinschiene.Staden grundades cirka 300 f.Kr. som garnisonsstad vid ett vadställe över floden Rur på vägen mellan Aachen och Köln. Borgen i staden byggdes på 1500-talet av hertigen Wilhelm V (den rike) av Jülich. Den nya borgen ersatte som försvarsanläggning den tidigare borgen Hambach känd från 1000-talet belägen i stadens utkant i byn med namnet Hambach.
Hertigdömet Jülich, samtida stavning hertigdömet Gülich och innan 1440-talet grevskapet Gülich, omfattade de centrala delarna av dagens Nordrhein-Westfalen, mellan hertigdömet Aachen och ärkebiskopssätet Köln. Inom hertigdömet Jülich var Düsseldorf den största staden och tjänstgjorde i senare tid som inofficiell huvudstad.
Hertigdömet är känt från 1002 och försvann 1814 i samband med Rhenförbundet. Fram till 1614 var det en självständig småstat inom det tysk-romerska riket. Från 1614 till 1801 var det en provins under Pfalz då det avstods till Frankrike och verkade som en fransk provins med namnet Juliers fram till 1814.
Den första greven föddes 1002 i det dåvarande grevskapet. Fursten av Jülich erhöll på 1440-talet värdighet som hertig. Hertigdömet omfattade som störst cirka 2/3 av nuvarande Nordrhein-Westfalen under fursteparet Johan III av Kleve och Maria av Jülich. Deras äktenskap innebar en sammanslagning av smårikena Jülich-Berg och Kleve-Mark. Till riket räknades också ärkebiskopsdömet Köln. De hade den världsliga makten i Köln, samtidigt som biskopen hade den andliga makten och inkomsterna av staden. Köln hade tilldelats hertig Johan II av Kleve kring 1410, som ett erkännande av påven för att hertigen stött påven i Rom, i dennes kamp mot påven i Avignon. Hertig Johan II hade efter detta tillnamnet "Småpåven" (der Kleinpapst). Därav uttrycket "småpåvar".
Hertig Wilhelm V, son till Johan av Kleve och Maria av Gülich, och dennes son Johan, som Wilhelm hade i äktenskapet med Maria av Österrike, residerade som ensamma furstar i det sammanslagna riket. Deras vapensköld ingår än idag som en del av Nordrhein-Westfalens delstatsvapen. Johan av Jülich dog barnlös 1609. Hertig Wilhelm V och hans gemål Maria ligger begravda i katedralen i Düsseldorf.
Riket delades upp mellan Brandenburg och Pfalz efter det gülichska tronföljsdkriget som rasade 1609 till 1614, av många betecknat som inledningen till det trettioåriga kriget. Hertigdömet Jülich tillföll därmed Pfalz. Övriga delar tillföll Brandenburg, förutom grevskapet Ravensberg som behölls av familjen Gülich i Osnabrück. Titeln hertig av Gülich, Cleve och Berg tillföll hertig Wilhelms dotterson Johan Kasimir. Han var i sin tur den svenska kungen Karl X Gustavs far. Av den anledningen innehade de svenska kungarna Karl X Gustav, Karl XI och Karl XII denna titel.

Upplagd av Bengt kl. tisdag, november 10, 2009

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)