Hedemora.

Hedemora är en tätort i Dalarna samt centralort i Hedemora kommun, Dalarnas län. Hedemora var stad från 1446, vilket gör Hedemora till Dalarnas enda medeltida stad. Stadens enda bevarade medeltida byggnad är Hedemora kyrka, uppförd i slutet av 1200- eller början av 1300-talet.

Hedemora fungerade under 1500-talet som marknadsplats för de omgivande områdena och som transitort för bergsprodukter som skickades vidare till Mälardalen.

Under 1600-talet försämrades de ekonomiska förutsättningarna för staden sedan bland annat järnproduktionen skurits ned efter 1688. En förnyad expansion inleddes i början av 1900-talet till följd av nya industrier och befolkningen fördubblades under perioden 1900-1930.

Företagen Hedemora Verkstäder/Hedemora Diesel AB:s fartygsmotorer och motorcykeltävlingen TT-loppet har gjort Hedemora internationellt känt. Kända personer med anknytning till Hedemora är bland andra Kerstin Hed, Martin Koch, "Lapp-Lisa", August Lindberg, Hillevi Martinpelto, Martin Matsbo, Bertil Norman och Kerstin Thorborg.

Hedemora är den äldsta staden i Dalarna och fick sina stadsrättigheter 1446, utfärdade av Kristofer av Bayern, vilka erkändes 1449 av Karl Knutsson (Bonde). 1459 gav Kristian I staden stadsrätt och rätt att ha borgmästare, rådmän och domstol. Därefter har staden fått sina stadsrättigheter bekräftade och utökade i omgångar, av Gustav Vasa, Johan III, Karl IX, Gustav II Adolf, drottning Kristina och Fredrik I.

Hedemora omnämns dock som köpstad av redan år 1414, men det rör sig då troligast om en marknadsplats och inte en stad i senare bemärkelse.

Gustav Vasa anlade sitt första myntverk i staden 1521, men det var endast i drift fram till 1524. Mynten från detta myntverk benämns dalklippingar.[8] Idag ligger Myntparken och Perssonska gården på platsen där verket troligen låg. Under parken finns rester av en gång in till Myntkällaren.

Hedemora var även uppsamlingsplats för skatt från övriga Dalarna, och skattesilver kallades "Hedemorasilver" i statens räkenskaper 1545–1546.[8]
Under 1600-talet kämpade Hedemora mot Köping, Arboga och Västerås om rätten att bedriva handel i Västerbergslagens dåvarande socknar Söderbärke, Norrbärke och Grangärde. Hedemora förlorade dock denna kamp och fick inte dessa rättigheter.

I slutet av samma århundrade förbjöd Bergskollegium flera hyttor och hamrar i Dalarna att bedriva verksamhet, för att inte konkurrera med Falu koppargruva om det viktiga träkolet. Hedemora hade monopol på att sälja järnet från Österbergslagen till Västerås, varifrån det sedan skeppades vidare. Nedläggningen av hyttorna och hamrarna blev därför ett hårt slag för stadens ekonomi, och befolkningen minskade.