Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

onsdag 14 april 2010

Lärarlotteriet.

Argumentet är slitet, men det beror på att det är bra. För vissa yrken krävs examen och legitimation, formella intyg på att man behärskar sitt värv. Lärare däremot kan vem som helst bli. Vari ligger egentligen skillnaden mellan en lärare och en ingenjör? Ingen skulle drista sig till att påstå att en brokonstruktör ”bara” behöver räkna lite hållfasthet för att få bitarna på plats.
Inom skolan är kompetenskraven av någon outgrundlig anledning mycket lägre. Är du allmänbildad, samhällsintresserad, kanske rent av begåvad med några strökurser från universitet? Bingo! Anmäl dig till kommunens jobbpool så får du ett samtal en tidig tisdagsmorgon från en stressad rektor som snabbt behöver skaka fram något som ska föreställa en historielärare. Är du duktig kan du rent av få ett längre vikariat.
Uppfattas det inte som svårt att vara lärare, är det därför som man har kommit att acceptera denna invasion av obehöriga lärare? Faktum är att en examinerad gymnasielärare i svenska och engelska har ungefär fem års högskolestudier i ryggen, det motsvarar vad en civilingenjör eller arkitekt måste läsa. Tittar man på de formella kraven pratar vi alltså om ett tämligen krävande yrke.
Är det 90-talskrisens nedmontering av skolan som tvingat oss att acceptera inflödet av obehöriga lärare? Kanske. Oavsett orsaken behövs en åtstramning. Och snart kommer den. I går meddelade regeringen att en yrkeslegitimation ska införas för lärare och förskollärare. Legitimation kommer att bli ett krav för fast anställning. Förändringarna träder i kraft i juli 2012.
Eftersom det finns outbildade naturbegåvningar som uträttar stordåd i klassrummen kommer det att skapas en genväg för obehöriga lärare som har ämnesämnesbehörighet men saknar de pedagogiska kvalifikationerna: praktik plus ett års pedagogisk utbildning.
Det finns mycket negativt att säga om borgerlighetens omstöpning av skolan. Jan Björklund har reducerat hela utbildningsdebatten till att bli en ordningsfråga. Som att betyg och keps av i klassrummet är nyckeln till en skola i världsklass. Men i det här fallet är han rätt ute.
Det får inte vara ett lotteri vilka elever som får tillgång till en professionell pedagog och vilka som får en springvikarie vars enda ”merit” är att han eller hon en gång själv gått i skolan.
Det finns som sagt duktiga obehöriga lärare, talanger med en närmast medfödd förmåga att entusiasmera och inspirera. Beskedet till dessa är att de ska ta sin talang och sätta sig i skolbänken. Då kommer de att bli ännu bättre och lärar-yrket kommer att återta sin rättmätiga plats som ett högstatusjobb med löner därefter.

Inga kommentarer: