Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

fredag 16 april 2010

Rottneros.

Rottneros är en tätort i Sunne kommun. Namnet på orten (Rotnaroos 1435) kommer av det fornsvenska Rotnar, som är genitiv av Rotn (ån Rottnan). Dess namn betyder "den rytande". Efterledet os betyder "åmynning".
Den intilliggande älven Rottnan hade förr tre fall strax innan mynningen i Mellanfryken, varav det största Rottnafallet hade en fallhöjd på cirka 26 meter. Fallen är sedan lång tid utbyggda för vattenkraft.
De så kallade Rottnerosverken anlades ursprungligen som stångjärnsverk i slutet av 1600-talet. Verksamheten förändrades till papperstillverkning i slutet av 1800-talet och idag är Rottneros AB en börsnoterad koncern med flera massabruk. I närheten av massabruket ligger Rottneros järnvägsstation. Rottneros herrgård stod modell för Ekeby i Gösta Berlings saga. Lucianatten 1929 förstördes den gamla herrgården i en våldsam brand. Den dåvarande ägaren Svante Påhlsson (1882-1959) lät återuppföra herrgården och anlade Rottneros Park omkring den som en blomster- och skulpturpark inspirerad av de stora parkerna i Europa. I parken finns även Nils Holgerssons äventyrspark och en av Sveriges finaste MC-utställningar. Sunne sockenkyrka låg på herrgårdens marker vid Rossgropen från 1220-talet till maj 1435 då den flyttades till sin nuvarande plats vid sundet.Skara domkyrka/Sunne kyrkas 1/4 i gården friköptes på samma gång. I Rottneros står Stamfrändemonumentet, rest för att minnas de som invandrat till Värmland från Finland och de Värmlänningar som utvandrat till Nordamerika. Monumentet är en relief i granit föreställande en karta över Värmlands landskap med inskriptionen TILL HUGFÄSTANDE AV SAMBANDET MED STAMFRÄNDER VÄSTANHAVS OCH ÖSTANHAVS, en örn av brons sitter på toppen av monumentet. Såväl granitreliefen och bronsörnen är gjord av den finländske konstnären Jussi Mäntynen och invigdes den 22 juni 1953. Monumentet står uppställt i Rottneros utmed väg E45, Inlandsvägen utanför Sunne i Värmland.
Den dåvarande ägaren till Rottneros bruk, Svante Påhlson, beställde och bekostade monumentet. Vid den stora och påkostade invigningen närvarade bland annat Finlands minister i Sverige samt USA:s ambassadör och landshövding Acke Westling.
Sveriges två senaste regenter har på sina eriksgator besökt och skrivit sina namn på monumentet, Gustaf VI Adolf den 27 juni 1953 och Carl XVI Gustaf den 11 september 1974.

Upplagd av Bengt kl. fredag, april 16, 2010

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)