Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

söndag 4 april 2010

Sydkorea.

Sydkorea, formellt Republiken Korea (ROK), är en stat i Ostasien, belägen på den södra delen av Koreahalvön. Huvudstad är Seoul. I norr gränsar landet till Nordkorea. Dessutom har Sydkorea maritima gränser till Kina och Japan. Sydkorea är ett av de mer demokratiska länderna i Asien. Sedan en ekonomisk förvandling skett på 1950-talet har landets ekonomi förbättrats avsevärt. Sydkorea tillhör de så kallade fyra tigrarna. Den koreanska halvöns historia har präglats av de omkringliggande ländernas maktanspråk. Under flera hundra år låg halvön under kinesiskt inflytande. 1910 ockuperade Japan hela halvön. Ockupationen upphörde först 1945.
Den nuvarande delningen av Korea härstammar från delningen mellan den amerikanska intressesfären och den ryska efter slutet av andra världskriget. Landet uppnådde självständighet 1948, samtidigt som Nordkorea. Tanken med delningen var att båda delarna skulle förvaltas av USA respektive Sovjet under en viss period, för att sedan låta koreanerna ta över styret. Men detta skedde aldrig, på grund av motsättningar inom de båda ockupationsmakterna och inhemska nationalistiska och kommunistiska grupper ledde till att delningen blev permanent 1948. I samband med det blev de båda delarna självständiga i norr bildades Nordkorea, och i söder Sydkorea. Rivaliteten mellan de båda staterna om vem som skulle styra halvön ledde snart fram till koreakriget, som påbörjades genom en nordkoreansk attack. Snart tog nordkoreanerna kontroll över huvudstaden Seoul. Sydkorea, som fick stöd av USA gick in med en med en USA-ledd koalition på sexton stater. De lyckades genom en attack mot Inchon inta Seoul igen. Snart kontrollerade amerikanerna hela Sydkorea, för att sedan fortsätta in i Nordkorea. När de började närma sig den kinesiska gränsen genomförde Kina en attack som tryckte tillbaka amerikanerna. Förhandlingar pågick i närmare två år innan en vapenvila skrevs under i Panmunjom den 27 juli 1953. Då stilleståndslinjen drogs längs den 38:e breddgraden befästes så delningen. En fredsdeklaration skrevs under i Pyongyang den 4 oktober 2007, med målet att ersätta vapenstilleståndet med ett permanent fredsavtal.
Sydkorea hamnade, liksom Japan, under den amerikanska intressesfären och fick ett starkt ekonomiskt stöd av USA. Tiden efter kriget rådde det politisk oreda i landet, som också var i mycket en militärdiktatur till mitten av 1980-talet. En demokratiseringsprocess tog fart då och sedan 1987 har det hållits val i landet, som också sågs som en fullvärdig demokrati på 1990-talet. 1988 hölls olympiska sommarspelen i Sydkorea. 1996 blev landet medlem i OECD, vilket möjliggjorde snabbare ekonomisk utveckling. Sydkorea drabbades 1997-1998 hårt av Asienkrisen. 2002 hölls VM i fotboll i Japan och Sydkorea. Sydkoreas fotbollslandslag nådde semifinal, vilket också är det längsta ett asiatiskt landslag nått i sådana sammanhang. Sydkorea utgör den södra delen av den koreanska halvön (söder om 38:e breddgraden), där landet upptar 45 procent av halvöns yta. Landets yta är 99 313 km² och det omges av Japanska havet i öster, Koreasundet i söder och Gula havet i väster. Landet gränsar till Nordkorea i norr. Landets östra kust är hög och rak, medan den sydvästra kusten är starkt sönderskuren av vikar, uddar och öar. Fyra femtedelar av landets yta består av högland och berg.
Landets högsta bergstopp är vulkanen Halla-san som är 1 950 meter hög. Berget ligger på ön Jeju (Cheju-do), vilket också är landets största ö, belägen cirka 10 mil söder om fastlandet. Av Sydkoreas 3 500 öar är bara 600 bebodda. I bergen finns källorna till flera floder som rinner västerut, varav floderna Han, Nakdong och Kum är de mest betydelsefulla. De slingrar sig mellan bergskedjor i hela landet. Den största bergskedjan är Taebaekbergen, som löper längs den östra kusten. En annan stor bergskedja är Sobaekbergen. Ingen av kedjorna är särskilt höga.
I Sydkorea råder det inlandsklimat. Vintrarna är långa, kalla och torra och somrarna är fuktiga och varma. Under vintern kan temperaturerna bli låga, särskilt i inlandet, trots närheten till de omgivande haven. Många gånger når det under 0 °C med medföljande snö. Det faller mest snö i Taebaekbergen och minst längst sydkusten och Jeju. Kustområdena har generellt ett mildare klimat under vintrarna med några plusgrader och lite snö, vilket kan jämföras med Seouls genomsnittstemperatur på -5 °C under vintermånaderna. Temperaturen under sommaren är dock nästan likadan i hela landet då men något våtare då vinden ändrar riktning och varm och fuktig luft strömmar in från Stilla havet. Det är monsun i landet mellan juni och september. Då faller tre femtedelar av nederbörden i landet. Den största nederbörden faller i södra och västra delarna av landet, speciellt sydkusten och på Jeju. Taegu på östkusten är den torraste platsen. Genomsnittstemperaturen under somrarna är ungefär 25 °C. Ibland drabbas landet av tyfoner.
Tidigare hade urbana områden som Seoul vissa problem med föroreningar. Man har dock börjar arbeta för att minska utsläppen. Sydkorea deltar i en rad av internationella miljöorganisationer. Djurlivet liknar det som finns i norra Kina, det har dock tagit stor skada av att många djurs naturliga boplatser förstörts genom röjning. Det finns fortfarande gott om hjort och vildsvin men andra djur som björn, lodjur, tiger och leopard är nu sällsynta även i avlägsna bergsområden. Den stora sommarnederbörden skapar en varierad fauna.

Inga kommentarer: