Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

onsdag 2 februari 2011

Angerboda.


Angerboda (Angrbodha) eller Gullveig är i nordisk mytologi en jättinna som utsår tvedräkt mellan asar och vaner, vilket leder till det första kriget, vanakriget. Det är vanerna som ger henne uppdraget att ta sig till Asgård och förarga asarna. Aurboda heter hon, då hon är gift med Gymer.


Sedan de båda gudasläktena försonats, straffar de Angerboda genom att bränna henne på bål. Hennes önskan att göra ont är dock så stor att Nifelheim inte har plats för henne, och hon skickas för att återfödas.

Angerboda återföds av andra jätteföräldrar och heter nu Heid. Ingen utanför Jutanheim, förutom Loke, vet att hon nu lever. Under namnet Heid vandrar hon nu runt i Midgård och sprider sina illasinnade kunskaper om onda runor och trolldom. Även in i Asgård lyckas hon nästla sig in, ända tills asarna upptäcker vem hon är. Då bränner de henne på nytt. Denna gång letar Loke rätt på brännplatsen och finner hennes levande hjärta. Han slukar det och föder henne ånyo.

Denna gång går hon under namnet Gullveig och stiftar åter ont. Asarna finner henne ännu en gång och bränner henne för tredje gången. Loke letar och finner hennes hjärta, slukar det och föder pestjättinnan Leikin. Tre gånger är hon dräpt, men lever ändå vistas nu i Järnveden eller Järnskogen och kallas "den gamla i järnskogen" eller Heid och ses som representant för ond magi. Hon bär därefter binamnet Hyrrokkin (Hyrrokin) vilket betyder "den eldrökta".

Både andra och tredje gången hon bränns finner alltså Loke hennes hjärta och slukar det. Varje gång Loke ser till att Angerboda återföds ger de tillsammans upphov till andra avkommor som Fenrisulven, Midgårdsormen och Hel. Gudarna inser att dessa barn är farliga och låter fjättra ulven, slänga ormen i havet och placera Hel i underjorden.

Namnet Angerboda betyder "sorgebebåderska". Namnet anknyter antagligen till det faktum att hennes söner Fenrisulven och Midgårdsormen kommer att döda Oden respektive Tor vid Ragnarök.

Namnet Gullveig betyder "Gulddryck" eller "Guldberusning". Angerboda kallades Heid när hon utövade trolldom.

Namnet Heid betydde under forntiden trollkvinna.

Upplagd av Bengt kl. onsdag, februari 02, 2011

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)