Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

söndag 21 februari 2016

Säpomännen vill peka ut Palmes mördare


Olof Palmes mördare var knuten till ett utländskt knarknätverk.
Mannen hade bakgrund i Sovjetunionen och kom till Sverige på falskt pass året före mordet.
Uppgifterna bygger på hemligstämplat Säpo-material och presenteras i Expressen i dag av tidigare Palme-utredarna Walter Kegö och Jan-Henrik Barrling.
De kräver nu att befrias från sin tystnadsplikt för att kunna förhöras av Palme-gruppen.
– Vi är intresserade av att få in uppgifterna, säger Dag Andersson, spaningsledare i Palmegruppen.

Sovjetunionen visste att Palmemordet skulle ske. De uppgifterna - efter en olaglig buggning av en sovjetisk diplomat - hör till det material som i slutet av 1980-talet utreddes av kriminalkommissarien Walter Kegö och kriminalinspektören Jan-Henrik Barrling i Säpos dåvarande Palmegrupp.
Expressen avslöjade för ett drygt år sedan, november 2014, att Palmegruppen kontaktat och hållit förhör med Barrling och Kegö. Delar av deras gamla utredningsmaterial ska oväntat ha hittats på Säpo när de flyttade till nya lokaler i Solna och då lämnats över till Palmegruppen.
Sedan dess har en rad möten och förhör hållits med Kegö och Barrling och ytterligare utredningsmaterial kring Palme-mordet - som aldrig tidigare har utretts av Palmegruppen - ska nu ha hittats på Säpo.
– Ja det var definitivt nytt. Det har aldrig funnits i deras ägo tidigare, säger Walter Kegö.

Inte avslöjat detaljer

De tidigare Säpo-männen Kegö och Barrling har dock inte avslöjat några detaljer om sin utredning på grund av den sekretess som regeringen beslutade om i augusti 1989.
I dag, i ett öppet brev i Expressen, väljer Walter Kegö och Jan-Henrik Barrling ändå att presentera delar av sin hemliga utredning som intresserat Palmegruppen.
Här är de nya uppgifterna:
KNARKLIGA: Olof Palme mördades av en man knuten till en utländsk narkotikaorganisation.
ATTENTATSGRUPP: En krets av personer ligger bakom mordet. Uppgifter finns om hur gruppen kunde lokalisera Palme före mordet, hur attentatet förbereddes, vilka som hjälpte till. Det finns också ett särskilt namn för attentatsdagen.
SOVJET-KOPPLING: Mördarens nationalitet är oklar, men han är utbildad i Sovjetunionen och kom till Sverige på falskt pass 1985.
FLERA MORD: Mannen kan kopplas till ytterligare två mord i Sverige, i det ena fallet som gärningsman.

UTPEKAD: Mannen ska ha pekats ut som Olof Palmes mördare av en person som kände honom. Uppgifter finns också om att en person såg honom utföra mordet och det ska finnas ytterligare ett tips om mannen till Palmegruppen.
– Detta är inget som har stått att läsa i svenska medier eller svensk tv, de här personerna är okända utanför den här kretsen, säger Jan-Henrik Barrling.
Kegö och Barrling bekräftar också att den så kallade diplomatbuggningen, uppgifter om att Sovjetunionen visste att mordet skulle ske, ingår i utredningen.
– Den så kallade diplomatbuggningen är en del av det materialet. Men det finns också en annan del som till sin volym är betydligt större. De här två delarna talar med varandra och står också var och en självständigt för sig, säger Barrling.
Men trots ett stort intresse från utredarna i Palmegruppen är Kegö och Barrling fortsatt förhindrade att berätta närmare för Palmegruppen på grund av tystnadsplikten som regeringen beslutat om.
– Vi vill ju inget hellre än att få hjälpa Palmeutredarna som är ivriga att vi få ska lämna informationen.
– Och så länge som vi inte är lösta så riskerar vi fängelse om vi berättar för Palme-utredarna.
Redan 1990 vädjade Jan-Henrik Barrling om att få vittna om delar av det hemliga materialet, men den dåvarande biträdande civilministern Margot Wallström undertecknade ett avslag och hänvisade till sekretessen.

Vädjade till regeringen

2014 vädjade Kegö och Barrling till regeringen igen sedan de kontaktats av Palmegruppen. Regeringen avslog och hänvisade till att det är Palmegruppen som måste ställa en sådan fråga. Förundersökningsledaren Kerstin Skarp har dock ännu inte skickat in någon begäran till regeringen.
– Palmegruppen är oerhört intresserade av att få höra och diskutera med oss. Så det är inte där problemet ligger utan det är förundersökningsledaren som ännu inte har skrivit till regeringen för att vi ska bli lösta från tystnadsplikten, säger Walter Kegö.
Dag Andersson, som är spaningsledare i Palme-gruppen, bekräftar intresset.
– Det är klart att om det finns uppgifter som är intressanta så är vi intresserade av att få in de uppgifterna såklart.
– Problemet är att de inte får prata om det och inte kan delge oss vad det är för uppgifter. Vi får nog avvakta och se om de blir lösta från tystnadsplikten.
Den frågan hänvisar han till Kerstin Skarp, för-undersökningsledare i Palmegruppen, som inte vill kommentera.
Säpos pressekreterare Fredrik Milder menar att allt Palme-material lämnades över till Palmegruppen redan 1989.

Inga kommentarer: