Dragnäsbäcks kyrka.

Dragnäsbäcks kyrka har ritats av Gösta Bergman och den blev färdig 1961. I kyrksalen finns sittplatser för 150 personer. Kyrkan ägs av Vasa kyrkliga stiftelse.

Kyrkan har en orgel med 10 stämmor (H. Heinrich) och ett piano. Kyrkan grundrenoverades 1997 och klockstapeln byggdes 2001. I byggnaden finns även lokaler för diakonimottagning och dagklubb.

I november förrättades församlingsval, där förtroendevalda till församlingsrådet i Vasa finska församling samt till den finska och den svenska församlingens gemensamma kyrkofullmäktige utsågs för en fyra års period åren 2007 – 2010. Följande val är i november 2010.

Österhaninge kyrka.

Österhaninge kyrka eller Sankta Gertruds kyrka är en kyrka i Österhaninge församling i Södertörns kontrakt i Stockholms stift. Kyrkan är belägen i Haninge kommun i Stockholms län i Södermanland.

Österhaninge kyrka är huvudsakligen uppförd under medeltiden, med smärre tillägg under senare tid. Planen består av ett rektangulärt långhus med fullbrett, rakslutet korparti, västtorn, sakristia i norr, vapenhus i söder samt ett polygonalt gravkor i öster. Ingång i väster och i söder genom vapenhuset. Långhusets murar härstammar från 1200-talet, liksom vissa partier av korets och sakristians östmur som återstår av det ursprungliga smalare koret och sakristian (grävningsundersökning gjordes vid restaureringen 1972).

Under 1400-talets andra hälft vidgades koret till långhusets bredd, nuvarande sakristia samt vapenhuset tillkom och långhuset fick sina tre stjärnvalv. Vid samma tid revs också den mur som avdelat kyrkans västparti; ett utrymme som sannolikt använts för Tyska Ordens behov. Tornet, vars murar står innanför långhusmurarna, byggdes på 1500-talet. 1663 uppfördes gravkoret för amiralen Klas Bielkenstierna på Årsta; det kan sägas vara en kopia av det Wrangelska gravkoret i Skoklosters kyrka.

Slutligen 1880 tillfogades ett bårhus på sakristians nordsida, nu inrett som småkyrka. De olika byggnadskropparna skiljer sig distinkt från varandra i exteriören. Långhuset och tornet har oputsade gråstensfasader; långhuset fick sina stora rundbågiga fönsteröppningar under 1800-talet. Tornets smala spira från 1587 är klädd med träspån, liksom långhusets sadeltak som är valmat i öster. Sakristian, med tillbyggnad, och vapenhuset har vitputsade fasader och sadeltak; intressant är vapenhusets gavelröste med öppning för talarstol samt del av ett gotiskt fönster. Det Bielkenstiernska gravkoret, i renässansstil, bryter av med sina röda tegelfasader, hörnkedjor och karnissvängda huv med lanternin.

Till formen är kyrkan en enskeppig salkyrka, med fullbrett korparti, rak altarvägg. Altare och gravkor i öster, sakristia i norr och torn i väster.

Varje byggnadsperiod har lämnat sitt bidrag till kyrkorummets utformning. De medeltida valven dekormålades vid en restaurering 1889, och målningen förnyades, enligt samma mönster, vid arkitekten Jörgen Fåks restaurering 1972–1973. Bänkinredning, altaranordning samt västpartiets inredning härrör också från 1972–1973, då även sakristian återfick sina medeltida fönsteröppningar. En dubbeltrappa leder upp till det Bielkenstiernska gravkoret som avskiljs genom ett smäckert, geometriskt utformat järngaller. I fonden utgör det Bielkenstiernska gravmonumentet ett dominerande inslag; den pampiga skulpturgruppen, utförd av den holländske mästaren Nicolaes Millich och insatt 1683, är ett högklassigt barockarbete. Predikstolen, dekorerad med kolonnetter, är från 1623. Dopfunten av gotländsk kalksten är från 1200-talet.

Gränna kyrka.

Gränna kyrka ligger mitt i Gränna och dominerar stadens profil. Kyrkan är byggd på resterna av den ursprungliga stenkyrkan från mitten av 1100-talet, vars grund fortfarande finns bevarad under den nuvarande kyrkans golv.

Den kyrka i barockstil som uppfördes på platsen under 1600-talet, och delvis bekostades av stadens grundare Per Brahe, brann ner 1889. 1895 invigdes den nya kyrkan som byggts på den gamla grunden, i nybarock för att respektera det historiska arvet. Fasaden är i vit puts, och taket är av koppar.

År 1988 restaurerades kyrkans interiör. Man har även i inredningen försökt bevara något av kyrkans historia, bland annat finns en ursprunglig fönstersten från 1100-talet bevarad.

På Svenska kyrkans hemsida för Gränna kyrka kan läsas att: Dopfunten i sten är från mitten av 1200-talet med ett dopfat från 1637. Ett sakramentsskåp har daterats till 1400-talet och den äldsta ljuskronan är från 1682. De i koret uppställda altarfigurerna ingick ursprungligen i ett altarskåp från 1722. Det stora triumfkrucifixet är snidat av Eva Spångberg till kyrkans återöppnande 1988.

När utrymmet i kyrkan utnyttjas maximalt kan kyrkan rymma cirka 600 besökare.