Så ska forskarna hitta liv i rymden.

Söka efter planeter – och lyssna efter radiobrus från utomjordningar.
Så försöker forskarna hitta liv ute i rymden.
– Vi har redan hittat massvis av planeter utanför solsystemet, säger Malcolm Fridlund, vetenskaplig projektledare vid European Space Agency, ESA.
I dag använder forskarna ett antal olika tillvägagångssätt för att försöka hitta utomjordiskt liv: dels att söka med teleskop efter jordliknande planeter utanför solsystemet, dels att ”lyssna” efter bland annat radiosignaler från eventuellt intelligent liv i rymden, dels att försöka hitta livstecken på vår grannplanet mars och på andra himlakroppar i vårt solsystem.
– Tonvikten ligger för närvarande på att leta inom solsystemet, och då pratar vi om mars. En av huvudanledningarna till att skicka sonder dit vartannat år är att så småningom kunna se om det har funnits liv på mars. Det är väl en ganska låg sannolikhet att det finns något där just nu, men att det kan ha funnits är mycket möjligt, säger Malcolm Fridlund.
”Planeter finns där ute”
– Sen tittar man på en del andra ställen, som på en av Jupiter-månarna, Europa, där det kan finnas flytande vatten under isen, och på en av Saturnus-månarna, Enceladus, där man med en sond som heter Cassini nyligen upptäckt att det eventuellt finns vatten, säger Fridlund.
Men sökandet efter liv riktar sig alltså också utanför vårt solsystem – mot planeter som liknar vår jord. Rymd-teleskopet Corot, som sköts upp 27 december 2006 och för vilket Malcolm Fridlund är ESA:s vetenskaplige projektledare, är engagerat i sökandet.
– Vi tror att det behövs en planet av typ jorden för att liv över huvud taget ska kunna uppstå. Det är i vart fall det enda stället vi vet att det finns liv på, säger Fridlund.
– Vi har redan hittat massvis av planeter utanför solsystemet, även om alla förmodligen är mycket annorlunda jämfört med jorden. Planeter finns där ute, det vet vi, men om jorden är en unik planet eller om det är en sorts planet det finns gott om där ute, vet vi inte än, säger Fridlund.
I framtiden hoppas forskarna kunna konstruera instrument som kan hjälpa dem att se om det finns syre, vatten eller metan på planeter utanför solsystemet – vilket skulle kunna tyda på liv.
– Forskningsmässigt ligger det någonstans mellan 10 och 20 år bort i tiden, säger Malcolm Fridlund.
– Tekniken finns, det är en fråga om att utveckla den och lägga de resurser som behövs, säger han.
En annan metod som forskarna använder för att försöka upptäcka liv är att lyssna efter bland annat radiosignaler – och då handlar det om sökande efter intelligent liv i rymden.
SETI-projektet (Search for Extra-Terrestrial Intelligence), som startades på 60-talet och som sponsras av bland annat Microsoft-miljardären Paul Allen, lyssnar kontinuerligt efter signaler från intelligent liv i rymden.
Din persondator kan hitta utomjordingar
Allen Telescope Array, som är ett av projekten inom ramen för SETI, och som är ett samprojekt mellan SETI Institute och University of California Berkeley, byggs i delstaten Kalifornien i USA. Det består av flera mindre parabolantenner som är sammankopplade och som genom riktat lyssnande mot vissa stjärnor ska försöka upptäcka tecken på intelligent liv i rymden.
Enligt projektets webbplats kommer antennerna, som enligt planen till slut kommer att vara 350 stycken totalt, så småningom kunna lyssna mot upp till en miljon närliggande stjärnor.
Projektets första fas med 42 antenner avslutades 2007 och tester av systemet inleddes då.
Men även privatpersoner kan hjälpa till i sökandet. Med http://setiathome.berkeley.edu/index.php kan privatpersoner ladda ned en programvara som låter ens persondator bearbeta radiosignaler från Arecibo-teleskopet i Puerto Rico i jakten på intelligent liv.
När datorn står oanvänd laddas data från teleskopet ned på privatpersonens dator, och efter att datan bearbetats skickas den tillbaka. På så vis kan oanvänd datorkraft runt om på jorden användas i jakten på intelligent liv i rymden.
– Det är jättekul. Det är ett sätt att få miljontals datorer att jobba ihop så att du får en enorm kapacitet, säger Malcolm Fridlund.
Men forskarna har inte bara lyssnat efter signaler, de har också skickat signaler ut i rymden med meddelanden till eventuella intelligenta varelser.
1974 skickade Arecibo-teleskopet ett radiomeddelande mot stjärnklustret M13 cirka 21 000 ljusår bort från jorden. Sändningen bestod av ett bild-meddelande som skulle föreställa bland annat vårt solsystem, en mänsklig streck-gubbe och dna-molekylen.
Skällande hundar – och traktorer
De två Voyager-satelliter som sköts upp 1977 och som fortfarande färdas genom rymden förde med sig guld-pläterade kopparskivor som bland annat innehåller bilder och ljud från jorden – bland annat ljud på skällande hundar och ljud från en traktor. Skivorna innehåller också hälsningar på 55 språk, bland annat svenska.
– Nu tar det runt sju-åtta timmar för signalerna att nå fram till Voyager-satelliterna, och den närmaste stjärnan ligger fyra ljusår bort, så det dröjer ett par hundra tusen år innan de kommer i närheten av någon annan stjärna. Det är ett långsiktigt meddelande, säger Malcolm Fridlund.
Hur ser man på de här meddelandena på skivorna och det som skickades ut från Arecibo-teleskopet? Är det att betrakta som jippon eller som chansningar?
– Det kostade inte så mycket att göra i samband med de här projekten man gjorde, och sen var det så att folk ville tala om att ”det här kan man göra, det här är en den tekniska kapacitet vi har i dag. Går man till någon som har tio gånger högre tekniska kapacitet än vi, vad kan de göra?”
– Det är något slags mellanting mellan folkbildning och jippo, säger Malcolm Fridlund.
– Det är seriöst, men det är ingenting som är säkert. Samtidigt är det någon som vinner på penning-lotteriet varje månad också, säger Fridlund.
Tror du att det finns liv ute i rymden?
– Jag har ingen aning. Men om jag skulle rågissa – eftersom det enkla, encelliga, livet uppstod på jorden ganska fort efter att jorden bildats för 4,5 miljarder år sen – skulle jag tro att det är ganska lätt för liv att uppstå om de omständigheterna finns där ute, och det gör de nog. Att liv uppstår, det tror jag är ganska lätt.
– Sen tog det alltså 3,5 miljarder år innan komplicerat liv uppstod på jorden – och då pratar vi om spindlar och maskar – och tills det utvecklade sig till något som vi kallar ”intelligent” tog det ytterligare 600 miljoner år. Och vi har funnits i kanske ett par miljoner år. Förmodligen är det ganska sällsynt med intelligent liv.
Tror du att det finns intelligent liv ute i rymden?
– Jag tror nog att det finns, för universum är så gott som oändligt. Men jag tror inte det finns i närheten av oss.

Spökraketerna.

En av de första spökraketerna observerades den 25 maj 1946 av en målarmästare, när han var på en bilfärd mellan Rasbo och Uppsala. Aftonbladet hade några dagar senare denna notis om händelsen: Den myndighet som fram till andra halvan av 1946 ansvarade för övervakningen av svenskt luftrum var Försvarsstabens luftförvarsavdelning. I slutet av 1946 omorganiserades Försvarsstaben. Luftförsvarsavdelningen slogs samman med flygavdelningen och kallades Försvarsstabens flyg- och luftförsvarsavdelning. Myndighetens uppgift var att organisera och utveckla det svenska luftförsvaret. Kanske var den främsta uppgiften att bevaka luftrummet kring våra gränser. En bevakning som skulle skydda Sverige från att främmande makt kränkte vårt territorium. Under andra världskriget fick Sverige känna av många gränskränkningar, som framför allt skedde vid vår sydkust mot Tyskland. Efter kriget demobilariserades luftförsvaret, och var 1946 långt ifrån så effektivt som det hade varit fram till krigsslutet. När observationerna av spökraketerna började hade luftförsvaret en starkt reducerad bemanning, och kunde inte på ett effektivt sätt ta itu med spökraketernas kränkningar av luftrummet.

Den 28 maj ser flera personer något märkligt över Stora Mellösa. Händelsen uppmärksammas av Aftonbladet som några dagar senare har följande notis:

23 maj
Untran: 23.45; eldklot med svans; riktning NO; observerat av Stadsplanedirektören i Gävle. Gävle: 23.48; eldklot med svans; riktning SO.
24 maj
Västerås: 00.05; eldklot med eldsvans; storlek som en fullmåne; riktning SO; flyghöjd 100–200 m; vinande eller visslande ljud; ett plums hördes vid nedslaget, max 500 m från observatörerna. Karlskrona: 02.20; från norr mot söder; mycket låg flyghöjd; försvann över Hasslölandet. Landskrona: 02.20; riktning sydväst mot Köpenhamn; hastigheten ungefär 400 km/tim; flyghöjd 100 m horisontellt; eldkula med svans; vinglös; cigarrformad; gnistkvastar som varade i 10 sek.
25 maj
Huddinge: Under natten; underligt fenomen på himlen. Hässleholm: 02.10; cigarrformad; oregelbunden eldkvast; rök; flyghöjd 300 m; hastigheten ca 600 km/tim; observationen varade i ca 10 sek. Uppsala: 19.00; droppformad kula av metall; inga vingar.
26 maj
Helsingborg: 23.00; stor eldklot med mycket hög hastighet; liknade V1-bomb.
28 maj
Eskilstuna: 16.30; kropp av aluminium; nedslag. Stora Mellösa: Cigarrformad; storlek som flygplan; kurs mot norr; höjd 300–500 m.
31 maj
Katrineholm: 11.40; cigarrformad; storlek som flygplan; höjd 800–1 000 m.

Ljusfenomen.

Under året 1946 gjordes en mängd observationer av ljusfenomen och okända föremål som rörde sig i luften över Sverige. Dessa rymdprojektiler eller, som de kom att kallas, spökraketer, har än idag inte fått sin fulla förklaring. En del av observationerna kan förmodligen förklaras som astronomiska fenomen, dock inte alla. Även med dagens kunskap, femtio år efter händelserna, framstår observationerna som märkliga. Jag har försökt att så exakt som möjligt redovisa de enskilda observationerna och det svenska försvarets försök att finna projektilernas ursprung. Min informationskälla har till största delen varit hemligstämplade handlingar från Försvarsstabens luftförsvarsavdelning. Dokument som nu "avhemligats" och ligger samlade på Krigsarkivet i Stockholm. Det har varit viktigt för mig att återge materialet så fullständigt som möjligt och inte utelämna vissa, komplicerade uppgifter, utan vilka det varit en enkel sak att ge "spökraketerna" en spektakulär, "mystisk" förklaring." Trots mina ansträngningar att inte skapa mystik kring observationerna, förefaller en del av dessa som säregna och märkliga. Med den kunskap som vi besitter i dag, om de tekniska förutsättningar 1946, är det omöjligt att ge en rimlig förklaring till en del av händelserna. Jag hoppas att du ska få en spännande läsning om de enskilda observationerna och det svenska försvarets försök att finna ursprunget till "spökraketerna". I maj 1946 gjordes de första observationerna av projektilliknande föremål i luftrummet över Sverige. Detta var inledningen till en rad observationer som i pressen kom att kallas för spökraketerna. Försvaret intresserade sig tidigt för dessa projektiler. Militären organiserade, med dåtida resurser mätt, en omfattande spaningsorganisation för att försöka hitta en förklaring till händelserna. Trots stora ansträngningar under 1946 lyckade det svenska försvaret inte lösa gåtan om projektilernas ursprung. Försvarets omfattande spaningar trappades ner mot slutet av året. Spaningarna blev därefter mer rutinmässiga och en del i den ordinarie verksamheten.
Mitt underlag har varit en stor mängd dokument från Försvarsstabens luftförsvarsavdelning. Dokument som nu är samlade på Krigsarkivet i Stockholm – totalt rör det sig om över två tusen sidor. Det har gjorts intervjuer med personer som sett spökraketer och med personer som deltagit i försvarets undersökningar. Snart är det femtio år sedan spökraketerna flög över Sverige. Antalet personer som fortfarande är i livet och kan berätta om händelserna minskar för varje år. Det var med denna vetskap som jag beslöt mig för att så snart som möjligt börja mina undersökningar. Ett arbete som jag hoppades skulle kunna ge en rimlig förklaring till spökraketerna. En av de första åtgärderna var att mikrofilma dokumenten på Kriksarkivet, handlingar som tidigare varit hemligstämplade och av Försvarsstabens luftförsvarsavdelning kallats Rapporter angående rymdprojektiler. Mikrofilmningen gav mig större möjlighet att i lugn och ro studera observationerna och försvarets försök att hitta förklaringar. Försvarsstabens handlingar har bidragit med största delen av den information boken bygger på. Det mesta arbetet låg i att få en helhetssyn över händelseutvecklingen. Efter ett antal månaders studerande, och då jag började få ett grepp om observationerna, fick jag en känsla av att det var möjligt att förklara en del av spökraketerna – dock inte alla. Ett antal observationer förblir för mig gåtfulla och omöjliga att förklara. Det är tyvärr så att en del dokument från Försvarsstaben saknas, bl a bilagor till protokoll från Försvarsstabens rymdprojektilkommitté. Denna kommitté var den som centralt arbetade med utredningarna av observationerna. Likaså saknas dokument som redogör för information från vad man kallar speciella källor, med andra ord: svenska agenter. Jag tror inte att de saknade dokumenten har en avgörande betydelse för bedömningen av helheten – men kanske intressant information ändå kan ha funnits bland handlingarna. De flesta personerna som satt med i rymdprojektilkommittén är borta. De skulle säkert ha kunnat bidra med ytterligare information om vad som skedde inom kommittén och berättat om saker som inte togs med i sammanträdesprotokollen. Händelserna 1946 visar mycket av samhällets och den enskildes reaktion på ett yttre okänt hot. Spökraketerna uppenbarade sig endast ett år efter andra världskrigets slut och krigets hot levde fortfarande kvar i människors medvetande. Denna medvetenhet bidrog säkert till en hög vaksamhet och en vilja att rapportera iakttagelser. Människor kände naturligtvis en rädsla för att freden inte skulle vara bestående. Man levde i en tid där hela den europeiska kartan hade rörts om, och där starka krafter kämpade för att få ett så stort inflytande som möjligt över de krigshärjade länderna. Man ska inte glömma bort att det – då liksom nu – fanns ett behov från militären att skapa en hotbild mot Sverige – verklig eller overklig. Det var av stor betydelse för försvaret att bibehålla en beredskap. Läget var att ett nytt storkrig såg ut att vara under uppsegling. Denna gång mellan öst och väst – freden var inte någon självklarhet. Som alltid ligger hotbilden till grund för militärens motiveringar för beställningar av krigsmateriel och styrning av teknikutvecklingen. De kanske klaraste exemplen på hur spökraketerna påverkade utbyggnaden av försvaret var den kraftigt ökande övervakning av luftrummet med hjälp av ny radarteknik och Försvarets radioanstalt som startade flygburna signalspaningar mot Östersjöstaterna. Avlyssningar som skedde från specialutrustade flygplan som patrullerade över Östersjön. Signalspaningarna hade sin direkta orsak i misstankar om att projektilerna avfyrades från tidigare tyska raketforskningsanläggningar vid Östersjökusten. Svenska signalspaningsplan kom efter 1946 att rutinmässigt operera i Östersjön. De flygburna radiospaningarna ledde förmodligen till att ett svenskt signalspaningsplan, år 1952, sköts ner över Östersjön. I försvarets dokument om rymdprojektilerna kan man klart se begynnelsen till den svenska flygburna signalspaningen. Försvarets huvudmisstankar om rymdprojektilernas ursprung riktades mot området kring Peenemünde, som ligger vid den tyska Östersjökusten. Ett område där den tyska armén under kriget utvecklade V2- vapnet och flygvapnet provade sin V1. V-vapen kom från andra halvan av 1944 och till första halvan av 1945 att användas mot bl a London. Efter kriget hade försöksområdet i Peenemünde hamnat under rysk kontroll. Det var därför naturligt för det svenska försvaret att misstänka att spökraketerna skulle kunna vara en vidareutveckling av tyska missiler, som avfyrades från Peenemünde. Det svenska försvaret kände inte till att i stort sett all tysk verksamhet i Peenemünde, mot slutet av kriget, flyttats till trakterna i och kring Nordhausen, ett område i centrala Tyskland som intogs av amerikanska trupper i april 1945. Amerikanarna gjorde där ett enormt beslag av tysk raketteknik. De hade bokstavligen gått in i ett område som enligt tidigare överenskommelse tillhörde den ryska sektorn. Detta fantastiska beslag av raketteknik tillsammans med tillfångatagna tyska rakettforskare, bl a Wernher von Braun, var det som kom att ligga till grund för hela den amerikanska rymdsatsningen och den första månfärden. Området i och omkring Nordhausen överlämnades senare till ryssarna och blev östtyskt område. Förmodligen fanns där inte mycket kvar åt ryssarna i form av tysk raketteknik. Detta faktum var 1946 helt okänt för det svenska försvaret. I dag vet vi att den första ryska provskjutningen med en tysk V2-raket gjordes den 18 oktober 1947, och att inga provskjutningar förekom under 1946.

Aliens and Ufo documentary.

Alian Documentary.

Astronomiska fenomen.

Är dessa rymdprojektiler ett resultat av att föremål från rymden dras in mot jorden och förintas? En förintelse som sker då friktion mot det skyddande luftlagret blir så stor att föremålet brinner upp. Atmosfären kring jorden skyddar oss från att rymdprojektiler ska nå marken. Om vi saknade luftlagret skulle jorden vara en död planet. Jorden liknade då vår måne med en yta fylld av kratrar. Tittar vi på månen – med ett teleskop eller en kraftig kikare – så ser vi en mängd med kratrar från rymdstenar. Stenar som fallit ner utan att stoppas av en skyddande atmosfär. Luftlagrets skydd är inte hundraprocentigt. Då och då händer det att stora rymdstenar – på grund av sin massa – inte hinner brinna upp utan de slår ner på marken. Mycket sällan är dessa stenar så stora att de förorsakar skador. Man tror att jätteödlorna på detta sätt försvann för ca 64 miljoner år sedan. En jättesten från rymden skulle enligt denna teori ha kommit med våldsam hastighet och slagit ner på jorden. Likt genom en enorm vätebombsexplosion förmörkades solen av röken från bränderna. Livsbetingelserna förändrades på några få sekunder – växter och djur dog. Flera gånger har jorden träffats av sådana jättestenar. Siljansringen i Dalarna tror man är en 200 miljoner år gammal krater som skapats av ett nedslag. Jorden kommer med all sannolikhet i framtiden att få sig ordentliga törnar av dessa jättestenar. De största rymdstenarna kan ha en diameter på flera km och en hastighet av flera tiotals km/sekund.

I handlingarna från Försvarsstaben framgår att astronomer vid ett par tillfällen varit tillfrågade för att ge sina synpunkter på observationerna. Mycket tyder på att de endast fick tillgång till Försvarsstabens sammanställningar av vittnesuppgifterna. Dessa sammanställningar är naturligtvis mycket fåordiga i jämförelse med originalrapporterna. Just att astronomerna inte fick se originalrapporterna har naturligtvis påverkat deras möjlighet att göra en riktig bedömning. Det finns bland rapporterna en mängd skisser som vittnena gjorde direkt efter händelserna. Inget i astronomernas utlåtanden tyder på att de har fått se skisserna. När jag analyserar de nära tusen observationerna som inrapporterades under 1946 till Försvarsstaben, så är det ingen tvekan om att ett stort antal av dessa är beskrivningar av astronomiska fenomen. Fenomen som har sitt ursprung i att föremål passerar in i jordatmosfären och brinner upp. Vi förknippar fenomenen med ord som meteorer och bolider. Eldklot, som kan vara synliga även under dagen, och kan ge ett ljussken som bli så kraftigt att det uppfattas lysa starkare än solen. Genom årtusendena har människan alltid häpnat över och skrämts av eldfenomen som visat sig på himlen. Man kan med ett gemensamt namn kalla dessa himlafenomen för celesta. Ordet celest kommer från latinet och betyder till himlen hörande.

Regeringen Underground Sekretess.

Sekretess av vår regering är inte något nytt, och när det gäller att utveckla ny teknik för vår militära, jag håller med om behovet av sekretess, eftersom vi inte vill att våra rådgivningsmaterial att veta vad som håller på att utvecklas. Det är min personliga känsla av att UFO information är känd av vår regering och militär dock för mer än 60 år som de båda har starka att de antingen inte vet någonting om det, eller det finns inte. För att uttrycka det enkelt, vi har ljugit för. Dessa tystnadsplikt är inte bara begränsat till information regeringen har eller vet om UFOn, men på många andra områden också. Samtidigt bedriver forskning jag alltid återkoppling till två frågor jag har. Vem har gett några befogenhet att behålla vissa hemligheter från allmänheten? Och för det andra, vad har hänt med de tre första orden i ingressen till vår konstitution --- "Vi folket"? Sekretess, lögner och täcka-ups har förevigat sig så att allmänheten inte längre har något förtroende för våra folkvalda tjänstemän, som visat nyligen i allmänhetens låga godkännande bedömningar av dessa tjänstemän. Återigen enligt min åsikt, ungdomar i detta land behöver för att börja ställa frågor och kräva svar av våra ledare. Acceptera hemlighetsmakeri och täck-ups är inte längre acceptabelt, utan kommer att fortsätta, och antagligen öka om ingen frågor dem. Sekretess kan vara bra och även motiverat i vissa fall, men det kan spåra ur helt och bli extremt farlig om missbrukas. Mycket av denna sekretess Cloaking från allmänheten och de flesta av våra folkvalda tjänstemän med fångst fraser såsom "nationell säkerhet", "Forskning och utveckling", "Special Projects", och andra, av vilka några är förmodligen "Black Projects". Den ekonomiska budgeten för några av dessa program är häpnadsväckande siffror, och i fallet med CIA, enligt lag, National Security Act från 1947 gjorde det olagligt att aldrig avslöja hur mycket pengar som använts av CIA. Gissa vem som betalar för allt detta? Du och jag.

Verksamheter på området 51 (även känd som kusk Lake), har väl fastställts skall klassificeras "

Flera av de hemliga militärbaser, såsom Area 51 har mycket synliga tecken postat anger, "användning av dödliga kraft är tillåtet", vilket är en bra indikation på att något mycket hemlighetsfullt sker det antingen över eller under jord. Sedan 1990 har varje president har utfärdat ett år Presidentens Bestämning "undanta basen från att följa miljölagstiftning." Anledningen till detta är att "verksamheten i området 51 (även känd som kusk Lake), har väl varit fast beslutna att vara sekretessbelagt och ett utlämnande skulle kunna skada den nationella säkerheten. "
Samtidigt bedriver forskning för min "Underground grunder och Tunnlar" föreläsning, jag upptäckte en annan federal myndighet som är starkt engagerad i hemlighet, som mycket få amerikaner, inklusive väldigt få kongressledamöter är förmodligen medveten om.

"FEMA: s underjordiska platser kallas" kontinuitet regeringen "anläggningar".

FEMA, Federal Emergency Management Agency, är inte bara för att hjälpa i tider av katastrofer, men har en mycket mer komplex roll för att skydda våra ledare vid en nationell kris, och att få information om dig och I. Många av FEMA: s underjordiska platser kallas "kontinuitet regeringen" anläggningar. Virginia. En av dessa underjordiska platser är Mount Väder, 46 miles från Washington, DC nära Bluemont,Detta är den operativa navet i ungefär 100 andra federala Omlokalisering Centers. I händelse av ett kärnvapenkrig, förklaring av undantagstillstånd eller andra nationella nödsituation, presidenten, hans kabinett och resten av den verkställande makten skulle flyttas hit.Officiellt Mount Väder och dess budget inte finns, och FEMA vägrar att svara på frågor om anläggningen. Så långt tillbaka som 1975, en senat Underkommittén veta att anläggningen har information om minst 100.000 amerikaner, och deras datorer kan få tillgång till miljontals bitar av ytterligare information om det personliga livet för andra amerikanska medborgare. Mount Vädret var klara för användning vid tidpunkten för 1961 kubanska missil kris, mordet på president Kennedy 1963, och var i beredskap under 1967 och 1968 urbana upplopp.Bara över Pennsylvania-Maryland state linje är Raven Rock Underground Command Center, ibland kallad Site-R. Denna webbplats har 700.000 kvadratmeter av utrymmena, under ytan.Underjordiska anläggningen innehåller sex nivåer av underjordiska kontor, massiva ståldörrar, en underjordisk vattenreservoar och upp på ytan banker av antenner och paraboler. Det gick på linjen i 1954, och i de fall det behövs, företrädare för alla militära enheter och gemensamma överbefälhavarnivå Personal skulle placeras här.

En tredje plats i "kontinuitet regeringen anläggningar kallas Greenbrier Resort, 250 miles sydväst om Washington, måste avaktiveras under 1992, då Washington Post publicerade en artikel om detta underjordiska bunker, utsätter den för allmänheten. Även i händelse av ett kärnvapenkrig, cirka 1000 personer inklusive alla 535 medlemmar i den amerikanska senaten och representanthuset, tillsammans med deras top aides skulle ha evakuerats till denna möjlighet. Den innehöll 18 sovsalar med våningssängar, en 12 säng medicinsk klinik, inbyggd kraftverket, vattenreningsanläggning och ett "krematorium". Det var en tv-studio med en bakgrund av USA kapital på väggen där lagstiftare kan ha riktar sina beståndsdelar, hade någon av dessa beståndsdelar överlevt över marken för att titta på TV. Under 1995 Greenbrier anläggningen öppnades för allmänheten turer, och jag har ännu inte placerat en ny anläggning för våra lagstiftare, men jag är säker på att det är en.

Många av de anläggningar byggda på 1950-talet var främst för att skydda våra ledare i händelse av ett kärnvapenkrig. Idag är många av de hemliga militära anläggningar, inte bara i USA, men i andra länder och har varit tvungen att gå under jorden på grund av de många utländska satelliter cirkling jorden som är så tekniskt avancerade att de kan läsa en dagstidning från 200 miles ovan jorden.Mycket lite kan förbli hemliga på ytan längre. Militära anläggningar är inte längre enbart underjordiska platser antingen som marinen har utvecklas under platser med stora bemannade baser offshore i flera år, men de har inte så mycket information tagits fram. Under andra världskriget hade Sverige en omfattande Naval anläggningen bygga in i sidan av ett berg, med vatten, kallas Musköanläggningen Naval Base, består inte bara av torrdockor för fartyg och ubåtar, men hela grunden byggdes i sidan och under berget. Den innehöll reparation fabriker, ett sjukhus med ett tusen bäddar, matsalar och baracker.

Min Jordbyggnadskostnadsindex Bakgrunden var upphetsad när jag började forska underjordiska anläggningar, och jag snabbt reda på att den utrustning och personal som krävs för att bygga en del av dessa utarbeta underjordiska komplex är lättillgänglig. Flera typer av Tunnelborrning utrustning, ibland kallad TBM: s har tillverkats av företag som Bechtel, det Robbins Company, och Dawn Engineering, liksom flera utländska tillverkare. De varierar mycket i storlek och kan vara av "mejsling" typ, gasskärare och kärnvapen, som är utvecklat vid Los Alamos National Laboratory i New Mexiko med en USA patentbyråns datum den 26 september 1972. Många andra faciliteter är känt att det finns, och du har garanti för vår regering att med hjälp av våra skatte-dollar, vår regering och militära ledare är minst skyddas även om vi inte, och i de flesta fall sitt syfte, kostnad och läge kommer att nekas, eller försökt att stanna kvar i hemlighet.

Moon Hoax- APOLLO 8 DAC 16 mm Film Mag J VERSION TWO.

Edgar Mitchell UFO interview on Kerrang Radio 23 july 2008.

Spooky photo proves life on Mars?

Falkenberg 15/8 1978.

Tåget hade precis stannat till när en 15-årig pojke fick se något ovanligt: "Det var mycket varmt i kupén. Därför drog jag ner fönstret när tåget stannade. Då såg jag ett föremål komma från norr och föremålet dök ner på lägre höjd och fortsatte med samma hastighet mot söder. Föremålet var svart-grått till färgen. Det ändrade inte färg och den flög säkert 50 meter ovanför markytan." Mikael Nanne i UFO-Syd ansåg att observatören med största sannorlikhet hade fotograferat en rovfågel i flykten.

Värnamo 21/3 1974.

När 15-årige Christer Sundström var sjuk råkade han titta ut genom fönstret i sitt pojkrum på Almgatan i Värnamo. Ett svart föremål som cirklade runt på himlen utanför drog till sig hans intresse och när han gick fram till fönstret såg han hur föremålet kom närmare. Christer tog fram sin pocketkamera och tog flera färgbilder, varav en blev bra och de övriga blanka. Slutligen försvann föremålet med en våldsam fart uppåt. På den lyckade bilden syns ett hattliknande föremål som är kolsvart trots att solen skiner på det. Ett faktum som talar emot bilden. UFO-föreningen GICOFF i Göteborg ansåg också att bilden var en bluff men i en intervju 1992, 18 år efteråt, försäkrar Sundström att bilden är äkta.

Sätila. 18/9 1971.

Amatörastronomen Benny Johansson i Sätila utanför Borås hade ställt upp sin Kodak Brownie lådkamera för att ta ett testfoto av några stjärnor. Exponeringstiden var cirka 30 sekunder. Vid framkallningen upptäckte han en serie avbrutna spår som han inte kunde förklara. Mycket talar för att det rör sig om ljus från de stjärnor som av någon anledning kommit att skymmas under exponeringen.

Sverige och Norge 1/1 1972Ett raketsteg fick många svenskar och norrmän att tro sig ha sett ett UFO. Det spektakulära ljusfenomenet syntes i fem minuter över södra Norge och området kring Vänern och Vätten men även från Ångermanland till Skåne. Fenomenet beskrevs som mycket stort och mycket ljust. Satellitexperten Sven Grahn kunde visa att det var ett raketsteg från Kosmos 453 som föll in i atmosfären.

Roswell Alien UFO's 60 Years Later - VOA Story.

4 olösta svenska ufo-fall.

Holmträsk, 2004: Det gifta paret är ute på sin gård den 17 januari när de ser och hör ett oidentifierbart föremål flyga nära deras hus. Föremålet är aluminiumfärgat, cirka sex meter långt, små vingar och flyger sakta förbi 300 meter bort. Det går så sakta att makarna tror föremålet ska falla ur luften. Varken den svenska militären eller ufo-Sverige har kunnat identifiera föremålet.

Vänersborg, 1997: En man står på sin balkong den 23 augusti och testar en ny videokamera. Från söder kommer en ljus kula i hög fart och passerar ett flygplan. När mannen filmar kulan kommer ytterligare en – i ännu högre fart. De två kulorna kör i kapp och byter position med varandra innan de försvinner uppåt och ur bild.

Håknäs, 1991: En kvinna ser ett stort cigarrformat föremål flyga över familjens hus den 23 augusti. Hon hämtar sina föräldrar och tillsammans ser de under 30 sekunder föremålet och ett motorljud. Himlen är klarblå och de ser solen blänka i föremålets skrov när den svävar förbi vittnena som bedöms som ”mycket bra”.

Kode, 1990: En man och en kvinna rastar föräldrarnas hund vid Ingetorpssjön den 4 augusti. Plötsligt stiger ett starkt ljussken sakta upp från platsen de just stannat vid. Föremålet de ser har en metallisk grå färg och liknar en rocka eller ett amerikanskt Stealth-flygplan. Ljus kom från flera punkter av föremålet och det såg ut som en upplyst cockpit som lyste upp deras ansikten. Föremålet försvann ut över sjön och när det försvann ur sikt sken horisonten upp och en knall hördes.

UFO pictures through time 1870-1967.

Förklarade och oförklarade bilder.

Mora 15/9 1952

Så här ser den ut - Sveriges enda ordentligt analyserade UFO-bild. Fotot togs nära midnatt den 15 september av Nils Frost. Fotografiet analyserades sedan av försvarsstaben, Saltsjöbadens observatorium, högspänningslaboratoriet i Uppsala samt professor Hannes Alfvén på KTH. Ingen kunde förklara vad bilden föreställde.

Marskär 9/8 1956Denna bild togs av stockholmskonstnären Kåre Kårevall i Stockholms skärgård. Kårevall skulle fotografera sin kamrats gäddfångst när ett lysande föremål lyfte från marken nära de båda männen. "Jag vände mig snabbt dit och hann ta ett kort innan det steg till väders och upplöstes", berättar han. Försvarsstaben föreslog att det var en lokal dimbank som lyft från marken.

Rättvik 17/11 1968När Olle Rydén i Rättvik var ute på promenad på Siljans is upptäckte han två kopparfärgade föremål som liknade ett par stora bildäck med längsgående räfflor. Rydén knäppte snabbt ett kort av dem. Först i februari lät han framkalla filmen och bilden hamnade på Dala-Demokratens förstasida.

UFOs - The Investigation.

Ufo.

Ett ufo är ett oidentifierat flygande föremål. Begreppet infördes av det amerikanska flygvapnet i början av 1950-talet och ordet är en akronym av engelska ”unidentified flying object”. En annan benämning är OFF som kommer av svenskans ”oidentifierat flygande föremål”. Formellt är ett ufo vilket flygande föremål som helst som inte har kunnat identifieras. Många flygande föremål är därför ufon en period, innan de kan identifieras. Enligt en rapport som amerikanska flygvapnet har publicerat har de ufon man har undersökt visat sig vara:
astronomiska fenomen: 27,6%
luftfarkoster: 23,7%
satelliter: 17,1%
påhitt, fantasier: 14,2%
otillräckliga data: 9,6%
väderballonger: 4,1%
under analys: 1,9%
ännu oidentifierade fenomen: 1,8%.
Trots denna rapport och den så kallade Condon-rapporten (världens största vetenskapliga undersökning av ufo-observationer), där det tydligt sägs att det inte finns några tecken på att det skulle finnas några utomjordingar eller flygande tefat inblandade, vittnar varje år flera tusen människor om att de mött rymdvarelser. Sådana möten graderas i olika grader: där närkontakt av tredje graden utgör faktiska möten med utomjordingar.
Ufon är en del av modern folktro och mytologi, och ingrediens i många konspirationsteorier. En viktig händelse i teorierna om att ufon skulle vara intelligenta varelser från yttre rymden är den förmodade kraschlandningen av en utomjordisk farkost i Roswell, 1947. Enligt tidigare hemligtstämplade amerikanska dokument som offentliggjorts på senare tid rörde det sig dock om en kraschad väderballong som användes inom kärnvapenforskningen vid denna tid (därav sekretessen). Andra ufoteorier är exempelvis testflygningar med topphemliga flygplan eller något okänt naturfenomen.
Ufon är ett populärt ämne inom science fiction-kulturen. Till exempel handlar filmen Närkontakt av tredje graden om ufon.
Det vetenskapliga studerandet av ufofenomen kallas ufologi.
Riksorganisationen UFO-Sverige har undersökt rapporter om ufofenomen sedan 1970.
Den 18 maj 1946 påstod sig Gösta "Pollenkungen" Carlsson ha mött ett UFO och dess besättning i Sibirienskogen i utkanten av Ängelholm. Vid platsen står idag ett monument i betong.
Den 23 augusti 1991 observerade en familj i Håknäs utanför Umeå ett cigarrformat föremål. De kunde höra motorljud och solen blänkte i skrovet. Säkerhetspolisen och I20 i Umeå undersökte fallet och fann observatörerna vara "mycket bra".Den 12 december år 1996 trodde många Bromöllabor att det varit ufon i deras stad men efter några dagar berättade skaparna av programmet Mysteriet på Greveholm vad det rörde sig om för föremål.
http://www.ufo.se/
http://video.google.com/videoplay?docid=-8993422112864357113

Här är de hemliga UFO-bilderna.

Här är ett smakprov på de hemliga bilderna som kommer visas på årets stora UFO-utställning i Norrköping. Allmänheten kommer dessutom få möjlighet att på egen hand söka i det hemliga UFO-arkivet. - Det finns väldigt många oförklarliga historier att ta del av, Ett av de mest intressanta UFO-mysterium som man har hört talas om är den som inträffade mitt på dagen 27 juli 1999 vid Backsjön utanför Arvika.- Sju personer som befann sig på tre olika platser kring Backsjön såg hur ett avlångt föremål med saker som stack ut på sidorna störtade rakt ner i sjön, "Dök i sjön"
Militären kontaktades som i hemlighet gjorde "Operation Sjöfynd". - De dök i sjön med mini-ubåten Sjöugglan under två perioder hösten 1999. De la mycket tid och pengar på operationen men hittade ingenting, vad man vet. Eftersom det är en hemligstämplad operation går det inte att få ut alla papper. Men vi lyckades i alla fall hinna få ut de dokument där det stod vad de sju vittnena hette,