Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

måndag 7 december 2009

Åby.

Åby är en tätort i Kvillinge församling, Norrköpings kommun i nordöstra Östergötland.


Åby var redan på 1600-talet ett skjutshåll i de dåtida systemet med diligenser som då fanns. Åby Gästgivargård har med säkerhet varit i funktion från 1639. Gästgivargården låg lämpligt till med skjutsning åt Krokek, Simonstorp och Norrköping. Många kända personer har övernattat, ätit eller bytt hästar här, t.e.x. Erik Dahlbergh (flera tillfällen 1669-1683), Axel von Fersen, Christina Nilsson (1907) och Kata Dahlström (8 november 1915). Carl von Linné beskriver gästgiveriet i samband med sin s.k. Östgötaresa. Av gästgiveriet återstår 2004 krogstugan, ett trähus i två våningar, som har daterats till cirka år 1800.

Redan 1653 fanns en krog i Åby, den låg vid vägskälet mot Krokek och Simonstorp nära nuvarande Åby centrum. Krogen kallades Bocksten och fanns kvar fram till början av 1800-talet. Genom tillkomsten av järnvägen Norrköping-Katrineholm 1866 fick Åby ett uppsving med flera industrier i trakten, till exempel Hults Bruk, Torshags yllefabriker, Makaronifabriken och andra småindustrier i Graversfors, Näkna och Sörsjön. Åby skola startade i en byggnad 1875. Åbymoskolans nuvarande byggnad är från 1918. Vid en brand i skolköket den 7 maj 1923 förstördes den tredje våningen och denna har sedan dess ett något annorlunda utseende.

Bredvid Åbymoskolan ligger kommunhuset. Huset byggdes 1906 och har haft ett flertal funktioner: lokaler för kommunstyrelsen, skolbespisning, pastorsexpedition, polislokaler, skolläkare och lektionssal. 1971 slogs Kvillinge kommun samman med Norrköpings kommun och huset har under några år använts av kommundelsnämnden.

I Åby delar sig Östra stambanan i två grenar, med en bana mot Katrineholm och en mot Nyköping och Järna, (Statsbanan Järna-Nyköping-Åby). Åby station invigdes på sin nuvarande plats 1915, innan dess låg den, vid namn Bråvalla, i ett nordligare läge vid nuvarande Hultdalskolan. Persontågen stannade i Åby fram till 1962. På järnvägen mellan Åby och Krokek inträffade 1918 en allvarlig järnvägsolycka, se Tågolyckan i Getå, då 41 personer omkom.
Ättetorpskyrkan uppfördes 1962, arkitekt var Kurt von Schmalensee.

Upplagd av Bengt kl. måndag, december 07, 2009

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)