Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

måndag 7 december 2009

Molpe. (Finlands västkust)

Molpe by ligger vid Finlands västkust, ca 30 minuter söder om Vasa. Molpe är en av byarna i världens kanske mest svenskspråkiga kommun, nämligen Korsnäs kommun. Namnet på byn har skrivits på många olika sätt från början av 1200-talet. Med början från Mockepää som utvecklats småningom till Moikipää och till dagens officiell namn som är Molpe by. Molpe by har under flera år haft en positiv befolkningsutveckling och byn lockar till sig nya inflyttare. Byn är ett paradis för den som gillar att bo nära havet med en god service på några minuters avstånd, utöva jakt och fiske, ägna sig åt olika sportaktiviteter vid Waterloo anläggningarna, simma eller bara njuta av gemenskapen och den fina naturen. I Molpe kan du bo året runt vid havsstranden där du kan känna naturens andetag varje minut. Kort sagt så är Molpe by ett paradis på jorden. Molpe befolkades troligen på 1200-talet av fiskare och fångstmän från Sverige som anlade fiskeläger på denna sida av Kvarken och i Molpe. Molpeborna är kända för sina egna företag och sammanslutningar. Företagsamheten har alltid varit kännetecken för byn och här övervägdes gatubelysning redan år 1937 bland delägarna i byns eget elbolag, Molpe Elektricitetsandelslag. Därför var det helt naturligt att man i Molpe byggde Finlands första vindkraftspark med 4 st vindmöllor där grön el produceras idag till nätet. Vindkraftsparken invigdes redan i november 1991 och har årligen ett stort antal besökare, bl.a. president Tarja Halonen har besökt anläggningen. Fisket och sjöfarten har alltid varit en av de viktigaste inkomstkällorna i byn. I dag finns det aktiva och framgångsrika företagare inom fiskförädlingen som har vunnit nationella priser och fått flera utmärkelser för sina utsökta fiskprodukter. På 1870-talet började molpeborna ”segla ved och sand” till Vasa och verksamheten tilltog vartefter behovet av brännved ökade i Vasa. Vedtransporterna var den tidens specialnäring i Molpe. Ännu fram till 1950-talet var ved- och sandtransporterna i gång med speciella båtar som kallades ”haxar” eller ”vedhaxar”. Som mest fanns ett 15-tal ”haxar” i byn på 1920 och 1930-talet. Denna transportnäring sysselsatte ett 50-tal bybor på den tiden. Jobbet på en vedhax var ett slitsamt och tungt arbete, ja rent av ett ”syndastraff” ansåg en del ungdomar. Pälsfarmningen kom tidigt till byn och har varit en av förutsättningarna för att de företagsamma molpeborna har kunnat leva gott och bo kvar i Molpe. Ännu i dag är byn ett ställe med många pälsfarmer och t.o.m. flera såkallade ”fryserier” eller egentligen är det foderfabriker. Den största foderfabriken, Molpe Frys Ab, förser många pälsfarmer i Österbotten dagligen med pälsdjursfoder. Namnet Molpe har skrivits på många olika sätt och i en urkund från 1491 skrevs byns namn som Mockepää. Senare har namnen Måitäpä, Moikepä, Moickopä och Moijckipä använts. Dessa benämningar utvecklades så att på 1800-talet skrevs byns namn som Moikipää eller Moikepää. I talspråk användes Moipe och Moippe. Namnet Moikipää användes från 1905 i poststämpeln fram till 1960-talet. Namnet Molpe hade börjat användas allmänt då och Korsnäs kommun anhöll om att byns namn skall ändras till Molpe i början på 1960-talet. Postverket tog i bruk namnet Molpe 1.1.1963 och Lantmäteristyrelsen beslöt om namnändringen den 19 mars 1964.

Inga kommentarer: