Jät.

Jät är kyrkby i Jäts socken söder om Växjö i Småland. Jät ligger i närheten av sjön Åsnen.
Byn var tingsplats i Kinnevalds härad och är känd för sin medeltida kyrka.

Lotorp.

Lotorps bruk i Risinge socken 1635 - 1919.

Gilius de Flon Johansson, grundare av Lotorps bruk år 1635 i Risinge socken i Östergötland. Gilius var först kanongjutare vid Finspång 1627-1636 och anlade sedan en stångjärnshammare i Lotorp.

I Risinge hembygdsförenings årsbok 1985 finns följande skrivet om Gilius de Flon: " Vem var då Gilius Johansson de Flon som satsade all sin kraft på att anlägga ett nytt bruk nära Finspång i en vattenled, där redan Börsjö bruk fanns? Mäster Gillis bodde på Grostorp och nämns möjligen i ett kontrakt över anställda hos Louis De Geer som Gillis Constant med yrkestiteln "formuer" (formare). Hans far Johan Constant, som kom från Bourdeaux, gifte sig i Lièges, de Besche och de Geers hemstad, med Maria de Besche.

Mäster Gillis de Flon var alltså genom släktskap och eget arbete nära knuten till järnhanteringen i och omkring Finspång. Det är därför naturligt för honom att ta kontakt med bönderna i Lotorps by och av dem arrendera strömmen nedanför byn. I strömmen mellan Ormlången och Gron fanns sedan länge vid de övre fallen både sågkvarn och mjölkvarn och i arrendekontraktet sägs att böndernas kvarnanläggningar inte skall få lida någon skada genom de vattenregleringar som fordrades för en hammare.

Byggnationen kommer igång 1635 och snart dunkar hammaren fram de första stängerna, men som framgår av Bergmästarrelationen och tingsprotokollen avbröts verksamheten dramatiskt genom vådeld 1636 och genom mordbrand 1638. Gillis de Flon gav emellertid inte upp utan började omedelbart återuppbyggnaden och på en karta från 1650 kan man se att hammaren på nytt står där. Något större antal anställda hade icke bruket. Hammaren drevs av en hammarsmed med dräng och hyttan förmodligen av bergsmän i orten. Att Gillis de Flon underhöll ett intimt samarbete med de Geers industrier i Östergötland, kan icke förvåna. I Finemans rapporter till Louis de Geer talas då och då om leveranser av järn från Lotorp och sändning av salt och andra förnödenheter från Norrköping till de Flons behov. På hösten 1645 stod Gillis i skuld till "koncernledningen" i de Geers "Stenhus" med 688:22 d.

Här följer en tolkning och avskrift av arrendekontraktet från den 14 september 1635.
"Allom dhem som thett(a) öpna Breeff nu eller Tillkom-nande tijder händer före att komma see och Läsandes Wardhe. Då bekienner Wij Oluff Larssonn, Lars Maatsson,Jörann Larsson och Anners Annersson i Loretorp i Risinge socken boendes, och till Loretorpa skatteägor rätte bröst arfwinger och her medh witterligitt giöre för oss och wåre effterkommandom så wäll oföddhe som föddhe att wij af frij egen godh wilje och beråddt moodhe så och med wår K. hustrurs, Barns, slächt och anförwanters godha Råådh, Jaa och samtyckie hafwa oplåthet och ewerdeligen Inny..….?

Ehrlige och wällachtadhe Män, Herreman de Laet och Gillius Janssonn och deress efterkommandom wår rätte Laagfångne skatt och arfwelige ström her genom Loortorpe ägor löpandes bådhe oppe och nedher i längd och breddh med all dhess legenheet och byggningsställe, inthett undantagandes som till Loretorp af ålder Lydt och Leegat hafwer och åhn her effter medh rätta till Läggias kan, alt dhe ther uthi och Behifwer fritt och oqwaldt wåge byggia huuss, dammar och Bruuk efter som dhem bäst synes, och dhett för sigh och sijna, uthan åtaal af oss eller wåre Niuta, bruuka och behålla. Och oss derföre Åhrligen såsom och wåre effterkommandom en tynna Skåne sill och en Half tunna saltt afläggia och uthgöra. Dock under dhen Cautela och för ordh der be:te dheres dammar oss på wåre ägor, antingen åker eller Engh genom watn qwaaf någon skadha tillfoge kunne, skola the wara förplichtade oss allenast skadhan igen effter godha MannaMåthes ordhom med weed eller Penningar opläggia och betala uthan någen deres werk.

Dammar plunder eller Castigation såsom och hafwe wij oss uthi, samma ström twenne sågeqwarnar förbehåldne dem wij i medel tijdh till wåret gagn och bäste bruuka kunne, der flodhen så medgifwer och watn ähr i förrådh Men när floodhen eller watnet minskas och deras bruuk icke kan wel tillLåthet och wij dher om påminte wardhe, ährom wij förplichtadhe wåre Sågelucker och dammer stengde och igenn sluutne hafwe och alla dhe Såge brädher her falla Kunne, ähre wij obligerede dhem be:te Herreman och Gillius först till Kiöps praesentere såsom och der wij icke meehtes sågarna icke medh macht holla uthan blifwe sinnadhe dhem aflåtha, skola dhe för allo androm nermest ware dem Inlöösa och behålla. Och hwaadh meere som till öfwar be:te deras Bruuk nu eller her effter kan behöfwes, som ähr skogh, wirke, Timber, stafwerumsweedh eller hwadh Namp thett helst kan hafwa och der till äskas är det dhem, wores effterkommandom alt sådhant medh…….? och phå dette laglige .……ande? Contrackt frijt på Loretorpa ägor oplåtett och tillLåthet bruuka och bergha medh så stoor skiäl och rättigheet som wij sielfwe eller wåre effterkommande arfwingaar hafwa. Så på dett denne afhandling och Contract oryggelegitt hållas må, såsom och alle åtalande bådhe nu och framdeles refutere och Kraftlööse giöre, weele wij dhett medh wåre Namp och boomerkie bekräfftige hafwe, såsom och wenligien begieret af dhe Ehrlige Män som her öfwer warit hafwe dee wele sine Namp och boomerkie her undertechna låtha. Actum Loretorp denn 14 septemb Åhr 1635".

Hamrånge.

Hamrånge socken ingick i Gästriklands östra tingslag och ligger nu i Gävle kommun i Gästrikland i Gävleborgs län.

Vid kommunreformen 1862 övergick socknens ansvar för de kyrkliga frågorna till Hamrånge församling och för de borgerliga frågorna bildades Hamrånge landskommun.

Landskommunen inkorporerades 1969 i Gävle stad och ingår sedan 1971 i Gävle kommun.

Socknens landareal är 349 kvadratkilometer, och år 2000 fanns här 3 648 invånare.

Tätorterna Hamrångefjärden, Totra, Bergby och Norrsundet ligger i denna socken.

Namnet, 1314 De hambrunge innehåller "hammar"- stenig terräng, stenbacke, från ett berg utskjutande stenblock och liknande. Inbyggarna vid hammaren har kallats "hambrungar", dvs "de som bor på hammaren eller hamrarna.
Hamrånge är ett landsbygdsområde vid norra Gästriklands kust (i Gävleborgs län), beläget ca 4 mil norr om Gävle och ca 4 mil söder om Söderhamn. Hamrånge består av flera små byar.

Hamrånge blev socken omkring 1310 och var under 1600-, 1700- och 1800-talet en viktig del i det s.k. "Järnriket" med ett flertal järnbruk belägna i bland annat Axmar bruk, Vifors bruk och Viksjö bruk.

Den 18 maj 1721 brändes och skövlades flertalet av bygdens gårdar vid de ryska härjningarna längs Norrlandskusten.

I Hamrånge har en tidigmedeltida kyrka funnits, utbyggd under 1400-1700-talen. Kyrkan var utsatt för kraftiga sprickbildningar p g a sättningar i den lerhaltiga jorden och revs på 1850-talet. Den nuvarande kyrkan, uppförd på en skogklädd ås 150 meter från den gamla, invigdes 1854. Det är en treskeppig hallkyrka med absidformat kor och högt västtorn som präglas av det tidiga 1800-talets klassicism. I kyrkan finns en dopfunt från 1200-talet.

Hölö.

Hölö är en tätort i Hölö socken i Södertälje kommun i Södermanland. Orten är belägen strax norr om Vagnhärad, söder om Södertälje. Den ramas in av Nyköpingsbanan i väster och E4 i öster.

På orten finns bland annat en matbutik, en pizzeria och en spelkiosk. Utöver detta har samhället en grundskola, samt en mindre idrottsplats med fotbollsplaner, löparspår och en mindre idrottshall bunden till skolan.
Merparten av de boende i och omkring Hölö bor i villor.
Motorvägen E4 passerar strax öster om samhället.

Östra Ryd.

Östra Ryds socken ingick i Skärkinds härad och är nu en del av Söderköpings kommun i Östergötlands län.
Vid kommunreformen 1862 övergick socknens ansvar för de kyrkliga frågorna till Östra Ryds församling och för de borgerliga frågorna till Östra Ryds landskommun. Landskommunen inkorporerades 1952 i Aspvedens landskommun och ingår sedan 1971 i Söderköpings kommun. [1] Församlingen utökades 2011.
Socknens landareal är 121 kvkm och 2000 fanns där 1 140 invånare[1]. Tätorten Östra Ryd ligger i denna socken.

Östervåla.

Östervåla är en tätort i Östervåla socken, Heby kommun, Uppsala län, känd för sin tillverkning av stolar. Östervåla kallas även för Stolriket. Fram till 1970 centralort i Östervåla Landskommun.
Östervåla har haft ett stort tryckeri för fyrfärgs offsettryck (före detta Tofters), som ingick i Elanders AB. Under 2007 valde Elanders att lägga ner tryckeriet och i mars 2008 avslutades verksamheten. I samhället ligger också Östervåla gästgivargård, som funnits på platsen sedan sent 1614. Den nuvarande byggnaden är uppförd 1795 och är statligt byggnadsminne.
Östervåla Möbelmuseum är en verkstad från 1800-talet med unika maskiner och verktyg. Snickeriverkstaden med komplett maskinutrustning från början av 1900-talet. Utställningen med både äldre och nytillverkade Östervålamöbler samt informaton om den 200-åriga möbeltillverkningen i bygden.

Ås, Jämtland.

Ås landskommun var en tidigare kommun i Jämtlands län.

Ås landskommun inrättades i Ås socken när 1862 års kommunalförordningar trädde i kraft 1863. Den upphörde vid kommunreformen 1952, då den gick upp i Rödöns landskommun. Sedan 1974 tillhör området Krokoms kommun.

Ås är egentligen ingen egen by utan socknens namn, Ås består av flera byar tex. Sem, Sörbyn, Hållsta, Täng, Tängtorpet, Dille, Backen, Trättgärde, Kännåsen, Lien, Torsta, Hov, Ösa, Birka. Dessa är gamla namn som har sin betydelse i antingen det geografiska/topografiska läget eller i fornnordiskt ursprung.

Birka nere vid Storsjöns strand bl.a. var ett känt ställe där forbönderna redan för c:a 1000 år sedan, idkade handel mellan Trondheim, Frösön, Lillhärdal och Uppsala. Birka har ju också sitt namne i Mälaren, vilket inte är en slump. Flera gravhögar finns i Ås, som anses tillhöra vikingatiden fram till åren runt den Norske Kung Olav den Helige, vilken verkade på 1000-talet e-kr.

Torsta och Hov är exempel på namn som kommer ifrån fornnordiska ord med betydelsen Asaguden Tor och ett Hov för asarna. Flera av gravhögarna i Ås är ännu ej utgrävda vid denna tidpunkt 2006.

Ås har under de senaste 25 åren expanderat kraftigt i 2 omgångar. I början av 1980-talet byggdes ett stort bostadsområde i centrala samhället, kallat Valhall, och under de allra senaste åren pågår en stor utbyggnad i de södra delarna som angränsar mot Östersunds kommun, områdena Byskogen, Stallbacken, Sånghusvallen och Blomsterhagen. Även i centrala Ås planeras byggnationer på området Blixt-Antons.

År 1965 hade Ås 457 invånare.

Strömsbruk.

Strömsbruk är ett gammalt brukssamhälle beläget i östra delen av Harmånger socken, Nordanstigs kommun. Strömsbruk ligger vid Bottenhavskusten strax norr om Hudiksvall i nordöstra delen av Hälsingland i Gävleborgs län. Här ligger Harmångersåns södra mynning. I Strömsbruk anlades redan år 1672 ett järnbruk (se Ströms Bruks AB) av faktor Hans Behm vid Söderhamns Gevärsfaktori. Järnbruket lades ner 1889. Under åren 1889-1891 uppfördes istället på orten en sulfitfabrik (pappersbruk), som drevs fram till 1981 då den lades ned av den dåvarande ägaren AB Iggesunds Bruk. Idag driver skogsindustrikoncernen Holmen AB (f.d. MoDo) en fabrik i Strömsbruk för plastbeläggning av kartong.

Offerdal.

Offerdal är en socken (så kallade socken) Och tidigare kommun (pop. 2.100) i Krokoms kommun, Jämtlands Län mitt Sverige. Sätet för den tidigare kommunen Offerdal, Änge, Ligger 50 kilometer nordväst om Östersund, Huvudstad i Jämtland. Offerdal är en highland region som har den högsta toppen är Makkene, En topp i Oldfjällen bergskedja med en höjd av 1 266 meter över havet.
Södra Offerdal är en verklig jordbruksområde med en lång historia. I dagens Offerdal, jordbruk är mindre viktigt, men är fortfarande en viktig del av den lokala kulturen.
Den Sami people bor i bergsområdet i norra Offerdal, i byarna Jänsmässholmen, Frankrike och Olden. Samerna i Offerdal är Sydsamiska människor och talar sydsamiska. Jämtland har över 20 000 dokumenterade fornlämningar, den äldsta är en 8 000 år gamla pilspetsen hittades 1881 i närheten Kaxås i Offerdal (Offerdalsspetsen). Hällristningar i Gärde i norra Offerdal gjordes cirka 7 000 år sedan. Dessa ristningar består STORARTAT av älg.
Offerdal och andra delar av Jämtland var kristnades i mitten av 11-talet. Kyrkan i Offerdal byggdes på 12 centuty i Ede i centrala Offerdal. Under Norska tid (1178-1645), var Offerdal en av de största kommunerna i Jämtland. 1645 mottog Sverige Offerdal som en del av Freden i Brömsebro.
Etymologin av namnet Offerdal är Fornnordiska Áflóadalr som översätts ungefär till "dalen av floden som rinner genom kärret" (á = 'River, Vik = 'Bok', dalr = 'Dal'). På grund av att Jamtlandic l en post -f position uttalas som ett Retroflex rDen false etymologiskt "Offerdal" med erbjudande = '(Ritual) offer "infördes i dokument när det hänvisas till området.

Hultafors.

Hultafors bruk ligger i Bollebygds socken i Västergötland. Det grundades 1847 och var igång som järnbruk till 1870-talet. Man ville utnyttja den vatten kraft som fanns i Hultaforsarna, två forsar nära Söråns utlopp från Viaredssjön.
Bland de första smederna fanns Klas Magnus Hane. Denna släkt var huvudsakligen verksam i Värmland och Närke, men Karl Magnus farfar Henrik hade flyttat till Karlsfors bruk i Värnamo och själv var han född 1816 i Lindefors bruk i Svenarum. Han stannade bara i 2 år innan han flyttade till Småland där han några år senare gifte sig och var verksam vid flera småländska bruk, som Fågelfors och Klavreström.
En annan av de först värvade smederna var spiksmeden Johan Lagerholm, också han ogift. Han dog redan 1850, 58 år gammal. Smeddräng Adam Gäfvert var född 1831 i Fellingsbro i Västmanland. Han stannade också bara ett par år, flyttade 1851 till Sandhult, gifte sig 1854 och blev torpare i Borgstena.
Över huvud taget blev de flesta smederna ganska kortvariga vid Hultafors. Några fler exempel: Stångjärnssmeden Anders Uppström, född 1818 i Skållerud ankom 1859 från Billingsfors bruk i Dalsland med sin familj och flyttade redan året efter till Sillerud i Värmland. Mästersmeden Nils Stae, född 1816 i Mo socken i Dalsland ankom 1859 med sin familj och brorsonen Anders Fredrik, också från Billingsfors bruk, och flyttade 1861 tillbaka till Steneby socken i Dalsland. Hammarsmeden Göran Aldrin, vars hustru Anna Stina Bredenberg också hörde till en gammal smedsläkt, ankom 1860 från Norra Ny i Värmland. En son föddes vid Hultafors innan familjen 1864 flyttade vidare till Furudals bruk i Dalarna. Smeden Johan Adolf Boqvist hörde till en släkt som härstammade från Bo socken i Närke, varifrån namnet tagits. Han kom 1867 med fru och fem barn från Ohs bruk i Småland, men flyttade redan 1869 vidare till Jönköping.
Bara två smeder blev kvar vid Hultafors en längre tid. Den ene var manufaktursmeden Johan Peter Petersson, född 1830 i Byarum i Småland som son till en arrendator. Han kom 1854 och stannade, med undantag för ett par år på 1860-talet, ännu efter att järnhanteringen avvecklats. Den andre var Jakob Peter Osbäck, född 1808 i Värnamo. Han har anknytning till Ohs bruk i Gällaryd som nämndes ovan. Hans farfars farfar Jöns Tolgsson var verksam där i början av 1700-talet, och hans söner tog namnet Osbäck efter bruket. Jakob Peter dog 1877 i Hultafors. Hans son Johan Alfred född 1838 bodde kvar i trakten.
Hultafors är idag mest känt för sina tumstockar, gjorda i glasbjörk. Tumstocken uppfanns 1883 av Karl-Hilmer Johansson Kollén. Tillverkningen skedde först i Stockholm, sedan på Heden i Göteborg men flyttade 1907 till Hultafors.

Rone.

Rone ligger på sydöstra Gotland mellan centralorten Hemse och havet. Till Visby är det ca. 6 mil.

Havet, service - det som inte finns i Rone finns på Hemse. max. 13 minuter bort från yttersta änden, inga bilköer, kanske nån snödriva om det är vinter. Rone är 4529 hektar stort, varav ca. 1700 hektar är åkerAntalet invånare 2008 är ca. 550 personer. Förutom den vackra natur och det unika kulturlandskap som socknen bjuder händer det saker i föreningar och företag i Rone. På denna webbplats presenteras sevärdheter, verksamheter och den service, som finns i socknen. Året runt kan man ta kontakt med föreningar och företagare. Vi har en livsmedelsbutik med generöst öppethållande året runt. Sommartid kulminerar aktiviteterna på Ronehamnsfesten, som arrangeras av Röda Korset i slutet av juli. Kubb-VM är i början av augusti och arrangeras av idrottsföreningen Rone GoIK med deltagare från hela världen. Halor Kultur bjuder på sköna kvällar med musik av kända artister och Helen Schüldt håller öppet där med utställning. Vår hembygdsförening är aktiv. Midsommarafton vallfärdar hela socknen med sina kaffekorgar till hembygdsgården för att klä majstång, dansa och umgås. Hos Rolf Sinnemark finns vacker glaskonst, Ingela Söderström gör keramik och hos da Wind Chi finns spännande konstinstallationer. Ateljé Huskroken har utställning om ”Ekoull och Gotländsk sticksöm” och har Jazzfest med catwalk. Det finns små trevliga gårdsbutiker, antikt & kuriosa och loppisar och man kan få hjälp av någon av socknens duktiga hantverkare.

Lysvik.

Lysvik är en socken i Sunne kommun. Socknen ligger på östra sidan av Övre Fryken och passeras av järnvägen Kil-Torsby.
I samhället finns lanthandel, grundskola, idrottshall, Barnens hus, restauranger,Glasscafé,vandrarhem, hembygdsgård, serviceboende för äldre, samt en camping med lång sandstrand. Utanför Lysvik finns även vandringsleder och gravar från bronsåldern. Lysvik förekommer i skönlitteratur bland annat i den historiska romanen Bortom bergen sjunker solen av Leif Syrén.
Under några år på fyrtiotalet levde Sven Rosendahl med sin familj strax utanför Lysvik i Värmland, vid östra stranden av Fryken. Regelbundet skrev han naturskisser från tillvaron vid sjön, till Stockholms-Tidningen - rapporter ur landskapet och årstiderna, präglade av hans skarpa och lekfulla iakttagelser, hans måleriska språk. Det finns en förundrad och stillsam glädje i dessa texter, kanske särskilt förnimbar eftersom ofreden aldrig är långt borta i dem. Avståndet till världskriget var inte stort i norra Värmland - livsvärdena sårbara och nödvändiga att beskriva. Dagar vid Fryken (Heidruns Förlag) är ett urval av Sven Rosendahls naturskisser i Stockholms-Tidningen, sammanställt av Bengt Emil Johnson och Staffan Söderblom, som också skrivit ett förord. Boken är illustrerad av lysvikskonstnären Bo Jonzon.
I Lysvik finns fotbollsklubben Lysviks IF och damfotbollsklubben Mallbackens IF. Här finns även restaurangen Frykens Pärla och Lysviks camping.

Rengsjö.

Rengsjö är en socken och en kyrkby i Rengsjö församling som ligger öster om Bollnäs i Bollnäs kommun, Hälsingland. Byarna i området heter: Löten, Västerby, Berga, Björtomta, Glössbo, Österböle, Östra Höle, Västra Höle samt Nordanhöle. De största sjöarna heter: Hölesjön, Skidtjärn, Iljungen, Öljungen, Stuttjärn, Östersjön, Västersjön, Gåsjön och Gosjön. Skidtjärn är känd för sitt klara och kalla vatten, det är för att sjön inte har några inlopp utan vattnet kommer ur källor från botten.
De högsta bergen i området heter: Höleklack, Skogberget och Bullerberget. Det finns utsiktstorn på två av bergen, Höleklack och Bullerberget. Hembygdsgården i Västerby är nog det ställe som man tänker på när någon nämner orten Rengsjö. Den drivs av Rengsjö Hembygdsförening och där finns hus, härbren, en loge med mera. Under senare år har barnaktiviteten "På Gammelmormors tid" anordnats, där barnen får ha på sig gammaldags kläder, mjölka kor, leka gammaldags lekar och göra mosskvastar. På hembygdsgården anordnas det också midsommarfirande, gudstjänster och andra aktiviteter året runt.

Lau.

Lau är en socken på Gotland. Socknens geografiska utbredning är identisk med den förutvarande Lau församlings, vilken numera ingår i När-Lau församling.
Lau betyder öppen betad strandmark.
I Lau socken finns också den långgrunda badviken Lauviken.

(Lau betyder öppen betad strandmark.)

Under stenåldern var Lau en långsmal ö och lauborna bodde på insidan av öns uddar. Ett sund skilde Lau-ön från övriga Gotland. Under bronsåldern sjönk dock vattnet och där sundet var som smalast spolades det upp en bred sandbank. Lauborna blev fler och bosatte sig både på insidan av ön och längs med sandbanken.
Där vägen kom upp på den forna ön, utvecklades ett sockencentrum. Det var ungefär lika långt åt Lau sockens alla håll och härifrån grenade socknens vägar ut sig. Här var det högt med utsikt över bygden, det var torrt och det fanns tillgång till vatten i sluttningen mot Lausböin. Här bör också byggnader för forntida gudstjänster och kommunala möten ha legat. Platsen alldeles väster om dagens kyrkogård heter Stavgard, ett vanligt namn på en samlingsplats före kristen tid.
Under järnåldern etablerades dagens gårdar spridda över socknen. Från den här tiden härrör också den fornborg vars lämningar man idag kan hitta vid Botvidebackar på Lausbackars nordspets.
På 1890-talet skedde skiftet i Lau. Små ägor med ringlande tunar (gärdesgårdar) slogs ihop till stora enheter.

Näs.

Näs havsvindarnas socken är antagligen mest känt för sina vindkraftverk.Varje sommar kommer en mängd besökare för att titta på och lära sig mer om dessa moderna vindsnurror.
Näsborna erbjuder sina besökare flera bra boenden, gårdsbutiker, hantverk, bad, turridning, många fina promenad- och cykelvägar (cyklar finns även att hyra) i ett landskap där det finns ett levande jordbruk med betande djur på sommaren och mycket mer.
Vi har en fantastisk natur med bla strandängar och stainvastar/stenmurar som är så karakteristiska för södra Gotland.
Här finns ett rikt fågelliv samt en flora som bara återfinns på vissa platser på Gotland och Öland.
Näs har en rik och spännande historia som lever sida vid sida med många nyskapande och företagsamma människor.
Vi är knappt 200 fast boende och kan ändå stoltsera med ett sprudlande föreningsliv.
Under länkarna till höger pressenterar vi vår socken Näs och ibland lite från våra grannsocknar. På nästan alla sidor finns det härliga bilder från Näs.
Näs sockenbok (del I och II, ISBN: 91-630-1677-X) är en sagolik källa för den som är mycket intresserad av Näs historia. Materialet, av ett flertal författare inom en mängd olika områden

Vreta Kloster.

Vreta kloster grundades som ett benediktinskt nunnekloster förlagt till nuvarande Vreta klosters socken och församling i Östergötland. Idag återstår en delvis rekonstruerad ruin och klosterkyrkan, Vreta klosters kyrka. Klostret grundades omkring 1100 av kung Inge den äldre och drottning Helena på uppmaning av påven och är det äldsta kända i Sverige. Det konverterades till ett nunnekloster inom cistersienserorden år 1162 då kung Karl Sverkersson upplät Vreta kungsgård till kloster. Kungens syster Ingegerd blev klostrets första abbedissa och styrde det framgångsrikt under 40 år. Med kungsgården följde också den bredvidliggande kyrkan och markområden. Kungsgården var från början ett oansenligt trähus med eldstad i mitten av rummet. Nunnorna började på en större byggnad, men fick flera gånger börja om efter ett antal eldsvådor. Den påvlige nuntien Vilhelm av Sabina besökte Sverige i mitten av 1200-talet. Av honom fick nunnorna tillåtelse att uppbära avlat. Byggnaden stod färdig 1289 och invigdes i närvaro av Magnus Ladulås. Genom rika gåvor från många välgörare blev klostret ett av de mest distingerade i Sverige.
År 1527 kom reformationen, och 1529 gavs den sista abbedissan, Sigrid Botholfsdotter, tillstånd att lösa ut klostret som flickskola, en funktion det sedan länge hade. År 1533 hyrdes klostrets egendomar ut av Gustav Vasa, som också konverterade klosterkyrkan till en luthersk sockenkyrka. Den sista abbedissan dog 1538, men det fanns fortfarande nunnor i Vreta 1562; de sista två nunnorna dog 1582, då klostret alltså slutgiltigt upphörde.
Klosterbyggnaderna grävdes delvis ut 1916-1926 och betydande ruiner finns nu synliga norr om den helt bevarade klosterkyrkan, som restaurerades 1914-1917. Fynd från utgrävningarna, inklusive en unik vattenledning i trä, finns i museet på platsen.
Den enda byggnad som återstår av Vreta kloster är det välbyggda spannmålsmagasinet (närmast ned i vänstra hörnet på bilden av klostermodellen). De andra byggnaderna, som bara finns kvar som rester, grupperade sig runt en gård. I klostret fanns dormitorium och refektorium. Cellerna i ett cistercienserkloster var något större än i andra ordnar. Cisterciensernunnorna hade nämligen rätt att sova i en annan dräkt än den de bar på dagarna och plats måste därför finnas i cellen för att de skulle kunna klä sig. Stenarna i refektoriet användes för övrigt till att bygga upp tornet i Linköpings domkyrka.
Askeby kloster i närheten av Linköping, Riseberga kloster i Närke och Solberga kloster på Gotland är dotterkloster till Vreta.

Sankt Anna.

Sankt Anna (ofta förkortat till S:t Anna) är en socken belägen öster om Söderköping i Söderköpings kommun i Östergötland. Den är en av nio i Hammarkinds härad. Trakten är känt för sin småbrutna skärgård, som i jämförelse med andra svenska skärgårdar har en hög andel bofasta personer. Sankt Annas skärgård omfattar området mellan Vikbolandet och Arkösunds skärgård i Norrköpings kommun i norr, till Gryts skärgård i Valdemarsviks kommun i söder. Ytterskärgården förgrenar sig på flera ställen, bla vid fjärden Orren i söder, in ända till innerskärgården. Det normala är annars att dessa skärgårdstyper är separerade av en mellanskärgård. De största öarna är Yxnö samt Norra och Södra Finnö, varav de båda förstnämnda numera vuxit samman genomlandhöjningen med hjälp av de mellanliggande mindre öarna Lagnö och Gränsö. En stor del av skärgården omfattas idag av ett naturreservat samt av specifika fågel- och sälskyddsområden.

Agunnaryd.

Agunnaryd är en idyllisk socken i Södra Småland 20 km öster om Ljungby med 120 km yta och 660 permanentboende. Hos oss har du alltid nära till naturen. Socknen kännetecknas av skogsmark som är genombruten av sjöar och vattendrag samt odlingslandskap i de spridda småbyarna som påminner om de gångna generationernas försörjning från jord- och skogsbruk samt djurhållning.
Från kyrkbyn har du ca 300 meter ner till Agunnarydssjön med bad- och fiskemöjligheter, men det finns många andra bad och fiskemöjligheter i Helge å och ett antal andra mindre sjöar och vattendrag.
Vi har många platser, som är värda ett besök, som du finner anvisning till under ”Sevärdheter”.
Stormen Gudrun påverkade vår socken hårt med mer än 600 000 kbm fallen skog som gett oss en helt ny landskapsbild. Det blir intressant att följa hur såren läks under kommande år och vilka verksamheter som kan utvecklas under våra nya förhållanden.
Agunnaryd är lättillgängligt nära till E4 samt riksväg 23 och är genomskuret av länsväg 124. Du har nära till Ljungby, Älmhult, Alvesta, Växjö, Värnamo, mm

Glumslöv.

Det sägs att Glumslöv socken har fått sitt namn efter en bondehövding vid namn Glum eller Glom och som kanske är begravd i någon av traktens ättehögar. Efterleden -löv betyder arv och är en av de äldsta namnformerna med anor från järnåldern.
Glumslöv socken ingick i Rönnebergs härad och är numera en del av Landskrona kommun.
Från 1950-talet byggdes Glumslöv ut i olika omgångar med villabebyggelse. Glumslövs tätort har under 200 år förändrats från två bondbyar till en villaförort mellan Landskrona och Helsingborg. Mer än 90% av de som arbetar pendlar till arbeten utanför Glumslöv. År 2001 fanns 2 165 invånare i Glumslöv i 806 hushåll. Samma år färdigställdes även Västkustbanan genom samhället och det finns numera en pågatågsstation i byn.
År 1963 invigdes klostret Den barmhärtiga kärlekens Karmel. Det blev det första svenska klostret sedan Gustav Vasas dagar.

Härliga utsikter, slott och tankeväckande fornlämningar väntar i Glumslöv, norr om Landskrona. Från toppen av Glumslövs backar är utsikten magnifik. Härifrån kan du skåda ett 30-tal kyrkor och sju städer i Sverige och Danmark, från Köpenhamn i söder till Helsingör i norr. Givetvis ser du också Ven och Öresundsbron. Strax söder om Glumslöv väntar naturreservatet Hilleshögs dalar. Många anser att du här kan njuta av en av Sveriges vackraste vyer. Här böljar landskapet med kullar och dalar som vetter mot Öresunds härliga vatten. På våren fylls backarna av blommande gullvivor och om du har tur får du även syn på den sällsynta klintsnyltroten. Naturreservatet står varje år som värd för backsvalornas häckning. Väster om Glumslöv ligger det pittoreska fiskeläget Ålabodarna. Här kan du njuta av den genuina miljön innan du äter en bit mat vid hamnen. Den kände skånediktaren Gabriel Jönsson föddes i Ålabodarna och är uppvuxen i trakten. Gabriel Jönsson dog 1984 och ligger begravd vid Glumslövs kyrka. Mellan Ålabodarna och Glumslöv hittar du en av de vackraste och bäst bevarade fornlämningarna i Skåne, Örenäsgånggriften. Graven är hela 23 meter i diamenter och om du vågar är det tillåtet att krypa in i själva gravkammaren. Se dock till att du tar med dig en ficklampa, det finns nämligen ingen belysning inne i graven.
Inte långt från Örenäsgånggriften ligger Örenäs slott, ett av landets yngsta slott. Sockerkungen Carl Tranchell lät 1914-1918 uppföra slottet som är byggt i tysk barockstil. Örenäs omges av en vacker park och har ett underbart läge. Idag är slottet turist- och konferenshotell med restaurang. Vid vägen mellan Landskrona och Glumslöv finns en parkering med fantastisk utsikt över kustlandskapet och Hilleshögs dalar som sträcker sig ner till kusten och till stora delar är betade. Härifrån kan man vandra ner till kusten vilket tar ca en halv timma. Området närmast kusten är svårare att nå med bil. Det går att komma ner till Sundvik från Glumslöv men parkeringsmöjligheterna är begränsade. Närmaste bussförbindelse stannar vid parkeringen uppe på landsvägen mellan Landskrona och Helsingborg.

Norsjö.

Norsjö kommun är en kommun i Västerbottens län i landskapet Västerbotten i Sverige. Centralort är Norsjö. Norsjö socken bildades först 1834 genom en utbrytning ur Skellefteå socken. Kommunen inrättades när 1862 års kommunalförordningar trädde i kraft. Två municipalsamhällen inrättades i kommunen, Norsjö (1935) och Bastuträsk (1936). Den riksomfattande kommunreformen 1952 innebar här ingen ändring av de yttre gränserna, men de båda municipalsamhällena upplöstes detta år.
1974 sammanslogs Malå kommun med Norsjö kommun. Det området bröts dock redan 1983 åter ut för att bilda en ny Malå kommun. Norsjö kommun återuppstod då inom sina ursprungliga gränser.