Bö.

Bö, är en del av Örgryte och en stadsdel i Göteborg. Bö gränsar till Delsjöns friluftsområde och bebyggelsen är en blandning av villor och flerfamiljshus. Stadsdelen har en areal på 145 hektar.

Namnet Bö kommer av det fornvästnordiska ordet bø’r med betydelsen "gård". Namnet skrevs Bøø 1485, Böö 1565, Böe 1637 och Bö 1738.


I Bö låg SVTs gamla hus från slutet av 1960-talet, som av göteborgshumorn döpts till Synvillan.

Här finns även Böskolan, en grundskola som numera drivs som friskola med internationell profil. I området hade tidigare Bröderna Kanold sin fabrik, byggnaden är numera ombyggd till kontor.

Askim.

Askim är förort, stadsdel, och primärområde i sydvästra delen av Göteborgs kommun, som ingår i stadsdelsnämndsområde Askim-Frölunda-Högsbo, och vars geografiska omfattning är närmast identisk med Askims församling och den tidigare Askims landskommun och Askims socken.

Askim är beläget vid Askimsfjorden, som är en del av Kattegatt, och kännetecknas av en ganska bergig terräng. Bebyggelsen är mest koncentrerad till kustområdet, och utgörs till övervägande del av villor.

Historia:

Namnet Askim är bildat av trädnamnet ask och ordet hem, i betydelsen trakt. Som härads- och sockennamn förekommer det i sin äldsta form i en isländsk skrift, Rimbegla, från första hälften av 1200-talet, där det skrivs "Askheims herað". Omkring 1280 skrevs namnet i äldre Västgötalagen som "Askemshæræd" och som sockennamn 1420 "Askym sogn".

En gård är omnämnd 1526 i ett rättsprotokoll som "askimps gaardt".

Bergsjön.

Bergsjön är en stadsdel i Göteborg och ingår i stadsdelsnämndsområdet Östra Göteborg. Stadsdelen är uppdelad i primärområdena Västra Bergsjön och Östra Bergsjön.

I Bergsjön bodde 2007 15.135 invånare på 606 hektar (2004). Bergsjöns församling har 15 511 invånare (2009). Bergsjön ligger cirka 8 kilometer från centrala Göteborg, och från centrum kan man färdas med spårvagn (linje 7 och 11) eller buss (linje 58).

Bergsjön inkorporerades från Partille kommun 1928 och Angereds kommun 1930. Den östra delen uppfördes 1965-1968 med cirka 3 700 lägenheter, 3-8 våningars lamellhus. Den västra delen byggdes med en blandning av 10-våningars punkthus, radhus, villor och 3-8 våningars lamellhus, totalt uppfördes 3 100 lägenheter åren 1967-1971 under miljonprogrammet. Ca. 92,8 % av invånarna i stadsdelen är invandrare. Den största delen av de svenska invånarna i Bergsjön bor i stadsdelens ålderdomshem.

Nästan alla Bergsjöns gator har fått namn som på olika sätt anknyter till rymd och universum, vilket kan ses som en typisk detalj uppsnappad från denna tids strömningar. Rymdnamnen beror också på Bergsjöns höga läge, ett av de högsta i hela Göteborg. Från vissa adresser i Bergsjön är det möjligt att se ön Vinga utanför Göteborgs hamninlopp. Runt stadsdelen går en ringled som är avsedd för biltrafik, medan spårvägen går genom områdets mitt, delvis i tunnelläge. Två av spårvägens stationer (Rymdtorget och Galileis Gata) förbands ursprungligen med rullbanor under tak, för resenärernas bekvämlighet och vidarebefordran till höglänta och avlägsnare delar av området. Dessa är dock borta sedan länge.
Söder om Bergsjövägen ligger själva Bergsjön som har fått ge namn åt stadsdelen. Något söder om sjön stupar bergen brant ned mot Utby, ett populärt ställe att öva bergsklättring på.

I sydvästra hörnet av stadsdelen, längst upp i Gärdsåsdalen hittar man den 130 meter höga Gärdsåstoppen. Härifrån har man utsikt över både västra Bergsjön, Gärdsås och Kviberg.

Mellan Stratosfärgatan och Stjärnbildsgatan ligger stadsdelens vattentorn, med en form som tycks inspirerad av ett flygande tefat. Vattentornet var ett av de sista stora i Göteborg, och stod klart 1966, ritat av arkitekt Jan Wallinder.[4]
Husen på just Stjärnbildsgatan byggdes om från början av åttiotalet till de sista som blev färdiga i slutet av 80-talet, då husens höjd minskades från oftast fyra våningar till i de flesta fall två. Delarna som blev över hamnade på Båtsmansgatorna i Backatorp, som just då bebyggdes. Även nybyggda hus på Vegagatan i Linnéstaden fick fasadelement från dessa hus, vilket kan ses på kvarterets innergård. Samma hustyp som de ursprungliga på Stjärnbildsgatan kan fortfarande ses på Briljantgatan i Tynnered, Göteborg.

Stadsdelens två stora torg är Rymdtorget och Komettorget (båda invigda 1965) varav det förra är att betrakta som centrum. Rymdtorgets innecentrum har nyligen genomgått en omfattande upprustning, och har då fått det nya namnet Bergsjön Centrum. Under 2006 byggdes Gärdsås torg i västra Bergsjön om med fler butiker och folkhögskola som resultat.

Bergsjön har drabbats av många brottsfall under åren. De har lika många brottsfall som större högriskområden i Göteborg som till exempel Biskopsgården med sina ca. 24.871 invånare, mot Bergsjöns ca 15.611 invånare.

Stadsdelens största fastighetsägare är Familjebostäder som äger bland annat de k-märkta hus som står att finna runt Rymdtorget. Dessa hus fick utmärkelsen för sin ovanliga arkitektur. De uppfördes på 1970-talet och är därmed de yngsta byggnaderna i Sverige som blivit k-märkta.

Vällingby.

Vällingby är en stadsdel i Västerort inom Stockholms kommun med 6 615 invånare (2005). Stadsdelen ingår i Hässelby-Vällingby stadsdelsområde och Vällingby församling.

Historik och arkitektur:

Vällingby räknas som ett viktigt verk inom svensk modernism och stadsplanering. Stadsplanen togs fram 1947–1950 under ledning av stadsplanedirektören arkitekt Sven Markelius.

Tanken var att bygga en ny typ av stadsdel, som inte skulle bli en sovstad utan bli en så kallad ABC-stad med arbetsplatser, bostäder och centrum i samma område. Som Sveriges första ABC-stad fick Vällingby stor uppmärksamhet, även internationellt. Bebyggelsen i Vällingby kännetecknas av en omsorgsfull anpassning till landskapet och en arkitektur med många fina detaljer.
Vällingby centrum invigdes hösten 1954, och har under åren 2004–2008 genomgått en stor upprustning och modernisering. En av de nya byggnaderna, K-fem ritad av Gert Wingårdh, utsågs 2008 till Världens bästa byggnad för shopping på World Architecture Festival i Barcelona.

På platsen för Vällingby centrum låg tidigare byn Vällingby, som bestod av ett antal små gårdar med gamla anor. Idag finns mycket få byggnader från denna tid kvar.

Namnet Vällingby betyder vallingarnas by. Vallingar eller vällingar betyder ungefär folket som bor på vallen.

Farsta.

Farsta är en stadsdel i Söderort inom Stockholms kommun. Farsta är belägen cirka 8 kilometer söder om Stockholms innerstad, väster om Nynäsvägen. Stadsdelen gränsar till Hökarängen, Sköndal, Larsboda, Farsta Strand och Fagersjö.

Stadsdelen är kuperad, med flera höjder omkring centrum, bland annat kvarteret Fågelö vid Rottnerosbacken (71 meter över havet), Värmlandsvägen (55 meter över havet) samt kring Kristinehamnsgatan och Säfflegatan (53 meter över havet). Själva centrum ligger på 36 meter över havet.

Området tillhörde Farsta gård i Brännkyrka socken (inkorporerat i Stockholms stad 1913) som inköptes av staden 1912. Stadsdelen började dock inte bebyggas med flerfamiljshus förrän i slutet av 1950-talet. Innan dess fanns här endast jordbruksmark, och skog, några torp, Hökarängens gård samt Södertörns lilla träskola (som låg där Farsta torg numera ligger). Farsta blev en stadsdel 1926, men omfattade då även nuvarande stadsdelarna Larsboda och Farsta strand, dessa utbröts 1957.

Farsta Centrum invigdes den 23 oktober 1960 och blev snabbt ett av Stockholms ledande köpcentrum. NK (Nordiska Kompaniet) hade en filial här. Etableringen väckte stor uppståndelse både i Sverige och utomlands och Farsta Centrum blev snart ett uppskattat utflyktsmål. Efter ombyggnader är Farsta Centrum numera Stockholms fjärde största köpcentrum.

Farsta fick under några år fjärrvärme från kärnreaktorn Ågestaverket.
Farsta Hembygdsförening samlar och förmedlar Farstas historia.

Angered.

Angered är en stadsdel och ett stadsdelsnämndsområde i den nordöstra delen av Göteborgs kommun. Stadsdelen ligger inom tätorten Göteborg.

Angered var fram till 1967 en egen kommun, tillhörande Vättle härad i Älvsborgs län. I söder gränsade kommunen till Göteborgs stad och Partille kommun, i norr till Nödinge kommun, i nordost till Bergums församling i Stora Lundby kommun och i väster till Göta älv, vilken utgjorde gräns mot Säve kommun i Göteborgs och Bohus län. Angereds och Bergums socknad var en komministratur inom Stora Lundby pastorat fram till 1865, då de blev eget pastorat.

På 1550-talet bestod Angereds by av fyra gårdar: Angered Stommen, Gustegården, Larsgården och Angered Eriksgården. Idag består stadsdelen av ett antal bostadsområden, uppbyggda under åren för det så kallade miljonprogrammet, 1965-1974.

I Angered ingår stadsdelsnämndsområdet Gunnared och västra delen av stadsdelsnämndsområdet Lärjedalen. Angered består av ett stadsdelscentrum, Angereds Centrum, omgivet av stadsdelarna Hjällbo, Eriksbo och Hammarkullen i söder samt Gårdsten, Lövgärdet och Rannebergen i norr. I väster, vid Göta älv och E45, ligger det äldre samhället Agnesberg och i sydost ligger villasamhället Linnarhult.

I Angered ligger Angereds närsjukhus, ett specialistsjukhus med mottagningar skräddarsydda efter befolkningens behov. Angereds Närsjukhus vill ge medborgarna bättre vård på nära håll. Samtidigt driver sjukhuset hälsofrämjande projekt som syftar till att främja medborgarnas hälsa och få en friskare befolkning.

Området har ungefär 40 000 invånare (601 personer år 1749 och 1 222 personer år 1895), varav en stor andel med utländsk bakgrund, och omfattar en yta på cirka 4 000 hektar. Området består av Angereds församling och Gunnareds församling. I väst bildar Göta älv gräns, i norr Ale kommun, i öst Bergums församling och i söder stadsdelarna Bergsjön och Kortedala.

Angereds landskommun inkorporerades den 1 januari 1967 med Göteborgs stad, och det första spadtaget för ett av de nya områdena (Hjällbo) togs den 14 oktober 1965. Områdena planerades för över 100 000 invånare, Angered bebyggdes utifrån och in och från söder mot norr; Hjällbo 1966, Hammarkullen 1968, Gårdsten 1969, Lövgärdet 1970 och Rannebergen 1971. Expansionen avstannade dock, och bostadsområdena blev isolerade stadsöar i den omgivande landsbygden. I efterhand byggdes ett stadsdelscentrum 1978, Angereds Centrum, där spårvagnslinjen fick sin ändstation. Till Angered kör spårvagnslinjerna 4, 8, och 9.

Angered har fått sitt namn efter kyrkbyn som år 1415 skrevs Awngaryd och är möjligen bildat av ett fornsvenskt personnamn, sannolikt Agund samt ordet ryd, röjning.
En annan tolkning av förleden är att den kommer av avungar som skulle ha betecknat 'de som bor vid aven (eller avarna)'. Aven = vattensamlingen. Ungdomar som bor i Angered brukar förkorta namnet Angered till "424" som är de första siffrorna i postnumret.

Genom Angered rinner Lärjeån, som bildar en slingrande ravin genom gammalt kulturlandskap. I norr finns Vättlefjäll, ett skogsområde med kanot- och vandringsleder. I de branta slänterna utmed Lärjeån har under åren ett flertal jordskred inträffat, varav det mest omfattande anses ha ägt rum mitt för nuvarande Linnarhults villaområde, den 16 september 1730.
I den sydöstra delen av kommunen ligger sjöarna Bredvattnet, Långvattnet och Smörvattnet.

Den sista björnen sköt man 1750 och ännu i slutet av 1800-talet strövade varg och lo i området.

Beckomberga.

Beckomberga är en stadsdel i Västerort inom Stockholms kommun med 2 749 inv. 2007.

Namnet Beckomberga betyder ungefär de som bor vid bäcken och är känt sedan 1300-talet. Under medeltiden bestod Beckomberga by av tre gårdar. På 1600-talet köptes två av gårdarna av familjen von der Linde. år 1689 blev dessa två gårdar frälsehemman och åtog sig då att hålla båtsman.

Under 1700-talet kom Beckomberga i familjen Stierncronas ägo och förblev så till år 1862 då det köptes av Anders Petter Löfström, som också är skaparen av Sundbybergs samhälle.

År 1898 köptes gårdarna av tobaksfabrikören Knut Ljunglöf, som lät riva de gamla gårdarna och uppföra nya hus.

Stockholms Stad köpte upp området av Robert Ljunglöf år 1927 och införlivade det med staden.

Den som passerar korsningen Bällstavägen/Spångavägen lägger snabbt märke till de ovanliga cylinderformade husen. De byggdes som personalbostäder för sjukhuspersonalen och ritades 1952 av Nils Sterner på Stockholms stads fastighetskontor. Längre bort ligger området Söderberga Gård som byggdes av HSB i slutet av 1980-talet.

Öjebyn.

Öjebyn är en stadsdel i Piteå.
Öjebyn ligger på den plats där staden Piteå först låg, innan den flyttades söderut till den plats där dess centrum nu ligger.

Öjebyn utgör numera en del av tätorten Piteå.

I Öjebyn finns en kyrkstad med trästugor och en stenkyrka med en klockstapel byggd under den senare medeltiden. Här finns såväl kommunal och kommersiell service.

Utöver grundskolor finns i Öjebyn Grans naturbruksgymnasium och Framnäs folkhögskola.

I Öjebyn finns världens enda Paltzeria. Där serveras olika varianter av pitepalt, bygdens kulinariska specialitet. I Öjebyn ligger också SLU:s nordligaste försöksgård.

Solanderparken ligger i Öjebyn och invigdes den 1 juli 2000. Parken är uppförd för att hedra minnet av ortens son Daniel Solander, som föddes i Kaplansgården, som låg alldeles intill den plats där parken nu är uppförd. Parken ligger i kyrkstadsområdet i centrala Öjebyn. Den cirka 2000 kvadratmeter stora parken är formgiven av landskapsarkitekten Irma Johansson-Öberg.

I parken finns monumentet "Solanders stenar" uppfört. Monumentet består av ett vågformat stenblock (hämtat ur den lokala berggrunden) med en jordglob och symboliserar Solanders resor på världshaven. Monumentet är utformat av konstnären Sture Berglund i samarbete med stenhuggaren Sven-Erik Bryggman.

Västberga.

Västberga är en stadsdel i Söderort inom Stockholms kommun. Den tillhör stadsdelsområdet Hägersten-Liljeholmen. Stadsdelen gränsar till Midsommarkransen, Liljeholmen, Östberga, Solberga och Hägerstensåsen Västberga domineras av det stora industriområdet på Södertäljevägens södra sida, men det finns även flera bostadsområden.

Västberga har anor från 1300-talet, först i byn Wesberga, senare i säteriet Västberga. Ägaren till Västberga gård hade ett stort markinnehav i denna del av Söderort. Torpet Hökmossen hörde till gården. De första industrierna uppfördes på 1910-talet längs Tellusborgsvägen, bl.a snickeri, pianofabrik, tvättmedelstillverkaren Nord-Tend och spritkökstillverkaren Radius. Liljeholmens Kabelfabrik etablerade sig i området 1929. Stockholms stad köpte Västberga gård 1935 och börjat planera för industriell användning av området. En stadsplan togs fram 1943, det dröjde dock till slutet av 1940-talet innan fler industriföretag började bebygga området. Från 1939 uppfördes småhus längs Korpmossevägen. 1942 kunde kommunen erbjuda inflyttningsklara radhus för 19 500 kronor. Längs Hökmossevägen och Tångvägen uppförde kommunala Stockholmshem smalhus under 1940-talet.
Bostadsområdet på den södra sidan av Södertäljevägen ritades av Sven Markelius och stod klart 1946. Man uppförde trevånings lamellhus samt punkthus i fem våningar. I området låg tidigare Södra folkparken, därav namnet på gatorna i området: Dansbanevägen, Karusellvägen, Tombolavägen, Cirkusvägen och Tivolivägen. Folkparken brann ner 1927.
San Remo bageriet var Kooperativa förbundets storbageri vid Västbergavägen. Den ursprungliga verksamheten upphörde 2006, därefter byggdes huset om till ett inköpscentrum “Västberga Handel”. Bageriet, som döptes efter Evert Taubes “Den glade bagarn uti San Remo stad” uppfördes åren 1957 till 1960 efter ritningar av KFAI:s arkitekt Gunnar Henriksson.
Mellan åren 1968-1974 uppförde telefonbolaget Ericsson sitt huvudkontor och tekniska kontor intill Södertäljevägen, arkitekt Anders Berg.
För närvarande (år 2007) håller industriområdet längs Tellusborgsvägen på att förändras till bostadsområde.
Den 23 september 2009 utfördes ett av Sveriges mest spektakulära rån någonsin mot en värdedepå hos säkerhetsföretaget G4S värdeförvaring i området, se vidare Helikopterrånet.

Rinkeby.

Rinkeby är en stadsdel i Västerort inom Stockholms kommun. Den gränsar till Kista, Tensta och Bromsten samt till Sundbybergs kommun. Stadsdelen sammanföll tidigare med stadsdelsområdet Rinkeby och ingår nu i stadsdelsområdet Rinkeby-Kista. Folkmängden uppgår till 14 901 personer per 2008-12-31.
Rinkeby är en typisk miljonprogramsförort med en hög andel invandrare. Den 31 december 2008 hade 89,3 % av befolkningen utländsk bakgrund. Rinkeby är ett av Sveriges fattigaste områden, medelinkomsten låg på 143 700 kr/år för 2006. På förortssvenska kallas stadsdelen ibland Rinkaby eller Byn. I Rinkeby har många fornfynd gjorts. I samband med att det moderna Rinkeby uppfördes genomfördes arkeologiska undersökningar där bland annat flera vapengravar och rika fornfynd hittades.
Rinkeby är omtalat från 1347 som Rynkaby då Olof in Rynkaby uppträder som faste på Sollentuna häradsting. Ett ting hölls här 1424. I mitten av 1500-talet bestod byn av två gårdar, ett skattehemman och ett kyrkolandbohemman som ägdes av Spånga kyrka. Rinkeby gård låg vid nuvarande Rinkebyplan intill Visbyringen. Några hus finns inte kvar; de sista revs på 1960-talet.
Mellan 1905 och 1965 användes hela Järvafältet som militärt övningsfält. År 1965 såldes marken till Stockholm.
Fram till 1948 ingick området i Spånga kommun. Då uppgick Spånga kommun i Stockholms kommun och stadsdelen Rinkeby uppstod 1 januari 1949. Från 1953 uppgick Rinkeby i stadsdelen Järvafältet, men från 1965 är Rinkeby en egen stadsdel.
En generalplan för Rinkeby och Tensta togs fram 1965 av Göran Sidenbladh, Igor Dergalin och Josef Stäck vid stadsbyggnadskontoret. Rinkeby började byggas 1968 och de första invånarna flyttade in 1969. Alla hus var klara 1971 och i november 1971 invigdes Rinkeby centrum.
Rinkeby kanske är mest känt för är att så många invandrare bor där. Begreppet Rinkebysvenska som beteckning på "förortsdialekter" har fått sitt namn från Rinkeby. Ulla-Britt Kotsinas, idag professor emeritus i nordiska språk vid Stockholms universitet, har gjort en ingående analys av dialekten där. Det finns gott om profiler som har vuxit upp i Rinkeby Till exempel Kwamena Turkson (flerfaldigt svensk mästare i boxning deltog i Olympiska Spelen 1996), Fre (Artister, låtskrivare, musiker), Rodde medlem i Infinite Mass (Artist, låtskrivare, musiker), Moses Nsubuga (Supertalang i fotboll som spelade i Elfsbort, råkade ut för en trafikolycka vars konsekvens blev att han fick amputera bort benet), Martin Mutumba (fotbollsspelare i allsvenskan).

Ryd.

Ryd är en stadsdel i Linköping som ligger väster om Linköpings centrum och som planerades och bebyggdes under åren 1966-1971. Ryd är den stadsdel i Linköping där det bor flest studenter. Den fick namn efter Ryds gård, på vars ägor den byggdes. Ryds Herrgård, det vill säga gårdens mangårdsbyggnad, används idag som uteställe för stadens studenter. Gårdens forna sädesmagasin, en timmerbyggnad från 1700-talet, är idag Mikaelskyrkan, som är församlingskyrka för Linköpings Ryds församling. Linköping var fram till 1960-talet en till ytan relativt liten stad. På grund av stadens expansion beslutade Linköpings kommun 1961 att köpa upp gårdar runt staden där man kunde tänka sig att expandera staden. Dit hörde gården Ryd.
Dispositionsplanen för stadsdelen Ryd utarbetades av Vattenbyggnadsbyrån, Stockholm (VBB) 1964. Planen var en stadsdel för cirka 10 000 invånare och självförsörjande med avseende på grundskola, butiker och allmänna serviceanläggningar. Området byggdes som en grannskapsenhet.
Ryd byggdes under åren 1966-1971, det vill säga under miljonprogrammet då 1 006 000 lägenheter byggdes i Sverige mellan åren 1965 och 1974. Målet med miljonprogrammet var att bygga en miljon bostäder på 10 år, vilket också lyckades.
Ryd är idag, tillsammans med Berga, Lambohov och Skäggetorp, en av de stadsdelar i Linköping som har störst andel personer med utländsk bakgrund. I Ryd har 36,5% (2008) av befolkningen utländsk bakgrund; 29,4% (2008) är utrikes födda.

Kallhäll.

Kallhäll är en stadsdel i Järfälla kommun norra delar med ungefär 12 300 invånare. Kallhäll har ett centrum med ett tjugotal affärer och serveringsställen. I centrum ligger även Kallhälls folkets hus med biograf och bibliotek.
Kallhäll räknas tillsammans med Stäket som en kommundel i Järfälla och ingår i tätorten Stockholm. Väster om centrum ligger Mälaren, Görvälns naturreservat och Bolinders industriområde. I början av 2000-talet byggdes lägenheter vid Mälaren nära Kallhällsbadet, både punkthus och radhus. I övrigt är centrum omgivet av stora bostadsrättshus många byggda runt 1960-talet inom miljonprogrammet. Ett flertal av husen är långa och höga och slingrar sig längs höjderna i det relativt kuperade Kallhäll. Lite längre från centrum finns områden med radhus och kedjehus. Bolinderbyn med sina tvåvåningsradhus och relativt små bostäder tjänstgjorde som arbetarbostäder en gång i tiden. På östra sidan E18 ligger Kallhälls villastad. Planer finns att bygga om centrum och glasa in stora delar och bygga några höghus. I Kallhäll fanns under senmedeltiden ett torp som ägdes av ärkebiskopen. Ortnamnet är första gången nämnt 1539 och stavas då Kalhelle. Det moderna Kallhäll började växa upp i början på 1900-talet då Bolinders Mekaniska Verkstäder 1909 flyttade ut en del av tillverkningen från Klara sjö i centrala Stockholm. Denna verksamhet övertogs 1956 av AB Svenska Maskinverken. Närheten till Mälaren och järnvägen mellan Stockholm och Västerås bör ha bidragit till valet av plats. Tegelbyggnaderna väster om järnvägen nere vid Mälaren påminner idag om Bolinders bidrag till att bilda Kallhäll.
I slutet av 1930-talet kom en stor grupp sudettyskar som flytt från den tyska ockupationen av Tjeckoslovakien på grund av sina socialdemokratiska åsikter. Många av dem fick jobb på Bolinders.
Under 1960-talet expanderade Kallhäll på grund av bostadsbyggandet. Bland kända Kallhällsbor vid denna tid kan nämnas Anna-Greta Leijon,Ingvar Carlsson och förre LO-Ordföranden Gunnar Nilsson.

Johanneshov.

Johanneshov är en stadsdel i Söderort inom Stockholms kommun. Den gränsar till stadsdelarna Södra Hammarbyhamnen, Hammarbyhöjden, Gamla Enskede, Enskede gård och Årsta. Den tillhör stadsdelsområdet Enskede-Årsta-Vantör. Johanneshov förknippas med de stora arenor (Globenområdet) som finns i stadsdelen. Här finns Globen, Söderstadion och Johanneshovs isstadion som lockar folk året runt. Söderstadion är hemmaarena för Hammarby IF:s herrlag i fotboll, och där har det spelats fotboll ända sedan 1920-talet. I mitten av 1950-talet byggdes Isstadion. I början var det en öppen arena, men så småningom täcktes den med ett tak ritat av arkitekt Paul Hedqvist. Under andra halvan 1986 började man bygga Globen, världens största sfäriska byggnad, arkitekt Berg Arkitektkontor. Enskede slakthus uppfördes 1906–1912, arkitekt Gustaf Wickman. Man uppförde bland annat stallar, kontorslokaler, kylhus, marknadshallar och ett vattentorn. Från 8 februari 1912 infördes slakttvång i Stockholm, vilket innebar att all slakt skulle ske vid slakthuset. Själva slakten upphörde 1990, men i området finns ännu många charkuteriföretag. Även företag i andra branscher finns här numera.

Sköndal.

Sköndal är en stadsdel i Söderort inom Stockholms kommun och ligger inom Farsta stadsdelsområde. Stadsdelen gränsar till Farsta, Hökarängen, Gubbängen, Skarpnäcks Gård, Orhem och Larsboda. Ytan uppgår till 270 hektar land och 37 hektar vatten. 2006 var antalet invånare 7116.
Området ägdes tidigare av tre gårdar; Stora Sköndal, Skönstavik och Sköndalsbro, alla finns ännu kvar vid Drevvikens strand. Stora Sköndal köptes 1904 av Svenska Diakonsällskapet, och sällskapet har här sedan dess utbildat diakoner samt vårdat sjuka. Inom sällskapets område finns nu sjukhem, vårdpaviljonger och personalbostäder. Stora Sköndals kyrka ritades av Hakon Ahlberg och den invigdes 1929.
Den första stadsplanen fastställdes 1947 och omfattade då det småstugeområde som finns i stadsdelens västra del. En bit in på 1950-talet byggdes även radhus och flerfamiljshus, ritade av arkitekttrion Ancker-Gate-Lindgren.

Hässelby.

Hässelby-Vällingby är ett stadsdelsområde i Västerort i Stockholms kommun, som omfattar stadsdelarna Hässelby gård, Hässelby strand, Hässelby villastad, Grimsta, Kälvesta, Nälsta, Råcksta, Vinsta och Vällingby; församlingarna Hässelby och Vällingby.
Stadsdelsområdet bildades 1998 genom sammanslagning av de tidigare stadsdelsområdena Vällingby och Hässelby.
Stadsdelsområdet hade den 31 december 2007 cirka 61 900 invånare, vilket motsvarar en mellanstor svensk stad. Vore Hässelby-Vällingby en självständig kommun skulle den vara Sveriges 32:a största kommun, marginellt större än Täby, Kalmar eller Sollentuna kommuner.

Skarpnäck.

Skarpnäck är ett stadsdelsområde i Söderort i Stockholms kommun med ca 40 000 invånare.
Stadsdelsområdet omfattar stadsdelarna Hammarbyhöjden, Björkhagen, Enskededalen, Kärrtorp, Bagarmossen, Skarpnäcks gård, Flaten, Orhem, och Skrubba. Vid gränsen i öster mot Nacka börjar Nackareservatet.
Området började bebyggas på 1920-talet med villor i Enskededalen och småhus i västra Skarpnäcks gård (Pungpinan). På 30-talet byggdes områdets första flerfamiljshus i Hammarbyhöjden. Björkhagen, Kärrtorp och Bagarmossen bebyggdes på 1940-talet och 1950-talet. Skarpnäcksfältet inom Skarpnäcks gård bebyggdes på 1980-talet.

Backa.

Backa är ett av Göteborgs 21 stadsdelsnämndsområden.
Till Backa hör primärområdena Skogome, Brunnsbo, Backa och Skälltorp. Området har 23 194 invånare på 1 854 hektar (2004). Backa församling har 8 262 invånare (2009).Backa är en närförort till Göteborg på östra Hisingen, med miljonbostäder men också bostadsrätter, villor och radhus. Motorvägen E6 delar området i en industridel mot Göta älv i öster och en bostadsdel i väster.Backa kommun inkorporerades med Göteborg 1948.

Årsta.

Årsta är en stadsdel i Söderort inom Stockholms kommun, stadsdelsområdet Enskede-Årsta-Vantör (med undantag för Årsta holmar som tillhör Södermalms stadsdelsområde trots att de ligger i stadsdelen Årsta). Stadsdelen (förutom Årsta holmar) ligger utmed den södra sidan av Årstaviken precis söder om Södermalm mellan Nynäsvägen, Johanneshovsvägen och Årstabroarna. Stadsdelen gränsar till Södermalm, Södra Hammarbyhamnen, Johanneshov, Enskede gård, Enskedefältet, Östberga och Liljeholmen.
Topografiskt ligger den bebyggda delen av stadsdelen på södersluttningen av den förkastningsbrant som sträcker sig längs Årstavikens södra sida. På norrsluttningen ligger Årsta skog, som sluttar brant ner i Årstaviken. I en sprickdal som sluttar ner mot Årstaviken ligger Årsta gård. Under bronsåldern (1500-500 f.kr) var Årstaviken, Årstafältet och Enskedefältet en havsvik, vattenytan låg då 15 meter över dagens havsyta. Vattnet sjönk sakta undan och vid vår tideräknings början låg strandlinjen cirka 10 meter högre än nu. Årstafältet var då en lerslätt, och mitt igenom löpte den segelbara å som kom att ge namn åt Årsta by.
Ett par olika gravfält har hittats och undersökts i Årsta. RAÄ75 och RAÄ73 är ett gravfält som delas av Johanneshovsvägen vid Mejeribacken. 1978 undersöktes 10 gravar, både högar och stensättningar. Man hittade bl.a fem agraffknappar av brons, en dräktnål av brons och en bältesölja. Fynden anses kunna hänföras till folkvandringstiden, ca 400-550 e.kr. Andra fynd som pärlor, en järnkniv och en järnnit kan dateras till vikingatid.
RAÄ77 vid Kyrkparken, under kraftledningen, består av 10 högar och 35 stensättningar och anses kunna dateras till yngre järnålder.RAÄ 17 och 18 ligger strax norr om fotbollsplanen vid Årsta gård och anses vara från cirka 600-700-talet. RAÄ 17 består av 13 gravar (stensättningar). Mycket talar för att gårdar som Årsta och Valla har etablerats under vikingatiden eller tidigare. Enligt arkeologen Jonas Ferenius talar det faktum att gravfältet RAÄ 17 ligger i direkt anslutning till Årsta gård för att platsen varit bebodd i förkristen tid. Man har dock inte hittat några säkra spår efter boplatser i Årsta från denna tid med undantag för eldstäder.

Älvsjö.

Älvsjö är en stadsdel i Söderort inom Stockholms kommun. Stadsdelen gränsar till Långsjö, Långbro, Solberga, Liseberg, Årsta, Örby slott, Örby och Hagsätra samt till Snättringe i Huddinge kommun. Stadsdelen bildades 1926 och innefattade då dagens stadsdelar Fagersjö sjön Magelungen, Rågsved och Hagsätra. 1945 bildades grannstadsdelen Solberga och på grund av en märklig gränsdragning hamnade en del av Älvsjö centrum i Solberga. Älvsjö gård finns belagt 1490. Efter att Älvsjö station invigdes 1 november 1879 ökade intresset för att uppföra hus i området. Privata exploatörer köpte 1908 upp mark för att stycka av till villatomter.
Öster om Älvsjö station ligger Stockholmsmässan (även kallad Älvsjömässan).

Hägersten.

Hägersten är en stadsdel i stadsdelsområdet Hägersten-Liljeholmen i Söderort inom Stockholms kommun. Stadsdelen gränsar till Aspudden, Midsommarkransen, Hägerstensåsen, Västertorp, Mälarhöjden samt vattengräns mot Gröndal och Ekerö kommun.

Namnet på torpet Haegrasteen nämns första gång i ett brev från 1432. Området tillhörde Hägerstens gård, som avsöndrades från Årsta Gård 1763. Gården ligger vid Hägerstensbrinken 27–31, och den nuvarande byggnaden uppfördes cirka 1755. Fader Höks krog är känt sedan slutet av 1600-talet och låg vid Mälarens strand, Klubbudden. Carl Michael Bellman har skrivit om sina besök på krogen i epistel 42, Rörande kortspelet på Klubben samt epistel 49, Angående landstigningen vid Klubben i Mälaren en sommarafton 1769.

Från 1860-talet blev det populärt att ha ett sommarnöje här, det första sommarnöjet var Gunnarsberg vid Eolshällsvägen. Andra sevärda hus är Johanneslund (1860), Fridshyddan vid Källbacken 12 (1878) och Sagatun vid Brådstupsvägen 27, uppförd i fornnordisk stil 1881.

Den första stadsplanen kom 1923 och omfattade ett område väster om Storsvängen. Då fanns dock redan en stor mängd villor i stadsdelens västra del. 1930 utökades den med ytterligare kvarter i samma område, och många villor uppfördes öster om Storsvägen och söder om S:t Mickelsgatan. De första flerfamiljshusen blev smalhusen vid Hägerstensvägen, de uppfördes 1936. På 1940-talet tillkom området kring Klubbacken, arkitekt Björn Hedvall.

I mitten av 1960-talet uppfördes 17 skivhus kring Axelsbergs tunnelbanestation, dessa ritades av arkitekttrion Stig Ancker, Bengt Gate och Sten Lindegren. 1967-1971 uppfördes 75 radhus längs Hägerstensbrinken och Hägerstens allé. I slutet av 1980-talet uppfördes vid Hägerstenshamnen punkthus i åtta våningar, ritade av FFNS Arkitekter.