Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

fredag 26 februari 2010

Kallhäll.

Kallhäll är en stadsdel i Järfälla kommun norra delar med ungefär 12 300 invånare. Kallhäll har ett centrum med ett tjugotal affärer och serveringsställen. I centrum ligger även Kallhälls folkets hus med biograf och bibliotek.
Kallhäll räknas tillsammans med Stäket som en kommundel i Järfälla och ingår i tätorten Stockholm. Väster om centrum ligger Mälaren, Görvälns naturreservat och Bolinders industriområde. I början av 2000-talet byggdes lägenheter vid Mälaren nära Kallhällsbadet, både punkthus och radhus. I övrigt är centrum omgivet av stora bostadsrättshus många byggda runt 1960-talet inom miljonprogrammet. Ett flertal av husen är långa och höga och slingrar sig längs höjderna i det relativt kuperade Kallhäll. Lite längre från centrum finns områden med radhus och kedjehus. Bolinderbyn med sina tvåvåningsradhus och relativt små bostäder tjänstgjorde som arbetarbostäder en gång i tiden. På östra sidan E18 ligger Kallhälls villastad. Planer finns att bygga om centrum och glasa in stora delar och bygga några höghus. I Kallhäll fanns under senmedeltiden ett torp som ägdes av ärkebiskopen. Ortnamnet är första gången nämnt 1539 och stavas då Kalhelle. Det moderna Kallhäll började växa upp i början på 1900-talet då Bolinders Mekaniska Verkstäder 1909 flyttade ut en del av tillverkningen från Klara sjö i centrala Stockholm. Denna verksamhet övertogs 1956 av AB Svenska Maskinverken. Närheten till Mälaren och järnvägen mellan Stockholm och Västerås bör ha bidragit till valet av plats. Tegelbyggnaderna väster om järnvägen nere vid Mälaren påminner idag om Bolinders bidrag till att bilda Kallhäll.
I slutet av 1930-talet kom en stor grupp sudettyskar som flytt från den tyska ockupationen av Tjeckoslovakien på grund av sina socialdemokratiska åsikter. Många av dem fick jobb på Bolinders.
Under 1960-talet expanderade Kallhäll på grund av bostadsbyggandet. Bland kända Kallhällsbor vid denna tid kan nämnas Anna-Greta Leijon,Ingvar Carlsson och förre LO-Ordföranden Gunnar Nilsson.

Inga kommentarer: