Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

måndag 22 februari 2010

Alnön.

Alnön, utanför Sundsvall (även kallad Norrlands Hawaii), är en 65 km² stor ö som bildades för 570 miljoner år sedan genom vulkanisk verksamhet i området. Ön är 15 km lång och 6 km bred på bredaste stället. Den fasta befolkningen uppgår till 7 951 (per den 2005-12-31). Sommartid fördubblas antalet boende.


Bebyggelsen är ganska väl utspridd över ön, men har sin största koncentration kring brofästet i Vi (ca 4.700 invånare), där livsmedelshallar och butiker finns. En stor del av befolkningen arbetar i Sundsvall.

Övriga tätorter och småorter är Ankarsvik (830 inv. per 2000-12-31), Gustavsberg (225 inv.), Hartungviken (235 inv.), Hovid (215 inv.), Hörningsholm (166 inv.), Röde och Båräng (193 invånare).

Alnöbron, invigd 1964, är en av Sveriges längre broar med sina 1042 meter. Det tog en arbetsstyrka på 40-55 man 3,5 år att bygga den 9,4 meter breda bron över Alnösundet. Den är ca 42 meter hög och har ca 40 meter fri segelhöjd
På norra Alnön, 2,5 km norr om Alnöbron, står Alnö gamla kyrka och Alnö kyrka sida vid sida. I anslutning till dessa ligger också Hembygdsgården med Sågverksmuseet och Café Tunet. Vid Stornäset ligger ett av öns tre naturreservat samt Stornäsets Vandrarhem. Här undersöker man om det går att bygga Alnö golfbana.

Några kilometer längre norrut, vid Hörningsholm, hittar man Tors lokal, Sveriges första Folkets Hus på landsbygden. På norra delen av ön finns flera fornlämningar, som gravkullar. På norra delen finns det en fin badvik: Slädaviken.

På södra Alnön finner man flera fina badvikar, Bänkåsviken, Tranviken, Havstoviken, Hartungviken, och Grönviken. Sommaridyllen Spikarna, ett fiskeläge med sjöbodar, fiskestugor, kapell och kafé, är beläget på södra delen av ön. Alnön har även ett sporthallsbad, Alnöbadet.

Spikarö Kapell har gudstjänster och musikkvällar under sommaren. Restaurang Piren inryms i ett av Alnös 19 f.d. sågverk som är beläget i Karlsvik. Restauranger finns också i Tranviken och i Vindhem, som även har en av Alnös fyra småbåtshamnar.

Sågverksmonumentet, minnet över sågverkstiden år 1860 till år 1963, är placerat på Hötorget i Alnö centrum. I centrum finns också bensinstation, bank, post, butiker, gatukök och diverse restauranger. Schymbergsgården är belägen på Alnön, Denna gård är Hjördis Schymbergs barndomshem och donerades till stiftelsen år 1999 med syftet att åter fylla den med sång, musik och kulturellt liv.
Skolorna på Alnön är Kyrkskolan F-3, Uslandsskola F-6, Ankarsviksskolan F-6, Vibackeskolan F-9, Fyrens förskola där barnen erbjuds stanna kvar ett extra år för att förbereda kommande studier samt friskolan Kunskapsakademin 6-9. Alnö har ett idealiskt läge mellan Indalsälven och Ljungan och med perfekta hamnar i Alnösundet. Här byggdes sågverken tätt. Som mest var 16 sågar i gång samtidigt. Detta inspirerade Elias Sehlstedt till den berömda frasen "Och hela hamnen som en spegel låg. Och såg vid såg jag såg, hvarthelst jag såg" (1852).

Alnös storhetstid började med sågen på Eriksdal på 1860-talet. Även om sågverken på ön inte var de största innebar lokaliseringen av de 18 sågverken en stor omvälvning för ön. 1850 hade ön 950 invånare, 1900 var innevånarantalet 6 841. Kring varje sågverk växte det upp ett litet samhälle, dit arbetarna kom från olika håll i Sverige och Norden. Det byggdes i rask takt upp arbetarbaracker av mer eller mindre undermålig kvalitet. Hygienen var ofta under all kritik på grund av trångboddhet.

Nykterhetsrörelsen och frikyrkorna fick ett starkt fäste på ön. Sågverkspatronerna hade inget emot att deras arbetare engagerade sig för kyrka och nykterhet men då det blev tal om att arbetarna vill organisera sig fackligt så uppstod det stridigheter. 1896 bildades den första avdelningen av Svenska sågverksindustriarbetareförbundet vid Hörningsholms sågverk, detta var den första avdelningen i Sundsvallsdistriktet. 1897 invigdes landets 3:e Folkets hus beläget just på Hörningsholm, Tors lokal.

Inga kommentarer: