Vad har Lee Harvey Oswald och Jacob Johan Anckarström gemensamt med semlan?
De har alla dräpt en statsledare.
Här är historien om bullen som inte bara är ett bakverk – utan ett historiskt dokument av Sverige.
Den 12 februari 1771: Svenske konungen Adolf Fredrik har precis skrivits ut från ett hälsohem och firar hemkomsten med en brakmåltid värdig en monark. Han klämmer i sig böckling, rysk kaviar och hummer. Sedan fortsätter han med ett fat med surkål och kokt kött med rovor och väljer att avsluta måltiden med sin favoritdessert – en hetvägg.
Den kvällen avlider den svenske konungen, 60 år gammal, och hans död kommer att skyllas på den semla i varm mjölk som han avslutade sin jättemåltid med. I bulletinen som går ut till svenska folket står att läsa: "Hans Maj:ts dödsfall har skett av indigestion av hetvägg, surkål, kött med rofvor, hummer, kaviar och champagnevin."
I dag tror forskare att Adolf Fredrik i själva verket dog av ett slaganfall och inte alls av semlan, men ryktet om bakverkets inblandning i kungens död lever kvar än i dag. Och då, på 1700-talet, startar skalden Johan Gabriel Oxenstierna en mindre häxjakt på den fyllda vetebullen då han högljutt uttrycker att fettisdagen bör förbjudas och ”hetvägg drivas i landsflykt ur Sverige, sedan den begått ett kungamord.
Men mordanklagelser till trots kunde ingenting stoppa semlans framfart som ett av Sveriges populäraste bakverk. I slutet av 1800-talet slutade semlan vara en dyrgrip enbart för de rikas gommar och blev något som de flesta hade råd med.
I dag, på fettisdagen 2010, är semleätandet lika självklart som sill på midsommar.
– Jag minns min första semla. Det var krigstider och knapert av allt och det var en vanlig vinterdag mitt i veckan. Mamma hade lite pengar över till en semla och jag kommer ihåg lyckokänslan när hon dukade fram en tallrik med varm mjölk och toppade semlan med lite florsocker och kanel. Det var en fest för både gom och hjärta, som att himlens portar öppnade sig, säger Björn Clarin, ständig sekreterare i Svenska Semleakademin som har som uppgift att sprida information om semlan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar