Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

torsdag 25 februari 2010

Torestorp.

Torestorp, tätort i Marks kommun.
Torestorp är en jord- och skogsbrukarbygd som ligger naturskönt med skog, betesmarker och sjöar. Torestorp nämns första gången 1397 och stavas då "Thoristhorp". Namnet kommer från mansnamnet "Thore".
Festplatsen Hjortnäs är mycket fint belägen vid sjön Tolken. Hjortnäs festplats blomstrade som mest under 1970 och 80-talen och besöktes då av flera storheter ur den svenska artisteliten. I Torestorp har vatten en viktig roll. Mitt i samhället ligger Sju strömmar, ett frodigt område där Torestorpsån delar upp sig i flera strömmar som brusar över stenar, under broar och genom nästan regnskogsliknande natur. När vårfloden är som ymnigast och vitsipporna som flest är det som allra mest vackert här. På senare tid har byalaget röjt upp, renoverat broar och satt upp nya skyltar för att göra Sju strömmar ännu mer attraktivt.
Fiske och "ankrace"
Torestorp har också bra fiske, inte minst i sjön Tolken. Och så får man inte glömma det traditionella Ankracet i ån varje år. Det blev snabbt succé av idrottsföreningens supporterklubb som ville hitta på något nytt för att dra in pengar till den lokala idrotten. Man satsar helt enkelt på vilken gul numrerad plastanka man tror ska bli först fram genom Torestorpsån - av flera hundra.
– Ankracet på långfredagen har blivit lite av en hemvändardag, säger Marianne Karlsson som är ordförande i byalaget Torestorps framtid. Förutom ankracet är det också uppträdanden, lotterier och tipspromenad under dagen.

Inga kommentarer: