Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

torsdag 25 februari 2010

Leiden. (Zuid-Holland)

Leiden, ibland Leyden, är en stad och kommun i den nederländska provinsen Zuid-Holland. Leiden bildar tillsammans med Oegstgeest, Leiderdorp, Voorschoten, Valkenburg, Rijnsburg och Katwijk ett urbant område med 254 000 invånare. Själva staden Leiden har 117 530 invånare. Leiden ligger nära städerna Haag och Haarlem och på ett avstånd av 25 minuters tågresa från Amsterdam. Staden är mest känd som Rembrandts hemstad och domineras idag av Universitetet. Här ligger också IKEA:s huvudkontor. Även om Leiden är en gammal stad finns det inga belägg för att staden ska ha haft ett samband med romerska Lugdunum Batavorum; romerska Lugdunum är den moderna staden Katwijk, medan det romerska bosättningen nära Leiden kallades för Matilo. Trots det fanns en romersk fästning i 3:e århundradet i Leiden. Leiden, vars medeltida namn var Leithon, styrdes tills 1420 av olika grevar, som var representanter för Nederländernas hov. Leiden fick status som stad i Nederländerna år 1266.

Leidens fästning:

Byggdes under 800-talet när vikingarna styrde i Utrecht. Den plundrades 1047 av den romerske kejsaren Henrik III. Fästningen låg i grevskapet Holland, som i sin tur fått sitt namn år 1101 från en domän nära fästningen, Holtland eller Holland. Grevinnan av Holland, Ada, tog sin tillflykt till fästningen efter ett inbördeskrig mot sin bror, greve Vilhelm I av Nederländerna. Vilhelm belägrade fästningen och tog Ada till fånga.

Grevarnas fall :

År 1420 marcherar hertig Johann III av Niederbayern med sin armé från Gouda i riktning mot Leiden för att erövra staden. Armén var bra utrustad och hade till och med eldvapen. Filips van Wasssenaar och andra lokala adelsmän antog att hertigen skulle belägra Leiden först och därefter skicka mindre enheter för att erövra de små fästningarna runt staden. Jan van Beieren valde dock att istället attackera de mindre fästningarna runt staden först med sin armé. Genom att skjuta mot fästningarnas murar kunde de försvagas en efter en. Inom en vecka kunde Jan van Beieren erövra slotten i Poelgeest, Ter Does, Hoichmade, de Zijl, ter Waerd, Warmond and de Paddenpoel.
Den 24 juni befann sig armén innanför Leidens murar. Den 17 augusti 1420, efter en två månader lång belägring, var staden i Jan van Beierens händer. Greven Filips van Wassenaar avsattes från sin tjänst och sina rättigheter och tillbringade sina återstående år i fångenskap.

Upplagd av Bengt kl. torsdag, februari 25, 2010

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)