Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

onsdag 9 mars 2011

Wezembeek-oppem. (Bryssel)

Wezembeek-Oppem är en kommun i belgiska provinsen Vlaams-Brabant , tio mil öster om centrum av Bryssel . Kommunen består endast staden Wezembeek-Oppem korrekt. Den 1 januari Wezembeek-Oppem hade 2006 en total befolkning på 13.504. Den totala ytan är 6,82 km ² , vilket ger en befolkningstäthet på 1.980 invånare per km ².


Wezembeek-Oppem är hem för en stor del av internationella utlandsstationerade , delvis på grund av förekomsten av Internationalen Deutsche Schule Brüssel (iDSB) i Wezembeek-Oppem själv, och British School i närheten Tervuren .

Wezembeek-Oppem är en av de sex kommuner med språkresurser i regionen Flandern som omger huvudstadsregionen Bryssel . Eftersom endast en av dessa,-Oppem inte Wezembeek inte gränsen Bryssel direkt eftersom en smal landstrip tillhör kommunen Kraainem ligger i mellan.
När den sista officiella språket folkräkningen gjordes 1947, knappt 30% av befolkningen i Wezembeek-Oppem hade franska som modersmål.

År 1963, när den officiella språket gränsen slutfördes i Belgien, kommun var utformat som officiellt nederländskspråkiga, dock med möjlighet till franska som modersmål. 1993, när Belgien förvandlades till en federation, kommun var med i nybildade regionen Flandern .
Det officiella språket är nederländska (som överallt i Flandern ), men anläggningens status innebär att medborgarna har rätt att begära officiella dokument från den lokala förvaltningen i franska, kan få grundskoleutbildning på franska och vissa andra offentliga tjänster.

Budenheim. (Tyskland)

Budenheim är en kommun i Mainz-Bingen distrikt i Rheinland-Pfalz , Tyskland . Till skillnad från andra kommuner i Mainz-Bingen, inte att det hör inte till någon Verbandsgemeinde .

Kommun Budenheim är den enda Verbandsgemeinde -fria kommun i Mainz-Bingen. Kommunen ligger i rhenska Hessen , 9 km väster om Rheinland-Pfalz huvudstad Mainz , och gränsar i norr flytande Rhen och Lennebergwald (skog) på bostäder samhällets söder och väster.

Budenheim största höjden är det Lenneberg på 176,8 MSEK, vilket är i Lennebergwald. På denna plats står Lennebergturm (tornet), invigdes i 1880 och hör till Wander-und Lennebergverein Rheingold Mainz e. V. (en vandring klubb).

Burfjord. (Norge)

Burfjord är en by och administrativt centrum i kommunen Kvænangen i Troms län, Norge . Det är hem till kommunfullmäktige av Kvænangen. Befolkningen i Burfjord område (2001) var 397.


Burfjord ligger på den norra gränsen av Troms fylke längs den trafikerade europeiska E6 vägbanan slingrar sig genom den här delen av norra Norge . Byn ligger vid slutet av Burfjorden, en arm av Kvænangen fjorden . Det är ca 50 km (31 km) rakt väster om staden Alta och Alta flygplats .

De tjänster som Burfjord inkluderar en bank, ett postkontor, en bensinmack, en medicinsk kontor, ett sjukhem, en tandläkare, en grundskola, och mataffärer. Burfjord invånare består av en blandning av inhemska samernas , Kven människor och andra norrmän. Sami turist slutar sälja hantverk finns runt byn.

Carshalton. (England)

Carshalton är ett förortsområde i London Borough of Sutton , England. Den ligger 10 miles (16,1 km) sydväst om Charing Cross , som ligger i dalen av floden Wandle , en av de källor som är Carshalton Dammar i centrum av byn. Den sammanlagda befolkningen i de fem vårdavdelningar bestående Carshalton var 45.525 vid folkräkningen 2001. Det är i det brittiska parlamentets valkrets Carshalton och Wallington .

Söder om det område som nu kallas Carshalton, resterna av föremål med anor från neolitiska till järnåldern har hittats, vilket tyder på att detta var en tidig plats för bebyggelse. Innan Norman Conquest är det noterades att det fanns fem herrgårdar i denna plats som ägs av fem fria män.


Byn ligger inom anglosaxiska administrativa uppdelning av Wallington hundra .
Carshalton visas i domedagsboken som Aultone . Den hölls av Goisfrid (Geoffrey) de Mandeville. Dess domesday tillgångar: 3 ½ hudar , 1 kyrka, 10 plogar , 1 kvarn värt £ 1 15s 0d, 22 tunnland (89.000 m 2 ) av äng , skog värt 2 Hogs . Den gjorde £ 15 10s 0D.

Carshalton var känd för sina källor, dessa kan ha gett orten dess namn Bilar - aul - ton . aul menar väl eller våren. En ton är en gård som på något sätt sluten. Innebörden av bilarna elementet är osäkert men tidiga stavningar (Kersaulton och Cresaulton) kan tyda samband med ett kors eller kanske krasse, vattenkrasse har odlats lokalt.

I sin bok Historien om Worthies av England , den 17: e talet historikern Thomas Fuller avser Carshalton för valnötter och öring.

Delstaten var främst gå till odlingsbar använda och floden Wandle gav upphov till tillverkning med vattenkraft . En vattenkvarn att mala säd nämndes i domedagsboken . I slutet av 18th century Det noterades att det fanns flera kvarnar för produktion av papper och pergament, läder, snus, log-trä och fröolja. Det fanns även blekning skäl för kalikå . Under viktorianska eran och i början av 20-talet, Carshalton känd för sin lavendel fält, men den ökande mark efterfrågan på bostadshus sätta stopp för kommersiell odling .

Den Commonwealth War Graves kommissionen förteckningar 78 civila dödsoffer i Carshalton under andra världskriget .
Från 1894 till 1965 Carshalton ingick i Carshalton Urban District .

Central Carshalton, runt dammar och High Street, behåller en by karaktär, även om den livliga A232 går genom området. Det finns ett antal attraktiva byggnader och öppna platser som skyddas av Carshalton Village Conservation Area.

Carshalton-on-the-Hill är ett bostadsområde på en höjd söder om Carshalton Park runt Boundary Road, Stanley Road och Stanley Park Road och sträcker ut mot småbruk av Little Woodcote.

Carshalton Beeches är området väster om Carshalton-on-the-Hill, runt Beeches Avenue, Banstead Road och Woodmansterne Road. Den växte upp runt järnvägsstationen som fått namn efter Beeches Avenue, gatan där det ligger, som i sin tur är uppkallad efter den bok träden som kantar den.

Den Wrythe eller Wrythe Green, ligger mellan Carshalton by i söder och St Helier till nordväst. Dess namn tros komma från den råg som en gång var odlas i detta område, eller från den anglosaxiska ordet rithe vilket innebär en liten bäck. Under tiden för romerska ockupationen av de brittiska öarna, små våren var en ligger nära de gröna, som nu skuggas av en BP garage. Roman aktivitet i området bekräftas av det faktum att det var en gång en romersk villa byggd Beddington, bara ett par miles därifrån, och ett antal vägar i närheten av romerskt ursprung. Våren har försvunnit under jorden och i kulverten det matas rinner ut i Wandle nära Hackbridge.

San José. (Costa Rica)

San José ("Saint Joseph", spanska : San José , uttalas [San xose] ) är huvudstad och största staden i Costa Rica . Beläget i Central Valley , José är San säte för nationella regeringen, i centrum för politisk och ekonomisk verksamhet, och de stora transport nav i denna centralamerikanska nationen.


Grundades 1738 på order av Cabildo de León , José är San en av de yngsta huvudstäderna i Latinamerika efter år för befruktning, även om det inte hette huvudstad fram till 1823. Idag är det en modern stad med livliga handel, rask uttryck av konst och arkitektur, och sporrade av landets bättre turistnäringen, är det en betydande destination och mellanlandning för utländska besökare.

Befolkningen i San José Canton är 365.799, om huvudstadsregionen sträcker sig bortom kantonen gränser och omfattar en tredjedel av landets befolkning. San José utövar ett starkt inflytande på ett större antal på grund av närheten till andra städer ( Alajuela , Heredia och Cartago ) och landets demografiska assemblage i Central Valley.

Staden ligger på en genomsnittlig höjd av 1.161 meter över havet, och har ett stabilt klimat hela året, med en genomsnittlig temperatur på 25 o C (77 o F) och årsnederbörd på 1800 mm, mer än 90% av det faller under regnperioden från maj till november.

University of Santo Tomas, första universitetet i Costa Rica var etablerade här 1843. Denna institution upprätthållit nära förbindelser med romersk-katolska kyrkan och stängdes 1888 av den progressiva och anti-klerikala regeringen i president Bernardo Soto Alfaro som en del av en kampanj för att modernisera den offentliga utbildningen.

Skolorna i lag, agronomi, konst, och apotek har fortsatt att verka självständigt, men Costa Rica hade ingen riktig högskola fram till 1940, då dessa fyra skolor var återförenat att fastställa den moderna universitetet i Costa Rica (UCR), under den reformistiska administrering av president Rafael Ángel Calderón Guardia. San José fungerar som högkvarter för Interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter . Staden betjänas av Juan Santamaria International Airport , 23 km väster om centrum, i staden Alajuela .

tisdag 8 mars 2011

Galdácano. (Spanien)

Den församlingskyrka av Galdácano (i Euskera och officiellt Galdakao ) är en kommun i Baskien , Spanien . Som hör till provinsen Vizcaya . Den har en befolkning på 29.226 invånare ( INE 2009 ) och täcker en yta på 31,66 km 2 . Den ligger i regionen Gran Bilbao .

Galdácano hör till serien av baskiska ortnamn som slutar på ändelsen -ano . Forskare som Julio Caro Baroja eller LM Mujika arbete hypotesen att både detta suffix som suffixet -Ain , mycket vanligt i namnen baskiska-Navarra, var ett resultat av utvecklingen av den latinska ändelsen -Amun på baskiska mark.


I många regioner i den forna romerska riket , ackusativ ändelsen -Amun bifogas ett personligt namn var namnet rustika ägodelar som kallas fundus . Det namn som används vara den ursprungliga ägaren av fundus, och sedan om jag ändrade namnet på innehavaren fundus undantagslöst används för att hålla för sig själva. Efter denna hypotes baskiska befolkningen med suffixet -Ain eller -ano spåras tillbaka sitt ursprung på landsbygden bosättningar på romartiden eller senantiken och medeltiden , som hade kvar namnet mönster egendom som ärvts från den romerska eran.

Caro Baroja analyserade baskiska ortnamn som slutar på -ano försöker fastställa det korrekta namnet att gömma sig bakom var och en av dem. För Galdácano vidhöll att det kan resultera i att egennamn Galdus . Medgav att man hade funnit det namnet, om han fann en ganska likartad, Galdinus . 1 Utvecklingen av namnet skulle ha varit Galdacanum -> Galdacano -> Galdacao .
Galdácano sattes under medeltiden som en skriftlig form av namnet, men i Euskera namn fortsatt att utveckla oralt och resulterade Galdacao förlusten av n INTERVOKALISK, ett vanligt fenomen i Euskera under de senaste århundradena. Det nuvarande namnet på orten i Euskera: Galdakao är resultatet av denna utveckling Galdácano-> Galdacao och anpassning till den samtida stavningen av Euskera har ingen mening c Galdacao -> Galdakao . I kastilianska är den äldsta bevarade Galdácano som formella namnet på staden.

I 1982 , beslutade rådet att ändra det officiella namnet på kommunen Galdácano till Galdakao , anta den baskiska namnet på staden.
Adjektivet i kastilianska är Galdácano. I Euskera sägs galdakoztarra , 2 galdakaotarra och galdakarra , 3 används också för att tala i kastilianska .

Alsemberg. (Belgien)

Alsemberg är en av de fem stadsdelar i staden Beersel . Fram till 1 januari 1977 var en självständig kommun. Alsemberg räknade i slutet av 2005 , 5 377 invånare och täcker ett område på 619 hektar. Namnet är en förvrängning av Mountain Hals (nacke-formad, avlånga berget).

Området kring Alsemberg var redan bebott i de dagar då romerska legioner korsade lågländerna. Bevis på detta finns på Elsemheide "Big Ant", som enligt traditionen skulle vara en milstolpe för romarna. Tjock Mierweg toppen av resterna skulle vara av en gammal romersk väg. I vilket fall, slutliga funktion en enkel gräns mellan Big Ant och Alsemberg Dworp. Dessutom, i närheten inkluderar alla mynt från den romerska perioden.


Det första omnämnandet av Alsemberg i mitten av det trettonde århundradet. Vid den tidpunkten byn är inte mer än några hus. Platsen tillhörde ursprungligen Bailiwick av (Sint-Genesius-) Red . Klostret av den heliga graven i Cambrai / Cambrai i 1155 byggdes ett kapell. Eftersom klostret redan förfogar över ett land med en Cijnshof härlighet. De behöll sammanställning av Jungfru Maria kyrka i slutet av l'ancien régime . Tionden av det var i 1219 av Henrik I av Brabant till klostret S: t Gertrud Leuven överföras.

I 1391 var i januari Withem , Herre Beersel, rätten till styrelser att inrätta som skulle utöva jurisdiktion över sina medborgare och varor Alsemberg, Röd och Beersel Linkebeek. Från den stunden Alsemberg ingår i en serie av läckerheter som Beersel centrum.
Halvvägs det fjortonde århundradet började bygga den nuvarande kyrkan. Sedan den tiden, Alsemberg en blygsam pilgrimsfärd.

År 1861 började några bröder för Kongregationen för Skaparna en skola vid foten av den stora kyrkan steg (10 meter bred och 65 steg). Denna skola Saint-Victor växer till en skola med en skola, en ASO, en Bulo och en normal skola.

Sedan mitten av trettonde århundradet i Alsemberg en romersk staty av Maria hedrad att församlingen skulle ges av Sofia, gift med hertig Henrik I av Brabant .

Legend :
Legenden säger att St Jungfrun av drottningen av Ungern, Elisabeth av Thüringen , uppmanade dem i Brabant, berget där malört blomstrade, skulle bygga en kyrka. Denna romersk-bysantiska mirakulösa staty av jungfru, kallas som "Star of the Sea", är från omkring 1200 och är av ungerskt klippa avenbok. Prinsessan Sofia, dotter till den 1231 avlidne H. Elisabet av Ungern, förde den till Alsemberg, när det i 1242 gifte Henrik, hertig.

Den 14: e-talet Our Lady of Alsemberg
Fram till 14: e århundradet var en romansk kyrka från år 1350 ersattes av den nuvarande byggnaden. Byggandet av den nya tre gångar kyrkan gått mycket långsamt. Kyrkan byggdes i slutet av gotisk stil och har alla kännetecken av Brabant arkitektur från 14: e århundradet, inklusive gavlar ovanför gångar och pilaarkapitelen med kål blad motiv .
Kören arbetat från cirka 1350 till cirka 1450 . Valvet var bara i 1470 kompletteras med en gåva från hertig Karl den djärve , som är på pilgrimsfärd kom på 8 februari 1466 . I 1503 började man med tornet som lägre valv tills 1527 slutfördes. Runt 1520 , det stora långhuset välvda. Avsluta Charles donerade virke från Soignes . Därav hans armar i hålfoten görs.


Interiören i kyrkan med andakt staty av Maria som heter Stella Maris (dvs. Star of the Sea ) ...
Den Sakristian är från den 17: e talet och uppdaterades 1775 . I 1866 , total restaurering började i 1891 , smal spira krönt den klar. Spelaren bär en ducal krona, som hänvisar till den roll flera Brabant Dukes har spelat i skapandet av denna helgedom.
Den senaste restaureringen är från 1983 .

Förutom den romerska andäktiga bilden har kyrkan flera andra verk, bland annat en smidesjärn kör skärmen från 1770 , två barock biktstolar och en predikstol (slutet av 18th century) av Jan van Geel . Font , vars skål är från omkring 1200 och troligen fram till de ursprungliga romanska Kyrkan tillhörde (zijportaal). Det finns också en marmor typsnitt av 1725. Flera målningar, däribland några av historien på pilgrimsfärden berättelserna är ungefär 1645 målad av Anthony Sallaerts . Detta Bryssel konstnär målade också nio av de 16 porträtt som pryder sakristian och välgörare av kyrkan föreställer.
Our Lady står på kaplanen torg.

Adana. (Turkiet)

Adana är en stad i Turkiet och en stor jordbruks-och kommersiella centrum. Staden ligger vid floden Seyhan , 30 kilometer inåt land från Medelhavet , i södra centrala Anatolien . Det är det administrativa sätet i Adana-provinsen och har en befolkning på nästan 1,6 miljoner, vilket gör den femte mest folkrika staden i Turkiet.


Adana-Mersin Metropolitan Area , med en befolkning på 2.870.000, sträcker sig över 100 kilometer från öst till väst och 25 kilometer från norr till söder, som omfattar städerna Mersin , Tarsus , Adana och Ceyhan . Det är den fjärde största storstadsområde i Turkiet och ett av landets ledande centrum för handel och kultur.

Adana ligger i hjärtat av Cukurova , en geografisk, ekonomiska och kulturella region som omfattar de fyra provinserna Mersin , Adana , Osmaniye och Hatay . Hem till 5.620 tusen människor, region är mest en stor sträcka av platt, bördig jord vara bland de mest jordbrukssynpunkt produktiva områdena i världen.

Enligt flera källor, namn Adana är den härrör från hetiten URU Adaniya av Kizzuwatna ,medan andra hävdar att det är relaterat till den legendariska karaktär Danaus , eller till Danaoi , en mytologisk grekisk stam som kom från Egypten och etablerat sig i den grekiska staden Argos . Den tidigare egyptiska texter för ett land Danaja finns inskriptioner från Thutmosis II (1437 f.Kr.) och Amenophis III (1390-1352 f.Kr.).

Efter kollapsen av mykensk civilisation (1200 f.Kr.) några refugeees från det Egeiska området gick till kust Cilicia.The invånare Dananayim eller Danuna har identifierats som en grupp av havs-folk som anföll Egypten på 1191 f.Kr. under regeringstiden av Ramses III. Denyen identifieras som invånare i staden Adana . Det är också möjligt att namnet är kopplad till PIE da-nu (flod) Da-na-vo (människor som lever vid floden), Skythian nomad folk, vatten demoner i Rigveda ( Danavas ).

I Iliaden av Homeros , reser sig den heter Adana . I hellenistisk tid var det känt som Antiochia i Kilikien ( grekiska : Ἀντιόχεια τῆς Κιλικίας ) eller Antiochia annons Sarum (grekiska: Ἀντιόχεια ἡ πρὸς Σάρον, "Antiochia på Sarus "). Redaktörerna för Helsingfors Atlas identifiera tentativt Adana som Quwê (som ingår i kilskrift tabletter), den neo-assyriska huvudstaden Quwê provinsen. Namnet visas även som Coa , och kan vara den plats som avses i Bibeln , där kung Salomo fått hästar. (Jag Kings 10:28, Chron. II 1:16). The armeniska namnet på staden är Ատանա Atana eller Ադանա Adana .

Enligt en gammal grekisk-romersk legend , namn har sitt ursprung i Adanus och Sarus, två söner Uranus , som kom till en plats nära Seyhan (Sarus) River, där de byggde Adana. En äldre legend avser stadens namn till Adad (även känd som Tesup eller Ishkur), Thunder Gud i akkadiska , sumeriska , babyloniska , assyriska och hettitiska mytologier , som ansågs bo i den närbelägna skogen, och vars namn gavs till regionen. Hetiterna namn och skrifter har hittats i området, som styrker denna möjlighet. Teorin går att eftersom Thunder Gud förde så mycket regn och detta regn i sin tur väckt så stor överflöd i denna region, gud var detta älskad och respekterad av sina invånare, och i hans ära, regionen var kallades "Uru Adaniyya; "Med andra ord" Regionen Ada. "

Adana namn har haft många olika versioner under århundradena: Adanos, Ta Adana, Uru Adaniya, Erdene, Edene, Ezene, Batana, Atana, Azaña, Addane.

Semily. (Tjeckien)


Semily ( tjeckiska uttal: [sɛmɪlɪ] , tyska : Semil ) är en stad i Semily District , Liberec regionen i norra Böhmen i Tjeckien . Den har ca 9.000 invånare. Det är St Peter och Poul kyrkan från början av förra seklet. Staden har två museer: Museum och Regional Gallery och nyöppnade museet Raspers. Fratišek Ladislav Rieger född Semily 1818. Han var en viktig politik. Det finns också född Ivan Olbrach - författare. tjeckiska Jizara floden och dess vänstra biflod Oleska floden flyter genom Semily.

Vitry-sur-seine. (Frankrike)

Vitry-sur-Seine är en kommun i sydöstra förorter Paris , Frankrike . Det ligger 7,5 km (4,7 mi) från centrala Paris .

Vitry-sur-Seine hette ursprungligen helt enkelt Vitry. Namnet kommer från Vitry medeltida latinska Vitriacum , och innan dess Victoriacum , som betyder "Dödsboet efter Victorius", en gallo-romersk markägare. År 1897 namnet på kommunen blev officiellt Vitry-sur-Seine (som betyder "Vitry på Seine "), för att skilja den från andra kommuner i Frankrike kallas även Vitry.

För några år Vitry sur Seine drivit en kulturpolitik för att föra konsten till alla. Av denna anledning kommunen innehåller mer än 100 samtida skulpturer, bland annat i inrättningar av offentlig utbildning (skolor, gymnasier och högstadieskolor).
Vitry värd för Musée d'Art Contemporain du Val-de-Marne (Val-de-Marne's Museum of Contemporary Art). Inleddes den 18 november 2005, museum erbjuder utöver verkstäder bildkonst, ett auditorium och en biograf för konst och experimentell film.
Vitry är en av de städer som bidrog till utvecklingen av den Hip hop rörelsen i Frankrike. Följdriktigt, urban konst har en mycket viktig plats i staden.

Salzgitter. (Tyskland)

Salzgitter är en oberoende stad i sydöstra Niedersachsen , Tyskland , som ligger mellan Hildesheim och Braunschweig .


Tillsammans med Wolfsburg och Braunschweig, är Salzgitter en av de sju Oberzentren i Niedersachsen (ungefär detsamma som en storstadsområde ). Med 109.142 invånare och 223,94 km ² (per den 30 januari 2004), dess område är den största i Niedersachsen och ett av de största i Tyskland .

Salzgitter uppstod som en sammanslagning av flera små städer och byar, och är idag består av 31 stadsdelar, som är relativt kompakt stadsbebyggelse med vidsträckta öppna landskap mellan dem. Den största shoppinggatan i ung stad är i stadsdelen Lebenstedt och centrala affärsdistriktet ligger i stadsdelen Salzgitter-Bad. Staden är ansluten till Mittellandkanalen och Elbe-Seitenkanal av en FLODARM . Den närmaste metropoler är Braunschweig, ca 23 km (14 mi) i nordost, och Hannover , ca 51 km (32 mi) i nordväst.

Den befolkning i staden Salzgitter har överskridit 100.000 invånare sedan starten 1942 (vilket gjorde det en stad ( Großstadt ) i motsats till en stad ( Stadt ) av den tyska definitionen), när det fortfarande hette Watenstedt-Salzgitter . Förutom Wolfsburg, Leverkusen och Eisenhüttenstadt , är Salzgitter därför en av de få städer i Tyskland grundades under 20-talet.

Fram till den 31 mars 1942 "Salzgitter" var namnet på en stad där borough Salzgitter-Bad nu. Från då fram till 1951, "Salzgitter" var namnet på en stadsdel i staden Watenstedt-Salzgitter som fanns vid den tidpunkten. År 1951 var stadsdelen Salzgitter omdöpt Salzgitter-Bad, namnet Salzgitter, således har frigörs, blev den nya och mer kortfattad namnet på den stad som blivit kallad "Watenstedt-Salzgitter" tills dess. (Numera "Salzgitter-Watenstedt" är namnet på en liten stadsdel med ett par hundra invånare.)

Salzgitter har sitt ursprung i början av det 14-talet runt salt källor nära byn Verpstedt (senare Vöppstedt). Namnet härrör från grannbyn Gitter (numera en stad borough) i kategorin "upp mark solte till Gytere", som betyder "salt nära Gitter", den första omnämnandet var i 1347. Efter 200 år av salt produktion vid olika källor, den bönderna i området som idag Salzgitter inhyrda omkring 1350, men förlorade kommunala lagen igen när de överförs till hertigdömet Braunschweig-Lüneburg i början av 16-talet. Senare tillhörde Salzgitter till stiftet Hildesheim . När stiftet flyttades till Preussen 1803, kommunal lag var bekräftade, men tagit bort ännu en gång 1815, när Salzgitter blev en del av kungariket Hannover . År 1830, saltlaken var en Salzgitter.

Efter Konungariket Hannover överfördes till Preussen 1866, blev Salzgitter en preussisk kommun, som chartrats igen 1929. Innan dess städer Vorsalz och Liebenhall hade införts (1926 och 1928, respektive). Salzgitter tillhörde nu till Landkreis (distrikt) i Goslar och inkluderade, förutom Salzgitter själv, även några mindre bosättningar som Gittertor, som numera ingår i Salzgitter-Bad. År 1936 var Kniestedt införlivats i, det är också en del av Salzgitter-Bad nu.
På grund av den stora järnmalm kropp i Salzgitter, som hade nämnts först i 1310, den nationella socialisterna grundade "Reichswerke Hermann Göring" för malmbrytning och järnframställning 1937. För att underlätta en fri utveckling av smältverk, en unik administration i hela området var struktur utformades.

Därför påbjöds i ordning om området uppgörelse kring Hermann-Göring-Werke Salzgitter , gäller från 1 april 1942 för att bilda en enad stadsdel ( oberoende stad ). Mot detta mål, staden Salzgitter och kommunerna Beinum, Flachstöckheim, Groß-Mahner, Hohenrode, Ohlendorf och Sachsen (7 totalt, alla som tillhör Landkreis Goslar ) och Barum, Beddingen, Bleckenstedt, Bruchmachtersen, Calbecht, Drütte, Engelnstedt , Engerode, Gebhardshagen, Hallendorf, Heerte, Immendorf, Lebenstedt, Lesse, Lichtenberg, Lobmachtersen, Osterlinde, Reppner, Sålder, Thiede-Steterburg (numera bara Thiede) och Watenstedt (21 totalt, alla som tillhör Landkreis Wolfenbüttel var) samman till utgör Stadtkreis Watenstedt-Salzgitter .

Som grannkommunen Gitter hade redan tagits med i 1938, den unga staden bestod ursprungligen 29 stadsdelarna 1942. Tillsammans med resten av stadsdelen Goslar, ny självständig kommun var integrerad i staten Braunschweig-Lüneburg . Som motprestation överlät Braunschweig the Landkreis Holzminden till den preussiska provinsen Hannover. I oktober 1942, SS inrättade Druette koncentrationslägret, ett underläger av koncentrationslägret Neuengamme , att slavarbete för Hermann Göring Works.

Denna stora underläger höll 2.800 interner. Det fanns tre koncentrationsläger ligger i Salzgitter. Under kriget var Salzgitter allvarligt skadad av flera amerikanska och brittiska bombningar . Efter kriget, där Braunschweig blev den del av delstaten Niedersachsen , och Watenstedt-Salzgitter blev en självständig stad i "administrativa distriktet Braunschweig" (senare Regierungsbezirk Braunschweig).

År 1951, staden var bytt namn till "Stadt Salzgitter" (City of Salzgitter), medan borough Salzgitter bytte namn till "Salzgitter-Bad", med hänvisning till saltlaken där. Under de lokala administrativa reformen av Niedersachsen gälla från den 1 mars 1974, kommunerna Üfingen och Sauingen (tidigare Landkreis Wolfenbüttel) fördes in, öka antalet kommuner till 31. Järnmalm fortsatte att brytas i Salzgitter fram till 1982, i fd gruvan Schacht Konrad , en slutliga omhändertagande plats för radioaktivt avfall har planerats sedan 1975.

måndag 7 mars 2011

Stavnsholt. (Danmark)


Stavnsholt beläget i norra delen av Själland och är en stad med Farum , som ligger i Furesø kommun . Ursprungligen en separat stad. Stavnsholt tillhör huvudstadsregionen .

Sunndalsøra. (Norge)

Sunndalsøra är en by och administrativt centrum i kommunen Sunndal i Møre og Romsdal län, Norge . Den ligger vid mynningen av floden Driva i början av Sunndalsfjord . Det är ca 4 km (2,5 km) väster om Hoelsand , 10 km (6,2 mi) sydost om Øksendalsøra , och cirka 9 kilometer (5,6 km) väster om Groa . Den 3,75 kvadrat-kilometer (930 tunnland) Byn har en befolkning på 4.240.


Norsk Hydro driver en aluminium fabrik i Sunndalsøra. Cirka 900 anställda arbetar i fabriken, som har varit verksamt sedan 1954. Under 2004-fabriken den moderniserade att bli den största och bland de modernaste aluminium fabriker i Europa, vilket avsevärt minskar föroreningarna. Förutom aluminium relaterad forskning, vattenbruk tar även forskning rum i Sunndalsøra.

Brandenburg. (Tyskland)

Brandenburg ; är en av de sexton federala-stater av Tyskland .


Det ligger i östra delen av landet och är en av de nya delstaterna som återskapas år 1990 på en återförening av det tidigare Västtyskland och Östtyskland .

Huvudstaden är Potsdam . Brandenburg omger men omfattar inte de nationella kapitalet och stadsstaten Berlin .

Ursprung i medeltida norra mars , den Margraviate av Brandenburg växte till att bli kärnan i riket , senare fristaten Preussen . Den östra tredje av historiska Brandenburger ( Ostbrandenburg / Neumark ) avträddes till Polen år 1945 .

I slutet av medeltiden och tidig modern tid, var Brandenburg en av sju val stater i Tysk-romerska riket , och tillsammans med Preussen bildade den ursprungliga kärnan i Tyska riket , den första enhetliga tyska staten. Regleras av Hohenzollern -dynastin från 1415, innehöll den framtida tyska huvudstaden Berlin .

Efter 1618 den Margraviate av Brandenburg och hertigdömet Preussen samman till Brandenburg-Preussen , som styrdes av samma gren av House of Hohenzollern . År 1701 staten upphöjdes som kungariket Preussen . Frankiska Nürnberg och Ansbach , schwabiska Hohenzollern , de östeuropeiska anslutningar i Berlin, och status för Brandenburgs regent som prince-väljarens var tillsammans bidragit till uppkomsten av detta tillstånd.

Brandenburg är beläget i territorium känd i antiken som Magna Germania , som nådde till floden Wisla. Genom den 7: e århundradet, slaviska folk tros ha bosatt sig i Brandenburg. Slaverna expanderat från öster, eventuellt fördrevs från sina hemländer i dagens Ukraina och kanske Vitryssland av invasioner av hunnerna och avarerna . De förlitade sig på inlandssjöfart. De två största slaviska grupper i dagens område i Brandenburg var Hevelli i väster och Sprevane i öster.

Med början i det tidiga 10: e århundradet, Henrik Fowler hans efterträdare erövrades och territorium fram till floden Oder .

Slaviska bosättningar såsom Brenna ( Brandenburg an der Havel ), Budusin ( Bautzen ), och Chośebuz ( Cottbus kom) under kejserlig kontroll genom installation av markgrevar. Deras huvudsakliga uppgift var att försvara och skydda den östra marscher . I 948 kejsar Otto I etablerade markgrevar att utöva imperiala kontroll över de hedniska slaverna väster om floden Oder. Otto grundade biskopsdömen av Brandenburg och Havelberg . The Northern mars grundades som en nordöstra gränsen territorium Tysk-romerska riket . Men en stor uppror vender körde kejserliga styrkor från territoriet av dagens Brandenburg i 983. Regionen återvände till kontroll av slaviska ledare.

Under 12-talet Ottonska tyska kungar och kejsare återupprättade kontroll över blandade slavisk-bebodda landar i dagens Brandenburg, även om vissa slaver som sorberna i Lausitz anpassas till Germanization men behåller sin särprägel. The romersk-katolska kyrkan väckt biskopsdömen som med sina muromgärdade städer, ges skydd mot attacker för stadsborna. Med munkar och biskopar, historien om staden Brandenburg an der Havel , som var den första centrum för delstaten Brandenburg, började.

I 1134, i spåren av en tysk korståg mot vender , den tyska magnat Albert Björnen beviljades Norra mars av kejsaren Lothar III . Han ärvde formellt staden Brandenburg och landar i Hevelli från sin senaste vendiska härskare, Pribislav , år 1150. Efter krossning en kraft Sprevane som ockuperade staden Brandenburg i 1150-talet, utropade Albert själv härskare i den nya Margraviate av Brandenburg . Albert, och hans ättlingar Ascanians gjorde sedan betydande framsteg i att erövra, kolonisera, Christianizing och odla mark så långt österut som Oder. Inom denna region, och Tyskland hemmahörande gifte slaviska. Under 13-talet Ascanians börjat förvärva territorium öster om Oder, senare känd som Neumark.

År 1952, den östtyska regeringen delat Brandenburg mellan flera förvaltningsområdena eller distrikt. De flesta av Brandenburg låg inom Potsdam, Frankfurt (Oder), eller Cottbus distrikt, men delar av det forna provinsen övergått till Schwerin, Neubrandenburg och Magdeburg distrikt (stad Havelberg ). Östtyskland förlitade sig på brunkol (den lägsta graden av kol) som energikälla, och brunkol gruvor präglade områden i sydöstra Brandenburg. Den industriella städer runt Berlin var viktiga för den östtyska ekonomin, medan landsbygden Brandenburg förblev huvudsakligen jordbruksprodukter.

Den nuvarande delstaten Brandenburg återupprättades den 14 oktober 1990. Den nyvalda lantdagen i Brandenburg träffades första gången den 26 oktober 1990. Liksom i andra före detta delar av östra Tyskland, bristen på modern infrastruktur och exponering för Västtysklands konkurrenskraftig marknadsekonomi förde utbredd arbetslöshet och ekonomiska svårigheter. Under de senaste åren, men infrastruktur har Brandenburg moderniserats och arbetslöshet har sakta minskat.

År 1995, regeringar i Berlin och Brandenburg föreslog att slå samman de stater för att bilda en ny stat med namnet "Berlin-Brandenburg". Samgåendet avslogs i en folkomröstning år 1996 - medan väst berlinare röstade för en fusion, berlinarna och Brandenburgers röstade öst mot den.

Köyliö. (Finland)

Kjulo ( svenska : Kjulo ) är en kommun i Finland .
Det är beläget i provinsen av Västra Finlands och är en del av Satakunta regionen .


Kommunen har en befolkning på 2.830 (31 oktober 2010) och täcker en yta av 259,3 kvadratkilometer (100,1 ²) varav 13,22 km 2 (5.10 ²) är vatten.

Den befolkningstäthet är 11,5 invånare per kvadratkilometer (30 / ²).
Kommunen är enspråkigt finsk .

Det sägs att bonden Lalli mördade den engelska biskop Henrik på isen på sjön Kjulo i 1155 AD, under det första svenska korståget till Finland . En staty till Lalli restes på Kjulo år 1989.

Svenshögen.

Svenshögen är en tätort i Stenungsunds kommun, belägen vid sjön Hällungens norra strand. Tätorten har villabebyggelse från huvudsakligen 1960- och 1970-talen och ortens järnvägsstation är en av hållplatserna på Bohusbanan.

Namnet Svenshögen är känt sedan 1500-talet och tros komma från mansnamnet Sven och hög, avseende en naturlig bergshöjd där den äldsta gården tillhörande en man som hette Sven låg.

I det område som idag räknas till Svenshögen fanns i början av 1900-talet fyra gårdar. Dessa gårdar har spårats tillbaka till 1600-talet och kan även ha funnits tidigare.

Bohusbanan öppnades för persontrafik i Svenshögen 1 juni 1907. Stationshuset ritades av arkitekten Folke Zettervall och är av samma typ som de flesta andra stationshus efter Bohusbanan. På området uppfördes också ekonimihus, avträdeshus, godsmagasin och vattentorn. Vattentorn behövdes i Svenshögen då stigningen från Ödsmål till Svenshögen är kraftig. Av dessa byggnader finns idag endast stationshuset kvar. Stationshuset stängdes för resande 1975. Att det fanns järnväg till Svenshögen var viktigt när beslutet togs att uppföra sanatoriet.

Det natursköna läget och den friska luften gjorde att Svenshögens sanatorium byggdes här och invigdes 1911. På 1960-talet gjordes det om till sjukhus, och 1988 lades det ner, då jobbade 143 personer där. Sanatoriumet har haft stor betydelse för ortens utveckling. Genom sjukhusets skapades arbetstillfällen på orten samt underlag för övrig verksamhet.

Nasaforskare: Det finns liv i rymden.

Nu är det fastställt: Vi är inte ensamma i universum.


Det hävdar en Nasaforskare efter att ha studerat organismer han funnit i meteoriter som kraschat på jorden.
– Jag tolkar det som att det finns liv på andra planeter, säger forskaren Richard B Hoover.

Vi kanske aldrig få reda på sanningen, men nu hävdar en Nasaforskare att utomjordiskt liv finns – och är långt mer likt det som finns på vår planet.
Richard B Hoover är astrobiolog vid Nasas Marshall Space Flight Center och har rest världen runt och studerat meteoriter i bland annat Sibirien, Antarktis och Alaska. I meteoriterna ska han ha funnit fossiliserade bevis på att bakterier ska ha levt inuti dem. Bakterierna ska härstamma från meteoriternas ursprung, som kometer och månar.

I en intervju med tv-kanalen Fox har han kommenterat sina resultat som han menar visar att liv förekommer även på andra ställen i rymden. Några av de fossila organismerna han hittat ska påminna om sådana som finns här.
Jordlivet kommer från rymden.

– Det mest spännande är att det i många fall finns flera likheter och kan kopplas mycket nära de generiska arter vi har på jorden, säger Richard B Hoover till Fox.
Men inte nog med det. Forskaren hävdar dessutom att livet på jorden egentligen kan ha kommit genom dessa meteoriter som ska ha fört med sig livsformer, som sedan utvecklats här.

Hoovers undersökning presenteras i sin helhet i Journal of Cosmology, men alla forskare är inte beredda att genast skriva under på att sanningen nu är bevisad.
– Det är ett extraordinärt påstående, och därför kräver jag extraordinära bevis, säger David Marais, doktor i astrobiologi vid Nasa.
Låtit experter analysera
Väl medveten om att det kontroversiella resultatet skulle bli ifrågasatt har Hoover låtit 100 experter ta del av materialet och erbjudit 5 000 forskare att analysera och uttala sig sig.

”Ingen annan forskningsrapport i forskningsvärldens historia har genomgått en så grundlig prövning, och aldrig tidigare har det vetenskapliga samfundet getts möjligheten möjlighen att kritiskt analysera en viktig rapport innan den publicerats”, skriver forskaren Rudy Schild som är chefredaktör för Journal of Cosmology.

söndag 6 mars 2011

Leeds. (England)

Leeds (uttalas / li ː dz /) är en stad och storstadsområde borough i West Yorkshire , England . År 2001 Leeds största städerna underavdelning hade en befolkning på 443.247, medan hela staden hade en befolkning på 770.800 (2008 est). Leeds är den kulturella, ekonomiska och kommersiella hjärtat av West Yorkshire stadsgränsen , , som vid folkräkningen 2001 hade en befolkning på 1,5 miljoner,och Leeds City regionen , en ekonomisk område med Leeds i sin kärna, hade en befolkning på 2,9 miljoner. Leeds är Storbritanniens största centrum för ekonomiska, juridiska och finansiella tjänster utanför London .


Historiskt en del av West Riding i Yorkshire , kan Leeds spåra dess inspelade historia till femte århundradet då Konungariket Elmet täcktes av skog av "Loidis", ursprunget till namnet Leeds . Namnet har tillämpats på många administrativa enheter under århundradena. Det ändras från att vara benämningen på en liten godsägarnas borough, på 13-talet, genom flera inkarnationer, att vara det namn som bifogas detta huvudstadsregionen borough. I den 17 och 18-talen Leeds blev ett viktigt centrum för produktion och handel med ull . Sedan, under industriella revolutionen , Leeds utvecklats till ett stort industriellt centrum , ull var fortfarande den dominerande industrin, utan lin, teknik, järngjuterier, tryckning och andra branscher var viktiga.

Från att ha varit en kompakt marknad stad i dalen av River Aire på 16-talet expanderade Leeds och fångade upp den omgivande byar för att bli ett folkrikt stadskärna i mitten av 20-talet.
Kollektiv-och järnvägstrafik och kommunikation vägnät i regionen är inriktad på Leeds och det finns ett antal vänortsarrangemang med städer i andra länder. Dess tilldelade roll i Leeds City Region partnerskap erkänner stadens betydelse för regional ekonomisk utveckling.

Namnet Leeds kommer från "Loidis", namnet på en skog täcker större delen av riket Elmet , som fanns under den 5: e-talet till början av 7: e århundradet. Beda stater i fjortonde kapitlet i hans Historia ecclesiastica , i en diskussion om ett altare överlevande från en kyrka uppfördes av Edwin av Northumbria , att det ligger i "... Regione quae vocatur Loidis", den region som kallas Loidis. En invånare i Leeds är lokalt känd som en Loiner , ett ord av osäkert ursprung.

Leeds utvecklades som en köping i medeltiden som en del av den lokala jordbruksekonomin. Före industriella revolutionen hade det blivit en samordning centrum för framställning av ylletyg, med vita kläde handlas på Leeds vita duken Hall. bli var hanteringen av en sjättedel av Englands export 1770. Leeds Tillväxt, först i textil, påskyndades genom byggandet av Aire och Calder Navigation år 1699 och Leeds och Liverpool Canal 1816. Järnvägsnätet uppbyggd kring Leeds, med början i Leeds och Selby Railway 1834, förutsatt förbättrad kommunikation med de nationella marknaderna och, betydligt för dess utveckling, en öst-västlig förbindelse med Manchester och hamnarna i Liverpool och Hull med bättre tillträde till internationella marknader. Vid sidan av tekniska framsteg och industriell expansion, som behålls Leeds ett intresse i handeln med jordbruksprodukter råvaror, med Corn Exchange öppning 1864.

Marshall's Mill var en av de första av de många fabriker som skulle byggas i Leeds från ca 1790. Under de första åren de mest betydande av fabrikerna var ull efterbehandling och lin fabriker, diversifiera av 1914 till tryckning, engineering, kemikalier och kläder. Nedgång i tillverkningsindustrin under 1930-talet vände tillfälligt genom en övergång till produktion av militära uniformer och ammunition under andra världskriget . Men genom 1970-talet klädindustrin var oåterkallelig tillbakagång, möter billig utländsk konkurrens. Den moderna ekonomi Leeds har formats av Leeds City Council har visionen att bygga en "24 timmars europeisk stad" och "huvudstad norr ". Det har utvecklats från sönderfallet av den postindustriella eran för att bli en bank på telefon centrum, anslutna till det elektroniska infrastrukturen i den moderna globala ekonomin. Det har varit tillväxten inom företagssektorn och den juridiska sektorn och ökat lokalt välståndet har lett till en växande detaljhandeln, inklusive lyxvaror marknaden.

Ankaran. (Slovenien)

Ankaran ( italienska : Ancarano ) är en lösning i Koper kommun i Littoral regionen Slovenien .

Det ligger nära gränsen mellan Slovenien och Italien. Staden är känd av den miljö som var relativt oförändrad.

Området för Ankaran var känd i romersk gånger Ancarias . Den benediktinska klostret i Saint Nicholas , daterad till tidigt 12-talet är en av Ankaran främsta platser. I 1630, förödande en pest , tvingade munkar att överge klostret. År 1774, kloster och dess egendom var de köpt av Madonizza familjen från Koper , som om det till sitt sommarresidens. Under Napoleonkrigen , byggnaden var användes som militärsjukhus. Efter första världskriget var det omvandlats till ett hotell, en del av Saint Nicolas badort, öppna 1925.
År 1999 Ankaran blev hemmabas slovenska flottan .

Rétság. (Ungern)

Rétság är en liten stad i Nógrád län, i Ungern .

Rétság ligger 55 km (34 mi) norr om Budapest på E77 europeiska huvudvägen, halvvägs mellan Vác och Balassagyarmat . Staden sitter på gränsen mellan Cserhát och Börzsöny kullar. Dess läge bestämmer funktionen av staden.

Uppgörelsen var egendom Losonczy familj i 1393, hette det Réthy Saag . Den ottomanska erövringen inleddes i mitten av 16-talet (när slottet Nógrád erövrades av de ottomanska armén) och varade till mitten av 17-talet. Under den ottomanska erövringen Rétság blev nära helt ödelagd.


Stora jordägarna var i Rétság: Mehmed Daud 1562-1563, ottomanska från Liva av Hussein pascha 1566-1567, Bosna Hassan 1583-1584, Gábor Lónyai 1656, Paul Sréter och hans familj 1770, änka räkna fru Béla Benyovszky, Sándor Rosenbach, Frigyes Herzfeld 1910.
St Andrew romersk-katolska kyrkan byggdes 1726. Järnvägen anslutning och järnvägsstationen byggdes 1908. Presidentens rådets Folkrepubliken Ungern uttalade Rétság att staden år 1989.
Pusztaszántó tillhör Rétság nämndes första gången 1299 och var oberoende by år 1460. Det var öde under den ottomanska erövringen, efter det avgjordes igen och befolkningen var större än i Rétság i 19th century. Nu har det bara några få invånare, men det industriområde i staden är här.

Košice. (Slovakien)

Košice , ungerska : Kassa , även känd som alternativa namn ) är en stad i östra Slovakien . Den ligger vid floden Hornád vid östra delarna av slovakiska Erzgebirge , nära gränsen till Ungern . Med en befolkning på nästan 242.001 är Košice den näst största staden i Slovakien efter Bratislava .


Att de ekonomiska och kulturella centrum i östra Slovakien, Košice säte för Košice regionen och Košice självstyrande regionen , Slovakien författningsdomstolen , tre universitet , olika stift och många museer, gallerier och teatrar. Košice är ett viktigt industriellt centrum i Slovakien. Den US Steel Košice stålverk är den största arbetsgivaren i regionen. Staden har goda järnvägs -anslutningar och en internationell flygplats .

Staden har en välbevarad historiska centrum, som är den största bland slovakiska städer. Det finns många arv skyddade byggnader i gotisk , renässans , barock och Jugend stilar med Slovakiens största kyrka - St Elisabeth Cathedral . Den långa huvudgatan, kantad med aristokratiska palats, katolska kyrkor, och stadsborna's hus, är en blomstrande gågata med många butiker, caféer och restauranger. Staden är känd som den första bosättningen i Europa kommer att beviljas en egen rock-of-vapen .
År 2013 kommer det att hålla Europas kulturhuvudstad titel tillsammans med Marseille , Frankrike .

Den första bevis på inhabitance kan spåras tillbaka till slutet av paleolitiska eran. Det första skriftliga hänvisning till den ungerska staden Košice (som Royal Village - Villa Cassa ) kommer från 1230. Efter den mongoliska invasionen år 1241, kung Béla IV av Ungern uppmanas tyska kolonister för att fylla luckorna i befolkningen.

Staden var gjord av två oberoende bosättningar: Lägre Košice och Övre Košice, organiserade i 13-talet runt det långa objektivet bildade ring , av dagens Main Street. Den första kända stadsprivilegier kommer från 1290. Staden växte snabbt på grund av sitt strategiska läge på en internationell handel på väg från centrala Ungern till Polen . De rättigheter som ges av kungen var till hjälp i utvecklingen av hantverk, affärsverksamhet, ökade betydelsen (säte i den kungliga kammaren för Övre Ungern ), och för att bygga sin starka befästningar. I 1307, den första guilden var föreskrifter registrerade här och var äldsta i kungariket Ungern.

Som en ungersk fri kunglig stad , förstärkt Košice kungens trupper i avgörande ögonblick i det blodiga slaget vid Rozgony i 1312 mot den starka aristokratiska Palatinska Amadé Aba (familjen) . I 1347 blev det andra plats staden i rangordningen av de ungerska gratis kungliga städer med samma rättigheter som huvudstad Buda . I 1369 fick den sin egen vapensköld från Ludvig I av Ungern . Lantdagen sammankallades av Ludvig I i Košice beslutat att kvinnor kan ärva tronen ungerska.

Betydelsen och rikedom av staden i slutet av det 14-talet avspeglades i beslutet att bygga en helt ny kyrka på grund av den tidigare förstörda mindre St Elisabeth kyrkan. Byggandet av den största katedralen i Konungariket Ungern - St Elisabeth Cathedral - stöddes av kejsaren Sigismund av Luxemburg , och av apostolic se själv. Sedan början av 15-talet, staden spelat en ledande roll i Pentapolitana - den ligan av städer på fem viktigaste städer Övre Ungern ( Bardejov , Levoča , Košice, Prešov och Sabinov ). Under kung Matthias Corvinus staden nådde sin medeltida befolkningen topp. Med en uppskattad 10.000 ungerska invånare, var det bland de största medeltida städerna i Europa.

Historien om Košice var kraftigt påverkad av dynastiska tvister om ungerska tronen, som tillsammans med nedgången av den kontinentala handeln förde in staden i stagnation. Vladislaus III i Varna misslyckats med att fånga staden i 1441. John Jiskra 's legosoldater från Böhmen besegrade Tamás Székely ungerska armé i 1449. Johannes I Albert , prins av Polen, inte kunde fånga staden under en sex månader lång belägring i 1491. I 1526, staden homaged för Ferdinand I, tysk-romersk kejsare . János Szapolyai intagit staden år 1536, men Ferdinand I återerövrade staden år 1551.

År 1604, Stephen Bocskay ockuperade Košice under hans uppror mot den habsburgska dynastin . Giorgio Basta , befälhavare för styrkorna Habsburg, misslyckades med att fånga staden, men Ferdinand jag så småningom återtog den 1606. Stephen Bocskay dog i Košice den 29 december 1606 och begravdes där. Den 5 september 1619, Gabriel Bethlen fångade Košice i ett annat anti-habsburgska uppror. Han gifte sig med Catherine von Hohenzollern, av Johann Sigismund Kurfürst von Brandenburg, i Košice 1626.

Den 18 januari 1644, riksdagen i Košice valde Georg I Rákóczi furste Ungern. År 1657, tryckeri och en högskola var grundades av jesuiterna där. Staden belägrades av kuruc arméer flera gånger på 1670-talet och det uppror mot den habsburgska kejsaren. Rebelledarna massakrerades av kejsarens soldater den 26 november 1677. En modern pentagonal fästning ( citadell ) byggdes av habsburgarna söder om staden i 1670-talet. En annan rebelledaren, Imre Thököly fångade den i 1682 men den österrikiska fältmarskalken Aeneas de Caprara fick den tillbaka på 1685. I 1704-1711 prins av Transsylvanien Frans II Rákóczi gjort Košice den viktigaste utgångspunkten i hans krig för självständighet . Fästningen revs av 1713.

I den 17-talet var huvudstad i Övre Ungern (i 1563-1686 som säte för den "kapten för Övre Ungern", och i 1567-1848 som säte kammare Szepes län (Spiš, blixtlås), vilket var ett dotterbolag till det högsta ekonomiska byrån i Wien med ansvar för Övre Ungern). På grund av osmanska ockupationen, staden var residens för Eger : s ärkebiskop från 1596 till 1700.

Sedan 1657, det var säte för den historiska Royal University of Košice (Universitas Cassoviensis). Det omvandlades till Royal Academy 1777, sedan till ett lag Academy i 19th century, det upphörde att existera i den turbulenta året 1921. Efter utgången av den anti-habsburgska uppror år 1711 den segrande österrikiska arméerna drev ottomanska styrkorna tillbaka till söder och denna stora territoriella förändringen skapat nya handelsvägar som kringgås Košice. Staden började förfalla och förvandlas från en rik medeltida staden till en provinsiell stad känd för sin militärbas och beroende främst på jordbruk.

År 1723, den Immaculata var staty restes i stället för en tidigare galgen på Hlavna ulica ( Main Street ) till minne av pesten från åren 1710-1711. Detta var ett av centrumen för den ungerska språket regenerera rörelse som publicerade den första ungerska tidskrift kallad Magyar Museum i Ungern 1788. Stadens murar var rivas steg för steg från början 19th century till 1856, endast bödelns Bastion kvar med få delar av väggen. Staden blev ett säte för eget stift 1802. Stadens omgivning blev en teater av kriget igen under 1848 års revolution , då den kejserliga kavalleriet allmänna Franz Schlik besegrade ungerska armén den 8 december 1848 och 4 januari 1849. Staden erövrades av den ungerska armén den 15 februari 1849, men de ryska trupperna körde dem tillbaka den 24 juni 1849.

I början av den 19: e talet fanns tre tillverkare och 460 verkstäder 1828. De första fabrikerna etablerades på 1840-talet (socker och spik fabriker). Det första telegrammet meddelandet kom 1856 och järnvägen anslutna staden till Miskolc , Ungern 1860. År 1873 fanns det redan anslutningar till Prešov , Žilina , och Chop (i dagens Ukraina ). Staden fick ett offentligt transitering år 1891 när banan var som fastställs för en hästdragen spårväg. Den dragning elektrifierades 1914. I 1906 , Frans II Rákóczi : s hus Rodosto har återgetts i Košice och hans kvarlevor begravdes i St Elisabeth Domkyrkan .

Efter första världskriget och under den gradvisa upplösningen av Österrike-Ungern , staden vid första blev en del av den övergående "Eastern Slovakien", förklarade den 11 december 1918 i Košice och tidigare i Prešov under skydd i Ungern. Den 29 december 1918, tjeckoslovakiska legioner in i staden, vilket gör den till en del av det nyinrättade Tjeckoslovakien . Men i juni 1919, var Košice ockuperade igen, som en del av Slovakiens sovjetrepubliken , en proletär lydstat i Ungern. Den tjeckoslovakiska trupper säkrade staden för Tjeckoslovakien i juli 1919, som senare fastställdes i enlighet med villkoren i Trianonfördraget 1920.

Košice avträddes till Ungern , från första Wien Award , från 1938 fram till början av 1945. Staden var bombarderades den 26 juni 1941 , i vad som blev en välkommen förevändning för den ungerska regeringen att förklara krig mot Sovjetunionen en dag senare. Den tyska ockupationen av Ungern ledde till utvisning av Košice hela judiska befolkning på 12.000 och ytterligare 2.000 från omgivande områden via boskapsvagnar till koncentrationsläger . Staden erövrades av Sovjet i januari 1945 och för en kort tid blev det en tillfällig huvudstad i den restaurerade tjeckoslovakiska republiken förrän den sovjetiska Röda Armén nådde Prag . Bland andra rättsakter, Košice regeringsprogrammet var det deklarerade den 5 april 1945.

Efter kommunistpartiet tog makten i Tjeckoslovakien i februari 1948 blev staden en del av östblocket . Flera dagens kulturinstitutioner bildades och stora bostadsområden runt om i staden byggdes. Byggandet och expansion i öst slovakiska Järnbruk orsakade befolkningen att växa från 60.700 år 1950 till 235.000 1991. Innan upplösningen av Tjeckoslovakien (1993) var det den femte största staden i federationen. Efter Velvet Skilsmässa och bildandet av Slovakien, blev Košice den näst största staden i landet och blev säte för en författningsdomstol . Sedan 1995 har det varit säte för ärkestiftet i Košice .

tisdag 1 mars 2011

Mérida. (Spanien)

Mérida är huvudstaden i den spanska autonoma regionen Extremadura. Den ligger i provinsen Badajoz och har en befolkning på 55 713 invånare (1 januari 2006) och är den tredje största staden i Extremadura efter Badajoz och Cáceres.

Staden grundades år 25 f.Kr. under namnet Emerita Augusta (namnet Mérida är en utveckling av detta namn) efter kejsar Augustus order, för att skydda en passage och en bro över Guadianafloden. De första nybyggarna i staden var två meriterade romerska veteranlegioner från kriget i Cantabrien: Legio V Alaudae och Legio X Gemina. Kriget i Cantabrien 29-19 f.Kr. var slutstriden i erövringen av den iberiska halvön.


Staden blev huvudstad i den romerska provinsen Lusitania, och blev en av de viktigaste städerna i Romerska riket. I Mérida finns fler spår av den romerska arkitekturen än i någon annan stad i Spanien, de arkeologiska fynden i staden är sedan 1993 upptagna på UNESCOs världsarvslista.

Redan under Romerska riket utmärktes Emerita Augusta av att vara en betydande referenspunkt längs Silvervägen, den viktigaste kommersiella rutten på halvön. En av de faktorer som möjliggjorde den blomstrande framväxten av staden för tvåtusen år sedan var att staden samtidigt korsades av denna väg och av floden Guadiana.

Nuförtiden har staden återtagit sin karaktär av knutpunkt, det är i Mérida som de viktigaste motorvägarna i Spanien korsar varandr: A-5, som binder samman de två huvudstäderna på halvön (Madrid och Lissabon) och A-66, den gamla N630 som är den del av Silvervägen som förenar Gijón med Sevilla.

Bland de kvarvarande romerska monumenten finns Puente Romano, som är en bro över Guadaniafloden som fortfarande används av gående, tillsammans med en viktig befästning som användes för att försvara bron vid namn Alcazaba bevarade. Andra sevärdheter är Templo de Diana, ett torg (Forum), triumfbågen Arco de Trajan, resterna av en romersk cirkus Circo Romano de Mérida (som med måtten 417 x 112 meter var en av de större i romerska riket), akvedukterna Acueducto de Los Milagros och Acueducto de Rabos de Buey-San Lorenzo (av denna dock endast tre pelare), den romersk villan Casa de Mitreo, vattenreservoarerna Prosperina och Cornalvo, en amfiteater samt den romerska teatern där under sommaren hålls klassiska teaterföreställningar.

Elefantur ringde varje halvtimme.

Från arkivet: ett sinnrikt system från 1100-talet talade om vad klockan var. Se hur det fungerade.


Den arabiske uppfinnaren Al-Jazaris ur från 1100- talet kombinerar indisk elefant, kinesiska drakar, arabisk arkitektur och grekisk teknik.
Elefanten rymmer en tank vatten och en flytande skål. Varje halvtimme fylls skålen via ett hål i bottnen. När skålen ­sjunker, rullar en kula i toppen ned till draken, som välter. Tyngden av draken och kulan lyfter skålen ur vattnet, medan kulan hamnar i en vas, vilket får elefantföraren att ge ljud för att ange tiden.

En blondin och en advokat har platserna intill varandra.

En blondin och en advokat har platserna intill varandra under en flygning från Stockholm till London.

Advokaten frågar om hon har lust med en rolig lek. Blondinen, som är trött och vill försöka slumra till, avböjer artigt och vänder sig mot fönstret för att blunda till lite.

Men advokaten tar ingen notis om detta utan fortsätter med att förklara att det är en väldigt enkel och rolig lek.

Han förklarar:
- Jag ställer en fråga och om du inte kan svaret ger du mig 50 kronor och vise versa.

Blondinen avböjer igen och försöker på nytt få lite sömn.

Advokaten, som absolut inte vill ge sig, säger:
- Okej, om du inte kan svaret ger du mig 50 kronor, och om inte jag kan svaret, så ger jag dig 5000 kronor.

Nu har advokaten lyckats fånga hennes uppmärksamhet, och då hon förstår att han inte tänker ge sig går hon med på att vara med i leken.

Advokaten ställer den första frågan:
- Hur långt är det mellan Jorden och Månen?

Utan att säga ett ord tar blondinen fram sin portmonnä och tar fram en 50-lapp som hon ger till advokaten.
- Okej, säger advokaten, din tur.
- Vad är det som går uppför kullen med tre ben och kommer ned med fyra ben?

Förbryllad tar advokaten fram sin bärbara dator och söker i alla sina databaser, inget resultat. Han kopplar in modemet till sin mobil och söker på internet, inget svar. Frustrerad sänder han mejl till kollegor och vänner, utan resultat. Efter en timme väcker han blondinen och ger henne 5000 kronor.
- Tack så mycket, säger blondinen och vänder sig om för att få lite till sömn.

Advokaten ruskar blondinen och frågar:
- Nå, vad är svaret?
Utan ett ord tar blondinen fram en 50-lapp, ger den till advokaten och somnar om.

Thatcham. (England)

Thatcham är en stad i Berkshire , England 3 miles (5 km) öster om Newbury och 15 miles (24 km) väster om Reading . Det omfattar cirka 8,75 kvadrat miles (23 km ²) och har en befolkning på 23.000 personer (2003). Detta antal har vuxit snabbt under de senaste decennierna från 5000 år 1951 och 7500 1961. Thatcham är hem för Storbritanniens äldsta romerska mynt anor från 207 f.Kr. Det är en republikansk silver denar Med tanke på romernas en kvinnlig romersk gud.


Den ligger på floden Kennet , den Kennet and Avon Canal , den A4 väg och under loppet av ett romersk väg . Det är också trafikeras av Thatcham järnvägsstationen på linjen mellan Newbury och Reading . Sysselsättningen tillhandahålls av ett antal lätta industriella enheter.

Området har bevis för yrke med anor från förhistorisk tid och finns med i Guinness rekordbok som den starkaste käranden att vara den äldsta kontinuerligt bebodda plats i Storbritannien. Den välbevarade rester av en mesolitisk samhälle från 7.700 BC har hittats i dess närhet. Det finns också belägg för brons och järnåldern bosättningar och en romersk stad.

Namnet kan ha härledas från en saxisk hövding som kallas TACE (eller kanske Tac eller Tec ), som etablerade en by i cirka 500. Uppgörelsen var känd som Taceham - skinka mening by i Saxon. Det är också möjligt att namnet kan ha kommit från den Saxon thaec ( halm ). Vart den kom från, namn Taceham kvarstod förrän efter normandiska erövringen år 1066 innan de går igenom flera ändringar tills den nuvarande antogs på 16-talet.

Staden hade en period av stort välstånd runt 1304 [ 5 ] när Chapel of St Thomas Martyren på A4, som nu kallas Gamla Bluecoat School , konstruerades. Vid denna tid var befolkningen större än Newbury's , men minskade som en följd av digerdöden som decimerade området år 1348.

Det finns en Norman församling Mariakyrkan vilket till stor del rekonstruerades 1857. Detta tros vara byggd på samma plats som en tidigare Saxon kyrka. Det var också tidigare känd som St Luke's.

n 1121 Henrik 1 grundade stora Abbey of Reading och försett den med många gåvor av mark, inklusive herrgård Thatcham. Samtidigt Thatcham Hundra upphört att existera, västra parti är den överförs till Farcross Hundred, och resten till de hundra of Reading.
I 1141 Thatcham kyrkan, tidigare egendom stift Salisbury , beviljades Reading Abbey av kejsarinnan Mathilda , som samtidigt bekräftar faderns gåva gården till klostret.

Ett stort område i Thatcham, inklusive herrgårdarna av stadsdelen och Colthrop , köptes av Brigadgeneral Waring från James, hertigen av Chandos 1722. Waring byggde därefter Dunstan House, norr om Thatcham byn, och bifogade en stor park runt den, med träd placerade i truppen positioner i striderna där han hade kämpat. När hans ättlingar sätta sina egendomar på auktion år 1798, Hus misslyckades Dunstan att sälja och revs. Den marken är nu ett bostadsområde som kallas Dunstan Park.

Två kvarnar byggdes på Colthrop år 1472, en för majs och en för fulling. Den senare var förmodligen konverterade efter minskningen av klädeshandeln . Dessa kvarnar ersattes av ett pappersbruk bygger på deras webbplats genom 1799. Detta Colthrop Mill tillhörde Reed gruppen i det tjugonde århundradet, och producerade förpackningsmaterial.
Sedan 1900 har industrin lockats till området. Den Colthrop Board Mills (stängdes 2000), där papper hade producerats i över 200 år, växte mycket snabbt, särskilt efter förvärvet av den världsomspännande Reed Paper Group. Sterling Kabeln fungerar som grundades i närheten och AWE Aldermaston och ære Harwell tillsammans med RLC Depot på Station Road, (som tyvärr lades ner 1999) har alla lett sysselsättning och ökande välstånd i området. Denna tillväxt har i sin tur medfört en ytterligare tillströmning av befolkningen och har lockat många företag till staden.

Utveckling av industriområden på östra sidan av staden införas nationellt kända namn såsom Sony , BOC Transhield, Thermalite , Panasonic och AA operationsledningen att Thatcham.
Centrum anläggningar har ökat avsevärt under 1997 då en stadskärna ordningen för förbättring utfördes i Broadway och High Street. Shopping faciliteter inkluderar två stormarknader i stadens centrum och tillhörande mindre försäljningsställen i arkaderna som kompletterar företagen redan är etablerade i staden.