Detta är en bock om min släkt som har spridits sig över hela välden .
Måndag 14 januari
5 år sedan
Avslappningsmusik...
Varg
Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3]
På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång.
Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt.
Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos.
Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds.
Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar.
Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit.
Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande).
roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37");
// -->
tisdag 15 april 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Gulliksläkten från Hällesjö socken i Jämtland
Stamfadern till Gulliksläkten hette Gullik Persson, född ca 1645 på gården Högen i Stöde socken i Medelpad, son till Per Gulliksson och hans hustru Ingrid.
I juli 1686 beviljades Gullik laga fastebrev för gården i Lund, Hällesjö socken som han förvärvade av Nils Eriksson i Ökne, Stöde socken som i sin tur hade köpt gården av komminister Hans Caroli Bröms.
Gullik bebodde och brukade gården redan före 1678. Han blev kyrkvärd 1684, nämndeman 1698 och dog 1729.
Kartläggningen av Gulliksläkten började så tidigt som i början av 1930-talet på initiativ av skogsinspektor Jonas Petter Frändén i Kälarne. Han bedrev sin utforskning fram till 1950 då han vid fyllda 86 år överlämnade arbetet i nya händer till en utsedd kommité bestående av postmästare Herman Åslund i Östersund, vägmästare Algot Sundin i Kälarne och redaktör Nils Anton Fugelstad i Östersund.
Utgivningen av den första upplagan av ”Gulliksläkten från Hällesjö” skedde 1953 efter ett omfattande arbete av Bertil Hasselberg som var präst i Hällesjö.
Redan året därefter beslutades om en ny utvidgad bok och Bertil Hasselberg ansvarade för det fortsatta arbetet med betydande kompletteringar och närmare 20.000 personer behandlades i boken som var färdig för utgivning 1958. Upplagan bestod av 1.000 ex som var slutsålda fyra år senare.
Tredje och sista upplagan som var ett nytryck av andra upplagan kom ut 1987 och sedan dess har ingen uppföljning skett.
Gulliksläkten från Hällesjö socken i Jämtland fram till våra dagar. Du som vet att du härstammar från anfadern Gullik och har namn och data på personer som tillhör släkten - födda från mitten av 1950-talet och senare - har här möjlighet att uppdatera Gulliksläkten med dina uppgifter. Uppdateringar skall vara sådana som går att koppla till någon person som redan nu finns med i Gulliksläkten. Sven Edvardsson http://gullikforskning.se/
Del av Gulliksläkten
Anders Andersson, född 19/1 1837, död 9/7 1922 i Gimdalen. Gift 1863 med Anna Katarina Persdotter, född 16/9 1842 i Bräcke, död 4/11 1918. Barn:
Anders Petter, född 2 /11 1863 (gift med Engela Eriksson, född 1868 i Backen, Gimdalen);
Greta Lisa, född14/10 1866, död 23/7 1867;
Erik Olof, född 15/12 1869, död 19/7 1874;
Greta Lisa, född 25/6 1872 (gift med Karl Johan Eriksson);
Karl, född 25/6 1874, död 16/9 1949;
Kristina Karolina, född 30/1 1878 (lärarinna, gift med Berner Melin, emigrerade till USA);
Olof, född tvilling 5/2 1880, död 27/2;
Erik, född tvilling död 23/2;
Erik, född 22/4 1883, död 7/5 samma år.
Syskonen delade gården och Anders Petter köpte brodern Karl och systern Kristinas del. Greta Lisa övertog hemgårdens hus och där bodde Karl kvar. Karl Andersson, född 1874, död 16/9 1949 i Gimdalen, ogift
Greta Lisa Andersdotter, född 1872, död 28/5 1946 i Gimdalen. Gift 1899 med Karl Johan Eriksson, född 28/5 1874 i Graninge, död 1/7 1936 i Gimdalen. Barn:
Erik Albert, född 27/9 1900 (gift med Kristina Svensson, född 1913 i Gimdalen);
Olof Edvin Eriksson, född 9/3 1901 (övertog gården);
Gustav Eriksson, född 9/3 1903 (emigrerade till USA 1928);
Anna Elisabet, född 9/3 1905 (gift med Bror Hermansson, född 1901 i Gimdalen);
Anders Hilding, född 16/4 1906 (gift med Olga Elisabet Jönsson, född 1906 i Bräcke);
Ingrid Margareta, född 10/12 1907 (gift med Nils Jonas Lemon, född 11/1 1896 i Sundsjö);
Klara Ulrika, född 26/12 1909, död 22/12 1910;
Signe Kristina, född 4/11 1911 (gift med Artur Olsson, född 1897 i Hällesjö);
Märta Elvira, född tvilling 9/2 1913 (gift 1937 med Jakob Yngve Lidström, född 1906);
Karin Evelina, född tvilling 9/2 1913 (gift 1932 med Karl Algot Böhlin, född 1905).
Olof Edvin Eriksson, född 1901, död 3/4 1985, övertog hemgården där han efter moderns död hade hushållerskan Thyra Linnea Stengel, född 14/5 1901 i Hällesjö. Han hade med Klara Olivia Olsson, född 1/5 1901 i Hällesjö, död 8/3 1981 i Alnö, dottern Majlis Elisabet Olofsson, född 8/12 1924 i Gimdalen (gift med Sven Holmberg, född 2/5 1913, död 2/6 1967 i Ramsele; sambo med Anton Lundborg, Rätansböle. Barn: 1/ hennes: Jöns Bruno Olofsson, född 7/5 1950 i Gimdalen; 2/ Eva Margareta Kristina Holmberg, född 17/7 1952 i Ramsele; 3/ Sven Åke Holmberg, född 6/10 1953 i Ramsele).
(Fastigheten såldes under 2004 och tillhör inte längre släkten.)
Uppgifterna är hämtade ur Nyhems Socken - Byar,Brukare, Befolkning och Gulliksläkten från Hällesjö.
Källa http://www.stahl.nu/grubbfors/
Hej!
Jag tillhör Gulliksläkten så vitt jag vet =). Vet oxå att min farfar arbetade med boken Gulliksläkten utan att någonsin verkar bli nämd för det... Tror att det är från farmors sida som Gullik kommer in i bilden för mej men min farfar var släktforskare.
Mvh Christina
Skicka en kommentar