Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

måndag 29 december 2008

Tandläkaren från Småland.


Det var en gång en kille som växte upp med sin mor i ett hus mitt i de mörka skogarna i Småland. Han uppfostrades helt och hållet av sin mor och hade ingen annan kontakt med omvärlden, mer än de han träffade i den gamla byskolan. Han tydde sig enbart till sin mor och ingen annan. Fadern var okänd och folket i bygden pratade om att det måste handlat om en jungfrufödsel eftersom modern inte umgicks med några andra. Modern var dessutom djupt religiös och uppfostrade sonen med mycket strama tyglar. När han blev tonåring upptäckte han att hans kropp började förändras på alla möjliga olika sätt. Han blev naturligtvis orolig och samlade till slut mod och frågade sin mor:- Varför har min snopp blivit så stor och varför växer det hår därnere?- Det är Guds straff! utbrast hans mor. Han har upptäckt att du har haft syndiga tankar och straffar dig nu med att förändra din lille kisseapparat! Nu kommer snart Djävulen att upptäcka det och försöka få dig att stoppa in den mellan flickornas ben.- Vad är det för farligt med det då? undrade killen förvånat.- Jo, förstår du, mellan flickornas ben finns det ett hål. I det hålet finns det vassa huggtänder som kommer att bita av din snopp så fort du har stoppat in den. Lova mig att du aldrig lockas till att göra detta, så kommer du att komma till Guds rike på den yttersta dagen!Pojken blev alldeles förfärad. Inte ville han bli av med sin välväxta lem. Genast lovade han dyrt och heligt att aldrig lockas av kvinnor som försökte lura honom till detta. Åren gick och pojken blev en man. Varningarna om huggtänderna hade etsat sig fast i hans tankar. Hans mor hade gjort sitt i jordevärlden och hade passerat Sankte Pers portar. Mannen fick nu klara sig på egen hand och började fundera över vilket yrke han skulle ha. Av någon anledning ville han bli tandläkare (kanske var det moderns berättelse om huggtänderna som påverkat honom) och han sökte in till tandläkarutbildning en i Umeå, så långt från Småland som möjligt. Det gick väldigt bra för honom under utbildningen, förutom att han var en enstöring och blandade sig inte med de andra eleverna. Många försökte locka med honom på fester men han tackade alltid nej till alla damers förtret. Mannen var nämligen mycket stilig och välbyggd. En jämnårig kvinna på utbildningen var speciellt förtjust i honom och hon hade bestämt sig för att "fånga" honom. Hon var också från Småland och just av den anledningen blev de väldigt goda vänner. De började gå ut och äta tillsammans och ibland gick de på bio. Men alltid när de skulle avsluta kvällen hade mannen bråttom hem. Hon försökte få honom att följa med upp i hennes lägenhet men lyckades aldrig. En kväll när han kom med sina vanliga undanflykter att han hade bråttom hem blev hon irriterad och sa:- Vad är den egentliga anledningen till att du inte vill följa med mig upp? Tycker du inte om mig?- Jodå, men det är inte det, svarade mannen.- Är du rädd för mig? Jag är inte farligt. Jag bits inte.Mannen stelnade till och sa till henne:- Jag vet precis vad är ute efter. Du försöker locka mig till synd och få mig att stoppa in min Petter Niklas mellan dina ben.Kvinnan skruvade på sig och svarade förläget:- Vad skulle vara så farligt med då?- Ha! Då vet jag vad som kommer att hända. Så fort jag har stoppat in den kommer du att bita av den med dina fruktansvärda huggtänder som du har mellan benen.Kvinnan började skratta hysteriskt.- Vad är det som är så roligt? frågade mannen surt.- Du som snart är färdigutbildad tandläkare borde väl känna till att det inte finns några tänder därnere.Mannen tittade misstänktsamt på kvinnan och hon såg på hans blick att han inte trodde henne.- Okej, då får du väl titta efter och se efter med egna ögon, sa hon och lyfte på kjolen och ställde sig bredbent så att han kunde se allt vad som fanns mellan hennes ben.Mannen böjde sig framåt och tittade både länge och väl.- Nå, kan tandläkaren se några tänder? frågade kvinnan spydigt.- Nää, det kan jag inte, svarade tandläkaren långsamt.- Där ser du! triumferade kvinnan.- Nää, fortsatte tandläkaren långsamt, tro fan att det inte finns några tänder där med ett sånt räligt tandkött!

Inga kommentarer: