Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

tisdag 20 januari 2009

Sexuella noviser


Den medelålders mannen och kvinnan hade levt ihop i ett antal år. Då mannen var av den kristnare sorten hade de aldrig haft sex med varandra, mannen ville nämligen vänta tills dess de var gifta. Kvinnan däremot hade aldrig kunna motstå frestelsen och hade vid ett flertal tillfällen varit otrogen mot sin livskamrat som aldrig misstänkt något.
Nu hade de båda efter mycket om och men bestämt sig för att gifta sig. I samma ögonblick som det blev klart att dom skulle gifta sig bestämde sig kvinnan för att aldrig mer vara otrogen mot sin man. Men senare samma vecka blev lusten för stor och hon bara måste få sig lite sängkammarvals. På krogen samma kväll träffar hon en lämplig danspartner som gör henne sällskap till ett hotellrum. När de väl har fått av sig kläderna och kärleksakten skall börja får kvinnan lite dåligt samvete och tänker att det vore ju själve fan om hon skulle gå och bli med barn eller få någon bugg i grenen nu så här innan bröllopet, så hon säger vänligt men bestämt åt mannen att skall det bli nåt så får det bli med gummi.
Mannen rusar genast ut till hallen för att kolla i plånboken - inga kompisar. Han drar snabbt på sig kläderna och rusar ned till Statoil-macken, men ve och fasa alla kondomerna är slut. Mannen är i detta laget alldeles för kåt för att ge upp denna kamp. Han ser sig omkring i butiken och ser att de säljer äkta renkorv. Han tvekar en sekund men lusten tar överhanden. Han köper den korv som ser ut att passa bäst, skar av ena änden och gröper ur köttet så att bara skinnet blir kvar.
Korvskinnet fungerar utmärkt som gummi och kvinnan märker ingen skillnad. Men när mannen har fullbordat sin akt och drar sig ur blir korvskinnet kvar. Besvärad av situationen beslutar sig mannen för att inget säga.
Några dagar senare är det bröllop och den förväntansfulla äkta mannen skall på bröllopsnatten äntligen få komma till. Kärleksakten går som för alla nybörjare alldeles för fort, och när mannen drar sig ur har korvskinnet fastnat på hans snopp. Förvånat tittar han på sin lem och säger argt till sin hustru:
- Och vad i allsin dar skall detta betyda?
Kvinnan som vet hur lite mannen vet om sex finner sig fort och säger:
- Men det är ju min mödomshinna, Du har tagit min oskuld.
Mannen tittar igen på skinnet och utbrister lyckligt:
- Vilken otrolig tur vi har, bäst före datumet är i morron.

Inga kommentarer: