Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

måndag 9 mars 2009

Halmstad.

Halmstad är en tätort och centralort i Halmstads kommun samt residensstad för Hallands län. Halmstad är Sveriges 20:e största tätort med 59 717 invånare (2007).
Halmstad ligger vid Nissans mynning.


Halmstad låg ursprungligen på den plats där Övraby ligger nu för tiden. Från de fynd som gjorts verkar området där ha bebyggts under 1000- och 1100-talen. I samband med utgrävningar i Örjans vall-området har en fynd av en medeltida borg samt mynt, keramik med mera gjorts. Det är därför möjligt att det fanns en tillfällig handelsplats där, medan den bofasta bebyggelsen låg vid Övraby. Det finns även en del praktiska skäl som talar för det, då Övraby ligger ovanför den sista av Nissans forsar och därmed inte var möjlig att nå direkt vattenvägen. Samtidigt var de hygieniska förhållandena bättre där då marken var betydligt torrare, vilket gjorde platsen lämplig som boplats.

Halmstad omkring år 1700. Ur Suecia antiqua et hodierna.
Namnet Halmstad nämns för första gången i Valdemar Sejrs jordebok från 1231 och det är då en kungsgård. Det äldsta kända privilegiebrevet är från år 1307. Under 1320-talet flyttades staden till sin nuvarande plats närmare kusten. För en tid kom den nya staden att heta Brooktorp innan den även fick överta namnet, samtidigt fick Övraby sitt nuvarande namn. Troligen skedde flytten på grund av att positionen tillät mer djupgående båtar att nå staden, samtidigt som risken för överfall från havet hade minskat. Det finns en teori att den plats Halmstad fick vid Nissans utlopp var en naturlig holme och att namnet skulle vara en avledning av holm-staede/ställe.
På 1200-talet etablerade sig Dominikanorden i staden, då deras konvent Sankta Katarina byggdes. Under 1400-talet kom även franciskanerorden till staden, då konventet Sankta Anna byggdes.
Under Kalmarunionens dagar skulle kungen slutligen väljas i Halmstad. Engelbrekts trupper plundrade staden under 1430-talet. Staden kom även att belägras i början av Nordiska sjuårskriget, 1563. Samtidigt brändes Övraby ner och kom därefter inte att byggas upp igen.
Med undantag för slottet, kyrkan och några få stenhus brann hela staden ner 1619. År 1676 stod slaget vid Halmstad. År 1678 hölls riksdag i Halmstad. Riksdagen beslutade 1734 att stadens befästningar skulle rivas.
Stadens första större industri, Wallbergs Fabriks AB anlades 1823. Järnvägslinjen Halmstad–Nässjö öppnades 1882 och följdes i snabb takt av Helsingborg–Halmstad 1885, Halmstad–Varberg 1886 och Halmstad–Bolmen 1889. Den första 1 maj-demonstrationen hölls dem 2 maj 1897, då den 1 maj var en arbetsdag.
Idrottsföreningarna IS Halmia och Halmstads BK bildades 1907 respektive 1914.
Slottsbron invigdes 1956.

Inga kommentarer: