Rätan.

Rätan är en småort i Bergs kommun.
Rätan (tidigare Södra Rätansbyn; jämför Rätansbyn) ligger i södra delen av landskapet Jämtland, på gränsen mot Härjedalen, längs E45:an, cirka 100 kilometer söder om Östersund.

Byn är en gammal skogsarbetarbygd. Rätan var före 1970 egen kommun.

Byn var då kommunens centralort.

1971 slogs Rätans kommun samman med ett antal andra kommuner och bildade då Bergs kommun. I byn finns grundskola, bibliotek, affär, kyrka, golvfabrik, värdshus, gatukök och bensinstation.

Nyåker.

Nyåker är en småort i Nordmalings kommun.

Nyåker betyder just "ny åker", alltså en nyodling.

Namnet torde ha givits i relation till grannbyarna Orrböle och Brattsbacka, som alltså bör vara äldre.

Nyåker omnämns tidigast i 1535 års hjälpskattelängd, då med bönderna Peder och Oloff i "Nijacker".

Under flera hundra år var Nyåker en mycket liten by. När stambanan genom övre Norrland byggdes under 1800-talets sista decennier placerades en station strax norr om byn. Där växte ett stationssamhälle fram. Nyåker blev nu en centralort i bygden och utgångspunkt för transporter från och till inlandssocknarna Bjurholm, Fredrika och Åsele, liksom kustsocknen Nordmaling.

Fram till i slutet av 1800-talet höll Nordmalings och Bjurholms tingslag ting vid Nordmalings kyrka. På 1880-talet var Nordmalings tingshus i behov av reparation och kunde till slut inte användas till domstolsförhandlingar. Ett nytt tingshus uppfördes därför i Nyåker 1897–98.

Det placerades ett stenkast från järnvägsstationen och strax väster om länsvägen som sträcker sig mellan Nordmaling och Lycksele. Den nyanlagda järnvägen var den viktigaste anledningen till att man valde att byta tingsplats till just Nyåker.
Den stora gula träbyggnaden, i en lummig park av gamla lönnar, står fortfarande kvar.

Tingshuset köptes av en missionsförsamling 1960 och fungerade en period som missionskyrka. Tingshusvaktmästarens bostad på nedervåningen är numera museum. Fängelsecellerna är inredda med ursprungliga möbler. I tingssalen på övre våningen står domarbordet och den vackra domarstolen, snidad i slutet av 1800-talet. Även en gammal kista och handfängsel hör till inventarierna.

Nyåker är känt bland annat för Nyåkers pepparkakor som är en av Sveriges största tillverkare av pepparkakor.

Den nuvarande fabriken byggdes 1954 men har byggts ut i omgångar. AB Nyåkers pepparkakor har 38 anställda och omsättningen för 2006 beräknas bli 61 miljoner kronor. 35 procent av tillverkningen exporteras, främst till USA. Företaget ägs sedan 1999 av Lennart Öhberg.

Axmar.

Axmar by eller Axmarby är en småort i Gävle kommun.
Axmar är känt sedan vikingatiden. Vid Jungfru kusten intill Axmar finns Gästriklands största gravhög, Högkullen, vilken anses vara en vikingagrav. Axmar är ett naturnamn, förleden Ax kan härröra från ag eller från sädesax(korn) som tidigt odlades i bygden, efterleden mar kan tydas som långgrund havsvik.

Axmar är beläget intill Ostkustbanan och var tidigare utöver en ren skogs- och jordbruksbygd också ett säte för sågverksindustri, under 1950-talet hade här Sjökarteverket en bas för mätning av havsdjup i södra Norrlandskusten. 1671 anlades Axmar bruk av Claes Depken, bruket var under olika ägare i drift fram till 1927. Axmar bruk är numera mest känt för sin havskrog Axmarbrygga som sommartid lockar många besökare. Axmarbygden har många fritidsboende främst i områdena kring Axmarfjärden, Finnharsfjärden, Gåsholma och Hari.

Yttre Axmarfjärden med Kusön (Gästriklands största ö) ingår i Axmars naturreservat. Axmar figurerar i litteraturen bl a i romanen De bröto bygd av Per Wikberg där Axmar/Axmarby förekommer i förklädnad av namnet Sjövik samt i de historiska romanerna Onåd och Dömd som häxa av Leif Syrén.

Fåglum.

Fåglum är en småort i Essunga kommun i Västra Götalands län, Fåglums socken, belägen invid Nossan nära Fåglums kyrka, knappt en mil söder om Nossebro.

Mitt i Fåglum ligger Fåglums väderkvarn, som kom dit i sin nuvarande form i slutet av 1800-talet och i dag sköts av hembygdsföreningen.
I Fåglum finns också postorderföretaget Ginza Musik AB.

Det finns en idrottplats som heter Holmavallen och som är hemmaplan för Elmer/Fåglum FK.
Tävlingscyklisterna bröderna Fåglum gjorde på 1960-talet orten känd.

Mellan Fåglum och Södra Härene finns en stenhäll med hällristningar från bronsåldern. Det finns 26 par fotsulor, 30 enstaka sulor och 28 älvkvarnar. Det är okänt varför de hamnat just där och vad de betyder.

Järkvissle.

Järkvissle är en småort i Sundsvalls kommun i Sverige.

Trollska Galleriet skapades av konstnären, botanikern och vetenskapsmannen Rolf Lidberg 1980. Galleriet startades i samband med en tillfällig utställning i gamla EPA-huset i Sundsvall och etablerades därefter vid Kulturmagasinet. 2008 finns Trollska galleriet vid Indalsälvens dalgång, där även Rolf Lidberg Museet och Järkvissle Trollby återfinns.

Järkvissle Trollby ligger vid Indalsälvens dalgång och är skapad för att hedra Rolf Lidberg. I Trollbyn finns café med konstutställning, ett naturum och Rolf Lidberg Museet vilket invigdes av Västernorrlands landshövding Gerhard Larsson 2008.

Nybble.

Nybble är en småort i Kristinehamns kommun, tidigare kommuncentrum i Visnums kommun. Den är belägen vid riksväg 26, 25 km söder om Kristinehamn och 15 km norr om Gullspång.

Bjurtjärn.

Bjurtjärn är en småort i Storfors kommun, i Bjurtjärns socken. Den 31 december 2008 bodde det 1 201 personer i Bjurtjärn.

Största arbetsplats i Bjurtjärn är skolan, som har årskurserna förskola till sjätte klass. Högstadieelever går i Storfors skola. Skolan grundades på 1955, och skolan har ett 80-tal elever samt dagisverksamhet. Den ligger i byn Tåbäcken.

1993 bildade Bjurtjärn en teaterförening, som har gjort pjäser om bygdens historia. Pjäsen De sålde sina hemman handlar om utvandrare från bygden på 1800-talet på väg till Amerika. Pjäsen spelades upp på olika orter i USA: i Stockholm, Kandioyhi, Scandia och på American Swedish Institute i Minneapolis. 1990 bildades "Åtorps Byalag i Bjurtjärn" numera kallad "Kväggeshyttans byalag i Bjurtjärn". En förening startad i syfte att främja utvecklingen i Bjurtjärn. Årligen används byalagets byggnad cirka 250 dagar om året, främst för kulturevenemang och som mötesplats för bjurtjärningar.

Bjurtjärns kyrkas tidigaste delar är från 1643, och år 1706 omvandlades kyrkan till en korskyrka. Storklockan är från 1660. Altaruppsatsen från 1686 var en gåva av inspektor Elias Linderoth på Alkvetterns herrgård. Predikstolen är tillverkad 1725. Familjen Linroth har bidragit med stora delar av kyrkans utsmyckning och värdeföremål.

Gullabo.

Gullabo är en småort i Torsås kommun, Gullabo socken.

1870 bildades denna socken genom en utbrytning ur och annexförsamling till Torsås socken och Gullabo församling bildades för att ansvara för de kyrkliga frågorna och Gullabo landskommun för de borgeriga frågorna.

Byarna Bastubo, Binnaretorp, Dergerhyltan, Fagereke, Fagerhyltan, Glosebo, Gullaboås, Häggemåla, Hästmahult, Juansbo, Karsjö, Kroksmåla, Kyrkebo, Lindö (eller Kringlemåla), Lybäcksholm, Lönbomålam Magdegärde, Petamåla, Råbäcksmåla, Skruvemåla, Skörebo, Skörebomåla, Torhult, Troxhult, Tuthult, Trånghult och Törnemåla överfördes från Torsås socken till Gullbomåla.

Redan tidigare hade en kapelförsamlinge funnit i den nordvästra delen av Torsås socken. Ett kapell omnämns på 1600-talet, men det är okänt var det låg. Gullebo socken motsvarar förmodligen den sedan länge försvunna 'Glosebo socken' som 1390 omnämns tillsammans med Torsås och Söderåkra socken 'sunnanskog'.


Denna senare inkorporerades 1952 i Torsås landskommun som sedan 1971 uppgick i Torsås kommun.

Socknens landareal är 135 kvkm och 2000 fanns där 788 invånare[4]. Gullabo räknades som tätort 1965 då invånarantalet var 232.

Byxelkrok.

Byxelkrok är en småort i Böda på norra Öland. Här tar länsväg 136 från Ottenby slut. Orten har en liten hamn med omfattande fritidsseglation och en livsmedelsbutik. Norr om Byxelkrok ligger Ölands norra udde och fyren Långe Erik. På sommaren utgör orten ett turistmål och de många restaurangerna, hotellen och campingarna är fullbelagda. Här finns bland annat hotellanläggningen Byxelkroks Marina Sea Resort som är öppen större delen av året, likaså välkända Restaurang Sjöstugan med restaurang, pub och nattklubb under sommarhalvåret. Byxelkrok har färjeförbindelse med Oskarshamn.
Namnet Byxelkrok härstammar fråm "Byskogskroken" som avser den bukt som söderut sträcker sig till Tokenäs udde. Tokenäs , 2 km söder om den nuvarande hamnen, var tidigare en hamn som fanns redan på Vikingatiden. Sägnen säger att vikingahövdingen Toke landsteg här, men blev ihjälslagen av lokalbefolkningen. I Tokenäs finns "Tokes ek" med några stenar där Toke sägs vara begravd.

Byxelkrok är ett litet samhälle med ca 200 bofasta personer, som ligger intill Kalmarsund med fiskehamn och badplats.
Naturen är skiftande. Här finns både stora skogsområden, långa sandstränder, vackra stenhällar, alvarsmark, lundar, jordbruksmark och ängshagar.
Det finns många fina sevärdheter i Byxelkrok med omnejd, tex. fornminnen och unika naturområden.
En upplevelse för hela familjen!
Under sommarmånaderna besöker tusentals turister och sommarölänningar Byxelkrok.
Här finns allt från konstutställningar till shopping för de som är köpsugna.
Det sprudlar av föreningsaktiviteter och företagsanda i Byxelkrok.

Fegen.

Fegen är en småort i nordöstra delen av Falkenbergs kommun, Hallands län (Halland), genomkorsad av Länsväg 153 Varberg-Ullared-Värnamo.
Från vägkorsningen mitt i samhället leder mindre vägar söderut till Drängsered, Skogsgärde och Kinnared respektive Krogsered och norrut till Kalv. Orten domineras av sågverket men har även några mindre företag såsom en tillverkare av tillbehör till timmerbilar.
Den vackra Fegensjön ger orten dess speciella prägel och stranden har i stort sett lämnats orörd längs länsvägen. Ungefär mitt i sjöns nedre del (i höjd med Gunnarpsbyn Joarsbo) möts de tre landskapen Halland, Småland och Västergötland vid koordinaterna N 57.15 / E 13.10.
Närheten till grannlandskapen har gjort Fegen till huvudort och handelsplats för åtskilliga smålänningar och västgötar. I maj arrangeras årligen Fegenfesten (se www.fegenfesten.se) och i september hålls en musikfest.

Fegen är en sjö i Falkenbergs kommun, Hallands län, i Svenljunga kommun, Västra Götalands län och i Gislaveds kommun, Jönköpings län. Den har en yta på närmare 24 km² och ett största djup på 38 meter.
Stora delar av sjön är klassat som naturreservat. Det området har en yta på 9,7 km² och har varit skyddat sedan 1980. I sjön finns bland annat den akut utrotningshotade vårlekande siklöjan, som till skillnad från den genetiskt skilda höstlekande siklöjan bara är känd från några få bestånd i världen.
I södra ändan av sjön ligger småorten Fegen och där passerar länsväg 153.
Ungefär mitt i sjöns nedre del (i höjd med Gunnarpsbyn Joarsbo) möts de tre landskapen Halland, Småland och Västergötland vid koordinaterna N 57.15 / E 13.10.

Skillingsfors.

Skillingsfors är en småort i Eda kommun. Skillingsfors är centralort i Skillingmark. Här ligger församlingens kyrka och livsmedelsaffär. På orten anlades 1793 ett järnbruk som var i drift fram till ca 1885. Orten hade även järnvägsförbindelse från 1928, då en bibana från Beted på DVVJ öppnades. Järnvägen lades ner 1961. Hösten 1904 gjorde en grupp intressenter en undersökning rörande en järnväg mellan de många fabrikerna vid Dalslands kanal söder om sjön Laxen och Mellerud vid Vänern. Ursprungligen tänkte man sig en smalspårig bana men vid ett sammanträde i Mellerud 12 januari 1906 framkom att om banan byggdes normalspårig skulle Bergslagernas Järnvägars, BJ, intresse bli avsevärt mycket större. Man beslöt därför att göra en ny undersökning, den här gången över en normalspårig bana. Man begärde ekonomiskt bidrag från BJ vilket beviljades 9 maj med 1000 kronor. Man uppdrog åt majoren Dennis Insulander (bilden till vänster) att göra undersökningen och 8 oktober presenterades hans plan- och kostnadsförslag. Det avsåg en bana mellan Mellerud och Billingsfors, kostnaden beräknades till 2 200 000 kronor. BJ meddelade intressenterna att man var villiga att köpa aktier i projektet för 500 000 kronor. I Kungliga järnvägsstyrelsen yttrande över koncessionsansökningen fanns även en passus som sa: ” Annorlunda ställer sig förhållandet om en järnväg mellan dessa platser, Mellerud och Billingsfors, utsträckes till någon punkt på nordvästra stambanan såsom Åmot eller Ottebol.” Detta föranledde intressenterna att 15 april 1912 komma med en ny koncessionsansökan. Den här gången avsåg den en järnväg från Mellerud via Årjäng, Koppom och vidare till Arvika. I förslaget ingick två bibanor. Den ena från Mosserud till Töckfors och den andra från Blomskog till Lennartsfors.

Flarken.

Flarken är en småort i f.d. Nysätra församling (från 2002 sammanslagen med Bygdeå församling), Robertsfors kommun, Västerbotten.
Flarken ligger cirka 8 km väster om Ånäset. Byn har ett kapell; Flarkens kapell. Byn hade en skola som lades ner 2007. Söder om byn passerar Flarkån på sitt lopp mot Hertsångersälven vid Ånäset. Byn har varit och är ännu en utpräglad jordbruksbygd med många aktiva lantbruk. Med ett innevånarantal på ca 450 - 500 personer stoltserar byn med den sociala gemenskap och trygghet som förekommer i små samhällen. Detta ger många fördelar som bl.a. visar sig i mycket låg personalomsättning hos företagen här.
Vår by är mycket gammal och bär på en rik historia som betydande by i socknen, välkänd kulturbygd på gammal havsbotten.

Risbäck.

Risbäck (sydsamiska: Rijsie johke) är en småort 7 mil väster om Dorotea kommun. Risbäck har låg- och mellanstadieskola, brandstation, kyrka, museum, reningsverk och en ungdomsgård.

En imponerande lista med tanke på att invånarantalet sjunkit under 50 personer.

I den lilla byn finns även den anrika fotbollsplanen "Myggvallen" med tillhörande längdhoppsgrop. Det var där Risbäcks IF producerade fridrottstalanger på löpande band under 1990 talet.

Nära Risbäckens utlopp vis Stor Arksjöns norra strand kom de första nybyggarna Anders Gabrielsson Långström och Olof Pålsson, Levis morfars far. De odlade upp de första åkrarna och timmrade upp de första husen. Året var 1822. Anders var från Lycksele och Olof från Lajksjön.

Året innan den 8 och 9 september had Anders insynat ett nybygge vid Rissjön, en mil ca från Risbäck men sen kommit underfund med att de var frostlänt där hade han på eget bevåg flyttat gårds-coh åkertomter ner till Stor Arksjön.

Samtidigt som han flyttade ner nybygget sålde han den 22 juli 1822 halva nybygget till Katrina (Cajsa) Pålsdotter, Levis morfars mor, som var gift med Olof Pålsson. Genast när de gjort upp affären sinsemellan så började Cajsa med makens hjälp Olof att odla mark och bygga hus. Den 10 december 1822 beviljades nybygget av Kongliga Befattningshafvande.

Nybygget låg ett stycke väster om Risbäckens utlopp.
När insyningsmännen kom till nybygget efter tre år kunde de konstatera att Cajsa utfört ett mycket gott arbete på sin del av nybygget. Hon hade byggt bostadshus, bryggstuga, fähus och stall. Dessutom hade de odlat upp fjorton kappland åker och stängt 267 famnar gärdsgård. Synemännen var imponerade och belåten med nybyggarparets idoghet och arbetsförmåga.18 juni 1825 fick Risbäck sitt namn på pränt första gången. Byn bestod av tr familjer varvid Olof Pålssons och Anders Gabrielsson långström var två av dom. Den tredje var byalänsman och lappskattelandsägaren Zachris Larsson Vogelström som hade bott vid Stora Arksjön på västra stranden (Västra arksjölandet) under många år. Tillsammans utgjorde nio personer i byn, sex vuxna och två barn plus Vogelströms sjuttonårige son.

Lannavaara.

Lannavaara är en småort i Kiruna kommun med 92 invånare (2005).
Byn grundades omkring 1870 av kronolänsmannen Ragnar Laestadius. Även om byn har relativt få invånare finns både Konsum och Posten kvar. Byn har även en högskola med specialinriktningar som tillfälligt varje år ökar byns invånarantal med omkring 30 personer. Byn kallas ibland för smeknamnet Lannis.

Nilivaara.

Nilivaara är en småort i Gällivare kommun.
Namnet kommer från finskans Nili som betyder bodberget. Byn fick namnet på grund av sina små bodar som finns lite runt om i byn. Här har tidigare funnits postkontor och fem mataffärer. Både byns skola och sista mataffär är under nedläggning. I Nilivaara talas fortfarande meänkieli. Nilivaara grundades av bosättare från nybygget Keinosuvando som ligger en kilometer söder om den nuvarande byn.
Nilivaara har en kyrka, och var kyrkby i dåvarande Nilivaara församling.
Nilivaara ligger cirka sex mil utanför Gällivare. Det finns snöskoterleder som ger härliga grillplatser med vackra vyer runt omkring. Det finns även snöskoterleder som ger tillgång till pimpelfiske. På sommaren finns möjlighet att vandra i skogen och plocka hjortron, blåbär eller lingon. Nilivaara församling var en territoriell församling inom Svenska kyrkan i Norra Lapplands kontrakt i Luleå stift. Församlingen ingick tillsammans med Gällivare och Hakkas församlingar i Gellivare pastorat.
Församlingen ligger i nordöstra delen av Gällivare kommun, Norrbottens län, landskapet Lappland. Förutom kyrkbyn Nilivaara omfattar församlingen även byarna Björkudden, Granhult, Kilvokielinen, Käntöjärvi, Markitta, Männikkö, Palo, Valtio samt Vettasjärvi.

Ljungdalen.

Ljungdalen är en småort i Bergs kommun. Ljungdalen ligger i nordvästra Härjedalen nära gränsen till Jämtland, där skog möter högfjäll, med Sveriges högsta toppar söder om polcirkeln - Helagsfjället och Sylarna. Byns namn kommer från Ljungan som gett namn åt hela dalgången. Byn är placerad relativt högt upp i dalgången och omges av berg i tre väderstreck. I söder leder en väg (ibland stängd nattetid eller vid svår väderlek) över fjället Flatruet till Mittådalen och Funäsdalen. Norrut breder en stor relativt plan högplatå ut sig som sträcker sig förbi Helags och mot Sylmassivet. Detta har gjort byn populär som startpunkt för skid- och skoterturism. En lift leder från Torkilstöten ovanför byn upp mot högplatån. I öster reser sig Dunsjöfjället över byn och Ljungans övre lopp som börjar vid Ljungsjöarna. I byn finns ett värdshus, butik, turistbyrå, lift, bensinmack och olika näringar inriktade på turism och lantbruk. Området är också rikt på sjöar vilket gör det till en populär plats för sportfiske.

Mattmar.

Mattmar är en småort med 137 invånare 2005 i mitten av Åre kommun i Jämtland. Den närmaste, större grannorten är Mörsil där också elever i sjätte, sjunde, åttonde och nionde klass går i skola. Mattmar är huvudort i Mattmar socken. Socknen hade 644 invånare år 1993. Sockenområdet tillhör det gamla Undersåkers och Offerdals tingslag. Huvudort är småorten Mattmar. E14 genomkorsar socknen i öst-västlig riktning. Från E14 vid Mattmar kyrka går länsväg 321 söderut mot Hallen - Svenstavik.
Socknen har en koncentrerad och högt belägen odlingsbygd, som är belägen runt Mattmar kyrka. I övrigt består socknen av spridda strandbyar och höjdbyar, omgivna av kuperad skogsmark. Socknen genomflytes av Indalsälvens övre lopp.
Man har funnit omkring 15 gravhögar. Dessa är från yngre järnåldern och är belägna i trakten av Mattmar kyrka. Vidare har man funnit över 200 fångstgropar. Dessutom finns ett par ödegårdar från medeltiden. Det finns slaggrester från lågteknisk järnframställning. Mattmar socken gränsar i söder till Hallen socken. Gränsen mot denna går från den lilla Kvarnviken av Storsjön - alldeles vid Trångsvikens mynning - mot väster över Hammarnäset, genom Drevetjärnen och Stor-Drafsjön till Indalsälvens mynning vid Halabacken (som ligger i Mattmar sn). Gränsen går sedan strax norr om byn Faxan (i Hallen sn) västerut över Dammån och upp mot den nordligaste utlöparen av Oviksfjällen, nämligen Sällsjöfjället. Här ligger Järvdalsbodarna. Vid Järvdalen ligger "tresockenröset" Hallen-Mattmar-Mörsil och gränsen viker här av dikt mot nordost och gränsar mot Mörsil socken. Den faller ut i Sällsjön och går sedan i huvudsak längs Storbodströmmen till Ockesjön (en del av Indalsälven). Gränsen går härifrån cirka 4 km i ån Semlan och viker sedan mot nordost och går upp till triangelpunkten Kungsbacken (426 möh) på Högåsen. Socknen gränsar här mot Alsens församling i Krokoms kommun. Sockengränsen går mot sydost och faller ut i Trångsviken av Storsjön på en punkt cirka två kilometer väster om tätorten Trångsviken.
Större byar inom Mattmar socken är Offne, Hållbacken, Tossberg, Kluk (med den s.k. "Droppstenen" vid torpet Backtorpet), Kvitsle, Mällbyn (kyrkbyn), Bye samt Ytterocke.

Kräklingbo.

Kräklingbo är en småort och socken i Gotlands kommun.
Kräklingbo kyrka är en kyrkobyggnad i Kräklingbo på Gotland. Dess äldsta delar härrör från början av 1200-talet. Kyrkan byggdes ut vid 1300-talets början då kyrkans två stora portaler på södra sidan tillkom. De är rikt utsmyckade med reliefer.
På korets norra vägg finns kalkmålningar från början av 1200-talet. Altarskåpet som är ett gotländskt arbete är från 1500-talets början. Triumfkrucifixet är från 1200-talets slut. Dopfunten från 1670 är av sandsten.

Gryt.

Gryt är en småort i Valdemarsviks kommun i Östergötlands län. Gryt har givit namn åt Gryts skärgård. Gryts socken, före detta församling (socken) i Daga härad inom Strängnäs stift, Gnesta kommun. Gryts församling uppgick den 1 januari 2006 i Daga församling. År 1991 hade Gryts församling 1039 invånare. Gryts sockenområde präglas av typisk sörmlandsnatur och genomlöpes av Gryt-Dunkerdalen, som faller ut i norra Båven. I denna dalgång ligger sjöarna Mistelen, Kyrksjön och Naten. I socknens östra del ligger sjön Gällringen. Området beskrivs ofta som bestående av kuperad och omväxlande odlingsbygd. Här finns många sjöar. Området är beläget på den sörmländska sjöplatån.
Största ort är Stjärnhov, som ligger invid riksväg 57 samt Västra stambanan, vilka båda genomkorsar socknen i öst-västlig riktning. Gryts sockenområde har omkring 440 kända fornlämningar. De flesta lämningar är från bronsåldern och äldre järnåldern och består av rösen och stensättningar med spritt läge.
Från yngre järnåldern härstammar omkring tio små gravfält. Inom socknen finns även nio fornborgar samt två runstenar från vikingatiden.
Gryts socken hade år 1928 1811 invånare på ytan 115 km². Samma år angavs (Nordisk familjebok) att socknen hade 2315 hektar åker och 6694 hektar skogs- och hagmark.
Som egendomar angavs år 1928 Stjärnhov samt Ånhammar.
I Nordisk familjebok angavs även att inom Gryts socken låg Solbacka gossläroverk, Stockholms stadsmissions gossbarnhem Boxtorp samt Diakonissanstaltens flickbarnhem Stjärnvik.
Socknen ingick historiskt i Daga härad.

Helgum.

Helgum är en småort i Sollefteå kommun.
Helgum har 147 invånare (2005). Helgum består av en markant, smal dalgångsbygd längs Faxälven och Helgumssjön, omgiven av kuperade skogsmarker. Fornlämningar är ofullständigt kända, men drygt 50 fångstgropar har hittats. Den nyklassicistiska stenkyrkan byggdes 1786–90 och försågs med torn 1854, då också långhuset förlängdes mot väster. Altaruppsatsen tillkom 1842 och predikstolen 1806.
Det har funnits folk i Helgum sedan 1600-talet. Här finns vacker natur, och mitt i ådalen finns Helgumssjön, en del av Faxälven. Helgums församling ligger i Härnösands stift, Sollefteå kommun, Ångermanland (Västernorrlands län).
Det brukar arrangeras ett cykellopp som är 4,2 mil långt som är runt hela Helgum.

Helgum inryms som en naturskön ort runt den drygt 2 mil långa och vackra Helgumssjön med sitt unika fågelrika delta och omgiven av kuperade skogsmarker i den västra delen av Sollefteå kommun.
Helgum består av ett 30-tal byar, som ligger på båda sidor Faxälven/Helgumssjön. Sträckan runt sjön är 4,2 mil. Vid östra infarten till Helgum (från Sollefeå räknat) ligger Helgums samhälle även kallat Valviken. Helgums Kyrka ligger en mil västerut på södra sidan sjön i Helgumsby.