HOME Making-Of : Kenya.

Stora nordiska kriget.

Stora nordiska kriget är en benämning på det krig som fördes i norra och östra Europa 1700-1721 mellan å ena sidan Sverige, Holstein-Gottorp och 1710-1713 även Osmanska riket och å andra sidan en koalition bestående av Sachsen-Polen, Danmark-Norge och Ryssland (från 1715 även Preussen och Hannover). Kriget avslutades med freden i Nystad 1721. Kriget som hade sitt upphov i ett mot Sverige riktat anfallsförbund mellan Fredrik IV av Danmark, August II av Sachsen-Polen och Peter I av Ryssland. Den danska politiken gick ut på att krossa den med Sverige förbundna holstein-gottorpska makten samt att om möjligt återvinna de förlorade provinserna (Skåne med flera) på den skandinaviska halvön.
I sin strävan att härvid få allierade mötte Danmark kung Augusts planer på bildandet av ett stort östeuropeiskt välde, i vilka förutom försök att öka kungamakten i Polen även ingick idéer om stora landförvärv. Dessa erövringsplaner hade först varit riktade närmast mot Osmanska riket, men då den internationella situationen inte längre gav August hopp om framgång åt detta håll, kom han att vända sig mot Sverige. Ett tredje, mot Sverige fientligt moment var den mot den svenska kronan rebelliske livländaren Johann Patkuls försök att lösrycka Livland från det svenska väldet och därav bilda ett självständigt adelssamhälle. Patkul hade en viktig del i, att Augusts planer verkligen bragtes till utförande, och han spelade en ytterst betydelsefull roll i de underhandlingar, som ledde till förbundets avslutande.
Den tredje parten i alliansen blev tsar Peter, som dock i början inte visade någon synnerlig iver för saken, utan behövde utsättas för kraftig påverkan från August och från Danmark, vilket senare land mycket tidigt hade vänt sig till honom i saken. Från svensk sida företogs inget fientligt steg, som kunnat motivera alliansen; det kan dock påpekas, att Karl XII med fullföljande av sin far Karl XI:s traditionella politik kraftigt understödde huset Gottorp i dess tvister med Danmark.

Krigsutbrottet och freden i Traventhal.
För Sverige kom krigsutbrottet i allt väsentligt som en överraskning. Det var August som inledde kriget genom ett stormanfall mot Riga i (februari 1700), vilket dock misslyckades trots en förkrossande numerär överlägsenhet. I mars anfölls det nästintill försvarslösa Holstein-Gottorp av Danmark. Ryssland bröt freden först i augusti samma år och invaderade Ingermanland där man inledde en belägring av Narva.
De första avgörande händelserna framkallades genom Sveriges, Englands, Nederländernas och Hannovers ingripande - i egenskap av garanter för de rörande Danmark och Gottorps inbördes förhållanden upprättade traktaterna - mot Danmark. Under det att en kombinerad härstyrka uppträdde i Holstein, visade sig svenska, engelska och holländska flottor i Öresund och möjliggjorde den svenska landstigningen på Själland; denna framtvingade freden i Traventhal, genom vilken Danmark tvangs att utgå ur alliansen, och Sverige kunde nu vända sig mot Östeuropa.

Hyvinkää. (Finland)

Hyvinge (uttalas [hyʋiŋkæ ː], Svenska: Hyvinge) är en stad och kommun i Finland.

Det är beläget i Nyland regionen, cirka 50 kilometer (30 mi) norr om huvudstaden Helsingfors. Staden chartrades 1960. Hyvinge tillhör provinsen Södra Finland. Befolkningen i Hyvinge är 44989 (31 mars 2009).

Motorvägar och järnväg anslutningar gör den till en av de förorter pendlare centra i huvudstadsregionen. Stadens planering har haft en inriktning på fritidsanläggningar, erkände det faktum att de blygsamma centrum inte kan konkurrera med de affärer och butiker i huvudstaden.

Några av de mer välkända byggnader i Hyvinge är bland annat att kyrkan (1961, Aarno Ruusuvuori) i Hyvinge och herrgård i Kytäjä. Den finska Railway Museum ligger i Hyvinge.

Hyvinge är också hem för Konecranes, som är specialiserat på tillverkning och service av kranar och Kone Hissar, världens tredje största hiss företag som tillverkar, installerar och service hissar och rulltrappor.

Hyvinge är känd bland Scandinavian Golf entusiaster pga Kytäjä golf, belägen på landsbygden i Hyvinge.Den erbjuder två kurser designad av Tom McBroom. Sydöstra Kursen öppnades i augusti 2003 och nordvästra kursen i augusti 2004. Under 16-talet fanns en taverna i det område som nu kallas Hyvinkäänkylä, som ligger ungefär halvvägs mellan Helsingfors och Tavastehus. Den första skatt kataloger också märkt att det finns några hus i området ungefär samtidigt. Hyvinge byn successivt ökade under senare halvan av 19-talet. Men det var byggandet av järnvägsnätet genom Finland, med början 1861, som markerade startpunkten för stadens snabba tillväxt.

Byggandet av Finlands första sträckan av järnvägen, Helsingfors-Tavastehus linje, bestäms placeringen av den nuvarande stadens centrum och järnvägsstationen i Hyvinge är ett av de få ursprungliga som fortfarande används. Från Hyvinkää trafikutövaren också filialer iväg till hamnen i Hangö. I Hangö-Hyvinge Railroad var den första privata järnväg i Finland, som grundades 1872, och förvärvades av finska staten RR Co år 1875. I början av 1900-talet stationen by i Hyvinge var en mellanliggande stopp för många utvandrare lämnar med båt från Hangö till ett nytt liv i Nordamerika.

Luftkvaliteten i Hyvinge ansågs friska på grund av tät barrskog, och på 1880-talet en grupp av läkare från Helsingfors öppnade ett sanatorium för patienter som söker vila och återhämtning.

Industrialiseringen tog en ull fabriken till Hyvinge i 1892 - den Donner familj är Hyvinge Yllespinneri. Fabriken upphörde driften under 1990-talet, men den röda tegel hallar fortfarande. Byggnaden har hittat flera nya användningsområden, bland annat en utställning och en teater.

Hyvinge flygfältsbelysning tjänat som landets största flygplats för en kort tid efter andra världskriget, medan flygplatsen i Malm, Helsingfors i Helsingfors var under kontroll av de allierade. Det finns nu en Motorsports centrum i närheten av flygfältet.

Slaget vid Selånger.(Sundsvall)

Slaget vid Selånger, var det sista slaget under stora nordiska kriget. Slaget utspelade sig den 25 maj 1721 i och omkring Sundsvall och Selånger. Jämtlands kavallerikompani spelade huvudrollen på den svenska sidan och mot sig hade de en tio gånger så stor styrka kosacker och över 6 000 man ryskt infanteri. Resultatet blev en rysk seger, samt att staden Sundsvall med omkringliggande byar plundrades och brändes ned.
En rysk galärflotta hade vid denna tid siktats utefter Norrlandskusten på sin väg norrut. Länsstyrelsen som vid denna tid låg i Gävle bestämde att sända major Johan Henrik Fieandt till Sundsvall för att organisera stadens försvar. Väl framme satte Fieandt upp en försvarstyrka bestående av 80 båtsmän från Norrlands första båtsmanskompani under befäl av kommendör Wibbling som vid denna tid fanns i staden tillsammans med två större galärer samt fyra mindre. Dessutom fanns en avdelning om 80 ryttare från Jämtlands kavallerikompani samt ett allmogeuppbåd om cirka 150 man. Fieandt hade dock hoppats på att 700-800 man kunde uppbådas av allmoge och stadsbor och skrev i bittra ordalag efter striden om medelpadingarnas oförmåga och vilja.
Ryttarkompaniet, under löjtnant Johan Lindstedts befäl var strandvakt i Sundsvall. 25 av ryttarna var veteraner från Armfelts tåg mot Norge, vissa även från Finland och Baltikum, men majoriteten av ryttarna var nyrekryterade bönder efter katastrofen på fjället.
När kornetten Nandelstadt siktade den ryska galärflottan och förstod dess omfattning, föreslog han löjtnant Lindstedt att ta till harvärjan, då ett försvar av staden syntes utsiktslöst. Detta tyckte inte Lindstedt, som enligt kornetten ägde för mycket eld och brawoure att finna sig derwid.
Striden började i Sundsvall med att den ryska eskadern på 33 galärer, 33 lodjor och 33 slupar fullastade med manskap och materiel attackerade staden med artillerield och prickskytteeld.
Försvararna, som inte hade något understöd av artilleri förutom några små pjäser från gårdarna och båtarna i närheten, lyckades ändå med de 80 kavalleristerna, 80 båtsmännen och 77 bönderna och borgargardet, hålla de landstigande ryssarna stången i en timmes tid vid Åkroken. När kapten Fieandt, som var högste befäl för svenskarna, med sina små resurser hotades av att bli kringränd av de ryska kosackerna och det ryska infanteriet vid västra bron, beordrade han att man skulle dra sig tillbaka på vägen mot Jämtland och med 70 man inta stridsställning i skogen vid Holmbron. Detta skulle visa sig omöjligt då bönderna och båtsmännen flydde och lämnade de jämtländska kavalleristerna ensamma att tillsammans med Fieandt slåss mot den ryska övermakten, som bestod av omkring 600 kosacker och 6870 man infanteri. De jämtländska kavalleristerna försvarade sig väl och lyckades genom två motanfall hejda ryssarna. Svenskarna måste sedan retirera vidare via Selångersdalen till Nävsta och Valla byar i Selångers socken cirka åtta kilometer väster om Sundsvall, där man återigen satte sig till motvärn. Svenskarna lyckades med två motanfall uppehålla ryssarna, men fick efter det att ryssarna fått förstärkning utkämpa en hopplös kamp mot övermakten. Ryssarna lyckades få fram förstärkning och det blev en svår strid för svenskarna. 22 man blev nedsablade på landsvägen vid Valla (Nandelstadt). Omkring tio man lyckades hugga sig igenom ryssarnas linjer och fly. Tio svenskar blev tagna som fångar och förda till S:t Petersburg jämte kavallerikompaniets fana.
Sju av männen återkom efter freden. Ryssarna förlorade enligt kornett Nandelstedt, som var en av fångarna som återkom, omkring 40 man. Det är okänt hur stora förlusterna var bland båtsmännen. Två dagar tidigare, den 23 maj hade två jämtländska kavallerister och fjorton kosacker, osäkert hur många allmogemän, stupat i Hudiksvall. Dessa strider skulle komma att bli de sista som ägde rum under det stora nordiska kriget Major Fieandt överlevde sina svåra blessyrer och stupade senare vid Villmanstrand under hattarnas ryska krig 1741.

(fortsätning från Birsta) Sköns kyrka.

Sköns kyrka är en kyrkobyggnad i Sköns församling i Härnösands stift. Den finns cirka 10 km norr om Sundsvall och ligger på höjden ovanför Birsta köpcentrum och IKEA. Den ursprungliga kyrkan var en stenkyrka som troligen byggdes på 1100-talet. Den var helgad åt S:t Per och var en så kallad försvarskyrka och hade troligen två torn. Kyrkan revs 1848. Nuvarande kyrka invigdes 1850. Den är en salkyrka med torn i väster och kor i öster och uppfördes under ledning av Jacob Norin. I kyrkan finns en gotländsk dopfunt i kalksten daterad till 1100-talet. Två runstenar står intill kyrkan. Totalt 14 runstenar har man hittills hittat i Medelpad. Sköns socken i Medelpad var under medeltiden en rik jordbruksbygd som tillsammans med Selånger utgjorde Medelpads maktcentrum, i kyrkligt såväl som världsligt avseende. Socknen blev år 1884 landskommun, och ombildades år 1948 till köping. 1965 uppgick Sköns köping i staden Sundsvall, vilken 1971 blev Sundsvalls kommun. Den industriella revolutionen inleddes i Sverige med ångsågverken längs norrlandskusten, och den första ångsågen startade i Tunadal i Sköns socken 1849. Den ursprungliga lokalbefolkningen fortsatte att ägna sig åt jordbruk, utan istället rekryterades sågverksarbetare i huvudsak från andra delar av landet. Till följd av detta ökade befolkningen i Skön från knappt 900 personer år 1840 till 11 000 år 1890. År 1917 överträffades folkmängden i Sköns socken endast av några få socknar i Södra Sverige.Vid bildandet av Sköns landskommun år 1884 inrättades municipalsamhället Skönsmon och tio år senare ytterligare två municipalsamhällen, nämligen Gångviken och Skönsberg. Municipalsamhällena upphörde år 1948, då Skönsmon inkorporerades med Sundsvalls stad, medan resten av kommunen ombildades till Sköns köping. Skön bestod 1650 såväl som 1947 av följande byar, från norr: Finsta, Sund, Birsta, Västland, Målås, Maland, Öråker, Härsta, Ljusta (idag Östra Birsta, väster om nuvarande Ljustadalen), Berge, Römsta, Hugsta,Hammal, Råsta, Hillsta, Gudmundsbyn, Färsta, Knölsta, Näs, Filland (idag Filla), Gärde, Högom (mellan nuvarande Bosvedjan och Bydalen), Valknytt, Tunaby, Tunabäck, Byn (vid bensinmacken i nuvarande Bydalen) och Korsta. Vid skattläggningen 1650 fanns ytterligare två byar, nämligen Gran och Stafre, som senare sammanslogs till Prästbordet.
År 1947 fanns dessutom följande orter, från norr räknat: Skönviks sågverk, Gångvikens municipalsamhälle, Sundsbruk, Sunds sågverk, Johannedals sågverk, Näs lastageplats, den s.k. Fillandsgropen och Hollandslinan, Tunadals sågverk, Korstagropen med Hollnadslinan, Pettersvik (Numera Petersvik), Ortviken och Killingholmen, samt Heffners eller Skönsbergs municipalsamhälle. Skönsmon kom till på 1600-talet genom köp av bönder i området. Haga tillhörde ursprungligen Byn, men införlivades med Skönsbergs municipalsamhälle 1929, och överfördes till Sundsvalls stad 1948.

Skänninge.Fortsättning.

I Bjälboättens skugga och tyskarnas roll.

Skänninge under medeltiden är intressant i flera hänseenden, men någon större självständighet gentemot statsmakten lyckas inte staden genomföra. Under den allra tidigaste delen av epoken när Bjälboätten styr riket har de sitt stamgods Bjälbo några kilometer utanför Skänninge. Därför sökte konungafamiljen få en stark kontroll över staden, och under den här perioden hölls flera viktiga riksmöten i Skänninge, bland annat Skänninge möte 1248.
Under den här tiden dominerades staden också av de inflytelserika tyskarna, som utgjorde runt hälften av befolkningen. De försökte visa sin särställning genom att bland annat uppresa Ture Lång, men stadens sökande efter självständighet splittras av oenigheten mellan tyskarna och svenskarna. De olika nationaliteterna kunde inte dra jämnt och hade skilda kyrkor. Svenskarna hade ett skällsord för tyskarna, garpar, och tyskarnas kyrka kallades för Garpekyrkan.
Lokalhistorikern Mats Gilstring från Hov i Vadstena har i en intervju år 1994 i skriften Frihetens väktare. En berättelse om Skänninge berättat om tyskarnas roll i staden:
"Skänninge förändras med tyskarnas ankomst till staden, från att i början varit en handelsgata får den en tysk stadsplan med rådhus och kyrka vid ett torg. Skänninge som tidigare var Digragatan blir en hel stad. Det ser vi i dag av den gamla stadsplanen."
Medeltidens rådhus i Skänninge låg där dagens stadshotell nu ligger. Arkeologerna fann där år 1953 murrester av kullersten och tegel, som troligen utgör rester av det medeltida rådhuset, som låg på den västra sidan av torget fram till år 1685. Rådhusets utseende är obekant, men kanske liknande det Vadstenas som är byggt likt ett försvarstorn. År 1421 omtalas Skänninge rådhus för första gången. Torget var centrum, där fanns rådhus och kyrka samt flera handelshus tillhörande stadens rikaste köpmän. Torget var stadens viktigaste plats.
Den ryske fursten Peter Kropotkin berättar om torgens betydelse i sin bok Inbördes hjälp:
"Under medeltiden åtnjöt torget allmänt skydd. Ingen fejd fick beröra den plats dit människor kom för att köpslå och skyddet gällde inom en viss omkrets därifrån; och om det uppstod gräl i den brokiga skara av köpare och säljare, måste det avgöras av dem som beskydde torget - av samhällets domstol eller av biskopens, feodalherrens eller kungens domare. En främling som kom för att handla var en gäst, och han gick även under detta namn. T o m herremannen, som utan betänkligheter plundrade en köpman på landsvägen, respekterade das Weichbild, d v s den påle (eller rolandstaty) som stod på torget och som bar antingen konungens vapen eller en handske eller orthelgonets bild eller endast ett kors, beroende om torget stod under konungens, herremannens, ortens kyrka eller folkförsamlingens skydd. Det är lätt att förstå hur stadens domsrätt över sig själv kunnat utvecklas ur den speciella rättskipning som gällde för torgplatserna, när väl staden en gång fått denna senare, frivilligt eller ej. Och ett sådant ursprung till städernas självständighet, vilket i många fall kan spåras, satte givetvis sin prägel på deras senare utveckling."
Under Birger jarls regeringstid tog Skänninge form att bli stad. Handelsmän och hantverkare samlades vid den gamla mötesplatsen över ett vadställe. Gilstring berättar:
"Birger Jarl hade livliga kontankter med tyskarna. Tyska handelsmän som hade gott gehör hos konungen fick möjligheter att slå sig ned vid Skenaån. Oftast gav sig en en handelsman i väg för att pröva lyckan och gick det bra sände han efter folk från sin hemtrakt. Sådana han kunde lita på när handelsverksamheten skulle utvidgas. Det kan jämföras med hur de första människorna kom från Europa till USA. Invandrare med yrkeskunskaper åkte först över. En frisjäl lämnade sitt hemland och med en stor kraft etablerade han sig i landet. Samtidigt blev han en språngbräda för andra släktingar som ville ta sig över."
Magnus Erikssons stadslag från 1350-talet begränsar den fria utvecklingen av städerna. Under 1400-talet när städerna försöker göra sig fria på nytt har Skänninge hamnat i bakvatten. Grannstaden Vadstena har utkonkurrerat Skänninge och den senare staden råkar ut för två förödande bränder, år 1447 och 1466. De påskyndar nedgången för det som en gång var "Götalands huvudstad".
Vadstena får därför i stället belysa den självständighet som senmedeltidens städer utvecklar på 1400 - talet.
Vadstena ligger strax väster om Skänninge, vid sjön Vättern. Staden har sitt ursprung i en kungsgård som skänktes till birgittinorden som där grundade sitt moderkloster och runt det växte fram en stad. Detta sker under andra hälften av 1300 - talet. Västra delen av östgötaslätten är bördig, men under senmedeltiden efter den stora befolkningsminskningen i samband med Digerdöden är avkastningen från jordbruksmarkerna inte tillräckliga för att hålla liv i köpmannaverksamheten i dessa bägge närbelägna städer.
Vadstena vinner kampen mellan tvillingstäderna och bygger även under 1400-talet sin stadsmur. Det för att framhäva sin säregenart och hålla inkräktare borta. Skänninge antas också haft en form av stadsmur. Den i Skänninge födde Olaus Magnus berättar i sitt historieverk att "en ström vid namn Skena, som en viss tid på året häftigt rusar öfver sina bräddar och då når fram ända till stadens murar".
När Vadstena fick sina murar hade Skänninge redan förlorat sin roll som regionens huvudort, men ändå viktig för att skydda staden mot inkräktare och för att ingen skulle kunna smita från att betala tull för att komma in därstädes. Spår av Skänninges stadsmur har hittats år 2004 i samband med stora arkeologiska utgrävningar i staden. Den har inte påträffats tidigare, så någon åldersbestämning har ännu inte kunnat göras, med stor sannolikhet är den äldre än Vadstenas. Riksantikvarieämbetets arkeologer antar hösten 2004 att hela Skänninge under medeltiden omgärdades av en 4½ meter bred och 1½ meter djup vallgrav, möjligen som i Vadstena kombinerad med en palissad eller ett plank.

snubblade.

En kvinna gick i skogen när hon plötsligt snubblade över något, som vidnärmare påseende visade sig vara en sån där oljelampa.

Och när hon gned den, så kom naturligtvis en ande fram.

- Får jag tre önskningar nu? frågade hon.

- Nej, svarade anden. På grund av de dåliga tiderna och devalvering och global konkurrens och sån skit så får man endast EN önskning nuförtiden. Nå, vad ska det vara?

- I så fall vill jag ha fred i mellanöstern, sa kvinnan och halade fram en karta. Ser du kartan här? Jag vill att de här länderna ska sluta slåss med varandra. Anden kastade ett öga på kartan och utbrast:

- Men jösses, damen! De där länderna har ju fajtats i tusentals år! Tror inte att det går att göra något åt det. Jag är bra, men inte SÅ bra! Önska nåt annat. Kvinnan tänkte en stund och sa sedan:

- Jag har aldrig lyckats träffa rätt man. En omtänksam och älsklig man, som är hänsynsfull, kan laga mat och som står för hälften av hushållsarbetet, som är trogen och en bra älskare och inte tittar på sport hela tiden. Kort sagt, en idealisk livskamrat. Anden var tyst en stund och suckade sedan.

- Få se på den där kartan igen...

Tacogratäng med fläskfilé.

15 min + 15 min i ugn.

Texmexmat i alla dess former är alltid populärt och här är den i form av gratäng med många goda ingredienser. Gratängen passar lika bra som vardagsrätt som på fredagen när du önskar dig något gott som ändå går snabbt att laga till.

Ingredienser:
4 portioner
600 g fläskfilé
1 msk smör
1 paket tacokryddmix, (40 g)
1 burk ananasringar, (225 g)
3 st tomater
200 g nachips, påse
0,5 tsk salt
1 krm cayennepeppar
275 g mjukost, tub naturell (0,5 st tub)
1 burk tacosås, (230 g)
2 dl ost, riven lagrad, t ex västerbottensost
Tillbehör:
crème fraiche, lätt
sallad, blandad.

Gör så här:
1. Sätt ugnen på 225°. Putsa och skär fläskfilén i tärningar. Bryn köttet i smöret ca 5 min. Strö över kryddmixen. Låt ananasen rinna av och skär den i mindre bitar. Tärna tomaterna.

2. Lägg nachipsen i en smord ugnssäker form. Fördela fläskfilé, ananas och tomater ovanpå. Strö över salt och peppar. Klicka på mjukost och tacosås. Strö över den rivna osten.

3. Gratinera mitt i ugnen 10–15 min tills osten fått fin färg.

4. Servera gratängen med en klick lätt creme fraiche och en sallad av isbergssallad, gurka, majs och rödlök.

Kassler Hawaii med ugnsbakad klyftpotatis.

INGREDIENSER:
Antal portioner 4.

4,0 skivor Kassler
4,0 skivor Ananasringar (burk)

Sås:
1,0 dl Ananasspad
1,0 msk Ingefära (färskriven)
1,0 msk Kycklingfond (konc)
1,0 msk Senap

Tillbehör:
800,0 gram Potatis
Matolja
Salt


TILLAGNING
Förbered:
Sätt ugnen på 225°C.
Skrubba potatisen och avlägsna fula fläckar, men behåll i övrigt skalen.Skär i klyftor.
Skär kassler i tjocka skivor.
Potatis:
Lägg i ungssäker form eller på ungsplåt och häll på lite matolja. Salta.
Stek mitt i ugnen i 20-25 min till fin gyllenbrun färg. Rör om någon gång.
Sås:
Ta ananassaften från burken och koka upp i en kastrull med riven ingefära och fond.
Red (blanda ner) senap.
Ta av från plattan, senap får ej koka (=besk).
Grilla:
Hetta upp grillpanna på högsta värme. När den är riktigt het, börjar ryka, lägg i kasslern och stek var sida i 2 min.
Grilla ananas på ena sidan i 2 minuter.
Lägg upp kasslern med en ananasskiva ovanpå.
Garnera gärna med något grönt.

Ny metod ska stoppa mördarsniglar,

Kaffe mot mördarsnigeln:

Forskare har upptäckt att kaffe (drickbar form) kan skydda dina växter mot mördarsniglar. Man sprejar det på växterna och även direkt på sniglarna. Man vet inte riktigt varför kaffet dödar mördarsnigeln, men troligen fungerar koffeinet som ett nervgift för snigeln.Detta är ett mycket bra sätt att bekämpa mördarsnigeln på. Enda problemet är om det regnar kraftigt så försvinner kaffet snabbt och blandas ut.

Kaffesump:

Man behöver inte spreja kaffe på växterna. Man kan lika gärna strö ut kaffesump (töm melittafiltret) runt växterna. Det försvinner inte lika fort och man kan själv dricka kaffet!

Frysa/Koka:

På kvällen brukar mördarsniglarna ta sig till en kompost eller lövhög. Där kan man samla in mängder ganska snabbt. Det bästa sättet att avliva sniglarna på är att använda kokande vatten. Tycker man det är lite för jobbigt så kan man lägga mördarsniglarna i en plastpåse och lägga den i frysen.

Klassisk öl fälla:

Ett av de vanligaste tipsen man hör är att sätta ut öl fällor. Det fungerar ganska bra och håller nere beståndet.

Gör så här:

Ta någon liten burk och gräv ner den till hälften. Fyll sedan den med öl. Mördarsniglarna dras till ölen och drunknar. På morgonen tömmer man fällan och den är redo igen.

Var kommer jag ifrån?

I skolan:

- Jonas, vet du vem som har skapat dig?

- Pappa!

- Nej, det är Herren.

Jonas till mamma hemma vid köksbordet:

- Vad ska jag tro på nu?

Du säger att pappa skapade mig.

- Det stämmer.

- Men fröken säger att det är en annan herre.

Horan och kunden.

Det var horan och kunden som hade tillbringat natten tillsammans. På morgonen när kunden skulle lämna sitt sällskap, ville han inte betala för natten. Horan reagerade naturligtvis och kontrade genom att dra honom inför tinget. Den stora dagen kom och förhandlingarna skulle börja då en mellanstadieklass träder in i tingssalen. Domaren inser genast problematiken och kallar till sig horan och kunder och säger med tanke på moralen i fallet så måste de låtsas att det inte är en uppgörelse mellan en hora och hennes kund, utan mellan säljare och köpare av en lägenhet. Förhandlingarna inleds med att kunden får förklara sig:- För det första, så var lägenheten fuktskadad. För det andra var skithuset beläget alldeles för nära vardagsrummet och för det tredje var lägenheten alldeles för stor.Därefter blev det dags för horan att bemöta kritiken:- Vad gäller fukten i lägenheten så var köparen väl förberedd eftersom han hade på sig dubbla regnrockar. Vad sedan gäller skithusets belägenhet i förhållande till vardagsrummet så kunde det knappast spela någon roll eftersom att köparen sprang fram och tillbaka mellan de två rummen tätt som tätt. Slutligen vad gäller lägenhetens storlek så går det inte att komma med möblemang för en etta när man ska flytta till en fyra.

Slaget vid Lund.

Slaget vid Lund stod den 4 december 1676 i ett område norr om staden Lund i Sverige. Striden stod mellan den invaderande danska armén bestående av ungefär 13 000 soldater under Kristian V och den svenska armén bestående av ungefär 8 000 soldater under Karl XI. Det är ett av de blodigaste slag och 3 000 svenska. Slaget var oerhört kaotiskt och rena tillfälligheter gjorde att svenska armén segrade. Innan slaget hade svenskarna sedan en månad sitt härläger vid Lilla Harrie norr om Kävlingeån några kilometer norr om Lund medan de danska trupperna var förlagda vid Skälshög mellan det svenska härlägret och Lund. Läget var mycket instabilt. Vid ungefär 02:30 den 4 december korsade de svenska trupperna den tillfrusna Kävlingeån vid Rinnebäcksvad för att kunna gå till anfall mot det danska härlägret. En framryckning visade sig dock vara alldeles för svår på grund av alla gärdesgårdar och diken som låg i vägen. De svenska trupperna gick istället mot Lund för att kunna inta Helgonabacken och andra höjder norr om staden. Detta hade dock den danska arméledningen insett och satte sig också i rörelse mot söder för att kunna inta höjderna före de svenska trupperna.Vid 08:30 kom båda styrkorna fram ungefär samtidigt och gick genast i strid med varandra. Karl XI ledde själv den svenska högerflygeln och efter en timmes strid gav den danska vänsterflygeln vika och inledde en oordnad reträtt norrut. Den svenska högerflygeln med kungen själv, överbefälhavaren Simon Grundel-Helmfelt och chefen för kavalleriet Rutger von Ascheberg, deltog i förföljandet upp till Kävlingeån. Detta mycket tack vare de svenska kavalleriets disciplin och effektivitet. Hästarna kunde rida så tätt ihop att soldaterna satt knä i knä på hästryggen. Det danska kavalleriets stridsteknik karakollen var dessutom högst ineffektiv. Det gick ut på att det danska kavalleriet red upp på linje, avfyrade sina ryttarpistoler, och vek sedan av för nästa led som gjorde detsamma. Denna taktik var ineffektiv, då flintlåspistolerna bara var effektiva upp till 30 meter, och träffsäkerheten i full ritt var låg. Man överskattade helt klart eldvapnens förmåga. Det svenska kavalleriet red istället knä vid knä, i en plogformad formation, med värjorna som vapen och stormade det danska kavalleriet och bröt då rätt igenom de danska linjerna.
Samtidigt hade de båda arméernas huvudstyrkor drabbat samman norr om Lund. De danska styrkorna hade betydligt mer artilleri än de svenska trupperna. De danska trupperna var överlägsna och vid tolvtiden drog sig de svenska trupperna tillbaka för att omgruppera. Generalkvartermästaren Erik Dahlbergh red norrut för att hitta den svenska högerflygeln som leddes av kungen. Denne hade i det tidigare skedet gett sig hän åt förföljandet av den danska retirerande häravdelningen och övergett huvudstyrkan. Dahlberg lyckades hitta kungen och berätta att de svenska trupperna befanns sig i ett svårt läge. Kungen samlade då ihop nio skvadroner och red i ilfart mot Lund.Vid 15:00 var de svenska styrkorna på Möllevångshöjden utanför Lund i ett desperat läge. När Karl XI och de nio skvadronerna återkom gick de till anfall mot den danska vänsterflygeln. Denna tar till flykten men Karl XI:s skvadroner lider stora förluster. Kungen själv, Rutger von Ascheberg och Erik Dahlberg lyckas ta sig igenom de danska trupperna och förenas med de svenska trupperna på Möllevångshöjden.Kungens närvaro göt nytt mod hos de svenska trupperna och kungen ger order om anfall. Den danska styrkan blev nu anfallen från två håll och där grips många av panik och flyr slagfältet. Slutstriden äger rum på ängarna söder om Vallkärra kyrka och vid 16:30 hade allt motstånd upphört.Livregementet under ledning av Nils Bielke utmärkte sig under slaget och tilldelades av konungen en halmkrans som tecken för sitt hjältemod. Traditionerna vårdas idag av Livregementets husarer samt Dragonbataljonen vid Livgardet (tidigare även Livregementets grenadjärer) som fortfarande bär halmkransen och firar den 4 december som högtidsdag.
Bland de faktorer som innebar att slaget slutade med svensk seger har den svenska kavalleritaktiken utpekats. Det danska kavalleriet använde karakoll vilket innebar att kavalleriet ställs upp i fyra till sex led. Varje led rider fram mot fienden, avfyrar sina handeldvapen och återvänder sedan till ledet. Gustav II Adolf hade för det svenska kavalleriet infört en annan taktik som innebar att kavalleriet anföll i sluten formering, sköt med pistoler mot fienden och bröt sedan in bland fienden i hög hastighet med blanka vapen.Kriget var ej slut i och med slaget i Lund men svenskarna hade nu fått ett fotfäste i Skåne. Under 1677 brändes många byar och städer i Skåne på order av Kristian V för att försvåra för svenskarna. Under 1677 försökte danskarna även storma Malmös fästning men misslyckades.
Kriget slutade på alla fronter 1679 och fred slöts med Danmark i Lund den 27 september 1679. Freden lämnade Sveriges gränser intakta, även de tyska provinserna fick i allt väsentligt behållas. Detta var tack vare bundsförvanten Frankrike som genom kriget stärkt sin position och vägrade acceptera mer än marginella landförluster för Sverige.

Birsta.

Birsta är en ort och en extern köpstad i Sundsbruk, cirka 8 km norr om centrala Sundsvall och ca 6 km söder om centrala Timrå. Birsta City är Norrlands största köpcentrum och runt om finns en mängd olika affärskedjor.
Under 2006 flyttade IKEA till ett eget nybyggt varuhus på granntomten och lämnade därmed 14 000 m² som förvandlas till andra butiker. Köpcentrumet, som från början hade ett 20-tal butiker, har ca 90 butiker 2008.
Köpcentrumet har ca 5 miljoner besökare per år.

Ortens historia.

En silverskatt daterad till tidigt 800-tal hittades 1835 i Birsta. Skatten innehöll bl.a. arabiska mynt. Johan Bure besöker orten mellan år 1600 och 1601 för att utforska Bureättens rötter. Han får då höra legenden om att Fale hin unge från byn Byrestad (idag Birsta) i Sköns socken ska ha räddat en kungason. Falu hin Unges medeltida adliga gravsten fanns på Sköns kyrkogård vid den här tiden, och finns idag inne i Sköns nya kyrkas vapenhus. Johan Bure väljer att tolka Byrestad till "Bures stad", och user Fale hin unge, som han kallar Fale Bure, till stamfader för Bureätten. Johan Bures version är att Fale Bure räddade den blivande kung Erik Knutsson vid slaget vid Älgarås år 1205 mellan Sverkerska och Erikska ätten. Fale Bure ska sedan ha burit Erik på sina armar till sin gård i Medelpad, varefter han för säkerhets skull förde honom till Norge. Fale lät bygga Byresholms slott, vilket senare ska ha blivit förvandlat till Sköns första kyrka.
Denna spännande släktsaga förkastades emellertid som myt i en artikel av Uppsala universitets överbibliotekarie Leonard Bygdén 1890, och har sedan dess betraktats med skepsis av källkritiska forskare.
En keramikverkstad från 1600-talet, unik för Västernorrland, samt en kvarn och rester av en järn- och kopparsmedja, och sannolikt från 1600-talet, hittade 2008 i byn Ljusta, som i dag kallas östra Birsta.
Birsta tillhörde Sköns köping fram till 1965, då köpingen uppgick i Sundsvalls stad.
Bygränserna för byarna Ljusta (idag Östra Birsta) och Prästbordet (norra delen av Birsta industriområde) går tillbaka till vikingatid, baserat på att ortnamnen slutar på -sta och på placering i förhållande till Ljustabäcken, som då var en havsvik. Det äldsta belägget för namnet Ljusta finns i ”Hjälpskattelängd för Medelpad 1535”, som är den äldsta bevarade skattelängden för Medelpad. Där finns en ”Martthen i Jwsstadz”. Andra stavningar av Ljusta är Jwsstadh år 1535, Givsta 1543 och Giustad 1547 och 1615. En tolkning av namnet Ljusta går tillbaka på ett äldre namn på Ljustabäcken; *geus¯a, med betydelsen ”ån som spottar/ryter”, dvs rytån/spottån eller möjligtvis rytaren/spottaren, dvs rytån/spottån eller möjligtvis rytaren/spottaren. De sista gårdarna i Ljusta brändes ned 2009, för exploatering av området.

Fakta om Ture Lång i Skänninge.

Ture Lång är omtalad och avbildad av Olaus Magnus i dennes verk om de nordiska folkens historia. Denna i Sverige enastående figur har sin motsvarighet på kontinenten i de så kallade Rolandsstoderna, som förknippas med Hansastäderna, med vilka Skänninge under medeltiden hade livliga förbindelser.
"Liksom Italiens välfrejdade städer rest väldiga stoder öfver Plinius, Mantua öfver Vergilius, Rom öfver Herkules, så hafva icke tyska och götiska städer tvekat att å sina allmänna platser uppresa stoder öfver berömliga män till förhärligande af deras hjältedater, såsom Bremen öfver Roland och den urgamla östgötastaden Skeninge öfver Turelang." Så inleder Olaus Magnus (1490-1557) i Historia om de nordiska folken sin skildring av jättestoden Ture Lång på torget i Skänninge.
Han berättar på annat ställe i sitt verk följande: "Gatorna i denna stad äro så skickligt anlagda af de första grundläggarna, att de från stadens alla kanter leda fram till torget och rådhuset, där de träffa samman liksom i en gemensam medelpunkt. På torget reste sig förr en jättelik bildstod, kallad Turelang, utstyrd såsom Roland i Bremen. Vid dess knän plägade man efter offentlig rannsakning och dom afstraffa missgärningsmän, särskilt äktenskapsbrytare, ehuru det blott sällan hände, att någon beträddes med slikt brott."
Det finns också en av Olaus Magnus helt oberoende tradition om samma bildstod. Det är Johannes Bureus (1568-1652), som i sitt verk Sumlen refererar till en då (6 maj 1609) över 90 år gammal man, Per Bältare, som tydligen själv sett figuren i fråga. "Ty war Ture lång (ett stort manne träbeläte så högt at en stor karl näppast rekte till Taskan hans) satt der före til en åminnelse mitt på store Torget...". Denna beskrivning bestyrker alltså att den bild av Ture Lång som Olaus återger i sitt verk inte är så våldsamt överdriven som många kanske tror. Det är säkert inte heller den moderne efterföljaren som "Skänningeligan" 1989 reste på torget.
Den tyska benämningen Rolandsstoder syftar på den Roland som var en av Karl den stores främste kämpar. Till skillnad mot Ture bär de tyska stodernas figurer svärd. Att Ture i Skänninge i stället är utrustad med en klubba verkar kanske förbryllande. Det finns emellertid exempel där klubbärare förekommer, bland annat i Münster. I det tyrolska Hall finns en Rolandsstod som omväxlande bär svärd och klubba. Klubbor har också Rolandsfigurerna i de före detta tyska kolonistäderna i Siebenbürgen (Transsylvanien, alltså i nuvarande Rumänien). De enda kända motsvarigheterna, förutom i Skänninge,till de tyska Rolandsstoderna är från Stockholm och Visby. Den Kopparmatte som en gång stod överst på skampålen på Stockholms stortorg, 1649-1773, är bara 45 centimeter hög och kan alltså knappast räknas till kategorin jättestoder. Hur det förhöll sig med den Rolandsstod som skulle ha funnits i Visby är oklart. Man känner bara till dess existens genom en planritning från 1700-talet, varpå ett litet torg bär namnet "Roland".
Professor Oscar Almgren (1869-1945) har ägnat Ture Lång stor uppmärksamhet. Detta sker i en omfattande uppsats i Arkeologiska studier tillägnade HKH Kronprins Gustaf Adolf (1932). Han skriver där bland annat följande: "Känna vi sålunda i Visby en Roland blott genom namnet, så är det tvärt om i Skänninge bilden själv, som genom sin jättestorlek, sin placering och sina attributer trots sitt svenska namn inbjuder oss, liksom för 400 år sedan Olaus Magnus, att anställa jämförelser med de nordtyska Rolandsbilderna."
Almgren påpekar att Skänningebildens namn är rent svenskt, men att hela anläggningen är tyskpåverkad och att förebilden till stoden torde vara hämtad från något håll i Tyskland, där klubbärande Rolandsstoder funnits på 1200-talet. Han anser också att om förebilden varit en svensk Torsbild, vilket ibland påståtts, skulle Ture förmodligen ha burit hammare eller yxa, inte en klubba.
Beträffande de andra attributen, stenarna och stopet, som Ture Lång är utrustad med enligt Olaus Magnus bild, anses stenarna utgöra ett straffredskap. Dessa "stadens stenar", vilka omnämns i den så kallade Björköarätten, skulle bäras på ett mycket vanhedrande sätt av dem som begått äktenskapsbrott, då de leddes omkring på stadens gator till allmän begabbelse. (Adolf Schück i Skänninge stads historia 1929).
När det gäller stopet som Ture Lång håller i handen är meningarna delade. Schück anser att det troligen rör sig om ett för stadens fastställt rymdmått, medan Almgren frågar sig om inte måttet kan ha spelat någon roll vid lekar motsvarande att "slå katten ur tunnan". En sådan lek var ibland förenad med festligheterna kring Rolandsstoderna. Man vet ganska säkert var Ture Lång har stått. På en karta från 1795 finns nämligen angivet "Stenar efter Tore Långs bild". Det motsvarar ungefär det ställe där den sentida repliken varje vår reses.
Förutom den avbildning som Olaus Magnus återger skulle det enligt Skänningeskildraren Johan Engdahl i dennes handskrift om Skänninge från 1753 ha funnits en i Vårfrukyrkan. Han skriver: "Thore Långs afbild har varit målad inne uti Kyrkian på Norra Kyrkioväggen öfver sacristugan till för några Åhr sedan när Kyrkian Hvitlimmades". Denna förmenta avbildning kanske i så fall fortfarande finns kvar under putsen?

Klosterstaden Skänninge.

Det gick illa för Skänninge under slutet av medeltiden, men Skänninge skulle ha klarat sig bättre om inte reformationen hade kommit emellan.

Stadens tvenne dominikankonvent hade nämligen konserverat Skänninge som kyrkostad och det ser vi på andra platser. Kyrkostäder har klarat sig trots att de ekonomiska förutsättningarna inte mera funnits kvar. Skänninges både dominikankonvent betydde oerhört mycket för staden och flera stora tilldragelser under medeltiden skedde i dominikanernas regi. Dominikanerna var lika betydelsefulla som tyskarna för stadens utveckling. Dominikanerna kom till Skänninge under första hälften av 1200-talet, då landets andra konvent efter Visby öppnades. År 1237 grundades Sankt Olofs brödrakonvent. Det är möjligt att det byggdes på lämningarna av ett ofullbordat cistercienserkloster från 1150-talet. Man vet inte, för en ladugård står över lämningarna och inga större arkeologiska undersökningar har kunnats göras, förrän nu när ett dubbelspår ska byggas längs järnvägssträckningen Mjölby-Motala.

S:t Olofs konvent var ett för dominikanerna ovanligt namn. Namnet hade ett samband med att årets största marknad - Skänninge marken hölls vid Olofsmässan i slutet av juli. Jungfru Maria var annars huvudpatron för dominikanerna och vid sidan om fanns Petrus Martyren och Maria Magdalena som dominikanernas beskyddare. Under 1270-talet grundades det efter lokalhelgonet namngivna S:ta Ingrids systrakonvent. Det byggdes vid Sankt Martins kyrka, som troligen tidigare varit sockenkyrka. Man byggde in den gamla kyrkan i konventskomplexet.

Skänninge hade på kort tid fått sina två dominikankonvent och var en av den dominikanska provinsen Dacias viktigaste kyrkoorter (Dacia omfattade hela Norden). I staden reste sig många kyrkobyggnader, det vill säga två kloster, en tysk och en svensk stadskyrka (den senare hette Allhelgonakyrkan) jämte ett antal mindre kapell. De måste ha imponerat på de besökande som kom till staden för att gå på marknader, politiska och kyrkliga möten, få vård eller bara roa sig i det pulserande stadslivet. Dominikanerna valde att bosätta sig i städerna, till skillnad mot de äldre klosterordnarna. Man önskade att vara där de stora besluten fattades, transaktionerna genomfördes och människorna strålade samman.

Petrus de Dacia vistades cirka sju år i stadens brödrakonvent och man kan spåra honom i ett av initiativen till grundandet av S:ta Ingrids systrakonvent, Skänninge nunnekloster. Tillsammans med en grupp rika och fromma kvinnor öppnar han ett av landets två kvinnliga dominikankonvent i Skänninge. Det andra fanns i Kalmar.

Det manliga konventet kom med tiden i skymundan för det kvinnliga av flera orsaker. En av dessa var den på medeltiden förödande elden. År 1288, 1291, 1447 och 1466 härjades brödrakonventet av de röda flammorna. Det försvagade konventets ekonomi och inte blev det bättre av att stormannafamiljerna hellre valde S:ta Ingrids konvent som sina sista viloplatser och därmed skänkte stora gåvor till systrakonventet.

Sankta Ingrid, helgon i katolska kyrkan, vallfärdade flera gånger under sitt liv till Rom, avhöll sig från kulinariska rätter och ofta var i extas. Hon vigde sitt liv åt Gud och det konvent hon själv grundat i Skänninge. Efter hennes död började folk vallfärda till Skänninge och hon blev närpå helgonförklarad i landet. Det innebar en god ekonomi för systerkonventet och den blev ännu bättre när systerkonventet i Kalmar år 1504 flyttades till Skänninge efter otaliga krigsslag i östliga Småland där konventsbyggnaderna. S:ta Ingrids konvent fick nu disponera över kalmarkonventets jordegendomar och övriga tillgångar och privilegier.

S:ta Ingrid kanoniserades aldrig, hon fick aldrig bli ett helgon, men påven medgav att hon fick translationeras. Det innebar en skrinläggning av hennes kvarlevor och den ägde rum år 1507. Stora festligheter hölls och det var en av dominikanernas sista glädjetillfällen innan reformationen krossade alla klosterordnar till intet.
Den siste ägaren till Bjälbo, kung Magnus Eriksson, skänkte detta gods till S:ta Ingrids kloster i Skänninge 1335.

Skänninge.

Skänninge är en tätort (stad) norr om Mjölby i Mjölby kommun i Östergötlands län.

Det är en av Sveriges äldsta städer, med cirka 3 200 invånare.

Varje år i augusti arrangeras Skänninge Marken, en tradition som är över tusen år gammal. Medeltiden gör sig fortfarande synbar i dagens Skänninge. Gatunätet och därmed stadens storlek är nästan densamma som under medeltiden. Vårfrukyrkan reser sig på samma plats där stadens tyskar byggde den helgad åt Maria under slutet av 1200-talet.

Under det föregående seklet har till och med medeltiden återerövrat mark genom att ett kvinnligt dominikankonvent, hospital och äldre stadskyrka har restaurerats. De senaste åren har man också infört en medeltidsmarken och rest en kopia av den rolandstaty som en gång stod på stadens torg.

Rolandstatyn som i Skänninge heter Ture Lång är en symbol för stadens suveränitet. Dagens staty restes i samband med en Götalandsutställning år 1989. Sedan 1990 pryder Ture Lång torget under sommarhalvåret. Statyn skapades fritt ur fantasin med hjälp av ett trätryck från Olaus Magnus 1550-talsverk Om de nordiska folken.

Det var de invandrade tyskarna som reste den medeltida Ture Lång, en sed från deras hemstäder på kontinenten. Den visade stadens styrka. I Tyskland hade den här sedvänjan skapats efter flera hundra års kamp mellan den feodala makten, den kejserliga makten och städernas borgare. Tyskarna reste en likadan staty i Visby och troligen även i Stockholm, i vart fall fanns en mansfigur med ris i handen på 1600-talet på Stortorget.

Olaus Magnus skrev under sin italienska landsflykt om Skänninge:
"Den urgamla staden Skeninge, så benämnd efter en ström vid namn Skena, som vid en viss tid på året häftigt rusar öfver sina bräddar och då når fram ända till stadens murar. Nämnda stad, som nu är gammal och förfallen och inom kort synas komma att stå öde, hade dock en gång, tack vare sitt läge, sina utmarkers fruktbarhet och sin rikedom ej sin lika i hela Norden. Omgifven som den är af bördiga åkrar och ängar samt lummiga ekparker, hvilka skänka nyttigt virke och rik skugga.

Gatorna i denna stad äro så skickligt anlagda af de första grundläggarna, att de från stadens alla kanter leda fram till torget och rådhuset, där de träffa samman liksom i en gemensam medelpunkt. På torget reste sig förr en jättelik bildstod, kallad Turelang utstyrd som Roland i Bremen. Vid dess knän plägade man efter offentlig rannsakning och dom afstraffa missgärningsmän, särskildt äktenskapsbrytare, ehuru det blott sällan hände, att någon beträddes med ett slikt brott.

Härvid tillgick så, att man öfver deras nacke lade en börda av stenar, som voro med järnkedjor fastbundna vid bildstodens armar; detta straff, som innebar en oerhörd smälek och därtill åtföljdes af annan vanärande behandling, var huvudsaklingen afsedt att afskräcka från förförelse af det svagare könet."
Ture Lång reste sig på torget så högt "att en stor karl näppeligen räckte till taskens hans", berättar en äldre källa som hade träffat en gammal borgare i Skänninge som hade berättat om statyns storlek och vad den hade symboliserat. Den gamle skänningebon hade sagt att "Skänninge var kejsarefri, därför var Ture Lång satt till åminnelse mitt på torget."

De tyska borgarna eftersträvade den fullständiga stadsfriheten, och man gick i förbund med andra städer som i fallet Hansan för att lättare tillgodose sina intressen. I Sverige fick dock Hansan kompromissa med statsmakten för att få inträde i riket. De flesta av Sveriges städer anlades på kronans mark, vilket gav denna inflytande på stadens styrelser. I en del städer som Skänninge tillsatte kungen fogdar som dikterade hans vilja för stadsmenigheten. Birger jarl krävde vid mitten av 1200-talet att tyskarna skulle behandlas som vilka svenskar som helst, inte låta dem särbehandlas som privilegierade invånare. Det hjälpte inte riktigt.

Hans ättling Magnus Eriksson utfärdade en stadslag hundra år senare som innebar att de tyska borgarna inte fick inneha mer än hälften av rådets platser, som var stadens högsta beslutande instans. Magnus Eriksson var också den som satte stopp för städernas rätt så självständiga utveckling och införde en gemensam stadslag för rikets alla städer. Innan dess hade städernas lagar skilt sig åt, åtminstone mellan de större städerna. Under den här tiden konsoliderade kungamakten sitt inflytande i landet genom lands- och stadslagarna. Visby var en av de få nordiska städer som hade tillräckligt höga murar att föra en självständig stadspolitik. I Skänninge fick borgarna anpassa sig till att bli statsvänliga, men införde i alla fall det tyska stadsskicket. Detta skedde likaså i alla de andra svenska städerna, från Viborg till Lödöse. Ännu i dag finner vi de från början tyska orden som stad, köping, rådhus, borgmästare och gille i det svenska språkbruket.

Vinslöv.

Vinslöv är en tätort i Hässleholms kommun i Skåne län, belägen mellan Hässleholm och Kristianstad.Vinslöv har järnvägsförbindelse med bland annat Helsingborg och Kristianstad med Pågatågen. Vinslövs stationssamhälle, beläget i Västra Göinge härad, dåvarande Kristianstads län, utvecklades efter tillkomsten av Kristianstad-Hässleholms järnväg (CHJ) år 1865. År 1898 blev samhället Vinslöv municipalsamhälle inom dåvarande Vinslövs kommun. År 1934 bildades Vinslövs köping genom utbrytning ur Vinslövs kommun. Den återstående delen, Vinslövs landskommun, utökades 1952 genom sammanslagning med Gumlösa, Nävlinge och Sörby kommuner. Vid kommunreformen 1971 ombildades Vinslövs köping till Vinslövs centralkommun, den enda i landet med den beteckningen. Anledningen var att både köpingar och landskommuner hade ersatts med den nya enhetliga kommuntypen, och Hässleholms kommunblock ännu inte hade slagits samman till en kommun. Därför behövde de båda kommunerna Vinslöv skiljas åt. Den 1 januari 1974 uppgick både Vinslövs central- och landskommun i Hässleholms kommun. Ett parallellfall med ett speciellt, kortvarigt, kommunnamn under åren 1971-1973 är Tierpsbygdens kommun i Uppsala län.
1927 flyttade företaget Kronborsten sin tillverkning av borstbinderi från Stockholm till Vinslöv. Flytten görs för att komma närmare träråvaran bokskogen som finns i trakten. Varunamnet Kron registrerades 1945. 1966 flyttade även huvudkontoret till Vinslöv.
I juni 1948 anordnades den omfattande Vinslövsutställningen av Vinslövs Fabriks- och Hantverksförening. Utställningen drog över 25000 besökare på invigningsdagen. Temat för utställningen var hantverk, industri, konst, hemslöjd + försvar. Loggan till utställningen (föreställande en viking) ritades av konstnären Kjell Lönnblad.
Vinslövs kommunvapen antogs den 4 oktober 1955: "I rött fält en åttauddig stjärna av silver". Vapnet uppges symbolisera det frikyrkliga livet i byn.

Salo. (Finland)

Salo (finska Salo) är en stad i landskapet Egentliga Finland i Västra Finlands län i Finland.

Staden är belägen 52 kilometer öster om Åbo och 112 kilometer väster om Helsingfors. Salo har cirka 55 000 invånare och en yta på 2168, 37 km². Salo blev köping .188 och stad 1960. Den äldsta skriftliga noteringen om Salo härstammar från den så kallade Svarta boken i Åbo domkyrka år 1325.

Mobiltelefontillverkaren Nokias huvudfabrik ligger i Salo.
Salo är en enspråkigt finskspråkig stad. Det finns dock en svenskspråkig minoritet i staden. Den lilla svenskspråkiga befolkningen bor, av hävd, huvudsakligen närmast kusten i söder. Salo har också en stor andel invånare av utländsk härkomst, vilket gör den till en av de invandrartätaste orterna i Finland.
Den nuvarande kommunen Salo föddes den 1 januari 2009 när de tidigare kommunerna och städerna Bjärnå, Halikko, Kiikala, Kisko, Kuusjoki, Muurla, S:t Bertils, Salo, Suomusjärvi och Finby sammanslogs.

Tidigare sammanslogs Uskela med Salo. Några byar i Uskela är Breidilä (fi. Preitilä) och Ullenböle (fi. Ullenpyöli). I kommunen finns också viken Halikkoviken (fi. Halikonlahti). Salo är främst känt för sin elektronikindustri. Salo blev en elektronikstad redan på 1920-talet då två salobor började tillverka radioapparater. Något senare startade tillverkningen av radiotelefonapparater och tv-apparater. Sedermera startade tillverkningen av mobiltelefoner, vilket skulle bli en stor industriframgång i Finland.

Pinjeäppelkaka.

Ingredienser: 1 kaka.
125 g smör.
2,5 dl strösocker.
3 st ägg.
3 dl vetemjöl.
0,5 tsk bakpulver.
2 st äpple.
100 g mandelmassa.
0,5 dl pinjekärnor.
2 msk smör & ströbröd, till formen.
Tillbehör:
2 dl grädde, vispad.

Gör så här:
1. Sätt ugnen på 175°. Smörj en form. Smält smöret i en kastrull. Ta det från värmen. Rör i socker, ägg, vetemjöl och bakpulver. Bred ut smeten i formen.

2. Kärna ur och klyfta äpplena i tunna klyftor. Lägg dem i smeten. Grovriv mandelmassan. Strö över mandelmassa och pinjenötter. Grädda mitt i ugnen ca 30 min. Servera eventuellt med vispad grädde.

"Vad är problemet,

En man och hans fru är ut och kör med bilen och blir stoppad av en polis. Då uppkommer denna konversation. Mannen: "Vad är problemet, konstapeln?

"Polisen: "Du körde i minst 75 på en 50-väg.

"Mannen: "Nejnej, jag körde i 60.

"Frun: "Åh, Harry. Du körde i 80." (Mannen blänger på sin fru.)

Polisen: "Du får också böter för ditt trasiga stoppljus.

"Mannen: "Trasigt stoppljus? Det visste jag ingenting om!

"Frun: "Åh, Harry. Du har vetat om det i veckor." (Mannen blänger på sin fru.)

Polisen: "Jag kommer också ge er böter för att ni inte använder ert säkerhetsbälte.

"Mannen: "Åh, jag tog precis av mig det då ni kom gående mot bilen.

"Frun: "Åh, Harry. Du använder aldrig säkerhetsbälte."Då vänder sig mannen mot sin fru och skriker: "Håll käften!

"Polisen vänder sig till frun och frågar: "Skriker din man alltid till dig på det viset?

"Frun svarar: "Nej, bara då han är full."

Örtbakad lammytterfilé.

Antal portioner 4.

Ingredienser:
600,0 gram Lammytterfilé
1,0 klyfta Vitlök
1,0 tsk Rosmarin (torkad)
1,0 tsk Timjan (torkad)
3,0 krm Chilipulver
Salt
2,0 msk Olivolja

Tillbehör:
3,0 dl Långkornigt ris
200,0 gram Haricots verts (färska)

Tillagning:

Förbered:

Skala och mosa vitlök. Gnid in köttet med vitlök, rosmarin, timjan, chilipulver och salt. Sätt ugnen på 120°C.
Stek:

Hetta upp olivoljan i en stekpanna och stek köttet hastigt på hög värme tills det får en fin stekyta runt om.
Ugn:

Sätt in köttet i ugn i cirka 20 minuter, till innertemperatur 60°C. Låt vila 15 min.Skär köttet i 2 cm tjocka skivor.
Koka ris enligt anvisning på förpackning.
Koka haricot verts i cirka 5 minuter.
Tid: 50 min
Svårighet: Medel

En senare modell.

- Hur gammal är du då, min lille vän?

- Sex år, men jag skulle ha varit sju om inte pappa varit så blyg, säger mamma.

Chicken piccata.

INGREDIENSER
Antal portioner 4.
4,0 styck Kycklingbröst (utan skinn)
3,0 msk Parmesan (nyriven)
3,0 msk Vetemjöl till panering
2,0 styck Ägg
3,0 msk Matfett (smör)
Salt
Tillbehör:
300,0 gram Pasta
4,0 dl Tomatsås
150,0 gram Sugar snaps

TILLAGNING
Tillred egen tomatsås om sådan önskas.
Koka pasta enligt anvisning på förpackning.
Riv parmesanost på en tallrik.
Häll mjöl på en annan tallrik och blanda med lite salt.
Vispa upp ägg med en gaffel i en skål.
Ta av skinnet på kycklingen.
Skär den på längden, platta ut något.
Vänd bitarna i mjölet.
Klappa/skaka av överflödigt mjöl.
Vänd bitarna först i äggvispet sedan i den rivna osten.
Lägg åt sidan. Låt vila en stund.
Hetta upp matfett i stekpanna på medelvärme. Pannan får inte vara alltför het, för att inte svartbränna paneringen.
Stek kycklingen på båda sidorna tills gyllenbruna.
Koka upp vatten och lägg i sugar snaps. Suger snap påminner mer om en böna än en sockerärt. Sorten är välkänd för sin goda smak och ger rik skörd på liten yta, eftersom den är hög. Mognar sent.
Ta av kastrullen från plattan och ta ur bönorna efter 1 minut.
Häll bort vattnet från pastan och blanda med tomatsås.

Marinerad lammfilé Pernod Ricard.

Ingredienser
Antal portioner 4.
400,0 gram Lammytterfilé.
100,0 gram Svamp (ostronskivling) .
1,0 kvist Timjan (backtimjan).
0,8 kilo Potatis .

Marinad:
2,0 msk Enbär .
15,0 cl Anissprit.
t.ex. Pernod el. Ricard.
4,0 msk Olivolja.
Salt & svartpeppar.

Sås:
3,0 st små Schalottenlök.

1,5 dl Vitt vin (torrt).

7,0 cl Anissprit

100,0 gram Smör (kallt)

Tillagning:
Marinera:

Krossa enbär. Lägg filéerna i en plastpåse tillsammans med enbär, olja och anissprit. Salta lätt och peppra. Låt stå i rumstemperatur 3-4 timmar.
Potatis:

Skala och koka i lättsaltat vatten. Serveras dem hela eller pressade.Sätt ugnen på 180°C.
Sås:

Finhacka lök. Fräs den i smör på medelvärme ca 5 min tills den blir mjuk. Häll på vin och anissprit och koka i cirka 5 min. Rör ner klickvis kallt smör.
Svamp:

Skiva och fräs den i smör på medelvärme i ca 4 min. Ta ur svampen.
Lamm:

Höj temperaturen till medelhög värme och bryn lammfiléerna ca 1 min på var sida. Sätt in i ugnen i 6 minuter. Låt köttet vila i cirka 10 minuter.
Kommentar:
Har man ont om tid kan marineringen hoppas över och burkpotatis väljas, som på bilden. Då kan rätten lagas på 15 minuter.