Livets hårda skola: DÅ VAR DET TID ATT BYTA YRKE

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

söndag 10 februari 2008

DÅ VAR DET TID ATT BYTA YRKE

Jag flyttade till Nacksta det var i mitten av 70 talet så jag provade på ett anat yrke ost tillverkning det var ett roligt intressant jobb fast det var ett tids bestämt jobb på 3 mån, Så jag flyttade till Bosvedjan och började på en kurs inom Radio / TV reparatör det var 1977 fast det lede inte till något jobb i Sundsvall , så det fick bli böjning i skogen i stället, jag jobbade i skogen fram till 1984 då jag började på AMU i Gävle som svarv och fräs kurs. Bodde i Gävle i ett år. så nu var jag till baka till Sundsvall och fort
fortsatt sökande av jobb hamnade på Sundsvalls verkstäder ett tag. Man jag slutade för att börja att jobba inom skogen i gen så det blev röjningsjobb åt Sundsvalls kommun. röjning av skidspår och vägrens röjning i något år, jag fick möjlighet att gå en kylmontörs kurs i Arvika så jag flyttade dit 1987 det var en fint litet litet samhälle.Jag bodde där till 1988 då var jag färdig utbildad till kylmontör så jag sökte jobb och hamnade så småningom i Malmö hos en firma som hetta Thermoservice som hade service på container och mobila kyl och frys vagnar till lastbilar sådär jobbade jag i ett år medan jag sökte jobb så till slut fick jag ett jobb som kylmontör hos service syd dom hade service på konsumbutiker i hela Skåne så jag hade ett stort område från simrishamn till Ystad att jobba i det var intressant jobb träffade mycket folk, bra betalt första åren jobbade jag nästan dygnet runt för att tjäna så mycket som möjlig så jag kunde resa ut lite, var mycket till Tyskland och Holland samt Köpenhamn. det var intressanta år. Fast det tog knäcken på den relation jag och Jassmine hade jag jobbade för mycket under den tiden så att vi skulle ha det bra, tog mycket jour så de kunde ringa mitt i natten och sa att det var drift stopp i Ystad det var bara att slänga sig i bilen och åka i bland så han man inte bli färdig för än man fick åka till Simrishamn för de har också fått larm så kunde det se ut på jobbet i bland.