Livets hårda skola: SAFT TILLVERKNING

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

tisdag 12 februari 2008

SAFT TILLVERKNING

Ja då var det dags att prova på något nytt så den här gången blev det ett jobb på Kronsaft, det var en litet familje företag som gjorde saft och senap. Jag har alltid varit nyfiken på att prova på olika saker så det var en utmaning att få prova på livsmedels tillverkning . Dom hade egen butik samt utskick till butiker. Jag han inte vara där så länge för än det var dags för några att ta semester så jag fick ha hela ansvaret för tillverkning och butik , lite nervöst var det fast det funkade efter en tid så blev det även turist information det var en spännande tid. Jag trivdes som fisken i vatten för jag fick ta ett så stort ansvar, att ha tillverkning och alla kunder det var roligt att ha kontakt med alla kunder . Jag och en tjej var ner till Stockholm på en mässa där vi hade med oss Peppar kakor & saft det varade i tre dagar det var jätte stort mässa . Stockholmarna var som galningar på seder pepparkakorna så det gick bra med försäljningen. När vi åkte hem så var det ganska halt och kallt, vi var och lastade våran släpvagn med det som var över och började vår resa hem när vi hade passerat Gävle så var det nära att vi skulle åka av vägen det var super halt och vi hade bara sommar däck på bilen och vi var trötta jag fick köra hela vägen från Stockholm för att hon inte hade erfarenhet av att köra med släpp, vi var hemma tidigt på morgonen. Jag jobbade där i ett år företaget började att gå dåligt efter ett försök att sälja senap till Finland . Det var ett känsligt företag vi var två anställda så det var inget föratag som hade någon stor buffert så jag fick sluta där och min kollega fick gå på halv tid så det var dags att söka nytt jobb igen.