Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

torsdag 23 december 2010

Vilse i djungeln.

En rik man bestämde sig för att åka till Afrika. Han tog med sig sin trogna hund som sällskap.
En dag i djungeln börjar hunden jaga fjärilar och innan han vet ordet av så har han sprungit vilse.
När han vandrar omkring lägger han märke till att en leopard snabbt närmar sig med den tydliga avsikten att äta lunch. Hunden tänker:
- Boyo, nu är jag verkligen illa ute.
Han lägger märke till några ben på marken bara någon meter bort, och börjar omedelbart tugga på dem med ryggen mot leoparden.
Just när leoparden ska hoppa på hunden så säger hunden:
- Det där var verkligen en delikat leopard. Jag undrar om det finns några fler häromkring?
När leoparden hör det blir han livrädd, avbryter attacken och smiter iväg in bakom träden.
- Vao, säger leoparden. Det var nära ögat. Det var nära att hunden fått mig.
En apa som sett det hela från ett närliggande träd, tänker att han kan använda den här kunskapen för egen vinning och byta det mot skydd av leoparden.
Så, han börjar följa efter leoparden. Men hunden såg honom springa efter leoparden och förstod att något var på gång.
Apan kommer snabbt ikapp leoparden, förklarar hur allt gick till och sluter ett avtal med leoparden som innebär att apan ska få skydd av leoparden.
Leoparden är ursinnig när han inser hur han blivit lurad och säger:
- Här, apa, hoppa upp på min rygg så ska du få se vad som kommer hända med den där fega kaninen.
Nu ser hunden att leoparden är på mot honom med apan på ryggen och tänker, "Vad ska jag göra nu då?".
Men istället för att springa så sätter hunden ned med ryggen mot sina angripare och låtsas att han inte hade sett dem.
Precis när de har kommit tillräckligt nära för att de skall höra honom, säger hunden:
- Vart är den där apan? Det går tydligen inte att lita på honom. Jag skickade iväg honom för en halvtimme sedan för att hämta ytterligare en leopard, men han har fortfarande inte kommit tillbaka.

Inga kommentarer: