Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

tisdag 30 mars 2010

Nordman - Ödet var min väg.

Chorizogryta med rotfrukter.

ca 30 min.
4-6 portioner
500 g chorizo eller annan kryddig korv
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
500 g blandade rotfrukter t ex morötter, palsternacka och rotselleri
1 msk smör eller margarin
5 dl vatten
1 köttbuljongtärning
1 tsk chilipulver
1 tsk paprikapulver gärna stark
0,5 dl chilisås
hackad persilja

Gör så här
Skär korven i knubbiga bitar. Stek ev korvbitarna i en stekpanna med lite smör eller margarin så att de får stekyta. Skala och hacka löken. Skala och skär rotfrukterna i bitar eller skivor. Smält smör eller margarin i en gryta och fräs lök och rotfrukter några minuter utan att de tar färg. Tillsätt vatten, buljongtärning, kryddor och chilisås. Koka upp och sjud under lock på svag värme tills rotfrukterna är mjuka, ca 15 min. Lägg i korven och låt allt koka upp. Smaka av och strö över hackad persilja.

Strömsbruk.

Strömsbruk är ett gammalt brukssamhälle beläget i östra delen av Harmånger socken, Nordanstigs kommun. Strömsbruk ligger vid Bottenhavskusten strax norr om Hudiksvall i nordöstra delen av Hälsingland i Gävleborgs län. Här ligger Harmångersåns södra mynning. I Strömsbruk anlades redan år 1672 ett järnbruk (se Ströms Bruks AB) av faktor Hans Behm vid Söderhamns Gevärsfaktori. Järnbruket lades ner 1889. Under åren 1889-1891 uppfördes istället på orten en sulfitfabrik (pappersbruk), som drevs fram till 1981 då den lades ned av den dåvarande ägaren AB Iggesunds Bruk. Idag driver skogsindustrikoncernen Holmen AB (f.d. MoDo) en fabrik i Strömsbruk för plastbeläggning av kartong.

måndag 29 mars 2010

Vietnam.

Vietnam, formellt Socialistiska republiken Vietnam, är en republik i Sydostasien som gränsar till Kina, Laos och Kambodja.


Västra delen av landet är bergigt och bebos till stor del av minoritetsgrupper medan de kustnära områdena är flacka och består till stor del av uppodlad mark som brukas av etniska vietnameser.

Landet är en diktatur och bara kommunistpartiet är tillåtet och press- och yttrandefriheten är begränsad.

Landet har under en stor del av 1900-talet utkämpat krig vilket ledde till ekonomisk tillbakagång och isolering. Landet har varit ett av världens fattigaste och under många år ett viktigt biståndsland för Sverige. Efter att landet öppnat upp sig mot omvärlden så har turismen ökat och många utländska företag etablerat sig. Landet har över 84 miljoner invånare. Huvudstad är Hanoi som ligger i norra delen av landet medan största staden är Ho Chi Minh-staden i söder. Vietnam koloniserades tillsammans med resten av Franska Indokina av Frankrike på 1800-talet. Denna koloni ockuperades av Japan under andra världskriget.

Vid slutet av andra världskriget kollapsade den japanska lydregimen under Annams kejsare Bao Dai och Vietminh, ett parti bestående av kommunister såväl som nationalister, bildade en regering i Hanoi under ledning av kommunistledaren Ho Chi Minh.

Ett avtal undertecknades av Vietminh och fransmännen men Indokinakriget bröt snart ut beroende på en tvist om huruvida Cochinkina, sydligaste delen av Vietnam, skulle ingå i den fria stat som Vietminh skulle få bilda inom ramen för en indokinesisk federation, tillhörig det franska samväldet.

Kriget kom att fortgå till 1954, när fransmännen drog sig ur Vietnam efter att ha förlorat slaget vid Dien Bien Phu. Vid krigsstilleståndet drogs en demarkationslinje längs 17:e breddgraden, med kommunisterna i kontroll i norr och den annamesiske kejsaren Bao Dai, som återinsatts 1949 av fransmännen som landets marionetthärskare, i söder. Nordvietnam stod under ledning av Ho Chi Minh och i Sydvietnam blev Ngo Dinh Diem president år 1955. I enlighet med fredsavtalet skulle allmänna val hållas i hela landet men dessa genomfördes aldrig då man i Sydvietnam fruktade att kommunisterna skulle vinna.

USA kom att involvera sig mer och mer i Vietnam för att motverka ett kommunistiskt maktövertagande av hela landet. Vietnamkriget (1959–1975) var en väpnad konflikt mellan på ena sidan FNL och Nordvietnam på andra sidan Sydvietnam samt USA som slutade med nordvietnamesisk seger och landets återförening under kommunistiskt styre. 1979 invaderade Vietnam grannlandet Kambodja och störtade Pol Pot, för att istället insätta en vietnamesisk lydregim. På grund av detta uppstod en konflikt mellan Vietnam och Kina, som stödde Pol Pot. Ett gränskrig utkämpades samma år mellan Kina och Vietnam, där vietnameserna var starkare trots Kinas numerära överlägsenhet.

Den kommunistiska regeringen är alltjämt kvar vid makten, men har efter kinesiskt mönster gjort liberaliseringar inom ekonomin. Detta, samt det faktum att det amerikanska handelsembargot upphörde 1994, har gjort den vietnamesiska ekonomin starkare.

Noorden, Zuid-Holland.

Södra Holland är Provins i västra Nederländerna till Nordsjön. Kapitalet är Haag.
Zuid-Holland är ett av de tätast befolkade och mest industrialiserade regioner i världen. Länet åtgärder 3.403 km ² och dess befolkning är 3.502.595 (November 30, 2009), att den mest folkrika provinsen Ontario i Nederländerna.
Angränsande län är Zeeland i söder Norra Brabant i sydost och Gelderland och Utrecht i öster. Den norra gränsen är provinsen Norra Holland Ontario som 1840 en provins Holland bildas. I västra provins som gränsar till Nordsjön. Zuid-Holland täcker den södra delen av fd kommun, län och tidigare landskapet Holland. Detta var år 1840 delad i norra Holland och Zuid-Holland. Under årens lopp södra städer i Holland Oudewater (1970), Woerden (1989) och Vianen (2002) i provinsen Utrecht bifogad. De tätbefolkade områdena kring Leiden, Den Haag, Rotterdam och Dordrecht. I Bollenstreek omkring Alphen aan den Rijn och Gouda, Zoetermeer och söder om Westland Zuid-Holland är delvis urbaniserad. I den östra delen är till stor del på landsbygden Groene Hart områden med stora pooler i nordost (Braassemermeer, Kagerplassen, Nieuwkoopse kissa, Reeuwijkse kissa). Längre söderut är två polder områden som avgränsas av stora floder. Mellan Hollandse IJssel, Lek och provinsen Utrecht är Krimpenerwaard. Mellan Lek, Merwede och norr ligger Alblasserwaard. Unika natur dynerna, sträcker sig längs hela Kust och utvidga Hollandse Biesbosch den Ön Dordrecht. Noordwijk aan Zee och Scheveningen i Haag är den största spa.

Münster. (Tyskland)

Münster är en stad i den tyska delstaten Nordrhein-Westfalen.


Staden är huvudstad i regionen med samma namn, Regierungsbezirk Münster.

Det råder medeltidskänsla över stadskärnan och alla nya byggnader har anpassats till den gamla arkitekturen.

År 2004 fick Münster utmärkelsen LivCom Award som världens bästa stad att bo i för kategorin städer med 250 000 till 750 000 invånare. Ett pris som den svenska staden Malmö också har vunnit (i en annan kategori).

Staden med omnejd kallas i folkmun för Münsterland. Staden är också en stor cykelstad.
Münster blev officiellt storstad år 1915. Staden har lite mer än 270 000 invånare och cirka 48 500 studenter.

Därmed är Münster den näst största studentstaden i Tyskland efter München. Staden är en viktig länk för administrationen i Nordrhein-Westfalen. I staden återfinns konstitiutonsdomstolen och överdomstolen, vilket lever kvar sedan tiden då staden var huvudstad i Westfalen. Staden grundades år 793 och var betydelsefull inom Hansan under medeltiden.

År 1534 tog Anabaptister kontrollen över staden under ledning av Jan van Leiden. När staden återtogs 1535 avrättades upprorsledarna brutalt, och kropparna visades i burar upphängda i tornet på St. Lambertikyrkan. Dessa burar hänger där än.

I stadens rådhus slöts den westfaliska freden 1648, vilken avslutade det trettioåriga kriget. Vid samma tid nådde kampen för att staden skulle bli oavhängig sin höjdpunkt. Det kulminerade i ett försök att göra Münster till fri riksstad. Det ledde dock till konflikt mellan borgerskapet och de kyrkliga furstarna och resulterade i öppen konfrontation med furstbiskop Bernhard von Galen, som 1661 höll staden belägrad i åtta månader.

1780 grundades stadens universitet (Westfälische Wilhelms-Universität).
Efter den siste furstbiskopens död 1801, besattes staden ett år senare av den preussiske generalen Gebhard Leberecht von Blücher. Preussens överhöghet legitimerades först 1803, innan Napoleon intog och besatte staden 1806. Först 1813 fördrevs fransmännen från staden av preussiska och ryska trupper.

Efter Europas nyordning genom Wienkongressen 1815 tillhörde Münster officiellt Preussen och var provinshuvudstad i den nygrundade provinsen Westfalen.
Under andra världskriget skadades bebyggelsen svårt, men byggdes upp igen till sitt ursprungliga utseende. Münster var den preussiska provinsen Westfalens residensstad till 1949, när Preussen upplöstes.

Amman. (Jordanien)

Amman (arabiska: عمان, ʿAmmān) är huvudstaden i Jordanien med omkring 1,6 miljoner invånare (år 2000).


Staden, som ligger på ruinerna av det antika Filadelfia, blev landets huvudstad år 1921. På platsen för dagens Amman fanns det bibliska Rabbath Ammon som kom att blomstra under romerskt styre under namnet Filadelfia.

Under denna tid uppfördes flera byggnadsverk, bland annat en teater. Denna uppfördes mellan åren 169 och 177 e.Kr. på en naturlig sluttning och kunde ta uppemot 6 000 besökare. Genom att diverse restaurationsarbeten genomförts har man än idag möjlighet att använda teatern till diverse kulturella evenemang. Man har även restaurerat ett romerskt odeum som byggdes under 100-talet e.Kr. och som idag hyser konserter och andra evenemang. Lämningar från tiden under romerskt styre kan även hittas på den kulle i staden vilken befästs av romarna och där det tidigare legat ett akropolis.

Här uppfördes även ett Herkules-tempel tillängat Markus Aurelius under 100-talet e.Kr. som till viss del återstår idag. Senare kom här att byggas en kyrka på 500-talet och under islamskt styre skulle även ett guvernörsresidens och ett administrativt centrum byggas som även det kan återses idag. På senare tid har även de stora moskéerna Abu Darwish och Malik Abdallah byggts, den sistnämnda så sent som på 90-talet.

Trollbäcken.

Trollbäcken är ett område i Tyresö kommun, Stockholms län. Det ingår i sin helhet i tätorten Stockholm.
Trollbäcken ligger i nordvästra delen av kommunen längs väg 260 och innefattar även Persudde och Fornudden längs Drevvikens stränder. I områdets centrum, vid Alléplan, finns några flerfamiljshus och servicebutiker, i övrigt mest småhusbebyggelse. Även cirka hundra fritidshus finns i området. I Trollbäcken finns även skolor och förskolor. Planområdet Trollbäcken har 11 793 invånare (2002).
Ett tidigare namn på Trollbäcken var Kumla. Namnbyte skedde 1947, för att undgå förväxling med Kumla i Närke. Kumla gård, i dag Kumla herrgård, är stamfastighet för stora delar av västra Tyresö, inom Trollbäcken (Hanviken, Persudde, Fornudden, Sofieberg och Skälsätra).

söndag 28 mars 2010

Ullånger.

Ullånger / Sundbron är en tätort, tillika kyrkort, i Ullångers församling i Kramfors kommun. Orten genomkorsas av E4 och ligger vid den inre delen av Ullångersfjärden. Ullånger har även namnet Sundbron, särskilt i äldre uppteckningar och på äldre kartor. I slutet av 1800-talet blev Sundbron centralort för de tre socknarna Ullånger,Vibyggerå och Nordingrå. Här utvecklades köpenskap och hantverk. Bagare och slaktare öppnade butiker.
Bebyggelsen i Sundbron har inte utvecklats ur någon äldre by utan namnet kommer från den bebyggelse som funnits runt bron över Inviksån. Denna bro kallades Sundbron efter Inviksån, som i äldre tid kallades Sundet.
I dag har namnet Sundbron gett vika till förmån för Ullånger, det namn som byn numera är mest känd för.

Romania / Rumänien.

Rumänien är en republik i Östeuropa. Landet gränsar i norr mot Ukraina, i öster till Moldavien och Svarta havet, i söder till Bulgarien, längs med floden Donau, och i väster mot Ungern och Serbien. Rumänien är med sina drygt 21,0 miljoner invånare det folkrikaste landet på Balkan (Turkiet frånräknat).
Rumäniens moderna historia har präglas av det kommunistiska styret sedan 1947. År 1989 störtades kommunistregimen i en revolution och Rumänien blev en demokratisk republik. Rumänien är medlem av Europeiska unionen sedan 2007 och militäralliansen NATO sedan 2004. I territoriet av nuvarande Rumänien bodde många folk genom tiderna. Mellan åren 106 och 271 var en stor del av området en del av romarriket, under namnet Dacia. Efter detta blev landet hem för diverse folkvandringstammar.
Under medeltiden bildades två rumänska stater: Moldova och Valakiet medan det mesta av Transsylvanien var ungersk sedan 900-talet (och ända till 1919). Från 1500-talet var större delen av det som idag är Rumänien avhängigt Osmanska riket.
Först 1829 fick Moldova och Valakiet autonomi inom det Osmanska riket och förenades till Romania, Rumänien 1862. Landet fick sin självständighet 1878.
Trots ett misslyckat inhopp i första världskriget befann sig landet på de segrarnas sida efter kriget och fick ett enormt byte av det uppstyckade ungerska kungariket i form av ett utökat Transsylvanien.
Efter andra världskriget blev Rumänien 1947 en del av östblocket som en kommunistisk enpartistat. 1965 kom Nicolae Ceauşescu till makten och distanserade officiellt Rumänien från den sovjetiska maktsfären med en egen utrikespolitik. Han påbörjade ett samarbete med Renault för personbilar under namnet Dacia och även passagerarflygplanstillverkning på licens av BAC 1-11. 1967 var Rumänien den första staten i östblocket, efter Sovjetunionen, som återupptog diplomatiska relationer med Västtyskland (se Hallstein-doktrinen).
Rumänien blev inget undantag för östblockets sönderfall i slutet av 1980-talet. Den totalitära diktaturen föll under Rumänska revolutionen 1989. Efter en hastig rättegång avrättades Ceauşescu och hans hustru Elena Ceauşescu på juldagen samma år. Nationella befrielsefrontens ledare, Ion Iliescu, blev den förste demokratiskt valde presidenten.
De problem som skapats av den gamla regimen visade sig vara svårlösta. De närmaste åren blev oroliga med flera våldsamma uppror och en svår ekonomisk kris. Efter en process som inleddes med ansökan om associationsavtal November 1992 blev Rumänien medlem i EU den 1 januari 2007 tillsammans med Bulgarien. Detta betydde mycket för rumänsk historia.

Het kycklingfilé med gul bulgur.

4 portioner
1 dl ajvar relish
1 citron, pressad saft och rivet skal
2 vitlöksklyftor, finhackade
1 kruka koriander, finhackad
2 krm salt
2 krm svartpeppar
4 kycklingfiléer
1 msk olja
Bulgur:
3 dl bulgur
2 krm gurkmeja
½ kruka persilja, hackad

Ugnstemperatur
200º


Gör så här
Blanda ajvar relish, citronskal och citronsaft, vitlök, koriander, salt och peppar. Lägg kycklingfiléerna i en smord form och täck med ajvarblandningen. Stek i ugn tills kycklingen är genomstekt, 15-20 minuter.
Koka bulgurn efter anvisning på paketet och tillsätt eventuellt gurkmeja i kokvattnet. Häll av vattnet och blanda med persilja. Servera med till exempel Zucchini i het chililag.

Åryd.

Åryd är beläget nära kusten, i trakter som har varit bebodda i årtusenden.


Orten har tack vare sin närhet till havet, järnvägen och kustvägen ett centralt läge.
När kyrkan byggdes 1873 växte också olika verksamheter fram som gav liv och rörelse åt bygden.

En kvarn och en såg startades vid Årydsån. Skola, speceriaffärer och bageri tillkom efterhand.

En järnvägshållplats etablerades, stationen placerades i Märserum, några kilometer österut.

I dess närhet upprättades Åryds sparbank som fortfarande är verksam. Båtsmansstugan
Gammal båtsmansstuga från 1700-talet. I början av 1980 flyttades stugan och rustades upp. Finns nu att beskåda på Åryds hembygdsgård.

Djurtorps by
Är en radby från början av 1800-talet. Byn ger en god uppfattning om hur byarna såg ut första hälften av 1800-talet. Från början fanns här sju gårdar, idag återstår fyra. Åryds hembygdsgård Ligger i Törneryd, vid den så kallade kulturvägen mellan Märserum och Halahult. Hembygdsgården är inrymd i det som förr i tiden var Törneryds gamla skola. Här hittar man en skolsal intakt med skolbänkar, böcker och planscher för undervisning ifrån början av 1900-talet. En trappa upp finns skomakerimuseum och två lärarbostäder, också dessa ifrån seklets början. Här kan man även beskåda inredning från Åryds gamla sparbank. Visningar av museet och hembygdsgården sker enligt överrenskommelse.

Eriksbergs viltsafari:
Under sommartid kan man besöka Eriksberg och åka på viltsafari antingen i egen bil eller en guidad tur. På det tio kvadratkilometer stora naturområdet strövar dov- och kronvilt, vildsvin, visent och älg omkring helt fritt. Dessutom kan man få se en skymt av havs- eller kungsörn.

IdrottsplatsHette från början Hulténs mosse på grund av att planen ofta var vattensjuk. Märserums IF har sin verksamhet här.
BadplatsUte vid Köpegårda finns badmöjligheter och en brygga.
FiskeGuövik och skärgården.
BouleVid Åryds hembygdsgård ligger fyra stycken boulebanor.

Dublin / Ohio. (USA)

Dublin är en stad i Franklin, Delawareo ch Unionen countyn i Amerikansk delstat av Ohio. Befolkningen var 31.392 vid 2000 års folkräkning. År 2008 uppskattades befolkningen vara 38.536 Och Dublin fortsätter att vara en av de snabbast växande förorter Columbus. Ungefär 57.000 människor bor i Dublin skoldistrikt. Varje år i slutet av maj eller början av juni, är värd för staden Memorial Tournament, Ett stopp på golf är PGA. Därmed ett stort antal golf entusiaster väljer att göra Dublin deras hem. Det finns också tre andra golfbanor i Dublin. The Riviera Golf Club är hem till den amerikanska italienska Golf Association. Tartan Fields Golf Club, som värd för LPGA är Wendy's Championship for Children från 1999 till 2006, är också i Dublin. Dublin har också en offentlig golfbana som finansieras av staden.
Andra årliga evenemang inkluderar 4 juli musik händelse, en St Patrick's Day parad, och Dublin Irish Festival. Även om dess tidigaste bosättningarna går tillbaka till 1802, den by som kom att bli känd som Dublin inte börjat ta form förrän ankomst Sells familjen Huntingdon, Pennsylvania. Bröderna Peter och Benjamin Sells köpte 400 tunnland (1,6 km ²) av mark på västra stranden av Scioto River som en gåva till sin bror John. År 1808 väckte John säljer sin familj till regionen, och 1810 hade han börjat undersökning lott om de nya byn med sin partner, en irländsk gentleman vid namn John Shields. Enligt historiker, är Shields ansvarig för namngivning av staden efter sin födelseplats Dublin, Irland.
"Om jag har den ära som tilldelats mig att namnge din by med ljusstyrkan på morgonen, och strålande av solen på kullar och dalar som omger denna vackra dal, skulle det glädja mig mycket att namnge din nya stad efter min födelseplats, Dublin, Irland. "
År 1970 var Dublin ännu en liten stad med bara 681 invånare. Men byggandet av Interstate 270 underlättas en befolkning uppsving i spetsen genom förvärv av stora huvudkontor såsom Ashland Inc och Wendy's International. Dessutom har tillväxten i Muirfield Village Golf Club och dess bostads underavdelning lockade ett stort antal rika medborgare till den snabbt växande förort. Dublin var officiellt deklarerat en stad 1987, efter att nå en befolkning på 5000 invånare.
Som en del av denna boom Dublin expanderat kraftigt sitt område, annektera delar av båda Washington Township och Perry Township.

Äktenskapsbyrån.



En dam kommer in till äktenskapsbyrån och säger:

- Jag vill ha en man som inte dricker, inte röker och inte springer efter andra kvinnor.

Mannen bakom bordet letar länge i datorn och säger slutligen:

- Tyvärr, någon som passar in på den beskrivningen har vi inte i vårt arkiv. Men jag vet att det finns en sådan man i stadsparken.

- Jaså, säger kvinnan intresserad. Jobbar han där?

-Nä, han står staty.....

Strångsjö.

Strångsjö är en tätort i Katrineholms kommun, 11 kilometer söder om Katrineholm längs riksväg 55.
När järnvägen mellan Katrineholm och Norrköping stod klar 1866 fick Strångsjö en järnvägsstation. Under de första decennierna skickades via järnväg främst virke från skogarna i Kolmården. I början av 1900-talet fick Strångsjö även ett par företag: en smedja öppnades 1900, Strångsjö Ångsåg och Raffelstoppfabriken 1901, senare också en torvströfabrik. I själva Strångsjö fanns livsmedelsaffär, ett café och en matservering samt olika hantverkare. Efterhand kom de olika företagen att läggas ned. Poststationen lades ned i april 1968 och i maj 1968 upphörde persontrafiken på järnvägen. 2007 var den största arbetsplatsen skolan, i övrigt sker arbetspendling till Katrineholm.

Siljansnäs.

Siljansnäs är en tätort i Siljansnäs församling i Leksands kommun, Dalarnas län. Siljansnäs tätort ligger på en större halvö väster om Österviken av Siljan och cirka 10 km väster om Leksand. Tätorten består av byarna Backbyn, Västra björken, Östra björken, Näsbyggebyn och Hallen. Den ligger på Björkbergets sydsluttning på ett näs i Siljan. Siljansnäs är ett högt beläget reservat med en enorm vy och med en mycket frodig växtlighet. Här finns många naturtyper representerade, allt från tallskog till tät lövskog, myrar och våtmarker. Djurlivet är rikt. Man kan få se älg, rådjur, hare, kungsörn, duvhök, sparvhök, m.m. I reservatet finns ett naturum med utställning över Dalarnas djur, natur och kultur. Från det går en strövstig med ett antal intressanta stationer. Här finns även en restaurang, en stugby och en kolarkoja. Mer information om Dalarnas naturum finns på www.dalarna.se/naturum.

Sopot. (Polen)

Sopot är en ort som ligger mellan Gdańsk och Gdynia i norra Polen med cirka 40 000 invånare. Den snabba tillväxten i städerna Gdańsk, Gdynia och Sopot har gjort att städerna i stort sett växt ihop till en enda storstad som brukar kallas Trestaden (Trójmiasto) med ca 1 miljon invånare. Sopot är mest känt som kurort och för sitt intensiva uteliv. Här finns även många populära och välbesökta badstränder. Orten har en årligen återkommande sångfestival och är Polens sommarhuvudstad. Mellan 1978 och 1983 var staden huvudort för Intervision Song Contest; samtliga finaler genomfördes vid stadens opera.

Sopot är en klassisk kurort som utvecklats till ett bad- och nöjesparadis mitt på Polens Riviera. Njut av ett myllrande folkliv och en skönt avslappnad stämning på caféer, dansställen och pubar längs gågatan Monte Cassino. Lägg dessutom till en lång vit sandstrand och ett paradis för alla som vill sola, bada surfa eller bara koppla av. Polens östersjökust liknar vår svenska sydostkust fast med mycket längre sandstränder. Nöjeslivet är något i särklass! Året om vimlar det av partysugna människor på väg till barer och dansställen. Passa även på att besöka grannstäderna Gdańsk och Gdynia. Vill du se mer av Polen tar du bilen eller tåget vidare ut i landet.

Honkajoki. (Finlands)

Honkajoki är en kommun i landskapet Satakunda i Västra Finlands län. Honkajoki har omkring 2 020 invånare och en yta på 333,4 km².
Honkajoki är enspråkigt finskt. Honkajoen Satakunta ligger i kommunens norra gräns. Honkajoen mielenpainuvinta är naturligt vacker duk karga skogar, orörda och varierande landskap av myrar, genomkorsat av trög floder. Norra Satakunta slag pitkospuuvaelluksilla bäst bekant med naturen. Barrträd huminassa bråttom och glömma känslan slappnar av. Pine River har varit bebott sedan stenåldern. Snar lösning styrks av malning stenåldern Luoman bostad. Stenåldern återstår av tabernaklet från perioden 7000 - 4200 f.Kr. dvs. Suomusjärven kultur period. Honkajoen nuvarande befolkningen härstammar från en pionjär för den första ankomst i slutet av 1600-talet. Pine River för första gången används i namnen Hongo, Hongojoki och Hongajoki. Ordet bör betyda Honko namnet på en tallskog huggen ruuhta eller flodbåtar.

Lauhala hutVälkommen till norra Satakunta levde under antiken! Luoma-mill stenåldern separation är åter byggas museets ritningar. Norden kan hittas på resterna av de äldsta tabernaklet Jyllin leirikeskuksen närhet.Honkajoen kyrkanHonkajoen tasavartinen korskyrkan byggdes under åren 1804 till 1810. Idylliska gul-målade träkyrkan ligger i centrum av Honkajoen.Honkajoen MuseumEn liten och idyllisk talonpoikaismuseo är öppen för sommaren på söndagar i juni till augusti och marknaden på lördagen i juli.Naturliga egenskaperPine River är typisk för små sjöar, har Finland Honkajoki vähäjärvisin kommun. Sjöar blygsam balansera fantastiska landskap av floden: Floden och Karvian Kodesjoki. Karvianjoki område Honkajoen fall är det en av södra Finlands viktigaste flodpärlmusslan populationer. Arten är extremt sällsynt och är skyddat i hela landet.
Älvdalar med undantag av marken är ganska steril sand och grus tyg. Honkajoen skogar typiska arterna är ljung och lavar varvut. Tallskogar av regionens dominerande arter. Djurlivet är rikligt och rik på arter, såsom mård och flygekorren frodas Honkajoen skogar.
Honkajoen djurlivet stämpel som indikerar den breda vildmark och myrar i Natura. Våtmarker, är landskapet stora och robusta, fåglar har en stark stämpel av den nordliga arter. River ligger i furu myrar Huidankeitaan protektorat, som växer alla typiska suokasvilajit.

Stocka.

Stocka är en tätort i Harmångers socken, Nordanstigs kommun, Gävleborgs län.
Stocka ligger 26 kilometer norr om Hudiksvall, alldeles vid Bottenhavet. Här finns en gästhamn med fyra meters djup. I anslutning till hamnen ligger anrika restaurangen Måsen. Orten har växt upp kring Stocka sågverk som grundades 1856 och ingick i Ströms Bruks AB. Sågverket lades ned 1995 av den dåvarande ägaren MoDo.
Ön Rönnskär förbinds med en bro till Stocka tätort och är ett gammalt men ännu levande fiskeläge med tät bebyggelse. En enkelriktad väg, 700 meter lång, löper runt den kuperade ön.
Sedan 1999 hålls Stocka filmfestival i ortens Folkets hus, som sedan 1920-talet inrymt en biograf. Stocka Folkets hus genomgick 2006 en renovering och rymmer nu 200 personer och har funktion som bingohall, konerens- och festlokal.

Skärhamn.

Skärhamn är en tätort på västra delen av Tjörn i Bohuslän och centralort i Tjörns kommun i Västra Götalands län. Orten blev framför allt känd som Sveriges största hemmahamn för mindre tonnage. Numera kanske mest känd för Nordiska akvarellmuseet och Rederi AB Transatlantic (före detta B&N). De första bosättarna slog sig ned vid stranden av gårdarnas Tubberöd och Nötsäter utmarker som senare blev Skärhamn. Namnet förekommer första gången i en avkortningslängd för Orust och Tjörn år 1732. Här ligger även gårdarna Kroksdal, Toftenäs och Nordevik som tillsammans med Tubberöd och Nötsäter är de största bostadsområdena på orten. Jämte rederinäringen var fisk- och sillberedning tidigare stora näringar och betydande för ortens utveckling. Orten har ett stort mått av social service, med bibliotek. Många butiker finns också på orten, de allra flesta har öppet året runt. Här finns matvaruaffär, båttillbehörsaffärer, klädbutiker, elektronikbutik, fisk och skaldjursaffär mm. Efter långdragna förhandlingar med kommunledningen lyckades också Systembolaget etablera sig i Skärhamn 2007. Tjörns räddningstjänst har sin huvudbrandstation i Skärhamn. Kustbevakningen har också en bas på orten, två båtar är placerade där det är:KBV 303, övervakningsfartyg och KBV 044, miljöskyddsfartyg. Polis finns ej i Skärhamn eller på Tjörn, närmaste polisstation ligger placerad i Stenungsund.

Hjälteby.


Hjälteby är en ort i Tjörns kommun, Västra Götalands län, Bohuslän
Centralorten för Hjälteby är Skärhamn. 1864 blev Vallas första fasta skolbyggnad klar. På 1890-talet hade en ensam lärare drygt 90 elever, varför s.k. varannandagsläsning tillämpades.
Hjälteby skola upphörde höstterminen 2005.

Rosmarinkryddad lammlägg.

Tid: 4 tim
Ingredienser
Antal portioner 4
1,5 kilo Lammlägg
Rosmarin (torkad)
Salt & peppar
2,0 msk Smör till stekning
1,0 styck Morot
1,0 stjälk Stjälkselleri
0,5 styck Gul lök
2,0 dl Portvin
5,0 dl Vatten
Tillbehör:
200,0 gram Brysselkål
1,0 styck Mango
1,0 styck Rödlök
0,5 styck Citron
1,5 msk Olivolja
0,8 kilo Potatis

Sås:
2,0 dl Vispgrädde
0,5 dl Steksky
1,0 msk Mintgelé
Matlagningsmjöl

Tillagning
Sätt ugnen på 130°C.
Klappa in rikligt med salt, peppar och rosmarin på köttet. Skär morot, selleri och lök i mindre bitar.
Hetta upp matfett i stekgryta eller panna och bryn köttet runt om. Lägg åt sidan.
Stek grönsakerna några minuter.
Lägg tillbaka steken i grytan (eller i folie, se kommentar).Tillsätt portvin och vatten. Sätt in grytan med lock i ugn i 3-4 timmar, till innertemperatur 65°C.
Skala och koka potatis. Ansa brysselkål.
Ta ut köttet och låt det vila. Sila av steksky. Värm upp grädde i kastrull och smaksätt med steksky och gelé. Tillsätt lite matlagningsmjöl för tjockare sås. Låt småkoka några minuter.
Koka brysselkål 10 minuter. Skär ner mango i mindre bitar. Skala och finhacka rödlök. Blanda mango och lök med brysselkål i en bunke. Tillsätt olivolja, citronjuice och salt.

Enkhuizen. (Nederländerna)

Enkhuizen (Frisiska: Inghúze) är en kommun och en stad i Nederländerna,I provinsen Norra Holland och regionen West-Friesland.
Enkhuizen var en av de hamn-städerna i VOC. Precis Hoorn och Amsterdam, Varifrån handel med utlandet med Ostindien genomfördes. Det fick stadsrättigheter under 1355. I mitten-17th century, var Enkhuizen på höjden av sin makt och var en av de viktigaste hamnstäderna i Nederländerna. På grund av olika anledningar, bland annat slammar av hamnarna förlorade Enkhuizen sin ståndpunkt till Amsterdam.
Idag fortsätter Enkhuizen den maritima traditioner och har en av de största småbåtshamnar i Nederländerna. Det är också platsen för Zuiderzeemuseum, Ett friluftsmuseum som speglar livet i byarna runt Zuiderzee genom historien. De flesta av byggnaderna i museet kommer från andra platser i Nederländerna, såsom Purmerend och Amsterdam.
Industriellt, är Enkhuizen hem till ett antal företag produktion av utsäde, samt en plast fabriken. Turismen är en av de viktigaste företagen som stora delar av innerstaden är fortfarande intakt. Detta inkluderar två magnifika 15: e talet kyrkor, i stort sett intakt 17th century stadens murar, grindar och torn (det Drommedaris, se bild) och 17th century stadshuset.

lördag 27 mars 2010

Croydon. (London)

Croydon är ett viktigt kommersiellt centrum i södra London och huvudsakliga lösning av Croydon. Det är 9,5 miles (15.3 km) söder om Charing Cross, Och är en av de största storstadsområdena identifierats i London Plan. Det ligger på den naturliga transportkorridor mellan London och Englands södra kust, strax norr om en lucka i North Downs.
Historiskt en del av Surrey. Vid tiden för Normandiska erövringen av England Croydon hade en kyrka, en kvarn och omkring 365 invånare (som noterats i Domedagsboken av 1086). Croydon utökades under Medeltiden som köping och ett centrum för kol produktion, garvning och bryggerier. Den Surrey Iron Railway från Croydon till Wandsworth öppnades 1803 och var världens första hästdragna järnvägen, som senare utvecklats till ett viktigt transportmedel - underlätta Croydon tillväxt som en pendlare town för City of London och därefter.
I början 20th Century Croydon var en viktig industri-område, känt för metallbearbetning, biltillverkning och dess flygplats. I mitten av 20th Century dessa sektorer ersattes med detaljhandel och tjänsteekonomin, Som kan uppkomma till följd av en omfattande sanering av kontorsfastigheter och Whitgift köpcentrum. Croydon var inkorporerades med London 1965. Vägtrafiken är nu avledas från en stor del gågator centrum, men dess centralstationen, East Croydon, Är fortfarande en viktig knutpunkt i det nationella järnvägs transportsystemet. Staden förväntas ha sin stadsplanering förändrats som en del av Croydon Vision 2020. En teori är att namnet Croydon härstammar ursprungligen från Anglo-Saxon croh, Som betyder "krokus"Och denu "valley", Vilket tyder på att, liksom Saffron Walden in Essex, Det var ett centrum för insamling av saffran.
Enligt John Corbett Anderson, "Det tidigaste omnämnandet av Croydon är i det gemensamma vilja Beorhtric och Aelfswth, daterad omkring år 962. I det anglosaxiska dokument namnet stavas (här använder han originalspråket) Crogdaene. Crog var, och fortfarande är, den nordiska eller danskt ord för krokiga, som uttrycks i de anglosaxiska av Crumb, ett helt annat ord. från danska kom vår skurk och krokig. Termen korrekt beskriver den plats, det är en krokig eller slingrande dal, med hänvisning till dalen som körs i en sned och slingrande kurs från Godstone till Croydon. " Anderson avslog en fordran, som ursprungligen åberopats av Andrew Coltee Ducarel att namnet kom från de gamla franska för "Chalk Hill", av samma skäl att namnet var i bruk åtminstone ett århundrade före den franska språket skulle ha varit allmänt använt, efter den normandiska invasionen.

Nedansjö.

Nedansjö, tätort i östligaste delen av Stöde församling i Sundsvalls kommun.
Nedansjö ligger i Ljungans dalgång, cirka 25 kilometer väster om Sundsvall. Den cirka 2 mil långa Stödesjön avslutas i Nedansjö och övergår återigen till älv. Europaväg 14 passerar orten.

Nedansjö by var fordom fäbodställe men är nu en av de större byarna i Stöde församling. Under 1600-1700-talet kallades byn för Nänsjö. På 1800-talet när det blev ordnad postgång så var det en ort i Ångermanland som hade samma namn. Det blev förväxlingar med post, därför ändrades namnet till Nedansjö.
Bygden har säkert anor långt tidigare, troligtvis före digerdödens härjningar. För mycket länge sedan fanns här en träkyrka, Kapellbacken är namnet på platsen. Några hundra meter längre västerut låg prästgården. Platsen där kallas än idag för prästhus eller prästbordet. Vänder man blicken mot öster ser man Borgberget, öster därom ligger Skansberget. Av namnet framgår att ett fästningsverk i form av en skans var uppförd där. Rester av ringmuren har funnits men det mesta är bortfört numera. Några föremål som värja t ex har hittats där.
Det har berättats att en man vid namn Erik Svensson-Trana var född i Nedansjö. Han blev knekt 1642 och tjänte sig upp från menig till löjtnant år 1648. Trana dog 1671, hans värja finns bevarad i Stöde kyrka.År 1693 föddes i Nedansjö Anders Nensén. Han blev student 1714, magister i Uppsala 1720, lektor i Härnösand 1732 och kyrkoherde i Sunne 1736. Prost över södra kontraktet i Jämtland blev han 1743. År 1765 avled Nensén på grund av en febersjukdom. Det berättas att han hade 14 barn. Många i släkten Nensén blev ”lärde män”. Någon ättling med namnet Nensén fanns kvar i Nedansjö så länge som i slutet av 1800-talet.
Nedansjö har varit delat i två skifteslag – Sör-Nedansjö och Norr-Nedansjö.Sörnedansjö skifteslag bestod vid början av 1700-talet endast av tre stamfastigheter, vars åkermark låg på båda sidor om älven och den huvudsakliga skogsmarken söder om älven. Skogsmarken var då samfälld. År 1758 upprättades karta över Nedansjö skogsmark och samtidigt skedde ett laga skifte då alla som hade del i skogen blev tilldelade skog i förhållande till skattetal.
Sör-Nedansjö hade sina fäbodar söder om älven. Skifteslaget gränsar i söder och öster till Tuna sockengräns. Norr-Nedansjö hade sina fäbodar i Nedansjö-bodarna, vilket framgår av namnet. Norr-Nedansjö skifteslag bestod av fyra stamfastigheter som i norr gränsar till Lillström och Stormyra, i väster till Bergdalen och i öster till Tuna och Selångers sockengräns.
Under 1800-talets senare del förvärvade Skönviks AB nästan all mark i Hemgraven förutom en torplägenhet. År 1872 köpte samma bolag en hemmansdel i Nedansjö by. För att bli ägare till all mark i Hemgraven bytte bolaget åt sig nämnda torplägenhet för motsvarande mark i byn och uppförde därstädes nödiga byggnader åt torparen.
År 1873 började man anlägga ett järnbruk nere vid älven i Hemgraven. Järnbruket blev aldrig färdigt utan lades ner efter det att det kostat en rätt stor summa pengar. I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet anlades ett träsliperi i Hemgraven. Samtidigt uppfördes också arbetarbostäder, varav 4 hus fortfarande finns kvar. Träsliperiet lades efter en tid ned och i dess byggnad inrymdes en impregneringsverkstad för kraftledningsstolpar. Nedansjö kraftverk blev också byggt vid samma tid som sliperiet. Kraftverksdriften pågick till den 5 december 1949 då strömmen bröts. Kraftverket sprängdes och all övrig bebyggelse i nedre delen av Hemgraven utplånades. Såväl träsliperi med hög fabriksskorsten, konsumaffär och ett antal arbetarbostäder var rivna och bortförda. Byggnationen av Skallböle kraftverk, några kilometer nedströms Ljungan, hade pågått några år och var nu färdigt att tagas i bruk och älven dämdes upp över området.
Skönviks AB bedrev en rätt betydande jordbruksdrift under många år. Jordbruket var även utarrenderat en tid. Nu är all jordbruksmark i Hemgraven bevuxen med skog igen, SCA har fröplantage av tall förlagd där.
Om vi nu förflyttar oss till den övre delen av Nedansjö, som torde höra till den äldre bebyggelsen, kan nämnas att under 1800-talet fanns det en diversehandel i byn. Under några år mellan 1920- och 1950-talet fanns det sammanlagt sex affärer, mer eller mindre välsorterade, inom ett område av byn, Kvarnsveden och Hemgraven. Här kan nämnas att under 1800-talet och tidigare hade människorna på landsbygden en helt annan livsföring än vi har i nutid. Det var ej brukligt att gå på affären och handla då något fattades – kontanta pengar var det ofta smått om -. Bytesaffärer förekom mycket ofta. Kött och fläsk producerades i gårdarna. Nästan i alla hem fanns över sommaren en gris som slaktades på hösten. De konserveringsmetoder som då användes var saltning, torkning och rökning. Lika var förhållandet med fisk som skulle förvaras en längre tid. Matvarorna förvarades i ett härbre som var fristående och mestadels byggt av timmer. På många ställen finns härbrena kvar och i gott skick bevarade. Ofta var de delade i två avdelningar därför att den äldre generationen, som varit ägare av gården tidigare, vid överlåtelsen föreskrivit undantagsförmån i form av produkter från jordbruket och även rättighet att nyttja nödiga utrymmen i byggnader och källare. Undantagsförmåner eller ”födoråd” som det allmänt kallades, blev många gånger rätt så betungande för de yngre som tog över.
Vid köp eller överlåtelse av en fastighet till ny ägare upprättades i regel ett särskilt ”födorådskontrakt” i vilket var uppräknat:Fri bostadFri ved för uppvärmning av bostadenEtt antal liter nysilad mjölk dagligenNykärnat smör två gånger i månadenKött och fläsk till viss kvantitet, en eller två gånger per årKorn, råg och potatis av årets skörd, antal tunnor enl överenskommelse.Skor, kläder och sängutrustning tillverkades för det mesta i hemmen. Kardor, spinnrock och vävstol var redskap som var i bruk och användes året om. Det var förr också vanligt att hantverkare såsom skräddare, skomakare med flera, gick gård från gård och utförde sina arbeten.
Före järnvägens tillkomst och även in på 1900-talets början, innan bilen blev allmänt färdmedel, färdades många handelsmän efter landsvägarna med häst. Det fanns bestämmelser att mellan städerna skulle på visst avstånd efter färdvägarna finnas värdshus eller gästgivargårdar. Deras uppgift var att tillhandahålla mat och dryck samt logi för övernattning. Hästskjuts skulle även stå till förfogande om så behövdes. Några av handelsmännen hade egen häst och vagn. För gästgivaren i Nedansjö var skjutshållet i öster till Vattjom och i väster till Stöde.
Järnvägsbyggandet hade kommit igång och pågått några år på linjen Sundsvall-Hemgraven. Den 14 juli 1874 var den klar för invigning. Ett år senare invigdes sträckan Hemgraven-Torpshammar och efter ytterligare tre år var järnvägen framme i Ånge. Om man en sommardag går en promenad efter järnvägen blir man förvånad, om man tänker sig in i, vilka enkla redskap arbetarna hade till sitt förfogande. Det är ett mycket gediget arbete dessa rallare har utfört. Jag tänker då närmast på den långa stödmur av tuktad sten som ligger nedanför Rockviksdalens banvaktstuga. Muren, som är över 100 år, ser ut att vara lika stabil som när den var nybyggd trots det stora jordtryck som ligger mot muren.
Före järnvägstiden var det ofta sjövägen man tog till för att färdas på. År 1865 bildade några intressenter Ljungans Ångbåtsbolag som köpte en järnångbåt om 15 hästkrafter. Båten kom sjöledes till Sundsvall. Efter att ha söndertagits i Sundsvall transporterades ångbåten på hästforor till Hemgraven där den åter hopsattes och blev sjösatt under namnet Ljungan. Ede kanal är en historia från forna tider, som hade samhörighet med ångbåtstrafiken på Ljungan innan järnvägen tog över, men det berör ej Nedansjö.
Vid mitten av 1800-talet började skogspatronerna som hade byggt sågverk vid kusten utanför Sundsvall, att visa sitt intresse för köp av sågtimmer. Flottning var ju ett bra alternativ. Här i Nedansjö fanns under den tiden en bonde och nämndeman, Jon Andersson, född år 1800. Han hade uppdrag av sågverksägarna Enhörning, Hedberg m fl att köpa sågtimmer och furubjälkar till åsatt pris, allt för deras räkning. Han stod också för flottningen en tid. Detta kan bekräftas med brev och skriftliga meddelanden som hittats när en äldre mangårdsbyggnad som Jon Andersson byggt år 1840, revs för att ersättas med en nybyggnad 1954.
Ljunga Älvs Flottningsförening bildades och tog hand om allt som hörde flottningen till. I Stödesjön fanns en ångbåt och en motorbåt avdelade för att dra timmerflottar nedför älven – en sjösträcka på omkring 1,5 mil. Ett stort timmermagasin låg inbommat vid Nedansjö där även tappningsstället låg. Här förekom även sortering av virke till massafabriken i Hemgraven då den var igång. Flottningen i Ljungan upphörde 1968. Några år senare revs stenkistor, dykdalber och allt som hörde till flottningen. Det som var brännbart eldades upp. En gammal tradition försvann därmed ur tiden och det blev ”fritt fram” på Stödesjön för motorbåtar och seglare. Samma år som flottningen upphörde övertog SJ virkestransporten och förde över den på järnväg.
Jag nämnde tidigare att det en tid fanns 6 affärer i Nedansjö. Men det fanns även mycket annat, som torde vara intressant att nämna. I början av 1900-talet och många år framåt fanns här G A Dahléns skomakeri och skoaffär, J G Öhléns herrskrädderi, Kristina Olssons hembageri mm. I Nedansjöbodarna fanns en mycket skicklig smed, som allmänt kallades Sme-Manne, hans rätta namn var Emanuel Andersson. Kaféidkare fanns en tid på flera olika platser. År 1932 startades av ett antal intressenter en snickerifabrik som tillverkade träleksaker, saker för hushållsändamål och även beställningsarbeten av varierande slag. Fabriken var igång i några år men det blev kärva tider och svårt för att få avsättning för produkterna. Rörelsen överläts till nya ägare som efter en tid flyttade till nybyggd lokal vid sågen i Stöde, sedermera Stöde snickerifabrik, som köptes av Mattsson & Jakobsén. I mitten av 1940-talet var det så dags igen. Två smålänningar, Bröderna Ekström, köpte en äldre byggnad som ändrades till snickerirörelse. Tillverkningen bestod av byggnadssnickerier, inredningssnickerier och träsnideri. Verksamheten pågick till sommaren 1957 då hela fastigheten brann ned till grunden.En verkstad under namnet Eriksson & söner, som sysslar med svetsning, järnsvarvning och utför konstruktionsarbeten av olika utförande, etablerade sig i Nedansjö för ett antal år sedan. Nu är det Rolf Eriksson, en av sönerna, som driver rörelsen. Nämnas kan också att i god anslutning till väg E75 i Nedansjö finns en servicebutik och ett intilliggande motell – Motell Isak – där mat och logi går att få. En motsvarighet till gästgivaregårdarna fordomsdags.
Föreningslivet i Nedansjö har under årens lopp varit skiftande. De första föreningarna som kom till var väl de religiösa samfunden och nykterhetsrörelserna IOGT och Blåbandisterna. Från början höll de sina möten i någon gård där utrymme fanns. Den nuvarande skolan i Nedansjö byggdes år 1904. När den blev färdig är det troligt att några möten kunde hållas där. Tidigare skedde skolundervisningen i någon bondgård. Jag vet med säkerhet att minst tre äldre gårdar under någon tid har fungerat som skollokaler. I Hemgraven, närmare bestämt på gränsen mellan Stöde och Tuna socknar, byggdes under anläggningstiden i Hemgraven ett föreningshus där IOGT hade sina sammankomster. Där förekom också dans och filmförevisningar regelbundet i många år. Som kuriositet kan nämnas att byggnadsplatsen tidigare varit avrättningsplats. Den sist avrättade före dödsstraffets avskaffande kallades Diger-Janke.
I byn fanns en Missionsförening och i Hemgraven en religiös förening som kallade sig Waldenströmare. Dessa två föreningar bildade år 1909 Nedansjö Missionshus Byggnadsförening. När den stora utflyttningen blev aktuell i Hemgraven övertogs Waldenströmarnas andelar i Byggnadsföreningen av Missionsföreningen. Den vackra byggnad som missionshuset utgör byggdes av byggmästare Lövqvist i Nedansjö, samme man som fem år tidigare hade byggt skolan. De båda byggnaderna har under år som gått underhållits och är än idag av mycket god standard. Nedansjö Missionsförening har under en lång följd av år varit mycket aktiv, hållit gudstjänster, symöten och söndagsskola, men även verksamhet för ungdomsgrupper och gåvoauktioner. Trots att vi kommit i en tid då intressena blivit så splittrade har sammanhållningen från alla läger varit mycket god när det gällt att värna om Missionshuset och dess bevarande.
Utmed Lillån som utmynnar i Ljungan vid Hemgraven fanns på 1700-talet ett antal små skvaltkvarnar där jordbrukarna malde korn och råg till hushållens behov. Utvecklingen gick framåt och omkring 1800-talet byggdes en större kvarn vid ån. Jag skulle tro att namnet Kvarnsveden, som platsen kallas, har uppkommit efter kvarnarna vid ån. Den nya kvarnen var två och en halv våning hög byggd av timmer. Kvarnägaren – mjölnaren som han kallades – utförde legomalning åt jordbrukarna i omkringliggande byar. Mjölnaren fick ofta i stället för pengar som ersättning ”tulla”, som innebar att en viss kvantitet av säden togs som betalning. Kvarnarna kallades ofta för tullkvarnar. Kvarnen finns ännu kvar vid ån men har ej varit i bruk på många år. När jordbrukarna i mitten av 1900-talet skaffade sig eldrivna kvarnar så att all malning och krossning av säd till djuren skedde hemma vid gårdarna, blev rörelsen olönsam och kvarndriften lades ned.
År 1917 byggde dåvarande kvarnägaren Olov Jonsson ”kvarn-Olle” en mindre kraftstation i nära anslutning till kvarnen. Det var kristid och mycket svårt att få tag på fotogen och olja. Man fick lysa sig med karbidlampor. Fastighetsägarna i byn blev erbjudna att få köpa elkraft av Jonsson. Det blev många sammanträden innan man nådde enighet för att bilda Nedansjö Elektriska Lyseförening. Den 10 november 1918 upprättades stadgar som antogs till efterlevnad av medlemmarna. Strömmen var likström som köptes till ett visst pris räknat per 16 ljus lampa. Stolpar och ledningar ägdes och underhölls av föreningen. Med åren blev behovet och kraven allt större och vattentillgången i ån tidvis otillräcklig. År 1927 övertog Skönviks Kraftverk kraftleveransen till Lyseföreningen. Alla abbonenter måste då byta ut motorer, hushållsmaskiner och lyselampor för att övergå till växelström.
Det största klippet som gjorts i Nedansjö var nog när Nedansjö Jordbrukskassa startades. En man vid namn Gustav Johansson från Viskan hade fått till uppdrag att åka omkring och bilda jordbrukskassor i Medelpad.På våren 1925 kom han med tåget, steg av vid Nedansjö by och gick från gård till gård och talade i varma ordalag om fördelarna att gå med i jordbrukskasserörelsen. Hans propaganda föll i god jord och gubbarna samlades till möte den 19 december 1925. En teckningslista för bildandet av jordbrukskassan fanns tillgänglig. 41 namn var redan anmälda. Verksamhetsområdet omfattade Nedansjö, Stormyra, Lillström och Specksjön i Stöde socken. Även Huljen i Selångers socken och västra delen av Hällsjö i Tuna socken kom med.År 1926 började verksamheten. Styrelsen bestod av herrar A E Söderberg, C A Berggren, P J Hällström, G A Andersson och Helmer Bergström. Suppleanter blev J O Nordell och Johan Magnusson. Kamrer för kassan blev Helmer Bergström som uppehöll tjänsten till och med år 1962 då nya krafter inom släkten tog vid. De första åren var kassan inhyrd hos Helmer Bergström men 1933 byggdes Bystugan där också Jordbrukskassan fick hyra lokal i många år. Vid första verksamhetsårets slut var det 77 st medlemmar. Inlåningen var då 1.400 kr och utlåningen 6.250 kr. Efter 10 år – år 1936 – hade kassan 321 medlemmar och en inlåning av 70.000 kr. Utlåningen var då hela 270.000 kr.
År 1974 kom en lagbestämmelse att namnet på jordbrukskassorna skulle ändras till Föreningsbanken och då få befogenhet att verka i samma utsträckning som affärsbankerna. Kassorna hade ju tidigare inte rätt att ge lån till personer som ej hade sin verksamhet och sysselsättning i anslutning till jordbruket. Bankinspektionen var ytterst noggrann med att bevaka och plocka bort de lån som kassan inte hade rättighet till.Med åren blev lokalen på Bystugan för trång och med de bestämmelser som råder om sekretess för de uppdrag som förenas med en bankrörelse, måste något mer rum än banklokalen finnas att tillgå. Frågan blev aktuell om att bygga egna lokaler i samråd med Mellersta Norrlands Föreningsbank. Centralkassa byggdes år 1975. Banklokalen är av god standard med bankvalv och bankfack som kan hyras.Av de 41 st som år 1925 hade sina namn på teckningslistan är alla döda förutom f d affärsinnehavaren Albert Sundberg, nu över 90 år. Många personer har under årens lopp figurerat med sina namn i styrelse, revisionsberättelser och protokoll för att inte nämna växlar och andra lånehandlingar. Olof Bergström har med hjälp av sin maka Vivan Bergström uppehållit kamrerstjänsten från år 1964 till 1980 då han avgick med pension. Vivan Bergström avgick med pension 1982. Från 1980 har tjänsten uppehållits av kamrer Lennart Broman.År 1982 års berättelse visar ett medlemsantal på 620 medlemmar. Inlåningen belöper sig till 18.521.843 kronor och utlåningen till 12.914.619 kronor.
Omkring år 1918 bildades en Bondeförbundsavdelning av några gubbar i byn. Några namn kan nämnas av de första medlemmarna. Helmer Bergström, Axel Mattsson, Niklas Widmark, Andreas Hermansson, Johan Rudberg, Johan Magnusson, Per Wänglund, Emanuel Söderberg m fl. Per Jonas Edberg i Borgsjö var med och bildade avdelningen.J G Söderholm, Bergsåker, medverkade ibland som talare vid sammankomster som hölls i någon gård där det fanns utrymme. Hur länge avdelningen hölls vid liv kommer jag ej ihåg. En downperiod förekom en tid tills flera av medlemmarna anslöt sig till Stödeavdelningen. Jag kommer särskilt ihåg att vi smågrabbar fick i uppdrag att sälja lösnummer av tidningen Medelpads Dagblad som då var nystartad bondetidning. Helmer Bergström medverkade som ortsskribent och bidrog med många mustiga insändare.
Nedansjö SLU-avdelning bildades 1932 på initiativ av A R Sörlander, Fränsta. Ett 30-tal ungdomar anslöt sig till föreningen som var mycket aktiv en följd av år. Albert Johansson var den förste ordföranden i avdelningen och det var i hans hem vi under den första tiden fick hålla våra möten och samkväm. Det förekom en fin gemenskap bland ungdomarna. Det spelades teater, sketcher, sång och musik samt mycket annan underhållning. Även en sånggrupp under ledning av Leon Sehlin var verksam. År 1939 ombildades avdelningen och fick namnet Lo-Nedansjö SLU-avdelning. Många nya medlemmar kom med i stället för de som utgått eller övergått till Bondeförbundet.
År 1933 var det dags igen att starta förening nämligen Nedansjö RLF-avdelning. Ombudsman Nils Vedin var närvarande och höll ett anförande vid starten. Avdelningen hade från början ett 50-tal medlemmar. Under de följande åren skedde en rätt så stor utflyttning från orten och medlemsantalet minskade. Avdelningens verksamhet låg nere en tid men 1937 ombildades avdelningen med 20 medlemmar. Verksamheten fortsatte fram till år 1978. Årsmötet beslutade då att avdelningen skulle uppgå i Stöde övre RLF-avdelning. De båda föreningarna enades om att namnet efter sammanslagningen skulle vara Stöde RLF-avdelning.
År 1938 kom några på idén att bilda Hästförsäkringsförening. Orsaken var att alla som hade sina hästar försäkrade i Skandinaviska Kreatursförsäkringsbolaget fick betala en onormalt hög försäkringspremie. Orsaken var att en blodsjukdom – vattusot – en slags epidemisk åkomma som främst drabbade hästar hade spridit sig till Stöde. Föreningen hade sitt första konstituerande möte den 11 december 1938. Ett 40-tal hästar kom att bli försäkrade då, men redan efter några år var hela 82 hästar försäkrade. Arbetshästarna har nu nästan försvunnit i de här trakterna, varför det numera endast är ett mindre antal som är försäkrade i föreningen. Det finns gott om travhästar i byarna men de representerar så höga bruksvärden att en liten förening med så små resurser inte klarar av uppgiften. Risken blir alltför stor.
En bastuförening fanns också en tid i Nedansjö. Bastubadandet pågick ganska flitigt några år med deltidsanställd badmästare. Skolbad förekom varje vecka. Men med tiden började allt flera modernisera sina bostäder och ordna för bad i hemmen och därmed blev lönsamheten dålig. Bastun såldes och ombyggdes till bostadshus.
Lokalbehovet blev större ju mer föreningar som tillkom. Intressen fanns på flera håll att få till stånd en samlingslokal. Helmer Bergström ställde upp och erbjöd tomtmark. En kommité valdes som fick i uppdrag att upprätta listor för andelsteckning samt inkomma med byggnadsförslag och anskaffa ritningar. Bygget utlystes på entreprenad och en byggmästare N A Westin från Viskan kom med lägsta anbudet på kr 15.475 kronor för huset exkl grund. Jonas Larsson i Nedansjö inkom med lägsta anbud för gjutning av grunden för 1.990 kr, ett anbud som antogs. Sedan tillkom en del ändringsarbeten, beroende på vissa säkerhetsbestämmelser som råder för offentliga lokaler. Kostnaden för hela bygget av Bystugan rörde sig omkring 21.000 kr. Bygget var färdigt hösten 1933. Under tiden som bygget pågick kom Nedansjö Koperativa Handelsförening med en begäran att få lösa andelar och hyra en affärslokal i huset. Indelningen av huskroppen blev från i markplanet kafélokaler, konsumaffär och jordbrukskassans banklokal. I övre planet stor samlingslkokal med scen samt två mindre rum. Några år senare köpte konsumföreningen huset och gjorde om kafélokalerna till lagerutrymmen. De byggde även till utrymmen i källarplanet.
Nedansjö Konsum, som efter en tid uppgick i Matfors konsum, fortsatte med affären till den 30 september 1978. Nedansjöbornas önskemål var att få behålla affären men förbundsstyrelsen var negativt inställd och ville inte lyssna på detta argument. För att taga död och göra det omöjligt för någon privat person att fortsätta med affärsverksamhet revs all inredning ned och alla inventarier fördes bort. Ett år senare köpte Nedansjö idrottsklubb Bystugan. Klubben rustade upp affärslokalen och hyr nu ut de gamla affärslokalerna till nya affärsidkare. Idrottsklubben som också äger Vårbackens festplats och danspaviljong, har i många år nedlagt ett otroligt arbete till gagn för ungdomarna i Nedansjö. Det allra mesta har åstadkommits på frivillighetens väg. Nedansjö ligger vid Stödesjöns nedre ände där sjön övergår i älven. Byn är långsträckt och inrymmer både äldre jordbruksbebyggelse och nyare villabebyggelse. Det bor drygt 500 människor i Nedansjö. Ett flertal järnåldersgravar finns i anslutning till bebyggelsen.
I Nedansjö finns låg- och mellanstadieskola, förskola, bank, livsmedelsbutik, motell, bensinstation och EFS-kapell.
Byn Nedansjö upptogs i 1535 års skattelängd. Vid skattläggningen 1571 beskattades fyra gårdar i byn.
Ortnamnet Nedansjö betyder ”byn vid nedre ändan av sjön” (dvs Stödesjön). Troligen har namnet givits av vägfarande som här gick i båtarna och rodde upp mot Stöde (som betyder båtställe).
SKANSBERGETPå berget finns en av Medelpads sex fornborgar, en s k ”tillflyktsborg” som gav skydd för befolkningen under orostider. Tydliga murar finns bevarade. Fornborgen härstammar troligen från järnåldern. Via en stig kan man ta sig upp och få en bra överblick över Ljungan nedströms.
BORGBERGETNedansjö IK har byggt tre hoppbackar på Borgbergets norra sida. Runt berget går ett elljusspår som även byggts av Nedansjö IK.