Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

måndag 9 januari 2012

More og Romsdal. (Norge)

Møre og Romsdal ( hjälp · info ) är ett län i den nordligaste delen av västra Norge . Det gränsar till länen Sør-Trøndelag , Oppland och Sogn og Fjordane .



Länsstyrelsen ligger i Molde , medan Ålesund är den största staden.

Namnet Møre og Romsdal skapades 1936. Den första delen refererar till distrikten Nordmøre och Sunnmøre , och det sista elementet avser Romsdal . Fram till 1919 var länet kallades "Romsdal amt ", och från 1919 till 1935" Mer fylke ".


För betydelser av namnen ser stiftet av Møre och Romsdal .

Geografi:
Traditionellt har länet delats in i tre distrikt. Från norr till söder, dessa är Nordmøre , Romsdal och Sunnmøre . Även om distrikten inte har separata regeringar och trots moderna väg-, sjö-och flygförbindelserna i hela länet, de tre distrikten fortfarande har sin egen identitet på många sätt.



Historiskt sett har förbindelserna varit starkare mellan Nordmøre och Sør-Trøndelag i norr, Romsdal och Oppland i öster, och Sunnmøre och Sogn og Fjordane i söder, än internt. Skillnader i dialekterna mellan de tre stadsdelarna bära tydliga bevis på detta. På grund av geografiska särdrag, har länet många befolkade öar och genomkorsas av flera djupa fjordar. På grund av sin svåra terräng, har Møre og Romsdal varit mycket beroende av båttrafik, och dess huvudsakliga bilfärja företag, MRF , har funnits sedan 1921.

Settlements:
Møre og Romsdal har sex bosättningar med stadsrättigheter. De största tre var städer innan 1993 då kommunerna fick ge stadsrättigheter vilket ledde till en ökning av antalet städer. Länet innehåller flera andra tätorter (enligt statistik Norge ) utan stadsrättigheter, varje kommun förutom Halsa och Smøla innehåller minst ett. Från och med 1 januari 2009 bodde 166.374 personer (66,8 procent av befolkningen) i en stadsbebyggelse.


Befolkningstätheten är som störst nära kusten, med alla länets städer ligger på saltvatten.
Den största staden i länet är Ålesund , med en befolkning på 42.317 i kommunen och 46.471 i tätorten som det är tillsammans med delar av Sula .

Upplagd av Bengt kl. måndag, januari 09, 2012

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)