Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

onsdag 8 december 2010

Guayaquil. (Ecuador)

Guayaquil , officiellt Santiago de Guayaquil , är den största och den mest folkrika staden i Ecuador , med ett storstadsområde som överstiger 3.300 tusen i slutet av 2009, samt att landets viktigaste hamn. Staden är huvudstad i den ecuadorianska provinsen Guayas och säte för den namne kantonen .

Guayaquil ligger på västra stranden av floden Guayas , som rinner ut i Stilla havet vid bukten Guayaquil . Grund av sitt läge, staden är centrum för Ecuadors affärer och tillverkningsindustri.

Guayaquil grundades den 25 juli, 1538 med namnet Muy Noble y Muy Leal Ciudad de Santiago de Guayaquil (ädlaste och mest lojala staden S: t Jakob av Guayaquil) av spanska Conquistador Francisco de Orellana . Redan innan det grundades av den spanska, redan fanns det som en hemby.

År 1600 Guayaquil hade en befolkning på cirka 2.000 personer, som 1700 hade staden en befolkning på över 10.000.

År 1687, var Guayaquil attackerades och plundrades av engelska och franska pirater under ledning av George d'Hout (engelska) och Picard och Groniet (fransmän). Av de mer än 260 pirater, dog 35 och 46 skadades, 75 försvarare av staden dog och mer än 100 skadades. Piraterna tog lokala kvinnor som konkubiner . Quito betalade lösen efterfrågas av pirater med villkoret att de släpper gisslan och inte bränna Guayaquil.

År 1709, den engelska kaptenerna Woodes Rogers , Etienne Courtney , och William Dampier med 110 andra pirater, plundrade längs Guayaquil och krävde lösen, men de plötsligt avvikit utan att samla in lösen efter en epidemi av gula febern bröt ut.

Den 9 oktober 1820, nästan utan blodsutgjutelse, en grupp av civila, med stöd av soldater från "Granaderos de Reserva", en bataljon inkvarteras i Guayaquil, överväldigad ett motstånd de rojalistiska vakter och arresterade de spanska myndigheterna. Guayaquil förklarade sig självständigt från Spanien, blir Provincia Libre de Guayaquil , och José Joaquín de Olmedo hette jefe Civil (Civil Chief) av Guayaquil. Detta skulle visa sig vara en viktig seger för ecuadorianska frihetskriget .

Den 26 juli 1822, José de San Martín och Simón Bolívar höll en berömd konferens i Guayaquil att planera för oberoende spanska Sydamerika.

1829, staden var invaderat av den peruanska armén, som ockuperade det i sju månader.

År 1860, staden var platsen för slaget vid Guayaquil , den sista i en serie av militära konflikter mellan krafter den provisoriska regeringen, som leds av Gabriel García Moreno och General Juan José Flores , och krafterna i Högsta chefen för Guayas , General Guillermo Franco, vars regering erkändes som innehar suveränitet över den ecuadorianska territorium av Perus president Ramón Castilla .

Stora delar av staden förstördes av en omfattande brand 1896.

Den 8 juli 1898 i Guayaquil City Hall "Muy Ilustre Municipalidad de Guayaquil" officiellt erkänd hymnen skriven av José Joaquín de Olmedo 1821, med musik komponerad av Ana Villamil Ycaza 1895, som "Himno al 9 de Octubre" Cancion al Nueve de Octubre , mest känd nu som "Himno en Guayaquil" (Guayaquil Anthem).

Inga kommentarer: