Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

måndag 10 januari 2011

Todi. (Italien)

Todi är en stad och kommun i provinsen Perugia i regionen Umbrien i Italien. Todi har 17 016 invånare (2007). Todi gränsar till kommunerna Acquasparta, Avigliano Umbro, Baschi, Collazzone, Fratta Todina, Gualdo Cattaneo, Marsciano, Massa Martana, Monte Castello di Vibio, Montecchio , Orvieto, San Venanzo.
Todi är bland annat känt för kyrkan Santa Maria della Consolazione, som är belägen utanför stadens murar.

Enligt legenden, sägs ha spelats in runt 1330 f.Kr. av en mytologisk Quirinus colonus var Todi byggdes av Hercules , som här dödades Cacus , och gav staden namnet Eclis .
Historiska Todi grundades av de antika Kursiv folk Umbri , i den 8: e-7: e århundradet f.Kr., med namnet på Tutere ( Plinius , Naturalis Historia ). Namnet betyder "gräns", som staden ligger på gränsen med etruskiska besittningar. Det var förmodligen fortfarande under dennes inflytande när det erövrades av romarna i 217 BC . Enligt Silius Italicus hade en dubbel rad av väggar som slutade Hannibal själv efter sin seger i Trasimeno . I de flesta latinska texter, namn på staden tog form Tuder .


Kristendomen spred sig till Todi mycket tidigt, genom insatser av St Terentianus . Biskop St Fortunatus blev helgon i staden för sitt heroiska försvar av den under gotiska belägringen. I Lombard tider var Todi del av hertigdömet Spoleto .

Efter 12-talet staden började expandera igen: regeringen hölls först av konsuler, och sedan av Podestà och ett folk kapten, av vilka några uppnås bred berömmelse. I 1244 de nya kvarteren, boende främst de nya hantverkare klasser var inneslutna i en ny cirkel av väggar. År 1290 hade staden 40.000 invånare. Kommunala självständighet försvann i 1367 när staden var en bilaga till Kyrkostaten : den lokala överherravälde skiftat mellan olika familjer (det Tomacelli, den Malatesta, Braccio da Montone , Francesco Sforza , etc.). Även reduceras till hälften av den tidigare befolkningen levde Todi en kort period av prakt under biskop Angelo Cesi , som byggts om flera byggen eller lagt till nya, som Cesia Fountain som fortfarande bär hans namn.
Under juli 1849 Todi fick Giuseppe Garibaldi , som var på flykt efter det misslyckade demokratiska försöket i republiken Rom .


Todi är födelseplatsen för den franciskanska poeten Jacopone da Todi , som är begravd i en särskild krypta i kyrkan S. Fortunato.

Upplagd av Bengt kl. måndag, januari 10, 2011

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)