Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

måndag 5 september 2011

Äventyr i Söderhavet.

En lastångare sjönk, med man och allt, på väg över Söderhavet. De enda överlevande var tre svenska sjömän; Andersson, Pettersson och Lundström, som lyckades simma till en ö i närheten. Där började de oroa sig:


- Undrar om det bor folk här - och om de är farliga, tro...

De gick i alla fall för att utforska ön - och plötsligt hörde de röster ! Andersson, som hade bäst syn, gick för att spana - och återkom med följande rapport:

- Det är en stor by... full med infödingar... och alla går omkring spritt nakna! På torget sitter en gammal gubbe på en tron - det måste vara hövdingen!
- Hur ska vi få dem att förstå att vi är vänligt sinnade? undrade Pettersson.
- Vi klär av oss nakna, vi också! föreslog Lundström.

Sagt och gjort - men Andersson trodde att det behövdes mer:
- Vi går ut i djungeln, och plockar lite frukt, och så ger vi det till hövdingen!

De gjorde så - Andersson själv gick och plockade en massa dadlar. När han hade hela famnen full gick han in i byn, föll på knä framför hövdingen och la alla dadlarna vid hans fötter.

Då tog hövdingen och tryckte in alla dadlarna, den ena efter den andra, i stjärten på Andersson!

När det var klart, kom Pettersson, som hade plockat ett par klasar bananer - och hövdingen tryckte in alla bananerna i stjärten på honom med!

Då började Andersson gapskratta.
- Vad flinar du åt? undrade Pettersson surt.
- Jo, där borta kommer Lundström - och han har plockat kokosnötter!

Inga kommentarer: