Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

torsdag 1 september 2011

Bærums Verk. (Norge)

Bærums Verk är en by i Bærum i Akershus , Norge , med en befolkning på cirka 8000. Det ligger på båda sidor om älven Lomma .

Historia:

Järnmalm fanns i områden som nu kallas Kirkerud och Eineåsen i Bærum i 1603 och 1604, och i 1610 Christian IV beviljade Paul Smelter rätt att bygga, på egen bekostnad, ett gjuteri i området.


Den första gjuteriet byggdes nära den gård Wøyen vidare nedströms från dagens Bærums Verk, och sedan ytterligare en på Gommerud, närmare. I 1615 Smelter köpte flera gårdar i nuvarande platsen och befäste gjuteriet i ett centrum. Detta var ovanligt förfarande vid den tiden, men visade sig vara framgångsrik. Alla andra gjuterier i Oslo, Aker och Bærum stängdes som en följd, och Smelter uppnått en monopolliknande ställning i Oslo-området.

Kronan drev bruket fram till 1624 då Det Norske Jernkompani tog över och misskött till den grad att de foundy stängdes 1641, efter en översvämning hade skadat stora delar av anläggningen i 1638. Gabriel Marcelis (den äldre), ett holländskt handelsfartyg med nära band till den danska kronan, tog över verksamheten 1641 och investerade i en dubbel masugn som producerade naglar, delar järn, kulor och kanonkulor.

Den Krefting Familjen tog över verk år 1664 och bygger på Marcelis investeringar för att utöka kapaciteten på Bærums Verk. Speciellt under förvaltning av Anna Kreftings (född Vogt) från 1712 till 1766 växte den arbetar för att bli den största i sitt slag i Norge. Även efter en förödande brand år 1762, Anna byggde om hela anläggningen i två år. Efter Anna Krefting död 1766, sålde hennes familj arbetar för att ett investmentbolag.

I 1773, Conrad Clausen tog, då endast 18, över de verk och fortsatte Krefting ansträngningar att utvidga sin verksamhet. Han byggde masugnen så det kunde köras även när det var lågt vattenflöde i Lomma, byggt en skola på platsen, och inkluderade även fungerar på Fossum på Lysakerelven i verksamheten. Clausen dog 1785, endast 31 år gammal. Hans änka drev fungerar för ett par år, men sålde den till Peder Anker , ägaren av Bogstad .

Peder Anker ansluten Bærums Verk till sitt växande kommersiella nätverk, bland annat genom att bygga Ankerveien , ansluta Bærums Verk med Fossum (och därmed Bogstad]], Sognsvann , Maridalen och slutligen Hakadalen via Greveveien.

Efter Peder Anker dog 1824, Herman Wedel Jarlsberg tog över verken, vidarebefordra den till sin son Harald Wedel Jarlsberg 1840. Den Wedel Jarlsberg familj var bland de sista adel i Norge och var aktiva både i nationella och lokala politiken. Den 22 maj 1874, var masugnen stängdes och ersattes med en vanlig arbetar gjutjärn och verkstad.

År 1889 gick fungerar till Løvenskiold familjen genom arv, där den fortfarande till denna dag. Produktionen diversifierad till att omfatta ett brett utbud av produkter gjutjärn. Verken stängdes 1964, och under 1980-talet stora omgivande trakter utvecklades för bostadsändamål. År 1997 var den gamla fabriksområdet ombyggda som en detaljhandel kommersiellt centrum. Flera av byggnaderna är skyddade, bland annat Norges äldsta krog.

Upplagd av Bengt kl. torsdag, september 01, 2011

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)