Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

fredag 2 september 2011

Konstgjort kött är räddningen??

Köttproduktionen i världen står för en stor del av alla växthusgaser. Nu kan växthuseffekten stoppas med hjälp av odlat kött, hävdar Ludvig Lindström - en av Sveriges mest kända veganer.


Det konstgjorda köttet är perfekt: köttisar skulle kunna fortsätta att tugga likdelar, om än konstgjorda, samtidigt som växthusgaserna minimeras och djuren slipper lida. Det skriver Ludvig Lindström i dag.

Tjocka släkten är faktiskt värst. Och av någon underlig anledning brukar de också få rätt. Nu har det återigen inträffat. Jag, veganen och djurrättsaktivisten Ludvig Lindström kommer att börja äta kött igen, precis som de förutspådde för sisådär sju år sedan.

Då, när jag blev
vegan, trodde de att jag hade fått någon fix och galen idé som skulle gå över ganska kvickt.
Men jag hade svurit på att aldrig mer äta de där likdelarna. Snart engagerade jag mig i Djurens Rätt och blev en än mer övertygad vegan.
Nu gick det i och för sig inte lika snabbt som tjocka släkten förutspådde, men de hade i alla fall rätt i att jag återigen kommer att glufsa i mig entrecoter, köttfärsbiffar och kycklingfiléer.

Inte heller hade jag kunnat tro att det skulle vara ett gäng norska forskare som skulle få mig på andra tankar. Dessa forskare håller nämligen på att odla fram kött i laboratorium (!). Ja ni läste rätt, och nej, det är ingen dålig Norgehistoria. Slår projektet väl ut kan det bli en del av lösningen på det klimathot som står över oss.

Enligt en av de norska forskarna finns möjlighet att reducera köttindustrins del av växthusgaserna från de 18 procent som de står för i dag till ner mot 2 procent om den befintliga produktionen av djurkött kunde ersättas med samma mängd odlat kött.

Till och med NASA har engagerat sig i att försöka odla fram kött på konstgjord väg. Man är nämligen orolig för att alla de tungmetaller, gifter, tillväxthormoner och annat osmakligt som finns i dagens djurkött kan påverka astronauterna
negativt.

Tänk dig själv om en astronaut som lyckats ta sig hela vägen till Mars plötsligt drabbas av någon galen kosjuka och börjar löpa amok mot eventuella marsianer. De skulle kunna få uppfattningen om att vi människor är fientligt inställda till varelser som inte hör till arten homo sapiens. Nåja, bara astronauten inte nämner köttfabrikerna, minkfarmerna eller djurförsöksanläggningarna så är det säkert lugnt.

Åter till jorden nu. För drygt en vecka
sedan besökte jag den ännu så länge ganska okända köttodlingsanläggningen några mil söder om Oslo. Tro nu inte att stället badade i korvar och leverpastej. Man har fortfarande en del problem kvar att lösa.
Dels är den cellkultur man nu odlar muskelcellerna i väldigt dyr och dels har man ännu inte lyckats odla fram
köttet i flera cellager vilket är en förutsättning för att man ska kunna få till hela köttstycken.

Det man jobbar med för tillfället är därför att försöka få fram en billigare cellkultur och att skapa en modell för att få cellerna att växa tredimensionellt.

Charity International, organisationen jag är ordförande för, vill få politiker, miljörörelser och allmänhet att inse vilka enorma möjligheter som finns med detta projekt, framför allt vad gäller att reducera växthusgaserna i världen.
Ingen kan ha undgått klimatdebatten och det faktum att vi står inför den värsta klimatkatastrofen i mänsklighetens historia. Människan är för första gången på allvar utrotningshotad av naturens stora krafter.

Det har pratats och skrivits mycket om lågenergilampor och att man bör välja tåg i stället för bil, men i rapporten ”Livestocks long shadow” från FN:s jordbruksorgan (FAO) utnämns den globala djurhållningen till den största klimatboven. Uppfödningen av djur till livsmedel står för mest utsläpp av växthusgaser, till och med mer än vad hela transportsektorn bidrar med.

Att bli vegan för miljöns skull är därför helt förståeligt, liksom det är att bli
vegan för djurens skull.
Över 50 miljarder landlevande djur plågas och dödas varje år för att till slut hamna som mat på våra tallrikar. Räknar vi in fiskarna får vi lägga till ytterligare några nollor. Just därför vore det konstgjorda köttet perfekt: ni köttisar skulle kunna fortsätta att tugga likdelar, om än konstgjorda, samtidigt som er hälsa blir bättre, växthusgaserna minimeras och djuren slipper lida.
En storskalig produktion skulle dessutom kunna möjliggöra billigare livsmedel då det kräver enorma resurser
att framställa dagens djurkött.

Även för er som är kannibaler skulle köttodlingen kunna innebära fantastiska möjligheter då man på samma
sätt skulle kunna odla fram mänsklig muskelvävnad för konsumtion. I teorin skulle man faktiskt kunna plocka en stamcell från exempelvis George W Bush och utifrån den odla fram så kallat bushmeat (kött från vilda djur).
Hur som helst, min poäng är att man på ett etiskt sätt i princip skulle kunna få fram och frossa i vilken typ av kött som helst. Detta utan att få dåligt samvete för att exempelvis ha griljerat och gnagt i sig ett bit av George W Bushs innanlår.

Fördelarna med köttodling är alltså enorma. Men om detta drömscenario över huvudtaget ska bli möjligt krävs det mer resurser till köttodlingsforskningen och att det skapas en efterfrågan bland konsumenter. Då skulle man inom tio år kunna hitta labbkött i en vanlig Ica-butik och kanske bushmeat på den svarta marknaden. 2015 kan bli året då planeten blev räddad och jag återigen intagit förstaplatsen som släktens karnivor.


Inga kommentarer: