Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

måndag 3 januari 2011

Esbjerg. (Danmark)

Esbjerg är en stad i Danmark. Den ligger på Jyllands västkust vid Nordsjön och är Danmarks femte största stad.

Esbjerg grundlades efter Danmarks förlust i dansk-tyska kriget 1864 när den viktiga hamnstaden Altona (idag en del av Hamburg) gick förlorad. Den 24 april 1868 beslutade Folketinget att en ny hamn skulle anläggas i sydvästra Jylland. På grund av västjyllands flacka kust finns det få naturliga hamnar så enorma muddringsarbeten fick göras för att kunna bygga en hamn 1868-1874. Den 15 augusti 1874 öppnades hamnen officiellt. Samma år fick Esbjerg också järnvägsförbindelse med Fredericia och Kolding. Följande år fick Esbjerg telegraf. 1887 öppnades Vor Frelsers Kirke och 1899 fick Esbjerg stadsprivilegier.
Hamnen fick snabbt stor betydelse för exporten av jordbruksprodukter och nära staden placerades slakterier, mejerier och smörfabriker. Utbyggnaden av Esbjerg drog till sig massor av människor och staden kallades för Danmarks far west. 1890 hade staden 4 100 invånare, 1901 13 400 invånare. 1893 utbröt den första strejken när hamnarbetarna hos rederiet DFDS strejkade för rätten att organisera sig.
Staden blev snabbt ett fäste för den danska arbetarrörelsen och andra folkrörelser som frikyrkorörelsen p.g.a. sin snabba tillväxt och hamnens prägling på stadslivet. Både Socialdemokratiet och Danmarks Kommunistiske Parti hade stort väljarstöd i staden. Vid Folketingsvalet 1943 fick socialdemokraterna ungefär 60 % av rösterna i staden. Esbjergs borgmästare var socialdemokrat från 1905 till 1994.
När den danska oljeutvinningen inleddes efter 1972 blev Esbjerg ett transportcentrum för resor mellan de oljefälten och fastlandet.

Från Esbjerg går det färjor till Harwich, sommartid även färja till Newcastle. Mycket lastbilstrafik från Skandinavien till Storbritannien går den här vägen. Från hamnen kan man också ta färja till den närbelägna ön Fanø.
I Esbjerg börjar motorvägen E20, som fortsätter österut till Sverige som en oavbruten motorväg på Lilla Bältbron, Stora Bältbron och Öresundsbron.
Den 18 juli 1937 invigdes Esbjergs flygplats i Kjersing. Den 4 april 1971 öppnades en större flygplats i Korskroen. Det går inte längre några inrikesturer som sedan Stora Bältbron öppnades är hänvisade till närbelägna Billund, men det finns internationella avgångar till Stavanger, Aberdeen och London. Från flygplatsen finns också helikopteravgångar ut till de danska oljefälten i Nordsjön.
Dagliga järnvägsavgångar till och från staden finns mot Köpenhamn, Århus, Thisted och Tönder.

Upplagd av Bengt kl. måndag, januari 03, 2011

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)