Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

måndag 12 september 2011

Nossebro.

Nossebro är en tätort i Västergötland och centralort i Essunga kommun, Västra Götalands län.


Nossebro ligger ca 16 km väst-sydväst om Vara och ca 7 mil nordost om Göteborg. Som samhälle är Nossebro förhållandevis ungt. Så sent som i mitten av 1800-talet finns Nossebro på kartor bara utmärkt som bro över ån Nossan.

På den mark, där Nossebro ligger idag, hittar man istället Stallaholm eller Stora Stall. Det var namnet på ett säteri och en mindre by med anor från 1500-talet. Det som kom att få avgörande betydelse för Nossebro var Västgötabanan mellan Göteborg och Gårdsjö. Denna invigdes 1900.

Orten var då en liten by med omkring 150 invånare. Med järnvägen kom handlare och hus byggdes.

Företag startades, post och bank öppnade. Mer fart på utvecklingen blev det när Nossebro också fick järnvägsförbindelse med Trollhättan via Trollhättan-Nossebro Järnväg, vilket skedde 1916. Från Trollhättan kom Gustav Neck, som startade galvaniseringsfabriken Necks Verkstäder och som mest hade mellan 300 och 400 anställda. Necks var stora leverantörer av galvaniserade smidesprodukter till Vattenfall och Televerket. 1994 flyttades dock större delen av verksamheten i företaget till Polen.

Till de första årtiondena på 1900-talet hörde också Nossebro Mejeri, Nossebro Bryggeri, Centralföreningen och Sollebrunns Spannmålshandel. Av dessa finns endast det sistnämnda kvar nu under namnet Svenska Foder. År 1925 hade befolkningsantalet ökat till 475 personer.

Mellan 1918 och 1963 var Nossebro ett municipalsamhälle, vars fullmäktige kunde besluta om bebyggelse, gator, vatten och avlopp, belysning, brandväsende och egen beskattningsrätt. När kommunsammanslagningen ägde rum 1952 – 53 blev Nossebro den givna centralorten. Här bodde då omkring 1500 invånare. På 1960-talet beslutade statsmakterna att den nioåriga grundskolan skulle införas i landet, vilket medförde att en ny skola för elever i årskurs 7 – 9 uppfördes 1964 i Nossebro.

Dit kom så småningom även elever från närliggande Bjärke (Alingsås) kommun. Samtidigt drogs de gamla byskolorna in i de olika socknarna. Idag finns skolor i Bredöl, Jonslund och Nossebro, alla byggda i mitten av 1960-talet.

I dagens Nossebro bor knappt 2000 invånare. Här finns skolor, vårdcentral, bank, systembolag, bibliotek och kommunhus. Kyrkan i Nossebro är från 1927 och kom till genom insamlade medel av samhällets syförening. Intressanta sevärdheter är även världens största sax på Stureplan, noterad i Guinness Rekordbok samt på Gustavsplatsen industriminnet från Necks Verkstäder ”Hejaren”, som användes till smidesarbeten. Intill skolan finns konstnären Algot Galles konstverk, som heter ”Det är bättre med stimmet utanför”.

Det finns flera andra sevärda konstverk i samhället. Värt att nämnas är även ”Vattentrappa” vid Fontäntorget. Konstverket uppfördes 1975 på uppdrag av Lions Club. Konstnären heter Roland Andersson.
Ån Nossan rinner rätt igenom tätorten, vilket ger stora möjligheter till fiske i en av norra Europas artrikaste åar.

Sedan augusti 1903 har det även varit marknad i Nossebro, Nossebro Marknad, den sista onsdagen i varje månad, utom i december. Utbudet är stort, bland annat kläder, skor, blommor, godis och hemslöjd. Kvällen innan marknaden under månaderna maj, juni,juli och augusti arrangerar Nossebro Köpmannaförening en marknadsafton.

På torget (Stureplan) bredvid ICA-butiken står världens största fungerande sax (6,44 m lång och 280 kg tung) som användes till att inviga renoveringen av Storgatan i Nossebro den 27 maj 1994.

Nossebro har även gjort sig känd som retroorten i länet. Genom EU-medel (Leader Västra Skaraborg) och Västra Götalandsregionen samt Sparbanksstiftelsen har man fått resurser (2010-2012) för att utveckla och förstärka retrokänslan. Här finns åtskilliga miljöer, byggnader, arrangemang och aktiviteter från 1950 till 1970-talet.

Exempel på detta är retrolägenheten "Andra Våningen", Veteranmarknad, Power Meet och mycket annat. Se mer på Essunga kommun.

Upplagd av Bengt kl. måndag, september 12, 2011

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)