Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

tisdag 20 september 2011

Seglora.

Seglora är en ort i Borås kommun, ligger vid ån Viskan mellan Kinna och Viskafors, cirka 20 km sydväst om Borås vid en tidigare sträckning av Riksväg 41.


Seglora gamla träkyrka från 1729 ersattes 1903 av en större kyrka. Den gamla kyrkan såldes för 1 000 svenska kronor och flyttades 1916 till Skansen i Stockholm, 1918 öppnades den åter för allmänheten på sin nuvarande plats.

Den har där blivit en omtyckt så kallad bröllopskyrka.
Den 60 meter långa stenvalvsbron vid Segloraberg sägs tillhöra landets vackraste.
I Sälgered, 1,5 km nordost om kyrkan, ligger Viskadalens folkhögskola.

Seglora kyrka stod ursprungligen i Seglora utanför Borås men flyttades till Skansen. Kyrkan byggdes 1729. På 1780-talet försåg man kyrkan med ett kyrktorn och en sakristia. Altartavlan tillkom också 1780 och utfördes av "H. Fabriqueren" Åhwall i Borås sedan biskopen tidigare konstaterat "att Altare Taflan war nog gammal och af litet anseende". Takmålningarna med scener ur Jesu liv gjordes av Sven Wernberg 1734-1735.

När Arthur Hazelius byggde Skansen ville han även ha en kyrka. Det diskuterades om man skulle bygga en kopia av en existerande kyrka. I Seglora socken hade man 1903 tagit i bruk en ny stenkyrka vilket gjort den gamla träkyrkan överflödig. 1916 kom kyrkostämman överens med Nordiska museet att sälja träkyrkan och vid midsommartid satte arbetet igång med att flytta byggnaden. Man gjorde bland annat en arkeologisk utgrävning där man hittade rester av en nedbrunnen medeltida kyrka samt en mängd mynt från 1200-talet och senare.

Den 26 maj 1918 var flytten avklarad och kyrkan kunde invigas igen.
Kyrkan har blivit populär som bröllopskyrka och det första bröllopet ägde rum den 9 juni 1918. Bland kända personer som gift sig där kan nämnas Gunnar Hedlund. I kyrkan arrangeras också gudstjänster och konserter.

Kyrkorgeln kommer dock inte från Seglora utan flyttades till kyrkan 1962. Den kommer från kyrkan i Film socken i norra Uppland. Orgeln byggdes av Jonas Ekengren och stod klar 1778. Den användes i kyrkan fram till 1872 när den ersattes av en nyare orgel. Några år användes den i kyrkskolan. 1908 såldes den till Nordiska museet som lät montera upp den igen 1929.

1959 beslöt museet att flytta orgeln till Seglora kyrka för att ersätta den tidigare orgeln. I december 1962 stod orgeln på plats i kyrkan.

Upplagd av Bengt kl. tisdag, september 20, 2011

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)