Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

fredag 16 oktober 2009

Kvicksund.

Kvicksund är en kommun- och länsgränsöverskridande tätort i Eskilstuna och Västerås kommuner. Västerås och Eskilstuna ligger ungefär fyra mil från varandra. Ungefär mitt emellan dessa städer finns ett smalt, 50-100 meter, sund i Mälaren (avståndet till Eskilstuna är ca 1,6 mil och till Västerås 2,5 mil). Här har funnits färjeförbindelse sedan hundratals år och när järnvägen drogs fram på 1800-talet kompletterades den med en järnvägsbro.
I gamla tider kunde man lösa biljett antingen för att åka med båten eller gåbiljett. Med gåbiljett var man tvungen att gå på järnvägsrälsen för att ta sig över. På 1920-talet byggdes en svängbro, som dock år 1976 ersattes med Kvicksundsbron, som är en modern klaffbro. Denna ligger strax väster om den gamla bron.
Sundet delar samhället i två delar, norra delen som tillhör Västerås kommun i Västmanlands län och södra delen som tillhör Eskilstuna kommun i Södermanlands län. Mest känt är Kvicksund troligen, förutom bron, för det gamla värdshuset som låg precis vid bron, på norra sidan. I samband med att den nya bron byggdes flyttades även järnvägen och järnvägsbron västerut. Därigenom kunde riksväg 56 dras där järnvägen tidigare gått. Kvar av den gamla svängbron finns det södra brofästet och fundamentet i mitten där själva svängdelen var förankrad. Värdshuset revs i början av 1990-talet och ersattes av bostadsrättshus (BRF Stensjöpärlan).
Det fanns 2 badplatser på den norra delen av Kvicksund, Lilla och stora Sanda. När järnvägen drogs om försvann lilla sanda, kvar finns som det som kallades för Stora Sanda, denna badplats ligger ca 3 Km in på den norra delen av Kvicksund. Vispråmen Storken var ett känt uteställe i stockholm på 60-70 talet hon slutade sina dagar i Kvicksund. Hon låg under flera år vid kaj nedanför kvicksundsbron. Pråmen drogs upp vid tegelbruket med hjälp av bogserbil och eldades upp.

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag är född och uppvuxen i Kvicksund och kommer ihåg den gamla, gistna, knarrande och mycket smala bron över sundet. Ibland gick bron inte att stänga efter bro-öppning och då blev det långa köer, som gynnade glassförsäljningen i kiosekn på västmanlandsidan!