Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

onsdag 20 januari 2010

Yttermark. (Finland)

Yttermark by finns norr om centrum i Närpes stad. Den delas naturligt av Närpes å i Västra och Östra Yttermark. I den västra delen finns bygrupperna eller områdena som Knösen, Pellfolkbacken, Eide, Börknäset, Åsen, Kroksmossen, Tallmyran, Lappnäset och delar av Näveråsen. På den östra sidan finns namn som Granliden, Påttan, Orrgärdsåsen, Strandkärret, Uljensgränd, Svedjebäcken, Saxskogen, Risåsen, Ingelsgårdarna, Gärdsbacken, Vettmossen och Bengtsbacken. Närpes är en stolt gammal kulturbygd. De äldsta anteckningarna om Närpes storsocken är från år 1331. Staden formas av sin närhet till havet, natursköna byar och välskötta hus med trädgårdar och många växthusanläggningar. Havet har på många sätt präglat orten och dess invånare. På den 45 km långa kusten finns många havsvikar och öar med en sammanlagd strandlinje över 700 km och 2000 sommarstugor.I Närpes betecknas företagsamhet som en livsstil. Regionens välfärd har sin grund just i den utbredda företagsamheten och den höga arbetsmoralen. Det finns ett stort antal småföretagare inom olika branscher. Den mest betydande produktionen finns inom metall-, snickeri-, byggnads- och livsmedelssektorn. Det traditionella jordbruket är basnäring i området. Karosseriindustrin och växthusnäringen intar en ledande plats i Finland. Logistikbranschen har en betydande omfattning. Närpes är också känt för sin stora arbetskraftsinvandring. Idag finns ca 35 olika nationaliteter representerade i gatubilden. Vi är mycket stolta över att många av dem som flyttat till Närpes trivs bra och blir våra nya invånare.Växthusnäringen har anor från början av 1900-talet och idag finns här ca 300 växthusföretagare. Näringen är långt automatiserad med produktion året runt. Över 60 % av tomatproduktionen och 40 % av gurkproduktionen i Finland kommer från Närpesnejden. Sommarens höjdpunkt i Närpes är tomatkarnevalen som arrangeras varje år i början av juli. Evenemanget försiggår runt centrumgatan med världens längsta tomatbord som medelpunkt. Vik in till oss då och ta för Er av våra färska delikatesser!Närpes stad står för ett gott serviceutbud inom bildning och vård- och omsorg samt stöder fritidssektorn på olika sätt. På orten finns en livlig aktivitet inom kultur och idrott, som gör att närpesborna är aktiva under hela sin livstid. De sociala nätverken är starka. Närpes stad har visionen att i sin service tillåta egna val och större individualitet på ett ekologiskt och ekonomiskt hållbart sätt.
I Närpes kombineras vacker natur, god service och ett rikt näringsliv.

Inga kommentarer: