Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

tisdag 19 januari 2010

Frillesås.

Frillesås är en tätort i Kungsbacka kommun i Hallands län, belägen i den södra delen av kommunen.
Kattegatts vackra badvikar och klippor i Torstensvik och i Vallersvik har sedan länge gjort orten till ett uppskattat mål för semesterfirande stadsbor, boende i egna sommarhus, eller på Baptistsamfundets anläggning i Vallersvik med camping, pensionats- och konferensrörelse.
Förr fanns här fler pensionat och "badtåg" gick från Göteborg till den nu nedlagda Frillesås järnvägsstation vid Västkustbanan. Färdigställandet av dubbelspåret Varberg-Göteborg har 2006 gett förhoppningar om, att Frillesås station kommer att öppnas för pendeltågstrafik.
Bebyggelsen anpassas alltmer till året-runt-boende, men fortfarande ökar invånarantalet kraftigt under sommarmånaderna.
Enligt en källa är många lantbrukare, andra jobbar på pappersbruket som ligger i Väröbacka, en del jobbar på kärnkraftverket Ringhals och många försörjer som småföretagare eller jobbar inom den offentliga sektorn.
Frillesås församling tillhör Göteborgs stift. Församlingskyrkan, Frillesås kyrka, är belägen cirka 6 km från samhället, vid vägen mot Stuv och Idala. Mitt i samhället finns även Rya kyrka, byggd 1974. Frillesås kyrka har tidigare haft en mer central placering i socknen, se avsnittet 'Historia'.
En del av nuvarande nordvästra Frillesås hör egentligen till Landa församling.
Det finns även en frikyrkoförsamling i Frillesås, Vallersviks Ekumeniska Församling, vars kyrka kallas Vallersvikskyrkan och som också ingår i Vallersviks-anläggningen. "Kung Frille är begraven vid Valaberg, och det står en sten vid huvet och en vid fötterna. Han var sjökonung och hade varit uppe i Mark och rövat. Det var en visstump om honom, och i den sades det, att de var fyratusen, när de gick uppåt, men när de gick nedåt och hade kommit till Valaborg, var det bara fyrtiofem igen. Där stupade den siste. Hans knektar är begravda i de två högarna strax intill." (Från Carl-Martin Bergstrand, Hallandssägner, 1949, enligt "Roys kultursajt").
Det är oklart om ovan nämnde kung Frille, sjökonung Frille, eller den danska frälsesläkten Frille och har något att göra med ortnamnet Frillesås. Den danska kungalängden, som går tillbaka till 900-talet, upptar ingen sådan kung, så det rör sig troligtvis om en skröna.
Svenskt Ortnamnslexikon anger att namnet sannolikt innehåller mansnamnet Frithlef (och nämner ingen kung).
Ortnamnet uppges 1559 ha skrivits Fridlessos.
1882 omnämns Frillesås av C. M. Rosenberg som en "socken i Fjäre härad, Hallands län, kring Löftaån, gränsande i väster till Kattegatt, i öster till Stora Horredssjön, som är gräns mot Vestergötland." 1 357 inånare bor i socknen (uppgiften från 1880), där "dalen är odlad och bördig, men för övrigt är socknen mestadels kala berg af intill 510 fots höjd".
Utbyggnaden söderifrån av Västkustbanan pågick emellertid och 1888 invigdes sträckan Varberg-Göteborg. En station hade anlagts i socknen, nära landsvägen Varberg-Göteborg och här framväxte efterhand samhället Frillesås, som är ett utpräglat stationssamhälle.
Frillesås anges som egen kommun 1863-1951, del av Löftadalen 1952-1973 och tillhör Kungsbacka sedan 1974.

Inga kommentarer: