Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

söndag 23 januari 2011

Pila. (Filippinerna)


Pila är en 4: e klass kommun i provinsen av Laguna , Filippinerna . Enligt den senaste folkräkningen, den har en befolkning på 44.227 personer i 7.750 hushåll. Pila har en total yta på 31,2 km ².


Staden Pila är platsen för några välbevarade hus med anor från spanska perioden liksom den gamla Saint Anthony av Padua Parish Church, den första Antonine kyrka i Filippinerna.
Don Felizardo Rivera, som donerade sina landområden till kyrkan och kommunala myndigheterna, är en erkänd grundare av Pila. Han är förfader till framstående familjer i Pila tillnamnet Rivera, Relova, Agra och Alava.
Detta också fungerat som en plats för dokusåpor, The Amazing Race Asia 2 .

Pila och närliggande städer längs stranden av Laguna de Bay anses av arkeologer som en av de äldsta bosättningarna i Filippinerna. Den gemenskapen är en av tre sådana koncentrationer av befolkningen vet arkeologiskt att ha varit på plats innan år 1000. Arkeologer återfanns i Pinagbayanan Lergodstillverkning och artefakter som tyder på en betydande bosättning i området under yngre Tang-dynastin (900 e.Kr.). Arkeologer återkrävas också gamla häst ben som slutar i debatten om huruvida spanjorerna förde dem eller inte. Forskarna kunde avslöja Filippinernas äldsta krematorium i samma område. Det är värt att notera att de äldsta filippinska dokument, 900 AD Laguna Copperplate Inscription , som nämns Pila två gånger.

Franciskanerna kom år 1578 att evangelisera folket i Pila och kort därefter byggde en kyrka tillägnad St Anthony av Padua, den första Antonine hus för dyrkan i Filippinerna. På grund av den ädelhet och mildhet av karaktären av dess invånare, det spanska ledarskapet hedrade staden med en exceptionell titel La Noble Villa de Pila , en av fem villor namngavs av spanjorerna i den 16: e och 17th century i Filippinerna. Under denna period kungsgård av Pila innefattar Victoria, Laguna och Jala Jala-, Rizal .

Franciskanerna etablerade i Pila andra tryckpressen i Filippinerna och tryckta i 1613, Filippinerna "äldsta ordboken och den första boken ut med lösa typer , den Vocabulario de Lengua Tagala . Boken är skriven och sammanställd av Fray Pedro de San Buenaventura och tryckt av Tomas Pinpin, prinsen av filippinska skrivare. Boken är tjugo sju år äldre än Bay psalmbok , den första boken tryckt i USA 1640.

I början av 19th century staden flyttades från Pagalangan till den nuvarande lokalen i Santa Clara grund av perenna översvämningar.

Statens historiska institutet Filippinerna förklarade Town Plaza och den omgivande förfäders hus en National Historical Landmark den 17 maj 2000. Två år senare, den 9 juli 2002 proklamerade stift San Pablo församlingskyrkan San Antonio de Padua de Pila som stiftets Shrine of St Anthony. Enligt filippinska historiker, Dr Luciano Santiago, det är den enda staden i Filippinerna som formellt erkänns som en historisk plats av både kyrkan och staten.

Inga kommentarer: