Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

söndag 30 januari 2011

Sharm-el-Sheikh. (Egypten)

Sharm el-Sheikh (egentligen Sharm ash-Shaykh) är en relativt ny turistort på Sinaihalvön i Egypten.


Det var fram till 1900-talet endast en beduinby, men det klara vattnet kombinerat med fina korallrev lockade dock dykare vilket blev startskottet för turismen. Bland de mest populära platserna att dyka på kan nämnas Naama Bay, Shark Bay och Ras Mohammed.

För dem som gillar vrak finns Thistlegorm, som är ett gammalt fraktskepp.

I staden har det även hållits en rad fredsmöten där olika problem inom arabvärlden diskuteras, exempelvis situationen i Palestina och, i början av 2005, valet i Irak.
Den 23 juli 2005 skakades staden av en attack av sju självmordsbombare som krävde minst 88 personers liv, av vilka flera var turister.

Innan 1967 Sharm el-Sheikh var lite mer än en tillfällig bas för lokala fiskare, Närmaste bosättning var i Nabk, norr om Ras el-Nasrani ("The Tiran Straits"). Kommersiell utveckling av området påbörjades under den israeliska närvaron i området. Israelerna byggde staden Ofira , med utsikt över Sharm el-Maya Bay och Nesima området, och öppnade den första turist-orienterade anläggningar i området 6 km norr vid Naama Bay. Dessa omfattade ett småbåtshamn hotell på södra sidan av viken, en natur fält skola på norra sidan, dykklubbar , en numera välkänd strandpromenaden, och Naama Bay Hotel.

Efter Sinai återställdes till Egypten år 1982 den egyptiska regeringen inlett ett initiativ för att uppmuntra till fortsatta utvecklingen av staden. Utländska investerare - varav vissa hade upptäckt potentialen i den ort under den israeliska ockupationen - har bidragit till en ström av byggprojekt. Miljö zonindelning lagar begränsar för närvarande höjden av byggnaderna i Sharm el-Sheikh för att undvika skymmer den vackra naturen i omgivningarna.

Under 2005 utväg var drabbades av Sharm el-Sheikh terroristattacker , som begås av en extremistisk islamistisk organisation, och som syftar till att Egyptens turistnäring. Åttio-åtta människor dödades, de flesta av dem egyptier, och över 200 skadades av en attack, vilket gör den dödligaste terrorattacken mot landets historia (överstiger Luxor massakern av 1997).

Staden har varit värd för ett antal viktiga Mellanöstern fred konferenser, inklusive den 4 september avtalet från 1999 för att återställa palestinskt självstyre över Gazaremsan . Ett andra toppmöte hölls i Sharm den 17 oktober 2000 efter utbrottet av den andra palestinska intifadan , men det misslyckades med att få slut på våldet. Ett toppmöte hölls i staden den 3 augusti 2005 om utvecklingen i den arabiska världen som situationen i Irak och den arabisk-israeliska konflikten . Den World Economic Forum om Mellanöstern 2008 var också värd för Sharm el-Sheikh.

Inga kommentarer: