Livets hårda skola: Semla.

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

måndag 10 januari 2011

Semla.

En semla, även kallad fastlagsbulle, fettisdagsbulle eller hetvägg (då den serveras i ett fat med varm mjölk), är en slags bulle eller bakelse av ljust vetebröd med söt fyllning med mandelmassa och grädde. I Skåne och i andra delar av södra Sverige samt i de svenskspråkiga delarna av Finland heter bakelsen fastlagsbulle. Även i Estland är semlan populär och heter vastlakukkel.
Ordet semla var från början endast beteckningen på själva den ljusa vetebullen, utan fyllning. En semla är på finlandssvenska vad som i Sverige kallas småfranska, fralla, rundstycke eller Pain Riche.

Semlan åts från början enbart på fettisdagen under påskfastan ("fastlagen") i större delen av landet. Senare, när svenskarnas intresse för fastan minskade, blev det tradition att äta den varje tisdag under fastans sju veckor. I Skåne åts dock fastlagsbullen enligt traditionen enbart på fastlagssöndagen, senare även veckorna före. I dag börjar bageritillverkade semlor säljas strax efter jul (ibland till och med före jul) och finns tillgängliga varje dag fram till påsk.
Enligt en annan historiebeskrivning i muntlig tradition, var semlor från början släta bullar som var bland det enda som fick ätas under fastan. För att dryga ut denna mat började folk göra hål i semlorna och lägga in olika andra godsaker, vilket med tiden utvecklades till den vispgrädde och mandelmassa som numera anses vara det riktiga innehållet i Sverige. Detta skulle vara bakgrunden till att semlor äts från fettisdagen och fram till påsk.

Datum avsedda att enligt tradition och religion äta semlor, det vill säga fettisdagar.
År Datum
2005 8 februari
2006 28 februari
2007 20 februari
2008 5 februari
2009 24 februari
2010 16 februari
2011 8 mars
2012 21 februari
2013 12 februari

Fettisdagen infaller mellan blåmåndagen och askonsdagen. Tidpunkten för askonsdagen är rörlig. Den inträffar enligt kyrkokalendern 46 dagar före påsk, vilken i sin tur inträffar första söndagen efter första ecklesiastiska fullmånen efter 20 mars.

Det är inte så svårt att göra egna semlor eller fettisdagsbullar som de också heter med detta recept och riktigt goda blir de!
Tid: 2 timmar
14 st
Vegetariskt
Ingredienser:
Semledeg:
1 st ägg
50 g jäst för söta degar
100 g smör
3 dl mjölk
0,5 tsk salt
1 tsk kardemumma
1 dl strösocker
0,5 tsk hjorthornssalt
knappt 1 liter vetemjöl
eller dinkelmjöl
Pensling:
1 st ägg
Fyllning med köpt mandelmassa:
mandelmassa
eller kokosmassa
lite mjölk
Fyllning med egen mandelmassa:
sötmandel
mjölk
strösocker
Garnering:
vispgrädde
florsocker
Gör så här:
Semlebullar:
Smula ner jästen i en degbunke. Ta fram ägget så att det blir lite varmare än kylskåpskallt.

Smält smöret och häll i mjölken och rör om och låt bli fingervarmt, 37°C. Häll först lite över jästen och rör tills den lösts upp. Häll därefter på resten och rör om.

Tillsätt salt, kardemumma, socker och ägg. Rör i mjöl och hjorthornssalt efter hand och arbeta degen smidig och blank med t.ex. elvispens degkrokar.

Ställ bunken på en dragfri plats med rumstemperatur, lägg över en bakduk och låt jäsa 30 minuter.

Ta upp degen på bakbordet och knåda ut alla luftbubblor. Dela degen i 14 delar och baka ut till runda släta bullar. Lägg dem på plåtar med bakplåtspapper och jäs väl, ca 30 minuter.

Pensla försiktigt bullarna med uppvispat ägg. Grädda dem därefter mitt i ugnen i 225-250 grader i 8-10 minuter.

Låt bullarna kallna.

Välj en av fyllningarna.

Fyllning med köpt mandelmassa:
Skär av locken. Ta så mycket mandelmassa du vill ha, gröp ur endel av inkråmet och blanda detta. Värm mjölken (ungefär några matskedar räcker). Häll på lite mjölk så att det går att röra till en smidig röra. Lägg röran i hålen i bullarna.

Fyllning med egen mandelmassa:
Värm mjölken. Skär av locken och gröp ur endel av inkråmet.

Kör sötmandel, mjölk, inkråm och socker i en mixer. Lägg röran i hålen i bullarna. Skulle man göra denna fyllning till alla 14 bullarna skulle det gå åt 125 g mandel, 1 dl mjölk och 1 dl socker.

Garnering:
Vispa grädden. Det går åt ungefär ½ dl grädde per semla. Lägg på grädden på bullarna och lägg på locken. Sikta över florsocker.